MÖTE MED UNAMET-POLIS ===================== Carina Axelsson, som från juli till september deltog som civilpolis i United Nations Mission in East Timor (UNAMET), talade på Östtimorkommitte‚ns medlemsmöte i november. Allra först läste hon upp ett brev från svenska civilpoliser i Östtimor om pågående utredningar av milisens och den indonesiska militärens roll i dödsfall under september. Man fick därigenom från första början en mycket levande bild av situationen i Östtimor i samband med folkomröstningen. Milisen stör förberedelserna inför folkomröstningen Före avresan genomgick Carina utbildning i Sverige och Australien. Hennes uppdrag var att i Ainaro i sydvästra delen av Östtimor ge råd åt den indonesiska polisen beträffande säkerheten under registreringen inför folkomröstningen, under valkampanjen samt under och efter omröstningen. Den omfattande närvaron av indonesisk militär var ett dominerande intryck. Hon bekräftade den allmänt bekanta uppgiften att milisen var styrd av indonesisk militär och sade att den utan understöd hade varit svag. Carina menade att civilpoliserna hade kunnat eliminera milisen i Ainaro om en avväpning av milisen hade ingått i mandatet. Milismän värvades bl.a. ur lokalbefolkningen i Ainaro. Milisen försökte på flera sätt störa förberedelserna inför folkomröstningen, och infiltratörer fanns överallt. Milisen ville t.ex. för att få insyn bestämma lokaler för registreringen, vilket UNAMET protesterade emot. Hon sade att stenkastning förekom mot UNAMET-lokaler, att fordon som användes av självständighetsivrare beslagtogs av milisen, att trakasserier riktades mot lokalanställda och att rösthoten var frekventa. Carina berättade om en incident då milisen anföll hennes kollegor och studenter vid ett informationsmöte. De två FN-civilpoliserna var med för att informera, men blev misstänkta i mötet och blev därför misstänkta för att i strid mot sitt mandat ej vara neutrala. De hölls i förhör i fyra timmar. Andra händelser som inträffade var att milisen stoppade bussar på väg från Suai i söder till Dili i norr och drog ner ungdomar från taket. Händelserna rapporterades och milisens svepskäl var att "förhindra olyckor." Hon sade vidare att en läkares bil hade beslagtagits av milisen p.g.a. att han hade skjutsat en präst som var för självständighet. Ytterligare konkreta exempel hon gav var att många människor inte vågade komma till CNRT:s möten och att 173 statsanställda blev svartlistade för att de ej hade kommit till de möten autonomisidan höll (och till vilka bl.a. ungdomar kördes). Många av dessa statsanställda hamnade sedan på dödslistor. Väntad våldsvåg efter folkomröstningen Våldsvågen efter folkomröstningen 30 augusti var allmänt väntad, men både befolkningen och FN ville att man skulle hålla omröstningen denna dag. Oron för våldsvågen gjorde att många östtimoreser planerade att fly tidigt. För att förhindra folk från att fly sattes vägspärrar upp i Ainaro på kvällen den 30 augusti. Våldet trappades nu upp. Indonesisk polis försökte förhindra att FN:s lokalanställda följde med i evakueringshelikoptrarna till Dili och vidare till Darwin i Australien, men UNAMET gav ej efter. Carina blev själv evakuerad från Dili till Darwin. Där arbetade hon under två månader med ett projekt för att dokumentera övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Östtimor. Hon åkte tillbaka med anledning av detta och såg förödelsen i Dili. Carinas uppfattning om frågan vad som skulle ha gjorts för att förhindra våldsvågen var att ekonomiska sanktioner borde ha satts in tidigare. Det bedömdes allmänt önskvärt att sätta in beväpnade utländska trupper före folkomröstningen, men det var ej genomförbart. Nuläget Om nuläget sade hon att INTERFET (International Forces for East Timor) nu lämnar över uppgiften att skapa lag och ordning till civilpoliserna på plats. Hon uttryckte oro över att prostitution kan bli en följd av den stora utländska närvaron. Carina nämnde att den FN-ledda undersökningen av övergreppen i Östtimor efter folkomröstningen blivit fördröjd p.g.a. motstånd från Indonesien och dess allierade i Asien (INTERFET har ej mandat att utreda övergreppen). Hon menade att de grundläggande förutsättningarna för utveckling är svaga och räknade upp flera frågor som måste hanteras: - att bygga upp en inhemsk poliskår - att välja vilket språk som skall användas - att bygga upp nya institutioner - att fastställa vem som skall deltaga i beslutsprocessen - att komma till rätta med bristen på utbildad arbetskraft Att bygga upp en inhemsk poliskår, som delvis skulle rekryteras ur den existerande poliskåren, skapar förstås misstänksamhet. Tetum är lingua franca, men det är endast i mycket liten utsträckning ett skriftspråk. Att använda portugisiska som språk skulle kunna vara ett sätt att bevara banden med Portugal, men av geografiska skäl vore det naturligare med indonesiska eller engelska (arbetsspråk inom FN). Ett problem i att bygga upp institutioner är hur landområden, vilka konfiskerats av indonesisk militär och som det kan saknas register över, skall fördelas. Detta kan ge upphov till korruption. CNRT har utsett ett råd, men inom en snar framtid behöver demokratiska val hållas för att avgöra vilka som skall styra Östtimor. En rättsstat måste också skapas. Många människor är nu analfabeter - i Ainaro hade 46% av kvinnorna satt tumavtryck i stället för namnteckning under registreringsprocessen. Med tanke på allt detta är det viktigt att hjälpa Östtimor med mänskliga och materiella insatser. Men den enorma stolthet Carina upplevde att folket besitter kanske kan bli den allra viktigaste tillgången i uppbyggnadsarbetet. Gabriel Jonsson