Juan Federer

aktiv som den tidigare varit. Ungdomarna i Dili ser på framtiden med hopp. Indoneserna försöker ge besökarna i Dili ett annat, nytt intryck, sa Federer. Men, detta är inte för att politiken har ändrats, utan beror på att implementeringen ser annorlunda ut nu, påpekade han. I byarna, däremot, ser förtrycket likadant ut som det alltid har gjort, var Federer noga med att poängtera.


Vad kan man göra för Östtimor, då? Federer presenterade framförallt två saker som vi aktiva kan arbeta för. Det ena var att vi ska försöka få våra regeringar att inte alls gå på Habibies nya idé om autonomi för Östtimor. Det är alldeles för bekvämt att svälja denna idé med hull och hår. För det andra kan man försöka få tongivande politiker (men även andra framstående inom t.ex. akademien, författare eller andra) att kräva Xanana Gusmaõs frigivande. Eller till och med försöka ordna ett besök i fängelset.

Xananas frisläppande är helt avgörande för en fredlig lösning på Östtmorkonflikten, sa Federer. Östtimoreserna vägrar helt acceptera något fredsförslag om inte Xanana släpps. Indonesien är emellertid mycket rädd för vad ett frisläppande skulle innebära. Xanana skulle kunna resa utomlands och självständighetsrörelsen skulle få en annan, större genomslagskraft. Federer jämförde med Che Guevara, och sa att Indonesien är rädd för att Xanana skulle kunna bli en liknande maktfaktor. Xanana har stort stöd även bland befolkningen i Indonesien och till och med i militära kretsar.

Här avslutades Juan Federers anförande om Östtimors framtid. Senare visades en entimmes film om Östtimor från australiska TV-kanalen, channel 8. Filmens tema var "Nothing has changed in East Timor".


Ann Larsson

E-post