Motion till riksdagen 1999/2000:U632

av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, s, m, v, kd, c, fp)
Östtimor

1. Efter folkomröstningen i Östtimor

Den 30 augusti hölls en FN-ledd folkomröstning. 78,5 procent röstade för ett självständigt Östtimor. Samtidigt inledde den proindonesiska milisen sina härjningar. Över 20 000 människor kan ha dödats i konflikten, enligt brittiska människorättsaktivister. Milisgrupper attackerade civila och mördade urskillningslöst. Människor som arbetade med att försvara de mänskliga rättigheterna, journalister och FN-personal tvingades ut ur landet. Världsorganisationen arrangerade en folkomröstning som fick det väntade resultat att människorna på Östtimor vill har full självständighet. En sådan utgång antogs allmänt i sin tur leda till våldsaktioner från väpnade band som kontrolleras av indonesiska myndigheter. FN:s organisation och resurser var otillräckliga för att klara detta.

Den 12 september backar Indonesien för hårda internationella påtryckningar och "bjuder in" en internationell fredsstyrka till Östtimor. FN:s säkerhetsråd antar den 15 september en resolution som ger ett mandat för en intervention med en internationell fredsstyrka på 7 000 man. Operationen leds av Australien. Säkerhetsrådet hänvisar till kapitel 7 i FN-stadgan som reglerar rätten att använda våld mot ett enskilt medlemsland.

Den internationella styrkan kan "använda alla nödvändiga medel" för att återupprätta fred och säkerhet och för att se till att humanitär hjälp når fram. FN-styrkan Interfet har nu placerat ett tusental soldater längs gränsen mellan Östtimor och västra Timor och upprättat vägspärrar vid alla gränsövergångar. Ett skäl att försegla gränsen är att ge östtimorianerna en känsla av säkerhet inne i sitt eget land. EU hade dessförinnan infört ett tidsbegränsat vapenembargo mot Indonesien. Detta vapenembargo måste naturligtvis förlängas.

Om Interfets uppgift inskränker sig till Östtimor har FN ansvar för alla östtimorianer, även de som flydde eller fördes till västra Timor under veckorna efter folkomröstningen den 30 augusti. 130 000 östtimorianer befinner sig för närvarande i flyktingläger i västra Timor, där de lever under ohållbara förhållanden, enligt UNHCR.

Det är viktigt att alla flyktingar som för närvarande finns dels i bergstrakterna i Östtimor, dels i flyktingläger i västra Timor, får möjlighet att återvända till sina hem. Det är viktigt att Sverige inom ramen för FN-organen agerar för att det timorianska folkets säkerhet garanteras i Östtimor. Resultatet av folkomröstningen för ett självständigt Östtimor måste erkännas av den indonesiska staten.

Regeringen bör på alla möjliga sätt sätta press på den indonesiska regeringen för att dess militär skall samarbeta med Interfet genom att avväpna miliserna och att hindra dem från att angripa Interfet. Sverige skall verka för att Östtimor måste få internationellt stöd för att bygga upp ett demokratiskt, fredligt och självständigt samhälle. Sverige bör också verka för att det inrättas en internationell krigsförbrytartribunal för att ställa förövare inom den indonesiska militären och den proindonesiska milisen inför rätta för övergrepp som begåtts gentemot den östtimorianska befolkningen.

Hjälpbehoven kommer säkert att vara stora under flera år och det kommer att krävas välplanerade insatser från omvärlden. Behovet av utbildningsinsatser anses stort. Det behövs naturvetare, samhällsplanerare och tekniker. Skadeverkningar på miljön i form av skogsskövlingar och åtföljande erosion måste tas itu med liksom bearbetning av människornas traumatiska upplevelser.

2. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de östtimorianska flyktingarna skall få återvända till sina hemtrakter,
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det timorianska folkets säkerhet skall garanteras i Östtimor,
  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resultatet av folkomröstningen för ett självständigt Östtimor måste erkännas av den indonesiska staten,
  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att den indonesiska militären skall samarbeta med Interfet genom att miliserna avväpnas,
  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Östtimor måste få allt internationellt stöd för att bygga upp ett demokratiskt, fredligt och självständigt samhälle,
  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FN skall inrätta en internationell krigsförbrytartribunal för att ställa förövare inom den indonesiska militären och den proindonesiska milisen inför rätta för övergrepp som begicks gentemot den östtimorianska befolkningen,
  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vapenembargot mot Indonesien bör förlängas.

Stockholm den 4 oktober 1999
Marianne Samuelsson (mp)
Marianne Andersson (c) Kerstin Heinemann (fp)
Berit Jóhannesson (v) Ingrid Näslund (kd)
Gustaf von Essen (m) Mariann Ytterberg (s)