2012

(Klicka här för 2011, här för 2010, här för 2009, här för 2008, här för 2007, här för 2006, här för 2005, här för 2004, här för 2003, här för 2002, här för 2001, här för 2000, här för 1999, här för 1998 och här för 1997)

Januari - februari

Februari

07 - Ramos-Horta anklagad för att ha stoppat tidskrift Nytt!

Bildtext: President Ramos-Horta förnekade igår påståendet och sade till The Age att Belo hade misslyckats med bevisa att penarna hade använts för att sprida tidskriften. Foto: Scott Mackinnon

Östtimors president José Ramos-Horta har tvingats avvärja anklagelser om att han försöker undvika mediagranskning inför de kommande presidentvalen genom att vägra betala en utestående skuld till en korruptionsavslöjande tidning.

Anklagelserna har gjorts av en framstående lokal journalist, Jose Belo, som tidigare kom i korseld från regeringen på grund av sina artiklar som avslöjade allt från skumma regeringskontrakt till en avsevärd summa för att engagera en tidigare Miss Australien till turistambassadör för Östtimor.

Förra året bad Ramos-Horta Belo att trycka extra kopior av tidningen Tempo Semanal och sprida dem på landsbygden. Belo anklagar nu den Nobelprisvinnande presidenten för att ha nekat att betala 93.523 dollar för tryck och distribution för den extra upplagan - vilket har lamslagit tidningen och stoppat utgivningen.

Ramos-Horta förnekade igår anspråken och sade till The Age att Belo misslyckats med få fram bevis på att pengarna hade använts för att sprida tidningarna.

Han sade också att Belo hade lämnat sitt arbete på Tempo och engagerat sig i förre arméchefens Taur Matan Ruaks konkurrerande presidentkampanj.

Tempo Semanal, som också har en webbplats, grundades av Belo 2006 och har fått en viss finansiering från Fairfax Media, ägare till The Age.

De senaste två åren publicerade Belo en serie hårt slående artiklar, ofta om korruptionsanklagelser och regeringskontrakt. Han anklagades för brottsligt förtal för en av dem.

En annan artikel beskrev hur regeringen hade kontrakterat Miss Austalien Caroline Pemberton som landets turistambassadör för ett avsevärt belopp.

Förra månaden återlämnade Belo en hedersmedalj, som han belönats med av Ramos-Horta för tjänster för landet genom journalism, som protest mot den obetalade räkningen.

I ett följebrev skrev han att han misstänkte att innehållandet av skulden till Tempo Semanal var en del av ett försök att styra och förmodligen knäcka tidningen.

Ers excellens måste vara medveten om att vår tidning är helt beroende av de pengar som ert kontor fortfarande innehåller för att kunna fungera.

Belo är inte främmande för kontroverser eller konfrontationer efter att i åratal stött motståndet mot de indonesiska ockupanterna och uthärdat fångenskap och fängelse.

Han sade igår att han står för brevet.

Men Ramos-Horta beskrev återlämnandet av medaljen som förhastat och dumt.

Presidenten sade att tidningar helt enkelt inte n ut till landsbygdsområden.

Jag reser mycket genom landet och jag talar till bybor och jag frågar om de har tidningar och knappast någon svarade att de hade tidningar, sade han.

Jag ger inte Belo skulden, logistiskt är det inte enkelt … men vi blir granskade här. Vi måste redovisa pengarna.

Ramos-Horta sade att han nyligen kommit överens med en annan finasiär för att finansiera tidningen och pengarna kommer att överföras idag, så att tidningens utgivning kan återupptas.

Han sade att situation inte hade något att göra med den artikel Belo publicerade om uppgörelsen med Miss Australien.

Hon [Miss Australien] är en vän till mig, men kontraktet gjordes inte upp av mig, det gjordes upp av turistministern, sade han. Jag bryr mig inte om vad han skriver, för jag läser knappast någonsin tidningen.

Källa: Rory Callinan/The Age

06 - Film om klimatändringar i Östtimor Nytt!

En ny film om klimatändringarnas påverkan på Östtimor har producerats av Oxfam, Trocaire, Caritas Australia och CRS tilsammans med ett antal lokala organisationer och med stöd av AusAID.

Filmen kan ses här: http://vimeo.com/34993304.

Filmen är kanske mest sevärd för att den visar vardagsliv och landskap.

Dessutom har en detaljerad rapport producerats om deltagarbaserad aktionsforskning (participatory action research) om följderna av klimatändringar för byar i Östtimor. Den fullständiga rapporten finns på engelska med en sammanfattning på tetum eller engelska. Kontakta Oxfam, Trocaire, CRS eller Caritas Australia om Du vill ha ett exemplar av rapporten.

05 - Språkfrågan igen Nytt!

Under den senaste tiden har språkfrågan diskuterats ganska hetsigt igen i Östtimor. I enlighet med en mängd internationella erfarenheter tänker man nämligen på försök börja skolundervisningen på modersmålet i några skolor i tre distrikt. Och modersmålet är i detta fall något av de 16 lokala språken förutom tetum, portugisiska, bahasa indonesia och engelska.

En del motsätter sig detta, därför att de är oroliga för att det dels ska splittra landet dels försvåra barnens inlärning av tetum och portugisiska.

Kirsty Sword Gusmão, premiärministerns fru, är en av de drivande bakom försöket. Det har en viss anknytning till Sverige, eftersom Carol Benson vid Stockholms universitet är en av de experter, som man stöder sig på.

Klicka här för en propagandafilm om undervisning på modersmålet i Östtimor. Den är 10 minuter lång med engelsk text.

Källa: Bland andra Carol Benson

03 - Registrerade presidentkandidater

Vid domstolen registrerade kadidater för presidentvalet i Östtimor den 17 mars med antalet underskrifter som stöd:

  1. Taur Matan Ruak - 10.000
  2. Francisco Gomes - 5.177
  3. Anjela Freitas da Silva - 7.500
  4. Angelita Maria Francisca Pires - 5.100
  5. Rogerio Tiago de Fatima Lobato - 7.215
  6. Lucas da Costa - 6.890
  7. Francisco Guteres Lu-Olo - 22.590
  8. Abilio da Conceição Abrantes Araujo - 5.000
  9. Jose Ramos Horta - 7.977
  10. Francisco Xavier do Amaral - 7.262
  11. Fernando de Araujo Lasama - 8.314
  12. Manuel Tilman - 14.170
  13. Maria do Ceu da silva Lopes - 5.541
  14. Jose Luis Guteres nebe - 12.222

Källa: Centru Jornalista Investigativu Timor Leste

Januari

31 - President José Ramos-Horta kandiderar för en andra period

President José Ramos-Horta tillkännagav idag i ett tal att han kandiderar för en ny 5-årsperiod som Östtimors president vid valet den 17 mars.

I sitt tal sade Ramos-Horta bland annat att det till stor del var att så många timoreser som bett honom om det, som gör att han ställer upp igen. Han sade också att han inte har för avsikt att bedriva en valkampanj utan kommer nöja sig med ett uttalande, sitt program för 2012-2017.

Läs talet (på engelska) här ...

Källa: President José Ramos-Horta

24 - 2012-års budget nu online

Nästan två månader efter att parlamentet har godkänt 2012-års budget har Östtimors finansministerium lagt upp de sex böckerna på sin webbplats. La'o Hamutuk har komprimerat en del av filerna och lagt upp dem på sin webbplats, http://www.laohamutuk.org/econ/OGE12/10OJE2012En.htm#finalbooks.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 1040, mobil +670 734 0965
webb www.laohamutuk.org

16 - Team Success ställer upp i presidentvalet

Gordon Peake är gästforskare vid programmet för Stat, samhälle och förvaltning i Melanesien i Australiens nationella universitet. Han är i Östtimor och forskar för en bok.

Den väderbitna skylten Timor-Leste Nippon Cultural Centre utanför det blekta komplexet i Dili är ett svagt vittne på vad som pågårinuti. Fordon åker in och ut genom grindarna och innanför svärmar 50 volontärer med en uppsyn av flit och brinnande intresse. Männen och kvinnorna arbetar gratis och betalar själva för sina resor och telefonkostnader.

Det här är Team Success högkvarter, en regnbågskoalition av unga aktivister mostståndskämpar, affärsmän, svurna fiender, enstaka myteristsoldater och till och med en synbarligen rehabiliterad dödspatrulledare arbetar för ett gemensamt mål, för Taur Matan Ruak, den förre befälhavaren för den timoresiska armén, som nu blivit presidentkandidat.

Matan Ruak (hans fulla namn betyder två skarpa ögon på tetum) avgick från försvarsstyrkan förra året och sade att han ville återgå till ett civilt liv. Hans mål är nu att mobilisera denna osannolika allians för att hjälpa honom till landets högsta ämbete som en oberoende kandidat utan bindninggar till något politiskt parti. Presidentvalet kommer att äga rum den 17 mars med en andra omgång påföljande månad, om ingen kandidat får ett flertal av rösterna.

Presidenten har kanske inte så mycket makt som premiärministern ­ parlamentsval väntas i juni ­ men det är en position med avsevärt inflytande.

Matan Ruak ser sig själv som stående över politiken och en som kommer att använda det manöverutrymme konstitutionen ger till statsöverhuvudet för att främja sin vision om en bättre framtid i ett land där, trots stora inkomster från olje- och gastillgångar i Timorsjön, många människor fortsätter att leva i djup och ständig fattigdom.

Ruak har många ivriga anhängare och i centrum för hans kampanj är en individ som är mer van att ansätta politiker än att arbeta för dem. Jose Antonio Belo är nu en man i sin tredje karriär. Han var tidigare en betrodd budbärare för Ruak under motståndskampen och fängslades för att han faxade information om indonesiska grymheter till internationella människorättsgrupper, innan han blev journalist.

Belo var länge chefredaktör för Tempo Semanal, en högröstad veckotidning och webbplats som avslöjade den lilla och inte så lilla korruptionen och maktmissbruket hos regeringarna efter självständigheten. Han har publicerat sida på sida av anklagelser om fega statstjänstemän och ministrar och berättelser om försvunna pengar, tvivelaktiga riskontrakt och uppenbara kränkningar av inköpslagarna.

En minister har till och med anklagat honom för brottsligt förtal och försökt att kasta honom i fängelse. Hans tuffa förgångna tillsammans med männen i bergen var troligen hans smala lycka för att skydda honom då och nu återbetalar han skulden till en man, som han säger har rena händer, ett rent sinne och nationens bästa i hjärtat.

Matan Ruaks ledande politiska rådgivare ser ut som en person som lika väl kan vara en arg intellektuell i en föreläsningssal som ledare för en valkampanj. Just över 30 utbildades Fidelis Magalhaes vid ledande universitet i London, Lissabon och Hawaii och har skjutit upp sin dokktorsavhandling om internationella relationer i Australien för att arbeta i den här kampanjen. Hans arbete är att hjälpa till med att utforma valmanifestet och förbereda kandidaten i en rad av politiska frågor.

På ytan tycks han vara en osannolik rådgivare till en militär, men han försäkrar att Matan Ruak inte är en traditionell befälhavare. Han lyssnar gärna och uppskattar debatt och människor som är oense med honom, egenskaper som är ytterst ovanliga i den här djupt hierarkiska politiska kulturen.

Eduardo Soares Belo och Gregorio Saldanha kompletterar kampanjadministrationen. Eduardo är en tidigare gerillakämpe, nuvarande chef för landest största privata säkerhetsföretag och ledande affärsman; Indonesien fängslade Gregorio i många år för att han hjälpte till att organisera demonstrationen den 12 november 1991, som blev känd över hela världen som Santa Cruz-massakern.

Andra anhängare är udda medhjälpare. Några av de tidigare soldater, som gjorde myteri mot Matan Ruak 2006 hjälper hans kampanj i några jordbruksdistrikt liksom Rai Los, den tidigare ledaren för ensuspekt paramilitär styrka. Belo hävdra att andra grupper, som fortfarande inte med nödvändighet tycker om varandra, förlikas för att stödja Matan Ruaks kandidatur. Dessa mäns engagemang är ett kraftfullt psykologiskt meddelande om förlåtelse, säger Magalhaes, ett sätt att att lappa ihop färska sår i ett fortfarande traumatiserat samhälle. De två männen säger att anhängare till politiska partier faller av från sina traditionella grupper för att stödja Ruak.

Medvetet eller omedvetet härmar kampanjen ett klassiskt drag i USA-politiken: kampanja som en okänd nykomling oavsett hur mycket insider du i själva verket är. Taur Matan Ruak är nu utanför systemet, men han har varit en centralfigur i timoresisk politik långt före självständigheten i maj 2002. Han var den siste befälhavaren för FALINTIL:s kämpar och den förste ledaren för den timoresiska försvarsstyrkan; han är en högt respekterad ledare enligt ett läckt telegram från USA-ambassaden publicerat av Wikileaks. Även om det är hans första strid om en vald position, är han en fullständig insider.

Det kommer att bli ett stort gäng. Andra framstående kandidater i kampen är vice premiärministern Jose Luis Guterres, parlamentets talman Fernando La Sama de Araujo, den högt ansedde åldringen Francisco Xavier Amaral, som var president under Östtimors kortlivade självständighet 1975 och Rogerio Lobato, den tidigare inrikesministern som suttit i fängelse för att olagligt ha delat ut vapen 2006 till ingen annan än Rai Los.

Fretilin, det största partiet i parlamentet, har nominerat Francisco Guterres, Lu Olo, en annan man med starka meriter från motståndskampen och som blev besegrad i det förra presidentvalet. Hittills finns det bara en kvinnlig kandidat, Angela Freitas, som säger att Matan Ruak borde hindras från att kandidera eftersom FN:s utredningskommission 2006 rekommenderade att han skulle åtalas för att ha delat ut vapen till civila (fallet lades ner därför att åklagaren beslutade att bevis saknades). Fler kandidater väntas snart ställa upp. President José Ramos-Horta måste bestämma sig huruvida han vill ställa upp; han säger att hans anhängare har samlat 100.000 underskrifter som vädjar till honom att ställa upp.

I frånvaro av opinionsundersökningar är det omöjligt att veta hur de olika kandidaterna ligger till i förhållande till varandra.

För Team Success är framtiden inte säker. Aktiva och dynamiska koalitioner kan piska upp entusiasm och stöd men har också potential att snabbt bli okontrollerbara, käbblande hopar. Volontärer måste till slut bli kompenserade och det första oskyldiga glansen av en kampanj kan fort mattas i den timoresiska politiken, som saknar gränser. En parlamentsledamot har talat om att han blivit hotad till livet i samband med presidentvalskampanjen. Kandidater kan lova för mycket och göra sina anhängare frustrerade.

Men alla dessa problem hör till framtiden. Den här soliga dagen i Dili förblir Team Success dröm jungfrulig.

Källa: Gordon Peake/The Interpreter/Lowy Institute for International Policy

14 - Tidningar i Östtimor

Ur några notiser har jag notera att följande tidningar finns i Östtimor, som ju har omkring 1,1 miljoner invånare:

Källa: João dos Mártires, Fretilin, USAID

12 - Östtimor lovar att aldrig avvisa flyktingar när UNHCR stänger kontor Nytt!

Bildtext [Bilden har inte tagits med. T P/Östtimorkommittén]: José Ramos-Horta, Östtimors president, överlämnar gåvor till UNHCR:s James Lynch vid en ceremoni idag för att markera stängningen av flyktingorganets kontor i Dili.

Dili. I en ceremoni fylld med personliga minnen tackade Östtimors president José Ramos-Horta i torsdags FN:s flyktingorgan för hjälpen till hans unga stat under de humanitära kriserna i dess tidiga år.

Ramos-Horta, som ledde samlingen i presidentpalatset för att markera stängningen av UNHCR:s Dilikontor, sade att hans land aldrig skulle vända flyktingar ryggen, därför att så mång av hans landsmän sjaälva varit flyktingar.

Vi är alltid beredda att uppfylla vårt ansvar, sade han. Det är det bästa sättet att tacka UNHCR och alla de länder, som under dessa år har bistått våra flyktingar.

Presidenten, som tillbringade mer än två decennier som flykting i Förenta Staterna och Australien mellan 1975 och 1999, sade att stängningen av UNHCR-kontoret efter 12 år i verkligheten är ett tecken på att Östtimor har löst de tidigare årens humanitära problem. Det är stora nyheter, positiva nyheter, sade han.

UNHCR öppnade sitt kontor här i maj 1999, precis före den våldsamma folkomröstningen i augusti om självständighet från Indonesien, som skickade nästan en kvarts miljon människor på flykt över ön till Västtimor. UNHCR hjälpte senare 220.000 flyktingar tillbaks hem och arbetade för försoning när Östtimor gick mot självständighet. Det blev det 21:a århundradets första nya stat i maj 2002 och Förenta Nationernas 191:a medlem.

James Lynch, UNHCR:s regionala koordinatör för Sydostasien, lovordade landets imponerande landvinningar och påpekade att Östtimor var ett av de få länderna i regionen som undertecknat 1951 års flyktingkonvention. Även om det just nu nästan inte har några flyktingar eller asylsökande, har det lagar för att behandla deras anspråk, sade han vid dagens ceremoni.

2006, under ett nytt nödläge, skyndade UNHCR til för att hjälpa 150.000 människor på flykt i det bräckliga nya landet på grund av gängvåld, plundring och mordbränder.

Både Ramos-Horta och Lynch hyllade tre UNHCR-anställda — Samson Aregahegn, Carlos Caceres och Pero Simundza — som mördades i Atambua, Västtimor, i september 2000.

Vi kommer alltid att minnas det offer de och andra UNHCR-anställda gjorde för att hjälpa timoresiska flyktingar att återvända hem, sade Lynch. Jag tror att FN:s flyktingorgans relation med Östtimors folk stärktes genom tragedin.

Efter stängningen av UNHCR:s Dili-kontor, kommer UNHCR:s regionala kontor i Bangkok att fortsätta att arbeta med regeringen och civilsamhället för att skydda flyktingar och asylsökande i landet.

Trots att han betonade de varma relationerna mellan Östtimor och UNHCR, sade Ramos-Horta till Lynch: Jag hoppas att ni inte behöver komma tillbaka hit för några fler fullfjädrade nödlägen.

Källa: Kitty McKinsey/UNHCR

09 - Mandiri Bank avskedar fackföreningsmedlemmar som försvarar anställdas rättigheter

Östtimors fackföreningsfederation (KSTL), Östtimors högsta fackföreningsorgan kräver återanställning av tre fackföreningsmedlemmar, som orättfärdigt avskedats från sina arbeten hos Mandiri Bank. KSTL är också oroade för att Östtimors regering och polis verkar för att skydda arbetsgivare framför anställdas rättigheter.

KSTL:s pressmeddelande

Mandiri Bank i Östtimor avskedade nyligen tre av sina anställda därför att försvarade anställdas rättigheter. De berörda är kamrat Joaquim Gonzaga, kamrat Helder do Rego Barreto och kamrat Leonardo Bele Bau Amaral. Avskedandena godkändes av Mohamad Yani, VD för Mandiri Bank, den 30 November och den 12 december 2011. Mandiri Bank är en privat bank med huvudkontor i Jakarta, Indonesien.

De tre avskedade är ledare för fackföreningen vid banken. Fackförenigen har funnits sedan 2003. I mer än åtta år har var och en av de anställda på ett exemplariskt sätt bidragit till företagets växt i Östtimor. Ingen hade fått någon varning eller reprimand före sitt avskedande.

Kamrat Joaquim Gonzaga (ledare för fackföreningens avdelning för information och ontakter) avskedades den 30 november 2011 för att han försvarat fackföreningsmedlemmars rättigheter och intressen). Efter att han avskedats försökte kamrat Helder Barreto (fackföreningens ordförande) att nå en uppgörelse med banken, men blev själv avskedad tillsammans med kamrat Leonardo Amaral (fackföreningens vice ordförande).

De tre framförde ett klagomål till General Workers Union (SJTL), som täcker banksektorn. Som svar på detta utfärdade SJTL:s generalsekreterare Almerio Vila Nova ett krav till Mandiri Banks ledning att återanställa de tre fackföreningsledarna, eftersom det inte hade funnits något giltigt skäl för deras avskedanden. Men Mandiri Bank vägrade. Med tanke på att avskedandena var godtyckliga och mot konstitutionen och Östtimor arbetslagstiftning, organiserade SJTL och fackföreningen vid Mandiri Bank Workers en strejk i enlighet med proceduren beskriven i den nationella lagstiftningen om offentliga protester.

Strejken började den 19 december 2011 och samlade alla 43 medlemmar i fackföreningen. Men på strejkens andra dag skringades de protesterande med våld av polisen. Det här polisingripandet skedde efter ett tvåtimmarsmöte mellan polischefen Longuinhos Monteiro och Mandiri Banks VD Mohamad Yani i Mandiri Banks kontor.

Östtimors högsta fackföreningsorgan (KSTL) och SJTL kontaktade omedelbart parlamentet och statssekreteraren för yreksutbildning och arbetsfrågor (SEFOPE). En trepartsmedling hölls under ledning av tjänstemän för arbetsfrågor och statssekreteraren för yreksutbildning och arbetsfrågor, Bendito Freitas. Olyckligtvis blev det klart att regeringen ställde sig på Mandiri Banks lednings sida och någon överenskommelse kunde inte nås under medlingsmötet. Det är KSTL:s uppfattning att Östtimors regering, SEFOPE och polisen har blivit medbrottslingar och beskyddare av arbetsgivare, särskilt utländska bolag som Mandiri Bank.

Det här är långt ifrån det enda fallet i vilket Östtimors regering och polisen har agerat för att skydda arbetsgivare. Polisaktioner mot lagliga industrikonflikter i Östtimor har genomförts åtskilliga gånger tidigare : fem gånger 2004-2009 och två gånger 2011. Regeringen har varken tagit itu med frågan om polisvåld eller vidtagit åtgärder mot utnyttjande arbetsgivare. Om inte regeringen skyddar anställdas rättigheter, kommer anställda att i växande grad utsättas för orättvis och godtcklig behandling av sina arbetsgivare.

Med hänsyn till ovanståde vädjar KSTL om solidaritet från alla fackföreningar i kraven på:

  1. att ledningen för Mandiri Bank (Mohamed Yani) omedelbart och utan villlkor återanställer de tre fackföreningsledare som orättvist avskedats
  2. rättvisa från Östtimors regeringen när den medlar i arbetskonflikter och att den visar respekt för anställdas rättigheter i enlighet med tillämplig lagstiftning
  3. ett omedelbart slut på polisinblandning i lagliga arbetskonflikter.

För mer information var god kontakta:
José da Conceição da Costa, ordförande
Timor-Leste Trade Union Confederation-KSTL
tel +670 7239824, epost zito.kstl@gmail.com.

Källa: APHEDA (Union Aid Abroad)

04 - EU-rapport om vapenexport

På http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2011:382:FULL:EN:PDF finns en rapport med tabeller land för land över 2010-års export av militärmaterial i 22 kategorier. Exporten till Indonesien och Östtimor finns på sidorna 132 och följande respektive sida 304 samt Tysklands export till UNMIT (sidan 453).