Situationen i Indonesien och dess kolonier är idag på många sätt värre en kanske någonsin tidigare sedan Suharto och hans generaler tog makten 1965. Västpapua och Östtimor har drabbats av svält och även i det egentliga Indonesien börjar många människor sakna mat för dagen. Den ekonomiska krisen, som drabbat Indonesien hårdare än kanske något annat land i modern tid, kommer förmodligen att leda till hungerkravaller under de närmaste månaderna. Som tur är tog tjänstemännen i Internationella Valutafonden sitt förnuft till fånga och gick med på att statliga subventioner på vissa förnödenheter behålls, men de fattigaste kommer ändå att få betala det högsta priset för den ekonomiska kris som till stor del skapats av Suharto och hans korrumperade medbrottslingar.
Sedan förra numret av Merdeka/Östtimorinformation kom ut har Suharto utsett en ny regering. Hans äldsta dotter, Tutut, och hennes bundsförvanter dominerar regeringen som även i övrigt består av personer vars enda merit är att det är lojala med presidenten.
Över hela landet protesterar studenter och andra mot Suhartodiktaturen. De får stöd från arbetare och tjänstemän, liksom från många universitetslärare och muslimska ledare, inte minst den frispråkige Amien Rais som leder den muslimska massorganisationen Muhammadiyah. Mycket tyder på att missnöjet med Suhartos diktatur är så utbrett att en mer omfattande folklig resning inte kan uteslutas. Problemet är att oppositionen fortfarande är oorganiserad. 33 år av "avpolitisering" och förtryck har gjort att det saknas folkliga massorganisationer som kan kanalisera det politiska missnöjet till ett fruktbart politiskt motstånd mot diktaturen.
Repressionen mot oppositionella har ökat dramatiskt under de senaste månaderna. Många demokratiaktivister har arresterats eller helt enkelt försvunnit. Försvinnanden har, liksom i flera latinamerikanska militärdiktaturer, förekommit tidigare i Indonesien. Nu tycks denna form av terror mot politiska aktivister ha satts i system igen. Det är nu oerhört viktigt att det internationella samfundet kraftfullt protesterar mot Suhartoregimens behandling av oppositionella. Internationell uppmärksamhet och protester kan ge visst skydd åt alla de aktivister som nu är hotade till livet i Indonesien.
Den indonesiska militärens terror i Aceh, har tvingat många acehneser att fly till Malaysia. Den malaysiska regeringen, hårt pressad av Indonesien, har vägrat att ge flyktingarna asyl och i de flesta fall har de inte ens fått tillfälligt uppehållstillstånd. Istället har många acehneser internerats i fångläger där de suttit i flera år. Plötsligt började Malaysia, som också drabbats av ekonomisk kris, att sända tillbaka flyktingarna till Indonesien. Flera acehneser dödades i samband med deportationen. Den malaysiska regeringen måste fördömas för detta uppenbara brott mot FNs flyktingkonvention.
Den svenska regeringen borde kunna agera betydligt mer kraftfullt i fråga om Indonesien. Kraftfulla protester mot övergreppen såväl i Indonesien som i