Danifolkets häpnadsväckande sexliv

I Baliemdalen i det inre av Västpapua går många män fortfarande omkring med ett penisfodral som enda plagg. Bakom penisfodralen döljer sig ett häpnadsväckande sexliv.

De första vita kom till Baliemdalen 1938. De möttes av tiotusentals människor vars existens var helt okänd för omvärlden.
Den amerikanske antropologen Karl Heider är troligen den forskare som mest ingående studerat danifolkets kultur. Han kom till Baliemdalen första gången 1961 och fick uppleva en exotisk värld.
Stenyxor användes som arbetsredskap. Rituella stamkrig med pilbågar och spjut var vardag.

Doktor Heider levde under 1960-, 70- och 80-talen tillsammans med danifolket i flera års tid. Av alla märkliga seder är det deras sexliv som förbryllat honom allra mest.
Från början trodde dr Heider att penisfodralen skulle vara en ledtråd till danifolkets föreställningsvärld. Så var inte fallet. Penisfodralen saknade större symbolisk betydelse och några sexuella anspelningar fanns överhuvudtaget inte.
Faktum är att dr Heider mötte ett folk som var extremt ointresserat av sex. Vid giftermål dröjde det upp till två år innan makarna hade samlag med varandra.
Överhuvudtaget var den sexuella aktiviteten mycket låg. Efter att en kvinna fött barn avstod makarna helt från samlag i omkring fem års tid.
Några alternativa utlopp för den sexuella driften kunde dr Heider inte finna - inte heller någon sexuell frustration eller förklaring till det närmast obefintliga sexlivet.
Naturligt eller onaturligt?
Klart är att danifolkets sexliv utmanar grundmurade västerländska föreställningar om att människor har en naturlig sexualdrift som till varje pris måste tillfredsställas.

Thomas Petersson

Penisfodralen tillverkas av torkade fruktskal och har använts över hela Nya Guinea. Flera olika modeller finns: korta och långa, smala och tjocka, raka och krokiga - mer eller mindre dekorativa.
I Baliemdalen används penisfodral från fyra års ålder. Penisfodralen upprätthålls med tunna snören som fästs runt pungen och
midjan. De enda tillfällen då de tas av är vid samlag och urinering.

Sid 16

Du läser Merdeka & Östtimor Information nr 6 - maj 1998