Östtimor - Notiser

Dili. Under julhelgen 2009 förvånades Dilis befolkning av nyheten att unge Baldir César do Nascimento Lebre Correia, 25 år, dödades av en polismans kula, från PNTL, vilken tragiskt nog är samma institution som antas skydda folket.

Kuka, känd av sina vänner från den kulturella performance-gruppen Lé-Zeaval och sin familj som Baldir, är nu ett minne, efter att hans liv ändades i morgontimmarna i tisdags efter ett polisingripande föregående natt, måndagen, omkring klockan 23 under en konfrontation, som ägde rum i New Delta Comoro. Polisens handlingar under incidenten är fortfarande inte fastställda. Det kommer att behövas för att lugna ner läget.

Trots att det finns vittnen är det fortfarande osäkert vad som hände vid festen. Det är emellertid känt att festdeltagare angreps av festförstörare.

Det blev tre angrepp och till slut lyckades de tränga in. Därför ingrep polisstationen i Comoro.

Enligt några källor började polisen snart efter sin ankomst skjuta direkt mot folksamlingen och Kuka träffades i buken varefter kulan gick igenom kroppen och ut genom ryggen. Samma kula träffade en annan ung man, som vårdas på intesivvårdsavdelningen i Guido Valadares National Hospital (HNGV).

Kuka fördes inte omedelbart till sjukhuset, därför att festplatsen New Delta blockerades av poliser. Han kunde först vid midnatt föras till sjukhuset, men då var han redan i koma.

Doktor Nilton Tilman, som vårdade offret, sade att han redan var i koma, när han kom till sjukhuset, men trots detta försökte han göra en nödoperation. Han försökte att rädda honom, men Kuka kunde inte räddas och dog på operationsbordet under operationen.

HNGV hade sagt att offrets, Kukas, skador var resultatet av knivhugg, men doktor Nilton sade att hans skador orsakats av en kula. Kulan träffad den övre högra delen av hans mage och gick genom baksidan av höften.

När offret kom till sjukhuset var hans blodtryck mycket lågt, vilket betyder att han hade förlorat en mängd blod. När doktor Nilton började operera hade offret redan förlorat nästan tre liter blod, så att han nästan inte hade något blod i venerna.

Enligt obduktionen var offrets mjälte skadad, tjocktarmen var genomborrade, den vänstra njuren var spräckt och ryggraden skadad.

Nilton, som arbetar på kirurgi avdelningen i HNGV, sade att skottet avlossats frånpå omkring tre meters avstånd och därför gått igenom kroppen och kunnat träffa en annan person.

Den avlidnes äldre broder, Lino Correia, sade att hans yngre bror dött, därför att polisen sköt honom.

Han kräver en utredning för att få fram sanningen. Han sade att så vitt han kunde se har polisen glömt andra liknande incidenter såsom det i Delta Nova nyligen, därför att det här inte är första gåången det har hänt.

Av detta skäl kräver han en utredning, men inte av PNTL eller någon av dess poliser. Det måste vara en oberoende grupp, så att sanningen blir fastställd. "Annars, om polisen gör utredningen, kommer de bara att skylla det på offren. Och på så sätt kommer folket att fortsätta vara offret, medan myndigheten och dess anställda förblir oförändrade", sade en bedrövad Lino, hemma hos den avlidne i Bemori i natt.

Lino krävde också att polisen förljer lagen, så att de fullföljer sin roll på ett professionellt sätt, till exempel att först ta till tårgas, sedan gummikulor och sedan som en sista utväg för att försvara sig själva att skjuta mot fötterna, som en varning. "Polisens handlande var inhumant", sade Lino.

Han sade att polisen en dag senare sade att Kuka dött inte därför att blev skjuten utan snarare på grund av något annat. Offrets familj lovar att de ska fortsá med att ta det här fallet till domstol.

Av det här skälet skulle offrets familj igår ha mött parlamentets vice talman Vicente Guterres för att kräva en utredning om polisen som sköt offret.

Under mötet mellan Vicente Guterres och den avlidne Baldirs familj, betonade Guterres att det måste bli en rättvis utredning för att få fram grundorsaken till beskjutningen av offret.

"Det måste bli en grundlig utredning för att förstå hur något som det här kam hända, få reda på vem som sköt, följa den väg, som staten måste följa", sade Vicente.

"Jag tycker att försvars- och säkerhetskommittén måste ta en titt på det här, på polisreaktionen i de här fallen, praktiskt taget legal användning av tunga vapen och ammunition och så måste vi se hur regeringen kan agera utan att använda dessa vapen men använda annat för att neutralisera vissa situationer", sade Vicente.

Vincente tillade att kan använda sina vapen för att handla, men får inte använda vapnen för att ta livet av folk.

"Jag tycker att det här är vad vi måste kräva av vår regering, användning av vapen enbart för att neutralisera, men inte för att döda någon. Jag tycker att det är det här vi måste kräva att vår regering ordnar, det här är svårigheten i det som måste beaktas", sade Vicente.

När chefen för utredningspolisen, kommissarie Eugenio Pereira, intervjuades sade han att motivet för skottlossningen fortfarande är okänt. Så för sin del, så väntar utredningsgruppen på obduktionen och utfrågningen av andra inblandade. Först sedan kommer de att veta vem som avlossade skottet och från vilken pistol skottet kom.

Kommissarie Eugenio förklarade att sammanstötningen, enligt vad polisutredarna har fastställt hittills, skedde mellan en grupp beväpnad med vassa föremål såsom knivar, som började att angripa gruppen som var på fest i Nova Delta Hall.

Polisuttalanden om incidenten, liksom andra offentliggjorda fakta bekräftar att en sårades och en var död vid ankomsten till sjukhuset.

Eugenio sade också att högsta ledningen hade försäkrat sig om att den pågående brottsutredningen fortsätter och att förra veckan åtgärder för att spärra av brottsplatsen gjorts.

"Vi har börjat med den här processen i morse och har redan säkrat brottsplatsen, vi har undersökt brottsplatsen, samlat fakta, försäkrar oss om att de är riktiga och hänvisar sedan till den formella utredningsprocessen", sade Eugenio till reportrar.

På ett annat ställe sade Dilis polischef, kommissarie Pedro Belo till TVTL att den polis, som avfyrade skottet, för närvarande är anhållen och sitter i en cell för att fortsötta utredningen.

Likaledes har polisen arresterat två personer misstänkta för att vara ansvariga för sammanstötningen i Delta Nova.

Likaledes sade statssekreteraren för säkerhet, Francisco Guterres, att om som ett resultat av utredningarna en polis befinns skyldig, så kommer han att bli hårt straffad.

Baldir var också en gammal medlem av gruppen Le-Zeaval och efter obduktionen i HNGV fick kroppen ett hedersmottagande av hans kamrater i går kväll i hans bostad i Bemori. I familjens hem turades medlemmarna i gruppen Le-Zeavel om som hedersvakter vid båren.

Le-Zeaval grundades 1998 i Jogya i Indonesien. I gruppen Le-Zeaval (vilket kan översättas med fyra poler) hade Baldir sina bästa stunder.

Gruppen deltog i julsamlingen som arrangerades av ministeriet för social solidaritet i Dili i GMT, i måndags eftermiddag, 28/12, där han också dansade. När det var dags, var Baldir med på festen som en inbjuden gäst.

Enligt Lino, offrets bror, var Baldir inte så angelägen att gå ut och gå på fester. Det var en börda för honom, men eftersom han var inbjuden av en kollega och också letade efter möjligheter att bevista cermonin, gick han med på att gå ut den kvällen. Lino väntade sig inte att hans yngre bror skulle bli ett offer i en tragedi. När han hörde att Baldir på sjukhuset begav han sig omedelbart dit. Enligt samtal som han hörde senare, skrek hans bror: "Det gör verkligen ont!" Lino var med honom tills han dog och säger att det var omkring 01:20 den 29 december.

Baldir lämnar en bror och fem yngre syskon, tre flickor och två pojkar, samt föräldrarna Etelvina Correia och Julio Lebre Correia.

30 - FN hjälper till med att utreda dödsskjutning

Förenta Nationerna bekräftade idag sitt deltagande i förundersökningen av en dödsskjutning, som påstas ha utförts av polisen i Östtimors huvudstad, och har uppmanat landets befolkning att respektera lagen.

Sent på kvällen den 28 december kom östtimoresisk (PNTL)och FN-polis till en plats i Comoro i Dili och begärde förstärkning.

En PNTL-patrull anlände och en person dödades och en annan skadades av pistokskott, som påstås ha avfyrats av en östtimoresisk polis.

Till reportrar sade tjänstgörande chefen för FN-plisen, Idris Ibrahim, och tjänstgörande chefen för PNTL, Afonso de Jesus, att dödsfallet var mycket beklagligt och kondolerade offrens familjer och vännner.

Polistjänstemännen bekräftade också att en gemensam intern undersökning av skottlossningen är påbörjad.

Ibrahim noterade att överdrivet bruk av våld från polisen är förbjudet både enligt timoresisk och internationell lag samt betonade att det inte kommer att tolereras.

FN:s fredsbevarande organisation i landet, UNMIT, uppmanade alla männsikor att behålla lugnet medan polisen avslutar sin utredning.

För sin del kommer UNMIT:s människorättsgrupp och övergångsrättsväsende att genomföre en separat undersökning av incidenten.

FN har överlämnat det polisiära ansvaret till Östtimor som en del av det gradvisa återlämnandet av säkerhetsfunktionerna det tog över 2006 efter att dussintals människor dödats och 155.000 othersandra - 15 procent av befolkningen - drevitis från sina hem i ett våldsutbrott i det nyligen självständiga landet.

Tidigare den här månaden återtog PNTL ansvaret för polisens underrättelsetjänst, den sjunde polisenheten som UNMIT har återlämnat.

PNTL har redan återtagit ansvaret i fyra distrikt - Lautem, Oecusse, Manatuto och Viqueque - liksom för polisutbildningen och den marina enheten.

UNMIT, som skapades 2006 för att ersättare flera tidigare FN-organisationer i det lilla sydostasiatiska landet, som FN hjälpt till självständighet 2002 efter att det röstat för åtskillnad från Indonesien, har för närvarande omkring 1.550 poliser och 30 militära förbindelseofficerare i landet.

30 - Varför inte bara pengar kan lösa Östtimors problem

Dili. James Whitehead, direktör för Progressios internationella program, en internationelll välgörenhetsorgansiation med katolska rötter, ser på den överbefolkade internationella hjälpscenen i ett land som kämpar för att komma på fötter.

Tio år efter att folket i detta drabbade öland röstade för självständighet från Indonesien förblir Östtimor ett av de fattigaste länderna i Sydostasien.

Livsförväntningen är låg -- bara 67 år -- och minst hälften av landets befolkning på drygt en miljon -- är arbetslösa. Knappast något under att 40 procent tvingas överleva på mindre än en dollar per dag.

Så det är logiskt att internationellt bistånd är "big business" i Östtimor och förklarar den mycket synliga förekomsten av utlänningar här.

Regeringen upprepar sitt tack till det internationella samfundet vid långtråkiga formella evenemang, invigningscermonier och liknande, som sänds ut till massorna på television.

Men kommer inte den utländska närvarons stora synlighet att kännas som en ockupation? Och när kommer FN:s och andras hjälpande hand att bli paternalismens kvävande hand? När kommer goda avsikter att "hjälpa" undergräva människors känsla av kontroll och suveränitet?

Medan jag grubblar över detta, är det ett antal saker som slår mig. Det bekymrar mig att så lite pengar sipprar ner till landsbygdsområden. Jag är förvånad över hur många projekt som återskapar ett beroende, som de försöker att minska, genom att många av de mest begåvade engageras av de välbetalande internationella organisationerna och lämnar regeringen, lokala ideella organisationer och kommunala organisationer med dem som är kvar.

Naturligtvis, man kan inte säga att givarnas medel -- särskilt i sådana stora kvantiteter -- inte gör någon skillnad . I juli insisterade Mario Carrascalao, Östtimors vice premiärminister, att framsteg görs och att det internationella samfundet har hjälpt till att skapa fred.

Jag såg själv en del av dessa framsteg. I en landsbygdsby, som jag besökte, kan människorna nu ta sitt vatten från en närbelägen handpump i stället för att behöva hämta det från en avlägsen förorenad ström.

I all denna förödelse tröstar många av oss som jobbar med internationell utveckling sig med att vi arbetar som partners med "lokala organisationer" i förhoppning om att det ger oss en känsla av legitimitet och hjälper oss att dämpa våra farhågor för att vi handlar med ensidig paternalism.

Men, frågar jag, är dessa lokala partner helt oberoende -- är det de som driver sitt lands utvecklingsprogram och tillhandahåller tjänster som de tror är viktiga för de människor de arbetar med? Eller är de marionetter som sprattlar till en internationell melodi?

Svaret, tråkigt nog, är att ofta är det senare. Om en internationell ideell organisation har pengarna och en "god idé", så kan de för det mesta hitta en lokal organisation som kommer att medverka som underentrepenör.

Det finns många spekter på effektiviteten på bistånd -- och en hel mängd av skäl till att en del bistånd fungerar och annat inte. Det kan inte finnas något tvivel om att Östtimor är ett särskilt fall med en hel massa frågor som man behöver ta itu med, om landet ska gå framåt.

Många timoresers önskan att säkra rättvisa för de tusentals män, kvinnor och barn, som miste sina liv unde årtionden av tyranni är ett viktigt steg för att hjälpa Timor på vägen till återhämtning.

Vi har inte alla svar -- och kan inte heller hoppas att tackla så vitala frågor som en utbredd brist på infrastruktur och tillgång till arbete. Detta är enorma utmaningar som kommer att kräva långsiktiga investeringar.

Men lokalt ägande av utveckligen är ett koncept, som måste tas på allvar. Hur ska människor annars ha kraft att lösa sina egna problem? Genom ett angreppssät med färdighetsdelning -- och i nära samarbete med lokalbefolkningen -- hoppas jag att vi kan spela en liten roll, om än bakom scenen, i den långsiktiga utvecklingen av detta inga land.

Det här är en redigerad version av en artikel som först publicerades i magasinet Justice, en katolsk publikation som skriver om frågor som miljö, migration, ekonomi, fattigdom och konflikter.

30 - Östtimor ser fram mot 2010

Díli. Regeringen önskar att tacka de ideella föreningarna, statsförvaltningen, parlamentet, alla självständiga myndigheter, biståndsgivarna, ISF, media och det internationella samfundet för bidragen till nationen under 2009, vilket lät Östtimor säga adjö till konflikter och välkoman utveckling!

Det var ett år som symboliserade en större ändring i landets dynamik; konsolidering av stabiliteten i städerna, distrikten och på landsbygden. Det primära ansvaret för polisarbetet har överförts från Förenta Nationerna till den timoresiska polisen (PNTL) i många samhällen, ett överlämnande som kommer att fortsätta under 2020 och ge ett nyfunnet förtroende för fortsatt endräkt.

Nya infrastrukturprojekt inom folkomröstningspaketet på 70 miljoner dollar väcker förtroende för den timoresiska privata sektorn och spädde på den etablerade trenden av ekonomisk utveckling över hela landet under 2009:s sista kvartal. Initiativet koncentrerades på att bygga vägar, vatten, avlopp, skolor och andra små till medelstora projekt. Resultaten var långtgående: skapande av arbetstillfällen, stimulans av lokala ekonomier, ökad teknisk kapacitet i landsbygdsområden och inspiration för byar att ta tag i och känna stolthet över sina omgivningar.

Samhälsservicen kommer att 2010 skörda frukten av den nyligen upprättade kommissionen för civilförvaltningen; med karriärvägar, befattningsbeskrivningar, bättre arbetsförhållanden och höja löner; allt bidrag till förbättrade indikatorer i slutet av 2009, bland annat ökat budgetuppfyllande, ökade inrikesinkomster, ökad affärsverksamhet, högre produktivitet inom jordbruket och bättre indikationer för hälsoläget för att nämna några få.

Utnämningen av kommissionären för anti-korruptionskommissionen i början av 2010 kommer att påbörja en process för att etablera anti-korruptionskommissionen; vilket ger Östtimors folk det första initiativet för att bekämpa korruption och garanterar att vi 2010 kommer att se en ny nivå av ansvar och utbildning mot korruption, nepotism och vänskapstjänster.

Eftersatta och särskilt behövande grupper kommer att fortsatt skyddas 2010 av regeringens starka sociala politik med pensioner, bostäder, utbildning, mikroaffärer och sitmulansåtgärder för jordbruk. Stora utgifter för infrastruktur kommer att börja den mödosamma processen för att bygga kärnan till grunden nödvändig för internationella investeringar för turism, olika industrier unika för Östtimor och planer för en blomstrande oljeindustri på land. Statssekreterare Pereira sade: "Vi uttrycker vår största tacksamhet till alla dem som bidrog till att konsolidera freden 2009, som offrade sin tid och sina ansträngningar för att stärka våra instutitioner och för den kreativitet, hängivenhet och beslutsamhet att påskynda utvecklingen av Östtimor.

Viktigast, Xanana Gusmãos regering är bara ett medel för att tjäna folket, för att fullfölja dess hopp och drömmar om ett bättre land, för att säkra att god förvaltninge och en förvaltning som är känslig och ärlig mot folket är genomförbar i Östtimor, vilket den sär som vi har bevisat 2009!

Det är bara genom folkets ögon, hjärtan, sinnen och dagliga handlingar som Östtimors gärningainsatser har möjliggjorts 2009. Vi kan bara önska det samma för 2010."

I sitt årliga helgtal sade premiärminister Xanana Gusmão: "Vi har nått ett decennium folkomröstningen den 30 augusti 1999. Vi borde börja detta år med att erkänna att 2010 kommer att fullt av enorma utmaningar; utmaningar nödvändiga för att uppnå vårt folks drömmar.

Precis om när vårt folk lyckades i sin nationella frigörelse för tio år sedan, kommer de kommande tio åren vara lika fulla av hårda kamper för den timoresiska nationen. Dessa slag kommer bara att omvandlas till lika historiska segrar om vi fortsätter att allvarligt hylla betydelsen av fred och nationell harmoni.

Vi kommer att nå målen, därför att vi har visat att vi som en nation förstår processen för landets utveckling med hjälp av tre fundamentala principer: dialog, förtroende och vision.

Låt oss börja det nya året med att erkänna att nationell framgång bara kommer att vara meningsfull om var och en spelar en konstruktiv roll i byggande av vår stora nation.

Vi hoppas att ni, vår stora timoresiska familj, kommer att få en god jul och att det nya året blir fyllt med hälsa, fred, kärlek och välstånd."

Källa: Statssekreteraren för ministerrådet och officiell talesperson för Östtimors regering Ágio Pereira, +670 723 0011

24 - Malaysia beordras kompensera felaktigt anhållna aktivister

Malaysias högsta domstol har tilldömt 29 aktivister, som felaktigt greps i Malaysia för 13 år sedan, kompensation. Gruppen deltog i en regional konferens, som hölls i den malaysiska huvudstaden 1996, för att diskutera Östtimors kamp för självständighet. Forumet angreps av 400 människor ledda av det regerande UMNO-partiet och polisen arresterade fler än 100 personer. Tian Chua organiserade konferensen och är en av dem som regeringen har beordrats att kompensera. Han är nu parlamentsledamot för oppositionen och säger att högsta domstolens beslut är ett erkännande av att regeringens åtgärder var våldshandling.

Webster: De 29 gripna hölls fängslade i sex dagar och får nu dela på 250.000 dollar i skadestånd. Enligt Tian Chua var regeringen vid den tidpunkten mot konferensen för att den inte ville riskera sina förbindelser med Indonesien.

23 - Tvångsarbetsstäddag

Koalitionsregeringens tvångsarbetsstäddag bryter konstitutionella rättigheter

Återigen har Gusmãos de facto-regering visat sin villighet att handla mot konstitutionen. Den här veckan utfärdades ett "executivt dekret" som förbjöd all trafik mellan klockan 07:00 och 12:00 idag (2009-12-23) och tvingar alla medborgare att delta i allmän städning.

Varje medborgares rätt att röra sig fritt garanteras i konstitutionens 44:e artikel. Den kan inte inskränkas på något sätt genom ett enkelt regeringsdekret. Även lagstiftning genom parlamentet skulle strida mot konstitutionen och avvisas som grundlagsstridig.

Användningen av Östtimors polis för att tvinga medborgare att kliva ur sina fordon och av sina motorcyklar och komma ut ur sina hem under hot om fysiskt polistvång är olaglig. Användningen av tvång har rapporterats brett från hela Dili med poliser som angripit medborgare, som nekat att följa dessa olagliga order givna av dem.

Det är olyckligt att den nationella polisen används på detta sätt för att dölja Gusmãoregeringens tillkortakomamnde när det gäller att använda den mycket stora och slösaktiga budget de har för att tillhandahålla grundläggande tjänster såsom renhållning. Att ta sin tillflykt till att tvinga människor att utföra obetalt/ofrivilligt (till sitt väsen påtvingat) arbete bryter också mot medborgarnas mänskliga rättigheter.

Vi fördömer inte de poliser som enbart följer order från sina överordnade, men PNTL:s högste chef har uppmärksammats på att användningen av polisen på det här sättet är olämpligt och olagligt. Fretilin avser att utkräva lagligt ansvar av dem i PNTL:s ledning som utfärdat order i denna fråga.

Fretilin avser att göra en anmälan till konstitutionsdomstolen avseende denna nya grundlagsstridiga regeringshandling liksom att få republikens riksåklagare att undersöka alla fyssiska handlingar utförda v polisen, som resulterat i olagliga frihetsinskränkningar för människor eller resulterat i angrepp på människor eller deras egendom.

Regeringen kommer utan tvivel att brett publicera att städninge var framgångsrik genom den omfattande medverkan av medborgarna. Det är helt klart att detta har skett huvudsakligen om inte enbart på grund av det överhängande hotet om polisingripanden för vägran att delta. Det är olämpligt i samhälle vårt som vi vill ska vara grundat på laglydighet och demokrati.

Det här har ingenting att göra med den allmänna hälsan och renhållningen, som regeringen hävdar, utan användningen av överdrivet våld för att avleda uppmärksamheten från sina egan misslyckanden. I en stad med så många arbetslösa skulle det vara mycket mera positivt och konstruktivt att betala människor ur statsbudgeten för regelbunden renhållning och vägunderhåll.Det senare är ett bevisligen effektivt sätt fö offentliga transfereringar till arbetslösa och andra utan hushållsinkomster.

På liknande sätt är det inte fel att skapa en samhällsanda av frivillig medverkan. De medborgare som önskar att delta är naturligtvis fria att göra så, det motsätter vi oss inte. Men vi motsätter oss begränsningen av andras konstitutionella rättigheter vid detta.

21 - Sex skadade när tidigare östtimorflyktingar bråkar med bosatta i Kupang

Sex personer rapporteras sårade, två av dessa allvarligt, när tidigare östtimorflyktingar och bofasta i underdistriktet Central Kupan, Västtimor, bråkade i söndags.

Incidenten omfattade tidigare flyktingar, som nu lever i bostadsområdet Griya Permai och invånare i Oebelo-distriktet, enligt lokala myndigheter.

Sammanstötningen ägde rum i eftermiddags. Åtskilliga hus brändes ner, bland andra byledaren Peter Sinlaes och andra bofastas, enligt vad underdistriktets chef Ferry Manafe sade till Jakarta Globe.

Myndigheterna utreder orsaken till koflikten, men några bofasta antydde att den kan ha utlösts av ett missförstånd mellan flera unga män från byn Pulitie i Oebelo och en tidigare flykting.

Den statliga nyhetsbyrån Antara rapporterade att en del unga män från Pulitie dirigerade trafik nära ett vägbygge precis utanför sin by, när de stannade en bil, som kördes av en tidigare östtimoresisk flykting, som var på väg till Griya Permai, som också ligger i Oebelo.

Ilsken över att ha blivit stoppad, uppges den tidigare flyktingen ha berättat för sina vänner och sin familj i Griya Permai om händelsen, vilket framkallade attacken.

Men andra bofasta berättade för Vivanews.com att bråket föregocks av en strid mellan en bofast och en tidigare flykting.

De två var inblandade i en strid i söndags eftermiddag, men efter att de två skiljts åt, gick de till sina respektive grupper och strax därefter startade bråket", sade en bofast, kallad Ekarno, till nyhetsportalen.

Flera hus i Oebelo brändes ner under våldsamheterna och myndigheterna stängde av Trans Timor-vägen till Atambua för att förhindra att konflikten spred sig till andra delar av underdistriktet.

"Alla bilar som använder Trans Timor-vägen (som förbinder provinshuvudstaden Kupang och Atambua) kontrolleras nu för att förhindra att sammanstötningen sprider sig", sade Manafe. "Säkerhetspersonal är också i beredskap nu, men jag är inte säker på om vi kommer att utfärda utegångsförbud".

Han tillade att han hade instruerats av Kupangs distriktschef Ayub Titu Eki att bistå polis och militär med att hantera incidenten.

Minst sex personer fördes till vårdcentralerna i Oesao och Tarus med allvarliga skador. Tvås tillstånd rapporteras vara kritiskt.

Manafe identifierade de två som de tidigare östtimorflyktingarna Valentino och Ignatio.

Personal från polisen i Kupang och Västtimors bombgrupp skickades till platsen för att skilja de stridande.

Säkerhetspersonal arresterade flera tidigare östtimorflyktingar misstänkta för att vara ansvariga för att ha anlgat bränderna. Deras identitet var inte känd.

I söndags kväll var polisnärvaron stor på platsen för sammanstötningen och poliser fortsatte att övervaka trafiken på Trans Timor-vägen.

Efter den av Förenta Nationerna stödda folkomrsötningen i augusti 1999, i vilken östtimoreserna med överväldigande majoritet röstade för frigörelse från Indonesien efter 24 års ockupation, flydde fler än 100.000 proindonesiska östtimoreser till Atambau och provinshuvudstaden Kupang, där de flesta levde i eländiga, provisoriska skjul.

Medan de flesta av dem sedan dess har återvänt till Östtimor, valde tusentals att flytta till andra delar av Indonesien, bland andra bostadsområdet Griya Permai.

20 - Finansministeriets budgetrapport för kvartal 3

Östtimors finansministerium har just offentliggjort sin rapport för regeringens budgetutföring för de tre förstakvartalen 2009, januari till september, som en 1,5 MB PDF-fil på http://www.laohamutuk.org/econ/OGE09/BudgExec3q09.pdf. (En 6 MB-fil med rapporten finns på ministeriets webbplats.)

Totalt, säger rapporten "Budgetutförandet till och med tredje kvartalet 538 miljoner dollar, vilket är 79%, var löften och 308,7 miljoner, vilket är 45%, kontantutbetalningar. Inflödet av kvitton till de samlade kontona var 261,9 miljoner."

Utöver att visa de summor regeringen har lagt ut och lovat bort visar rapporten budgetändringar, som regeringen har gjort efter att budgeten godkändes i januari 2009. Många av dessa är intressenta, men den största är på sidan 42: en ändring på 70 miljoner dollar för infrastrukturministeriets reservation för investering i tungoljeprojektet till folkomröstningspaketet (Pakote Referendum). Budgeten för byggandet av "Nytt kraftverkssystem, ledningsnät och övervakning" har skurits ned från 87 till 17 miljoner dollar, medan investeringarna för statssekreteraren för offentliga arbeten har ökat från noll till 70 miljoner, vilket ger dessa en total budget på 70.072.000 dollar.

I rapporten för andra kvartalet budgeterades fortfarande 87 miljoner dollar för tungoljeprojektet, hela summan visades som reserverad och räknades som utförd. Det visar att "reserverade" belopp inte ska betraktas som utförda.

I rapporten för tredje kvartalet, efter att projektet reducerats till 17 miljoner dollar, visas 0,017 miljoner av dessa som betalade och 16,992 miljoner visas som "reserverade", så den "totala utgiften" är 9.000 högre än avsättningen.

Av de 70 miljonerna nyligen avsatta för investeringar i offentliga arbeten, hade 4,4 miljoner betalats till slutet av september, och 29,1 är "reserverade", vilket totalt är lite mindre än hälften av det avsatta beloppet.

Det finns hundratals andra ändringar i budgeten, nästan alla ministerier är berörda. De flesta håller sig inom samma budgetkategori, men totalt har varor och tjänster minskats med 3 miljoner dollar och drygt hälften av detta har förts över till små investeringar. Den största ökningen av små investeringar, 2,1 miljoner, är för inköp av fordon medan kommunikationsutrustning har skurits ner med 28%, 0,5 miljoner dollar.

I den övergripande avsättningen för varor och tjänster har "utrikes resor" den största utförandeandelen. I själva verket skulle kostnaderna i slutet av september ha överskridit hela årets avsättning med 0,5 miljoner, om inte resebudgeten på 5,2 miljoner hade utökats med 0,8 miljoner.

Som vi har skrivit tidgare, så tror La'o Hamutuk att statens mål ska vara att tillhandahålla tjänster och förmåner till sina medborgare och att helt enkelt räkna procentandelen pengar som har förbruktas inte är ett meningsfullt mått på hur regeringen sköter sig. Icke desto mindre så visar de detaljerade uppgifterna i denna rapport, särskilt ändringarna, hur regeringen har justerat de löften den gjorde till parlamentet och valmanskåren.

Femtio sidor tabeller med siffror är kanske inte den mest spännande läsningen under helgdagarna, men vi uppmuntrar alla att utforska dem, då de innehåller mycket viktig information.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

18 - CAVR/CTF:s uppföljninginstitution: Lägesrapport (om parlamentsbehandlingen)

Kopior av den av parlamentet antagna resolutionen kan på begäran fås på portugisiska och engelska.

Källa: Pat Walsh, Senior Advisor
Post-CAVR Technical Secretariat, Dili.
tel (+670) 726 8423

18 - Östimor övertar ytterligare säkerhetsansvar från FN och Spanien finansierar jordbruksprojekt

New York. Förenta Nationerna överlämnade ytterligare polisansvar till Östtimor som en del av det gradvisa överförandet av säkerhetsfunktioner de övertog 2006 efter att dussintals människor dödats och 155.000 andra, 15 procent av befolkningen, drevs från sina hem i ett våldsutbrott i det nyligen självständiga landet.

Vid en cermoni i Dili, huvudstaden, ledd av generalsekreterare Ban Ki-moons ställföreträdande särskilde representant Takahisa Kawakami och Timors statssekreterare för säkerhet Francisco da Costa Guterres, återtog den nationella polisen (PNTL)ansvaret för polisens underrättelseväsen, den sjunde polisenheten som FN i Östtimor (UNMIT) haråterlämnat.

"Östtimors regering och UNMIT genomför återlämningsprocessen stegvis, distrikt för distrikt, enhet för enhet", sade UNMIT i ett pressmeddelande. "Utvärdering av fler distrikt och enheter utförs av gemensamma grupper med representanter för regeringen och UNMIT inklusive PNTL och Förenta Nationernas polis (UNPol) enligt gemensamt överenskomna kriteria."

PNTL har redan övertagit ansvaret för fyra distrikt: Lautem, Oecusse, Manatuto och Viqueque; liksom för polisens utbildningscentrum och den marina enheten.

UNMIT, skapat 2006 för att ersätta tidigare FN-uppdrag i det lilla sydostasiatiska landet, som FN hjälpte till självständighet 2002 efter att det röstat för för separering från Indonesien, har för närvarande omkring 1.550 poliser och 30 militära förbindelseofficerare på plats.

Det fattiga landet får också hjälp från åtskilliga humanitära FN-organ. Idag tillkännagav FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att den kommer att kunna utöka stödet till livsmedelsförsörjningen i Baucau-distrikt till och med 2011, tack vare 600.000 EUR från den spanska agenturen för internationell utvecklingssamarbete (AECID).

Baucau-projektet vill öka mångfalden, kvaliteten och kvaniteten livsmedel producerade av samhällena runt Seiçal-floden och främja den gradvisa övergången från självhushållsjordbruk till en mer marknadsoreinterad syn på produktionen.

För närvarande drar fler än 2.000 familjer fördel av projektet, som fokuserar på att integrera produktion av basgrödor (säd och rotfrukter), baljväxter och grönsaker samt småboskap genom att tillhandahålla utsäde, verktyg och djur tillsammans med utbildning och nya anpassade teknologier.

17 - Bloggen The Dili Insider stängs.

På grund av en serie telefon- och eposthot stängs bloggen The Dili Insider omedelbart. Men den kommer tillbaka.

16 - Dragkamp om naturgasanläggning

Sunrise är ett naturgasfält, som delvis ligger i den för Australien och Östtimor gemensamma naturresurszonen (Joint Petroleum Development Area) i Timorsjön, 450 km nordväst om Darwin. Sedan länge har det pågått en dragkamp om vart gasen ska tas för behandling inför senare utskeppning. Bolaget Woodside, som tillsammans med Shell, ConocoPhillips och Osaka Gas, ska exploatera gasfältet, vill att gasen i rör under vattnet leds till en anläggning i Darwin. Östtimors regering har alltid velat att gasen leds den kortare vägen till en anläggning på Timors sydkust. Det skulle ge en rad arbetstillfällen. Ett tredje alternativ är en flytande anläggning direkt vid fältet, från vilken den färdigbehandlade gasen sedan skeppas i flytande form med fartyg.

De kommande exploatörerna motsätter sig en anläggning i Östtimor med argumentet att landet inte är tillräckligt stabilt politiskt. Östtimors andrahandsval är den flytande anläggningen. Australiska fackföreningar motsätter sig detta, då plattformen skulle byggas utomlands och huvudsakligen bemannas av andra nationaliteter än australier.

En anläggning i Darwin skulle kosta 2 miljarder australiska dollar och sysselsätta fler än 1.000 personer under byggnadstiden samt 300 under drift.

15 - 50.000 nya mobilabonnenter för Timor Telecom på en månad

Ett tillskott på 50.000 kunder på bara en månad har gjort att Timor Telecom (TT), ett dotterbolag till den portugisiska telekomoperatören Portugal Telecom (PT), reviderar sitt mål för 2009.

Bolaget nådde 312.000 mobilkunder den 13 december, vilket lyft TT:s årsmål från 320.000 abonnenter till 330.000. Lanseringen av säsongskampanjer och förmåner hade en betydande roll för telebolagets senaste framgångar.

Men en del av förmånerna slog slint, när en kamapnj som lät kunder skicka SMS gratis gjorde att många inte kunde använda tjänsten eftersom systemet inte kunde hantera den extra trafiken. Men problemet tycks vara betydelselöst eftersom framgången överträffar bolagets förväntningar.

10 - Minskning av australiska styrkor i Östtimor

Försvarsministern, senator John Faulkner, tillkännagav idag att Australiens bidrag till den internationella stabiliseringsstyrkan (ISF) i Östtimor kommer att minska från omkring 650 till omkring 400 personer i februari 2010.

Den totala storleken av den gemensamma australisk-nya zeeländska styrkan kommer att minska från 800 till 550 personer.

"Minskningen av ADF-personal [Australian Defence Force] överenskoms efter omfattande diskussioner med Östtimors ledare, Förenta Nationerna och vår ISF-partner Nya Zeeland", sade senator Faulkner.

Säkerhetsläget i Östtimor har förblivit stabilt sedan attackerna på Östtimors president och premiärminister i februari 2008. I januari 2009 drogs 100 ADF-anställda i Operation Astute tillbaka från Östtimor utan betydande påverkan på säkerhetsläget.

"Beslutet att minska antalet ADF-anställda erkänner det lugna säkerhetsläget i Östtimor och regeringens och Östtimors folks ansträngningar. ISF kommer att öka sitt fokus på kapacitetsuppbyggnad hos Östtimors militära styrkor (F-FDTL)", sade senator Faulkner.

Koalitionen kommer att fortsätta övergången till aktiviteter för att bygga upp kapaciteten hos F-FDTL grundat på framgångsrika projekt med ISSF och F-FDTL, såsom vattenprojektet i Uatolari och hälsokliniken i Ossa Huna.

Dessa insatser stödjer Australiens långsiktiga engageman i F-FDTL:s utveckling genom försvarssamarbetsprogrammet i Östtimor. De är en del av Australiens löfte att stödja Östtimors utveckling till en stabil och framgångsrik nation.

Den planerade neddragningen kommer att börja med att omkring 100 ADF-anställda återvänder till Australien i mitten av december 2009. Den följande neddragningen till ett ADF-bidrag på ungfär 400 ADF-anställda kommer att ske gradvis under perioden januari till mars 2010.

"De australiska försvarsanställda som avslutar sin placering kan nu se fram emot en period med semester, återhämtning och utbildning i Australien efter sin tid i Östtimor", sade senator Faulkner.

"Jag tackar all återvändande ADF-personal för dess professionalism och arbete i denna viktiga operation."

Det nuvarande bidraget från Nya Zeeland kommer att bli oförändrat på 150 personer.

ISF är i Östtimor enligt Östtimors regerings och Förenta Nationernas önskan.

Operation Astute är ADF:s bidrag till ISF och Nya Zeelands bidrag är Operation Koru. Ytterligare information om Operation Astute och Koru finns på:

09 - Presidentens avskedstal till generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare: Lugn efter stormen

President José Ramos-Hortas tal är väl värt att läsas, det innehåller mer än artighetsfraser. Tyvärr är det väl långt för att översättas, så Du får lov att läsa det på engelska.

During the farewell ceremony in honor of The Special Representative Of the U. N. Secretary-General, Dr. Atul Khare

We are gathering here today to bid farewell to Dr. Atul Khare who has served in our country as the Special Representative of the U. N. Secretary-General (SRSG) for three long, intense years.

Prior to this mission, Dr. Atul Khare had served in Timor-Leste from June 2002 to May 2005 as Chief of Staff to the then SRSG Ambassador Kamalesh Sharma and as deputy SRSG totaling six years of tireless service to our people upholding the ideals of the UN.

So I invited you all today to join me in thanking Dr. Atul Khare and his esteemed wife Mrs. Vandna Khare, for their self-less, tireless dedication and kindness to the people of Timor-Leste, to me personally, and to all East Timorese political and religious leaders, leaders of our communities and civil society.

Dr. Khare arrived in Timor-Leste on 17th December 2006 almost four months after the UN Security Council authorized a new enhanced UN Mission for Timor-Leste - UNMIT. The worst of the political and security crisis was over by then. However, in December 2006 serious challenges remained; the situation was still very volatile, marked by sporadic violence, some of which were politically-motivated, but most were caused by rivalries among martial arts groups and youth gangs. In December 2006 we still had as many as 150,000 IDPs scattered in Dili and outside the capital; we were confronting the potentially explosive problem of the so-called "petitioners" and Mr. Alfredo Reinado’s group of heavily armed elements.

Four months after the Security Council authorized a new mission (Res. 1704 of 25th August 2006) with a police force of up to 1,608 elements, 1,070 civilian police personnel had arrived in Timor-Leste. This figure included a Formed Police Unit from Portugal that had been dispatched to Timor-Leste in early June under a bi-lateral agreement between Timor-Leste and Portugal and which transitioned to UNMIT in August 2006.

I wish to pause here to pay due tribute to Finn Rieske-Nielsen who managed the UN Mission in Timor-Leste during the most difficult months in 2006; he was a courageous and tireless presence, every day and night during those difficult days and weeks. His long-standing experience in dealing with humanitarian crisis situations both in Timor-Leste (he has served a total of almost seven years in our country) and other parts of the world equipped him very well to deal with the situation.

Prior to the arrival and full deployment of UNPOL in Dili and in the districts, the burden of assisting the Timorese authorities in restoring law and order in Dili had fallen on troops and police from Australia, New Zealand and Malaysia and Portugal who had been dispatched to Timor-Leste at the end of May and early June 2006 in response to formal appeals from Timorese leaders. [i]

Australia alone had a force of 3,000 men and women, supported by an impressive array of equipment like Armored Personnel Carriers, tanks and helicopters. However, even such a robust force was inadequate and unable to quell the violence pitting rival martial arts groups or prevent the burning and looting of hundreds of humble dwellings, government warehouses and offices. This is not the type of conflict a conventional force is prepared for both in training and equipment. [ii]

Of the four forces on the ground in the second half of 2006, only the GNR was trained and equipped to deal with urban violence. But at company strength it was over-stretched and unable to respond effectively to every serious incident occurring in any part of the city.

The Australian mechanized force and heavily armed infantry soldiers, while impressive when they rumbled through the main streets of Dili, might have provided some valuable deterrence, but the reality was and is that conventional forces, however well trained and equipped, are ill-suited to prevent or stamp out urban violence and social unrest in the tortuous and confusing back alleys of the city.

Without the pretence of writing history or even modestly offering a detached and conclusive analysis of the 2006 crisis, I believe we can, nevertheless retain some salient elements.

I submit that the 2006 crisis was not inevitable. It could have been prevented if those in position of responsibility had addressed the numerous problems that had been timely and clearly identified and which required patient dialogue, imparting of information, followed by simple and inexpensive solutions.

As the tensions and resentment were not addressed they were exacerbated by certain elements in our society who saw in the crisis an opportunity to further their narrow interests.

The violence in certain neighborhoods in Dili was essentially a conflict over land and housing by those who felt left out or dispossessed. The seeds of this conflict began during the second half of Indonesian occupation and exacerbated from 1999 on as large number of individuals returned or flocked to Dili for the first time all competing for a piece of land and housing that had been vacated by departing Indonesian migrants and thousands of East Timorese who fled when they saw their fortunes changed.

The conflict had very little to do with a supposedly regional, ethnic or tribal divide. While Timor-Leste can be divided in geographic terms into three major regions, namely East, Central and Western, these regions do not correspond to perfectly identified, cohesive ethnic groups.

The implosion in the PNTL leadership and in the chain of command in Dili in April/May 2006 led to the break-down of law and order. As a consequence of the break-down in the chain of command in the police force, the government felt compelled to order the FFDTL to intervene in Dili. But this decision deepened the divide in the police ranks and between elements in the police force and the F-FDTL and in the F-FDTL itself.

However, in view of the situation prevailing in Dili on 28th April 2006 with the PNTL unable or unwilling to act to prevent the attack on the Palacio do Governo and subsequent attacks in many parts of the city, I do believe the government had no choice but to call in the F-FDTL.

I must add here that not every PNTL officer or unit in Dili deserted and failed in their duties. I will never forget a heartbreaking scene at the UIR HQTS in Dili when I visited them sometime at the end of May 2006. There were a total of about 40 men and women there, from all regions, crying desperately, their pain was visible, as they felt totally powerless. They had remained firm in their base but deeply concerned they could be attacked and overrun.

The Police Academy continued to function even as hundreds of IDPs were squatting in its grounds. A graduation ceremony of new cadets was even in that period. Credit goes to the Police Academy Director Insp. Julio Hornay who displayed professionalism and leadership qualities in times of crisis. The PNTL Migration Services, led by Inspector Carlos Jeronimo, continued also to function almost smoothly, without interruption.

While some PNTL elements from the districts deserted their base and joined in the conflict in Dili, the vast majority did not.

The basic problem in PNTL was that a huge force was created in haste between 2001 and 2003, with police numbers increasing significantly after 2003; those in charge seemed more interested in numbers than in quality and without considering all implications like strict selection criteria, adequate training, material incentives like reasonable salaries, equipment and infrastructures.

There was serious lack in wise political leadership which impacted upon negatively on the police command and in the entire force.

The U. N. and bilateral donors must ask themselves why they did not consider assisting the I Constitutional Government in providing basic infrastructure and equipment to our nascent police force. Apart from training, isn't the provision of basic equipment a sine quo non condition to boost the moral, sustain the pride and effectiveness of a police force?

While the F-FDTL was deployed in Dili there was very little violence, arson or looting. There was a palpable fear of the F-FDTL and the common perception that the F-FDTL elements were not constrained in using force or were trigger-happy turned out to be a very effective deterrence.

As the ISF began to deploy in Dili in late May 2006, I discussed and exchanged views with Major-Gen. Taur Matan Ruak about the wisdom of F-FDTL retreating from Dili and return to barracks. The general promptly agreed and upon consultations with the then President of the Republic and Commander-in-Chief of the Armed Forces, F-FDTL soldiers and officers returned to the barracks in Tasi-Tolu, Hera, Metinaro and Baukau.

However, as the news of the removal of the F-FDTL from Dili was announced, panic spread and the exodus from the city began almost instantly with tens of thousands of people fleeing to the East towards Hera, Metinaro, Baukau, etc.

My own property and home became one IDP camp as I ordered the gates open to anyone wishing to take refuge with me. Many hundreds of desperate men, elderly, women and children, camped in my property grounds for the following weeks and I learned first-hand about the drama of the IDPs.

The departure of F-FDTL encouraged hooligans to act as they no longer felt constrained and afraid. A wave of house burning and looting began with the friendly international forces on the ground unable to prevent an orgy of arson in spite of their best efforts.

While the F-FDTL was in Dili there was a concerted and persistent campaign in certain quarters to denigrate the soldiers and officers of our armed forces with allegations of widespread killings and outright massacres particularly in the evening of 28th April 2006. Not a single eyewitness, a relative of those allegedly killed had come forward. No massacre took place of unarmed civilians or elements of the so-called "petitioners" group in the night of 28th April 2006 or in the following weeks.

It is not my intention to offer you a detailed review or reflection on the past three years. I might do so at the end of my term as President.

As we gather here to bid farewell to a friend, Dr. Atul Khare and his esteemed wife, Mrs. Vandna Khare, I simply want to remind all of where we were in 2006, and to reflect on some root causes of the 2006 crisis and how we got here, today, in a Timor-Leste that has moved fast and away from the recent violence and is experiencing our best period of peace and economic growth.

When I took office in May 2007, I made it as priorities of my presidency, the restoration of peace and security, reform of the security sector, and poverty alleviation.

In regards to the security sector reform, my first concern was to have a unified, cohesive Timorese leadership view. In this regard I established the High Level Forum comprising the PR, PM and Speaker of the National Parliament. I instituted a Security Sector Review group in my office which liaises with the government agencies and UNMIT. The work of my team and that of the government has been detailed, exhaustive and conclusive.

The Security Council will review the situation in Timor-Leste in its February 2010 meeting. And as you depart, Dr. Atul Khare, I wish to convey to all our views and preference for the following two-three years in regards to the role of the UNMIT/UNPOL and ISF.

This has been the result of extensive review done by my security sector reform team, regular meetings with the Prime Minister and his two Secretaries of State in executive charge of the sector, the President of National Parliament and Members of Commission B of the NP, Maj.-Gen. Taur Matan Ruak, PNTL Commissioner and Commander-General Dr. Longuinhos Monteiro.

As you know I have convened many meetings in the course of the year with the Council of State and Supreme Council of Defense and Security, and in October I held a consultation with all stake-holders, having sent them in advance a detailed questionnaire in order to elicit their analysis and answers.

As the year 2009 comes to a close, we propose that in 2010 the following be accomplished:

In regards to the ISF, following my regular discussions with the Ambassadors of Australia and New Zealand and ISF commanders, and consistent with our desire, the ISF in 2010 will see its mission further reduced and refocused:

The ISF will still be in Dili. However we expect ISF to place more emphasis on community engagement and not engaged in security patrols. We prefer not to see too many heavy weapons and military personnel in our city.

I expect that such activities be planned in consultation with our competent authorities, namely the two Secretaries of State and PNTL Commissioner as well as including the local "suku" chiefs.

You will have noticed that the honor guard in this building is provided by Timorese traditional warriors; security is assured by our unarmed civilian guards; a lively children playground is on the grounds of the presidency; there is a section of the presidential garden with free wireless internet open for the public. As you can see I feel very comfortable with little or no security at all.

I am comfortable with the path that the ISF is taking as I am very confident in its ability to support the needs of both the Government and people of Timor-Leste.

The changes I have just outlined are in some ways subtle and reflect the extensive consultation between our Government, the Governments of Australia, New Zealand and the ISF. More importantly the changes emphasize the significant progress that we have made in the area of security since 2006. I am of the view that the changes have come at the right time, reflect the progress being made in our security sector but also reflect the fact that there is still work to do and that the ISF will be with us and UNMIT till 2012.

As I stated above, at the height of the crisis in 2006, the ISF had over 3,000 force elements in Timor-Leste. This number will be down to less than 600 in 2010, a reflection of the much improved security situation in the country.

The maintenance of a small but robust force is required as we continue the reform process in the two security agencies, a reform process which must be completed by the end of 2011.

We have two years to make greater efforts and achieve greater progress in skills transfer and capacity building in every area, and in providing our forces with every reasonable means required to sustain their moral, self-respect, self-confidence and effectiveness.

Timor-Leste is a Southeast Asian country, inextricably and proudly linked to this dynamic region. I expect the Government to explore opportunities for enhanced regional security and defense cooperation with friends and neighbors like Indonesia, Malaysia, Singapore, Thailand, The Philippines, Australia, New Zealand, in areas ranging from police to military training, joint exercises, intelligence training and sharing, maritime security, etc.

If Timor-Leste is to participate in the future in any humanitarian or peace-keeping mission outside our borders, I would envisage that we would do so as part of a regional mission under a regional structure and command. Hence I believe that we must endeavor to engage more our neighbors in the defense and security areas to learn and improve, adjust and adapt to our region.

I am very pleased with our enhanced defense and security cooperation with Portugal, a distant but loyal friend.

The recent visit to our country of a large U. S. marine group of 2,000 was very successful and immensely popular with the common people. The presence of, and activities carried out by, the U. S. Sea Bees, is one of the best example of an ideal bi-lateral defense cooperation that straddles the two areas, military and civilian, providing much needed assistance to local communities. Timor-Leste wishes to incrementally expand this very fruitful relationship with the U.S. .

Timor-Leste must stand on its own feet. We cannot continue to rely on friends and neighbors or the UN for our internal security, peace and stability. The international community and the UN have been overly sympathetic and generous, having committed, on a per capita basis, more resources to this tiny nation than to any other in the world.

Needless to say, not all these resources were invested wisely and benefitted the neediest ones, the poor who are the majority. Nevertheless, we cannot deny the facts of this extraordinary good-will on the part of the international community. However, we must bear in mind that there are many communities and nations around the world in even greater difficulties and need than us.

We are not the chosen children of God or of the UN. Even God gives up on those His sons and daughters who persist in conflict and sin. So more easily would the international community give up if Timorese leaders, political, civil society, religious, academia, private sector, do not walk halfway to meet each other, and together lift our people from extreme poverty, give them the peace and tranquility they desire and deserve.

When I addressed the UNSC in February this year, I promised the Secretary-General and the UNSC that this will be the last UN mission in our country; I told our good friend Secretary-General Ban Kie Moon that when he ends his current mandate and begins a second in one 2012, Timor-Leste will be at peace and relative prosperity and he can tick off Timor-Leste as a problem solved.

While some pseudo intellectuals and mediocre journalists insist that Timor-Leste is a failed State, I will say, with the wisdom of someone who has had a rich and intense life, having witnessed triumphs and survived tragedies, Timor-Leste is on the right track. We have recovered from the 2006 crisis; after years of stagnation or slow growth our economy registered a real 12.7% growth in 2008 and again an almost double digit growth this year. The country is at peace. We can see constant, endless smiles and happiness in the faces and eyes of the people, particularly in our women and children, the most vulnerable group; Dili is a booming town, for good and bad.

There is renewed faith in the political leadership and in the institutions - according to an independent survey conducted a year ago by the International Republican Institute which gave the Government very high marks with the Prime Minister toping almost 80% of approval rate; the F-FDTL and PNTL got very significant marks of around 80% as well. To all I extend my sincere congratulations.

As you depart Timor-Leste, rest assured, Dr. Atul Khare, that UNMIT, under your leadership, has made a significant contribution to the overall well-being of our people, to the climate of peace and security prevailing today in our country. Your professional expertise, humility and honesty, your wisdom which comes from thousands of years of an ancient civilization, endeared you to all and gained our confidence.

Whether as a UN envoy or as a country's diplomat, I believe that those entrusted with a mission to represent an institution or their own country, if they wish to succeed in their mission, they must be able to gain the respect and confidence of the receiving community and its leaders through discretion, humility, honesty, hard-work. You have succeeded.

To you my friend Dr. Atul Khare and Mrs. Vandna Khare I will not say good-bye as we will see you again and again. I wish you good health, happiness, prosperity in the years to come. I wish your great country, India, the land of the immortal Mahatma Gandhi, peace and prosperity. May the leaders of India summon the wisdom of your ancient, rich and benevolent civilization to help bring peace to South Asia, to the whole of Asia.

09 - Lasamas tal på antikorruptionsdagen

Den 9 december 2009 på FN:s antikorruptionsdag utförde Östtimors parlament inte sin plikt att välja en ordförande för Antikorruptionskommissionen.

Parlamentets talman Fernando Lasama tvingades att hålla ett möte med gruppledarna för att hitta en lösning på det nuvarande dödläget. Fretilins parlamentsledamöter vägrade att ta plats i salen, därför att de är mot Aderito de Jesus Soares kandidatur. Soares var Fretilins förste gruppledare i den konstituerande församlingen 2001-2002 och avsade sig sin plats i den 2002-2003 och vägrade att ta emot sin pension, som en tidigare parlamentsledamot. Han var den timores som avvisade Xanana Gusmãos erbjudande om en plats i den timoresisk-indonesiska sannings- och vänskapskommissionen.

Den 4 december kallade parlamentets klockor, men de flesta ledamöterna var frånvarande trots Lasamas förvarning om en särskild session och extraordinär debatt för att besluta i frågan om Antikorruptionskommissionen. Från det största oppositionspartiet Fretilin var bara de tre ledamöterna Aniceto Guterres, Arsenio Paxao Bano och Cipriana Pereira närvarande, de övriga 18 ledamöterna var frånvarande. Tempo Semanals källor inom Fretilin sade att Fretilin bojkottar parlamentssessionen, därför att inte godtar regeringens kandidat. En av Fretilins ledamöter sade att Aderito har förrått Fretilin , därför att han var inblandad i Mudancagruppen, som 2006 stämde Fretilinledarna Mari Alkatiri och Lu Olo inför appelationsdomstolen på grund av det sätt de blev återvalda på till ledande poster i Fretilin i maj 2006. Parlamentet sammanträdde idag den 9 december 2009 kl 10.00, men på grund av att Antikorruptionskommissionslagen kräver att 49 ledamöter deltar i omröstningen var antalet för litet för att omröstningen skulle bli giltig och sessionen avbröts. Innan Lasama tillkännagav uppskovet vädjade han till varje gruppledare att uppmana sina ledmöter att komma. "Vi måste ha en lösning för det här, därför att det ligger i nationens intresse", sade Lasama.

07 - Officiell overksamhet framtida risk för viktig radiolänk

Det må vara bandbreddens, BlackBerrys och bredbandets tid, mend hundratals bybor i avlägsna delar av världens yngsta demokrati litar på dubbelritkad radio för nödsituationer och daglig kommunikation.

Men ett vitalt radionätverk, som har räddat liv och tillhandhållit kommunikation för byarna i tre underdistrikt i Östtimor är i fra på grund av regeringens passivitet.

Det soldrivna nätverket - Connect East Timor - omfattar radiolänkar mellan 27 byar i underdistrikten Atabae, Balibo och Lacluta.

Det byggdes genom donationer av tid och utrustning från australiska radiotekniker och generösa australier.

Tvåvägs radioapparater installerades i underdistriktens byar och lokalinvånare utbildades i användningen. De har visat sig ovärderliga för medicinska nödsituationer och används dagligen för kommunkation mellan byarna.

En grupp australiska tekniker kom i september till de olika platserna för underhåll och kontroll att alla apparater fungerade.

Ledaren för Connect East Timor, Peter de Haas, har kontaktat administratörerna i de tre underdistrikten och informerat om att organisationen inte kan fortsätta att stödja driften efter den 31 december 31 2011.

Gruppen från Connect East Timor kommer att göra ytterligare ett underhållsbesök innan dess, men därefter är de donarede medlen fullständigt förbrukade, sadede Haas.

"De installerade radioapparaterna var avsedda att vara ett test för att se om de kunde vara användbara för människor på landsbygden", sade han.

"De har varit ett viktigt nätverk i många avlägsna områden och har varit viktiga för säkra födslar av åtskilliga barn och andra medicinska nödfall, lag och ordning och till och med för att underrätta anhöriga om begravningar. Man förutsåg alltid att regeringen skulle införa det här radiosystemet i alla underdistrikt i det som kallas projekt Telesuco."

I februari förra året fick infrastrukturministeriet information om radiosystemet och nödvändiga dokument för att föra projekt Telesuco framåt, men ingenting har gjorts för att främja spridningen av nätverket till andra landsbygdsområden. Följaktligen saknar 300.000 människor i andra underdistrikt tillgång till överkomlig kommunikation och kommer troligen inte att få det inom överskådlig framtid.

Connect East Timor har vädjat till administratörerna i försöksområdena att få användara av nätverket att framföra dess fördelar till regeringen i Dili.

"Connect East Timor hoppas att radionätverket kommer att bestå och utvidgas. Organisationen skulle vilja arbeta tillsammans med Östtimors folk, för att säkra att så sker", sade de Haas.

"Det skulle vara bäst om detta önskemål uttrycktes av Östtimors människor själva snarare än av människor från Australien."

Gary Evans är en pensionerad journalist, som har besökt Östtimor två gånger för att utbilda unga journalister ge råd om upprättandet av ett lokalt pressråd.

04 - Timoreser vid Köpenhamnsmötet

Två unga timoreser, Juvinal och Ines, kommer till Köpenhamn för att för den ideella organisationen La'o Hamutuk vara med, när FN:s stora klimatkonferens pågår.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

03 - Återlämning av ansvaret till Östtimors polis

International Crisis Group (ICG) har i en 33-sidig rapport, Asia Report N^o 180, behandlat frågan om den nationella östtimoresiska polisens kompetens.

Förenta Nationerna borde överlämna det formella ansvaret för Östtimors polis, så snart som möjligt. En utdragen process som började i maj har antagit en byråkratisk ansats för att utvärdera huruvida de är redo att ta befälet, men verklighten på marken är att den timoresiska polisen länge har verkat under sitt eget befäl. Utan en överenskommen plan för att reformera landets polis efter 2006-års kris har FN och regeringen varit ett svagt lag för instutitionell utveckling. Ett långt överlämnande kan ytterligare skada relationerna mellan FN:s tredjestörsta polisinsats och den östtimoresiska regeringen, som har nekat att verka som en fullvärdig partner i genomförandet av reformer. FN har en fortsatt roll i en rådgivande närvaro för att stödja polisarbetet. För att detta ska fungera måste regeringen engagera sig i FN-uppdraget och vara överens om formen på detta partnerskap. För att göra varje nytt mandat framgångsrikt, måste de använda de kommande månaderna innan det pågående löper ut i februari 2010 till att utmejsla ett detaljerat ramverk för framtida samarbete med polisen under lokalt befäl.

FN tog en teknokratisk ansats till den mycket politiserade uppgiften att reformera polisen. Utskickade för att återupprätta ordningen efter ett uppror 2006, har FN-polisen hjälpt till med att stabilisera landet, men misslyckades sedan när de försökte reformera instutitionen eller förbättra tillsynen. De är inte organiserade för att främja sådan långsiktig förändring och har aldrig fått verktygen för att göra det. Den timoresiska polisen var splittrad och dåligt ledd från toppen; FN satsade felaktigt på att placera hundratals uniformerade poliser i stationer över hela landet. Det försummade den roll som det civila ledarskapet spelade i 2006-års kris och behovet av att modernisera ministeriets kontroll av polisen, som en del av en varaktig lösning. Dålig anpassning av människor till arbeten, snabb omsättning liksom bristen på kunskap om de lokala förhållandena och språken hindrade den internationella polisens förmåga att vara goda lärare och mentorer. Utan makt att avskeda eller straffa poliser kunde FN inte förbättra ansvarstagandet. Regeringen nekade att anta lagar till stöd för FN:s roll, vilket skickade en utmanande signal om brist på samarbete ner genom polisens grader.

För det internationella samfundet har denna strid om befälet över polisen mellan FN och en av dess medlemsstater många lärdomar. Den långsamma minskningen av FN-polisen i Östtimor är inte den försiktiga "exit strategy", som den skulle kunna tyckas vara. Uppdraget har varken varit en success eller ett misslyckande. Oförmågan att få till stånd ett samförstånd om en långsiktig strategi för utveckling av polisen, kvarlämnar en svag nationell polisinstitution. Uppdragets mest varaktiga arv kan bli de lärdomar det kan bibringa säkerhetsrådet att inte överutnyttja sina mandat. FN borde omsorgsfullt tänka igenom fallen innan det går in och tar kontroll över en lokal polisstyrka, särskilt, som i fallet Östtimor, när stora delar av den fortfarande fungerar. Komplicerade reformer av statliga instutitioner kan inte göras utan det politiska samtycket hos de direkt berörda.

"Uppgiften att reformera den lokala polisen är ännu inte avslutad, men förlängning av FN:s befäl kommer inte att lösa detta problem", säger Cillian Nolan, Crisis Group:s Östtimoranalytiker.

"Östtimor behöver fortfarande FN, men det blir mer effektivt i rollen som stödjare snarare än som ordergivare till den timoresiska polisen", säger Jim Della-Giacoma, Crisis Group:s direktör för Sydostasien. "Att ta ett steg tillbaka är inte samma sak som att lämna landet för tidigt."

02 - En ny budget för Östtimor. Men frågor ...

Xanana avsätter 1,045 miljoner dollar för antikorruptionskommissionen (ACC) för att kämpa mot sina vänner?

Östtimors regering har nyligen lagt fram sin statsbudget för 2010 för behandling i parlamentet. Premiärminister Xanana Gusmãos regering har med eftertryck hävdat behovet av att bekämpa korruptionen i Östtimor. I sin valkampanj 2007 sade han "om någon stjäl 0,50 dollar, så blir han avskedad" - när han skrek i Los Palos fotbollsstadion i regnet den 29 maj 2007.

Sedan premiärminister Gusmãos regering tillträdde 2007 har avslöjanden av regeringskorruption gjorts nästan varje veckodag. Dessutom är anklagelser om dålig förvaltning av ministrar och statstjänsetmän mycket vanliga. Hittills har få om någon utretts, mycket mindre bestraffats.

Men i debatten om den nya budgeten prioriterade premiärministern finansieringen av antikorruptionskommissionen och att stärka den för att den ska kunna utöva sina stora befogenheter för att bekämpa korruption.

"Antikorruptionskommissionen kommer att vara ett oberoende organ, som rapporterar till parlamentet, med stor makt att bekämpa korruption. Antikorruptionskommissionen har tilldelats 1,045 miljoner dollar , därför att det är god styrelse att investera på detta område", sade premiärministern i parlamentet på tetum.

Men Östtimors ombudsman (provedor) Sebastiao Ximenes tvivlar på regeringens goda vilja att bekämpa korruptionen. "Är de tillräckligt modiga att bekämpa korruptionen?" sade han.

Han tillade att han har lagt fram en rapport om vice premiärministerns Jose Luis "Lugu" Guterres påstådda korruption för flera månader sedan. Men sedan dess har haninte hört någonting från premiärminister Gusmãos kontor. "Om det här fortsätter till och med när nya kommissioner tillsätts kommer korruptionen säkert att öka". Ximenes berättade för Tempo Semanal att fallet med den vice premiärministern hänger ihop med att hans fru rykryterades och betalades som en anställd vid Östtimors FN-delegation, precis när den vice premiärministerna lämnade sin post 2006.

Hittills har ombudsmannens kontor överlämnat 28 fall av påstådd korruption till riksåklagaren för vidare utredning och åtal. "Jag avvaktar att åklagarna tar dessa fall till domstol", sade han.

Men enligt Gusmão är hans dröm en grundläggande infrastruktur, så hans regering kommer att prioritera investeringar i infrastrukturen även om infrastrukturministeriet 2009 bara lyckades använda 16% av sin totala budget till och med oktober. "Vi behöver grundläggande infrastruktur för attt utveckla ett modern och välmående Östtimor och uppnå de drömmar vi har för vårt land", sade självständighetsledaren.

Han exemplifierade med "2010-års budget avsätter 217 miljoner dollar för kapitalinvesteringar och det kommer att omfatta 73 miljoner för väg- och broprojekt, 68 miljoner för elektricitet och kraft, 11 miljoner för rent vatten, 10 miljoner för skolbyggen och reparationer, 10 miljoner för sjukvårdsinrättningar, 7,7 miljoner för att stödja turistprojekt och kooperativ, 2,2 miljoner för rättsväsendet, i första hand på landsbygden och 2,9 miljoner för projekt att förbättra jordbruksproduktiviteten".

"Vägar är centrala för vår ekonomiska utveckling och för att förbinda människor och samhällen. De möjliggör fördelning av utbildning och hälsovårdstjänster och är väsentliga för landsbygdens jordbruks- och industriutveckling."

"Byggandet och reparerandet av vägar och broar kommer också att skapa arbete för vårt folk. Planen inom denna sektor kommer att, inom de kommande åren, omfatta 190 kilometer riksvägar och 100 kilometer stadsvägar liksom reparationer av ytterligare 3.000 kilometer landsbygdsvägar, som förbinder underdistrikten med Sucos. Det kommer också att omfatta byggandet av 14 broar."

"Den här regeringen kommer också att fortsätta att investera i el och kraftgenerering för att säkra att alla distrikt i Östtimor kommer att ha el hela dagen, varje dag. Den investeringen är avgörande för vår ekonomiska utveckling och är nödvändig för att dra till oss affärsinvesteringar. 2010 kommer vi att investera 50 miljoner dollar i "Projektet för att bygga kraftverk" enligt det redan upprättade och reviderade kontraktet för landets elektrifiering. ..."

"Att sträva mot detta mål befriar inte regeringen från att investera i alternativa energikällor. Som en följd av detta har regeringen dubblerat medlen avsatta för alternativa och förnybara energikällor 2010."

En stor del av Östtimors befolkning saknar tillgång till rent vatten även om en del biståndsgivande länder arbetat inom området sedan den indonesiska tiden. Överallt i landet kräver människorna tillgång till rent vatten. "Denna budget avsätter också 11 miljoner dollar till projekt för rent vatten", sade Xanana. Han förklarade: "Sjukdomar, dålig hälsa och dålig utveckling hos barn på grund av brist på rent vatten och avlopp resulterar i sociala och ekonomiska kostnader, som inte kan beräknas, för vårt folk och vårt land. Mindre än 50% av landets stadsbefolkning har tillgång till säker vattenförsörjning. Flertalet av människorna på landsbygden har bara tillgång till vatten några timmar per vecka. Hälften av vårt lands skolor och en tredjedel av våra hälsokliniker har inte rinnande vatten till avloppen. Mindre än 10% av vår landsbygdsbefolkning har tillgång till adekvata avlopp.Vatten är ett mänskligt basbehov, varför vi inte kan tillåta den här situationen att fortsätta. Därför startar regeringen ett program med projekt för rent vatten över hela Östtimor."

"Tillsammans med våra utgifter för vägar och broar, elektricitet och kraft och rent vatten kommer den här budgeten också att förbättra Dilis hamn och flygplats, bygga skolor och hälsovårdsinrättningar samt investera i vårt rättsväsende och vår turistindustri."

"Vår regering har förbundit sig att förbättra våra skolor, våra hälsovårdsinrättningar, våra vägar, och vår jordbrukssektor i hela landet. Det här är den andra statsbudgeten i vilken regeringen ger en uppdelning av föreslagna utgifter för distrikten. Kapitalbudgeten för 2010 är på 216,8 miljoner dollar med 90,7 miljoner avsatta för projekt som är till gagn för hela nationen och de återstående 125,8 miljonerna för projekt på distriktsnivå."

Den tidigare gerillabefälhavaren upprepade att 2010-års budget fokuserar på de viktigaste aspekterna av Östtimors framtid - god förvaltning, utveckling av infrastrukturen, allmänhetens säkerhet, tillgång på mat, utveckling av mänskliga tillgångar och decentraliserad tillgång till rättsväsende, hälsa och utbildning , särskilt i landsbygdsområden. "Viktigt är att regeringen fortsätter sina investeringar i infrastruktur med 216,8 miljoner dollar avsatta till kapitalbudgeten. Det komemr att stödja ett brett program med offentlgia arbeten inklusive vägar, broar, kraft, vatten, utbildning och hälsoprojekt" tillkännagav Xanana.

Enligt Xanana föreslår hans regering en statsbudget för 2010 på totalt 637 miljoner dollar. Årets budget kommer att minska med 44 miljoner, ellr 6,9%, från 2009-års budget. Premiärminister Xanana som också har posten som minister för försvar och säkerhet och förklarade att budgeten täcker betalning för den timoresiska marinens nya patrulbåtar och löser några sedan krisen 2006 olösta frågor. "Det kan hänföras till engångskostnader i 2009-års budget för marinens patrullbåtar, som kommer att säkra övervakning av våra territorialvatten och bekämpa olagligt fiske liksom kostnader för det framgångsrika återvändandet av internflyktingar", sade den tidigare motståndsledaren.

För parlamentet och i direktsändning i tv berättade premiärministern om genomgången av varje ministeriums budget för att hitta besparingar och effektiviseringar. "Under det här årets budgetprocess ombads ministrarna också att kritiskt granska sina utgifter för att säkerställa att regeringens tillgångar används effektivt till förmån för folket", sade Xanana.

2010-års budget uppskattar de totala inkomsterna till $1,48 miljarder dollar, vilket är mindre än förra året. Det beror på minskningar av oljeinkomsterna. Medan de inhemska intäkterna spås öka i framtiden, som en följd av vår ekonomiska tillväxt, kommer de att sjunka från 90 miljoner 2009 till 83 miljoner 2010, som en följd av regeringens framgångsrika skattereformer.

Regeringen föreslår att den offentliga sektorns löner ökas från 94 miljoner dollar 2009 till 98 miljoer 2010. "Denna lilla ändring uppstår genom en löneökning på 8% inom utbildningsväsendet med införandet av nya karriärvägar för att förbättra kvaliteten på undervisningen", motiverade premiärministern.

Men för 2010 minskar regeringen utläggen för varor och tjänster med 23 miljoner dollar från 247 miljoner 2009 till 208 miljoner 2010. Och även de mindre investeringarna kommer att minska från 38,1 miljoner dollar 2009 till 29 miljoner 2010. "Det beror till stor del på en minskning av bilinköp och en minskning av traktorköp för jordbruksanvändning, när regeringen byter fokus till förbättring och utökning av odlingsteknik och produktivitet", lovade premiärminister Xanana.

Han tillade att "Ytterligare 10 miljoner dollar kommer emellertid att finnas för tung utrustning avsedd för regeringens infrastrukturprojekt."

2010-års budget kommer att finansieras av den uppskattade uthålliga inkomsten (Estimated Sustainable Income), inhemska inkomster och reserver. Estimated Sustainable Income, som är 3% av vårt oljevälstånd, uppskattas för närvarande till 502 miljoner 2010. I slutet av året väntas oljefonden uppgå till 5,27 miljarder dollar och i slutet av 2010 väntas den ha ett värde av 6,16 miljarder. Dessa uppskattningar av oljefonden är försiktiga. De grundar sig på ett lågproducerande scenario för Bayu-Undan-fältet och ett oljepris på 60 dollar per fat. Beräkningarna tar inte med väntade framtida intäkter fån Kitan-fältet från 2011 till 2016 och de tar inte med Greater Sunrise-fältet.

Den här regeringen och det timoresiska folket har också fullt och fast bestämt sig för att gasledningen från Greater Sunrise-fältet ska gå till Östtimors sydkust. En sådan utveckling skulle främja ekonomisk aktivitet, öka statens inkomster och erbjuda arbete och möjligheter för timoresiska medborgare.

Med hänsyn till svårigheterna att få tillgång till krediter i Östtimor, särskilt långsiktiga, kommer regeringen att investera 8 miljoner för att upprätta en nationell utvecklingsbank. Detta finansiella instrument kommer att stödja landets långsiktiga utvecklingsmodell och möjliggöra för timoresiska företag att konkurrera på jämställd fot med utländska företag. Upprättandet av den nationella utvecklingsbanken kommer att visa sig vara en milstolpe i den ekonomiska utvecklingen av Östtimor. Och vi arbetar redan på modellen och uppbyggnaden av den framtida banken med hänsyn till de nödvändiga lagliga kraven för dess bildande och drift.

Tio år efter befrielsen av vårt land och efter mycket kamp och återkommande besvär stiger Östtimor fram som ett land av hopp och löften. Vi har också sett tecken på förtroende i vår ekonomiska tillväxtpotential från andra länder såsom Portugal, som är villigt att öppna en biståndskredit för Östtimor på 500 miljoner euro. Förenta Staternas regering har också undertecknat en bilateral biståndsöverenskommelse med vår regering den 30 oktober 2009, omfattande 103,1 miljoner under sex år för att stödja investeringar i människor, god förvaltning, demokrati och ekonomisk tillväxt. Detta är utländska staters röster på för förtroende för den här regeringen, som de tror verkligen är i stånd att bevara freden.

November

25 - Tala om det för piloten - ur bloggen Return to Rai Ketak

[Kära läsare, min gästbloggare är med rätta rädd för repressalier, så därför är till och med en pseudonym utesluten.]

Vid 'utvecklingsparternas' möte för några veckor sedan blev jag påmind om en rad ur boken Outliers, där förste styrmankaptenen säger till piloten att "väderradarn har varit mycket användbar" vilket antyder att andra apparater än det obeväpnade ögat skulle kunna användas för att landa planet eftersom de är på väg att krascha in i ett berg.

Utom att inte en enda av 'utvecklingsparterna' ens skulle antyda att det finns något sådant som en väderradar. Vid det här mötet gratulerade DSRSG regeringen till dess utmärkta framsteg till dags dato, särskilt i frågor som livsmedelssäkerhet och reform av säkerhetssektorn - vad i helvete?!

Världsbanken tycktes också vara på ett extremt lyckönskade humör. När de nationella prioriteterna för rättsväsende och förvaltning kom upp, så ställde inte en enda av 'utvecklingsparterna' en fråga om presidentens, premiärministerns och justitieministerns påstådda brott mot konstitutionen avseende fallet Martenus Bere, inte heller ställde någon av 'utvecklingsparterna' en fråga om bristen på ansvar, transparens och uppenbar olaglighet och rena tokerier i felanvändningen av de 70 miljonerna dollar från det nu uppskjutna(?)/slopade(?) tungoljeprojektet för pakote referendum [folkomröstningspaketet - Tommy Pollák].

Ursäkten tycks vara att dessa frågor ställs enskilt i möten mellan representanter på hög nivå för 'utvecklingsparterna' och ministrar. Jag vet att dessa frågor inte ställe eller ens antyds.

Varför är dessa 'utvecklingsparter' så rädda för att stöta sig med sina värdar? Jag förstår att bilateral parter har en långsiktig relation att tänka på, men hur är det med multilateral parter. Vad är det värsta som skulle hända om de stötte sig med sina värdar genom att säga dem sanningen om vad de gör för fel? Skulle de kastas ut ur landet?

Troligen inte eftersom människor som presidenten är för rädda om sitt internationella rykte. Vad är det värsta som kan hända om de inte informerar sina värdar om vad de gör för fel? Landet skulle kunna falla ner i civil oro igen. Och är inte syftet med en DPKO-mission att "bevara freden"?

Varför vill inte FN öppet uttala: reformen av säkerhetssektorn och rättsväsendet är ett skämt. Idag hotades några civila statstjänstemän som försökte upprätthålla en del administrativa regler av högre FFDTL-medlemmar och PNTL-poliser, som viftade med vapen framför deras ansikten därför att de inte helt enklet överlämnade kontanter till FFDTL och PNTL.

Om de klagar över det olagliga uppträdandet av dessa FFDTL och PNTL till PNTL eller åklagarkontoret så

Om de bara överlämnar kontanterna till dessa FFDTL-soldater och PNTL-poliser kommer de att anklagas för tjänstefel och kanske utredas av ombudsmannen eller åklagarkontoret.

Om de bara överlämnar kontanterna kommer det också att uppmuntra andra att försöka lura systemet.

Så var är framstegen i reformen av säkerhetssektorn som DSRSG lovordade så översvallande? Och vilken slags laglös stat är det vi lever i, när FFDTL och PNTL kan dra sina vapen mot civila och därför att det formella rättsväsendet fungerar så illa och båda organen är så oansvariga (trots miljoner dollar i bilateralt och mulitlateralt stöd) att bara civila straffas?

Malaes [Tetum - utlänningar. Tommy Pollák/Östtimorkommittén] fortsätter att i avskildhet beklaga bristen på ansvar hos timoreserna för någonting - vare sig det gäller att inte komma till jobbet, att stjäla bränsle från generatorer och fordon, att ge miljondollarkontrakt till bolag som bara existerar på en papperslapp i bakfickan på ministrars fruar/män/bröder/systrar/söner/döttrar, att betala tiotusentals dollar för oäkta medicinska kostnader för dömda mördare, som försökt att störta staten, eller att benåda massmördare.

Och malaes klagar också över att timoreser inte ärligt säger till varandra att "NEJ, NOG ÄR NOG. DU KAN INTE FÅ 50% AV VARJE KONTRAKT SOM PASSERAR DET HÄR MINISTERIET". Men varför skulle timoreser ta ansvar eller ärligt säga något till varandra om deras malae 'partner', och särskilt de största malaes - FN, Världsbanken och andra 'utvecklingspartner' inte kommer att visa samma tillmötesgående?

"Ukun rasik an" är en term som många timoreser med makt tycker om att bolla med. jag är inte så säker på vad som är så rasik med det faktum att de fortfarande har malaes för för polisarbetet, malaes för att svara för yttre säkerhet, malaes för att skriva budgeten, malaes för att förvalta landets rikedom (oljefonden).

Det enda som tycks bli gjort rasik är att misslyckas med att följa budgeten, misslyckas med begära offerter eller kontrollera kontrakt och att dagligen bryta mot varenda lag i landet.

Som en kommentator har antytt, om finansministern och premiärministern är så bedrägliga att de tror att Timor verkligen kan ukun rasik an, borde kanske dess 'utvecklingspartner' låt dem göra det under en tid och se hur det klarar sig.

Den här fonden skulle vara mer än 50 år (och skulle förmodligen gjort det om Fretilin inte hade tvingats bort) och kommer i bästa fall att vara åtta år.

Vem kommer att betala FFDTL och PNTL sedan? (Och alla de andra statstjänstemännen.) Hur många andra länder har sjunkit ner i inbördeskrig på grund av att regeringen var så korrupt och så oduglig att den inte ens kunde stå för grundläggande tjänster och inte heller ha råd med eller vara oförmögen att betala människorna med vapen? Vad kommer FN och andra 'utvecklingspartner' att säga då? Tyvär, vi visste att det skulle hända men eftersom vi högaktade er vilseledande ukun rasik an ville vi inte förolämpa er?

Planet går fortfarande ner genom stormmolnen och det finns kanske fortfarande tid att påminna kaptenen om väderradarn och till och med ännu bättre föreslå alternativa sätt att landa innan planet kraschar och alla ombord, inklusive utvecklingspartnerna, kremeras av sina egos uppblåsthet.

24 - Vägprojekt ska öka tillväxten och minska fattigdomen

Manila, Filippinerna. Den Demokratiska Republiken Östtimor planerar en större översyn av sitt svårt nergångna vägnät för att påskynda nya ekonomiska möjligheter och minskning av fattigdomen.

För att stödja regeringens mål har den asiatiska utvecklingsbankens (ADB) styrelse godkänt ett bidrag på 46 miljoner dollar till vägnätsutvecklingsprojektet. Det kommer att användas för att rusta upp mer än 230 kilometer riksväg, utveckla ett vägunderhållsprogram, förbättra gränsövergångarna till Indonesien och förbättra förmågan hos vägförvaltningen och inhemska entrepenadbolag. Den japanska fonden för fattigdomsbekämpning (Japan Fund for Poverty Reduction - JFPR), finansierad av Japans regering, ger ett tillhörande bidrag på 3 miljoner för att säkra att projektets sociala och ekonomiska fördelar kommer samhällena längs vägarna till del, särskilt i avlägsna delar av landet.

Östtimor, den östra halvan av ön Timor, har lidit under år av konflikter och underutveckling och nästan hela dess nät av huvudvägar behöver återställas. Vägarna är den primära transportformen och deras dåliga tillstånd har ökat transportkostnaderna, skurit av samhällen, minskat tillgången till marknader och förtjänstmöjligheter samt bidragit till knapphet på livsmedel i upp till fem månader per år för många hushåll.

"Utvecklingen av vägar är allmänt erkänd som en nyckefaktor när det gäller att skapa arbetstillfällen, främja privatsektorns tillväxt, öka jordbrukets produktivitet och minska fattigdom och projektet kommer att stödja dessa mål liksom stärka sambanden", sade S Hafeez Rahman, chef för ADB:s Stillahavsavdelning.

Försenat och felaktigt underhåll är en viktig orsak till vägarnas snabba förfall i Östtimor. Projektet kommer inte bara att stödja vägreparationer utan också hjälpa regeringen med att upprätta ett ägunderhållsprogram, som täcker gränstrakterna. Infrastrukturministeriet förväntas kopiera modellen i andra regioner. Utbildning kommer att ges för att skapa kapacitet hos de inhemska entrepenörerna när det gäller ävgunderhåll, upphandling och projektledning.

Ett nyckelelement i projektet är användningen av klimatsäkra konstruktioner, så att reparerade vägar blir mindre känsliga för översvämningar och jordskred. Nya anläggningar vid gränsövergångarna till Västtimor kommer att förbättra banden med Indonesien, som är Östtimors huvudkälla för import och tredje största exportmarknad.

JFPR-bidraget kommer att finansiera bybaserade reparationer av matarvägar, som kommer att resultera i förbättringar av omkring 90 kilometer landsbygdsvägar och förbättrade förbindelser till nycketjänster. Det kommer att stödja utvecklingen av byanläggningar och små lokala entrepenörer och ge utbildning, särskilt till kvinnor. Det kommer också att finansiera ett pilotprojekt i tre distrikt för att hjälpa lokala förvaltningsmyndigheter att utveckla förmågan att stödja lokalt vägunderhåll och andra infrastrukturarbeten.

"Bidraget kommer att hjälpa till med att utvidga de socioekonomiska vinsterna av det större projektet till byar längs vägen liksom att utveckla en hållbar modell för byarnas medverkan i lokala myndigheters infrasturkturarbeten", sade Sungsup Ra, direktör för sektionen för Stillahavsstrategi och särskilda projekt inom ADB:s Stillhavsavdelning.

ADB:s bidrag från dess förmånliga asiatiska utvecklingsfond utgör nästan 87% av de totala projektkostnaderna på 52,9 miljoner dollar, medan regeringen står för 6, miljoner. Projektet ska avslutas i november 2014. JFPR-bidraget utgör omkring 86% av de totala kostnaderna på 3,47 miljoner för biprojektet och regeringen står för 456.000 dollar medan byarna ger strax över 14.400 in natura. Biprojektet kommer att avslutas i januari 2014. Infrastrukturministeriet är den för bägge projekten ansvariga myndigheten.

24 - 10 år av UNPOL i Östtimor - ett misslyckande

Dili. UNPOL, då känt som CivPOL, kom först till Östtimor för att bygga upp timoresiska polismyndigheter under UNTAET-perioden från slutet av 1999 till den 20 maj 2002. UNPOL fortsatte att ha det verkställande polisansvaret för PNTL från 2002 till den 20 maj 2004. Från 2004 var det ansvarigt för att vägleda PNTL tills organisationen, för vilken den var ansvarig, kollapsade, som en följd av allmänna oroligheter i april 2006.

Från maj 2002 till maj 2004 var nuvarande SRSG [Special Representativ of the Secretary General - generalsekreterarens särskilde representant], Atul Khare, särskild assistent och sedan stabschef till den dåvarande SRSG för UNMISET Kamalesh Sharma. Från maj 2004 till maj 2005 var Khare vice SRSG för UNMISET med Hasegawa oms SRSG. Som en följd av sina misslyckanden 2006 ersattes Hasegawa. I december 2006 återvände Khare till Östtimor som FN:s tredejval till SRSG för UNMIT. Efter Ian Martin från Storbritannien och Antonio Moreira från Cape Verde.

UNMIT kostar omkring 200 miljoner USD per år. UNPOL:s kostnader representerar den största enskilda delen av totalkostnaden. Löner, fordon, datorer, mat, bostäder, helikoptrar, papper, pennor, radio, uniformer, frakter, medaljer och mer medaljer. Vilket värde har det internationella samfundet, PNTL och timoreserna fått för tio år av detta dyra polisprojekt?

Tredjevalet Khare tillsammans med UNPOL bär det största ansvaret för FN:s misslyckande med att bygga upp en effektiv och ansvarsfull poliorganisation i Östtimor. Vi minns alla FN:s poliskommissionärer de Sousa, Miller, Peisley, Tor och nu Carillho. De har alla ockås bidragit till FN:s nästan totala misslyckande att ordentligt etabler och sedan reformera, omvandla och återuppbygga vår nationella polis, PNTL.

Många timoreser oroar sig för att framtiden kommer att innehållabära med sig fler problem, när det gäller lag och ordning i Östtimor. Splittringen är otyglad i PNTL - kanske till och med värre än den var före krisen och troligen ett resultat av att syndarna inte straffas utan i själva verket befordras. Tidigare PNTL-cheferna Martins, de Jesus och nu Montiero ingjöt antingen inte förtroende eller måste göra det nu. Timoreser har lite förtroende för polisen - det är delvis timoresernas fel - men till stor del Förenta Nationernas fel. Eftersom de har varit ansvariga sju och ett halvt av de senaste tio åren.

En kartläggninga av Asia Foundation 2008/2009 konstaterade att de som bett om PNTL:s hjälp "rapporterade att de behandlats med minimal respekt och professionalism (47%), på ett verbalt otidgt sätt (15%) och på ett fysiskt skadligt sätt (19%)".

Men låt oss återvända till FN:s roll och vad den primärt ansvarige FN-ledaren för uppbyggnaden av PNTL de senaste tio åren, en man som varit intimt inblandad från maj 2002 till maj 2005 - och nu igen från december 2006 till den 11 december 2009, när han, enligt vad Tempo Semanal förstått, ska lämna Östtimor, Khare.

Den 25 augusti 2006 antog Förenta Nationernas säkerhetsråd resolution 1704 i vilken den ger UNMIT mandat "att bistå vid fortsatt utbildning, organisationsutveckling och förstärkninga av PNTL".

I en telefonintervju den 24 november 2009 med Fransisco Guterres, statssekreterare för säkerhet,, sade han att denna plan "upprättad i New York inte passade till verkligheten i Östtimor. De försökte kopiera den plan som gjorts för Kosovo och andra platser och inte passar i den timoresiska miljön".

Reform: UNPOL har haft uppsikt över en reformprocess, som inte har sett någon reform. Detta är ett klart faktum. Alla timoreser vet att 99% av poliserna som begick brott före, under och efter krisen 2006 finns kvar i PNTL - och i många fall blivit befordrade. Detta är klart för alla timoreser, det är ett middagsbordsfaktum. Precis som UNPOL aldrig straffas för sina brott straffas inte heller PNTL-poliser. I mars 2007 skrev Khare ett brev till regeringen och klagade över utnämningen av kommissarierna Delfim da Silva och Jorge Monteiro - eftersom de hade misslyckats med att bli godkända i redbarhetskontrollen. Khare ignorerades har sedan dess förblivit tyst i ämnet. Ignorerande sitt mandat från FN:s säkerhetsråd. Kommissarierna i fråga har nu maktpositioner i PNTL liksom, som vi alla vet, många andra i liknande situationer.

Omstrukturering: 2004 beväpnade den dåvarande inrikesministern Rogerio Lobato, med tillstånd av den dåvarande premiärministern Alkatiri och med den dåvarande vice SRSG Khares tysta medgivande, en rad särskilda polisenheter (UPF, UIR and UPR) med hundratals halvautomatiska polisgevär. Detta oroade många människor vid den tiden. Dessa människor var i sin fulla rätt att vara rädda, eftersom dessa vapen sedan användes extremt oansvarigt 2006. Efter 2006-års kris var bokstavligen hela landet av meningen att dessa vapen inte bidrog till att skapa en "samhällsorienterad" polismyndighet utan militariserade polisen - vilket förvirrade militären och hotade befolkningen. Sedan 2006 har FN gjort lite, om något, för att försöka övertyga polisledningen att göra sig kvitt från många av dessa vapen. Khare har tydligen aldrig offentligt uttryckt en tydlig uppfattning för att begränsa dessa vapen. Khare kanske antingen instämmer i politiken eller är för rädd för att ha en offentlig mening i frågan. Vilket som gäller vet vi inte, eftersom han inte talar om dessa ting.

Tempo Semanals källor har informerat tidningen om att PNTL:s nuvarande ledning har undersökt ytterligare vapeninköp från vapenhandlare på Java. Kankse samma leverantör från vilken kravallvattenkanonen köptes i april i år? Är det samhällspolis? Vad tycker Khare? Vi vet inte eftersom han inte tycks uttrycka sin mening i dessa frågor. Föredrar att förbli tyst tills han slutar. (Som han gjorde i fallet Bere nyligen.) Kanske efter nästa kris för vilken han kommer att vara ansvarig och när han återvänder som välbetald SRSG en gång till?

Återuppbyggnad: PNTL-organisationen förblir svag inte bara på grund av inre splittring orsakad av misslyckad bestraffning av dem som begått brott utan också därför att dess resurser och stödsystem förblir av ytterst låg kvalitet. En färsk utredning av regeringen/UNMIT av PNTL fann att bara, enligt Tempo Semanals källor, få distrikt var redo för överlämning, trots tio år av bistånd från FN-polis. En brist på fungerande fordon, kommunikationssystem och annat stödmaterial fattas nästan fullständigt i de flesta distrikten. UNMIT, UNPOL och Khare har misslyckats att återuppbygga PNTL en gång till.

Den 26 februari 2009 gav FN:s säkerhetsråd UNMIT stöd för "PNTL:s gradvisa återtagande av polisiärt ansvar med början 2009 genom ett gradvist förfarande och betonade att PNTL måste uppfylla de kriterier som gemensamt överenskommits mellan Östtimors regering och UNMIT så som det beskrivs i paragraf 21 av generalsekreterarens rapport för att garantera PNTL:s beredskap för att återuppta sådant ansvar i olika distrikt och enheter samt anmodar Östtimors regering och UNMIT att samarbeta med varandra för att genomföra återupptagningsprocessene och anmodar UNMIT att fortsätta säkra, genom närvaro av UNMIT:s poliskomponent och tillhandahållandet av stöd till PNTL, uppehållandet av allmän säkerhet i Östtimor, vilket omfattar tillfälligt upprätthållande av lag och ordning tills PNTL är fullt återuppbyggt".

Färska medierapporter säger att Khare sagt att UNMIT:s UNPOL kommer att börja dra ner 2010. Men bara tre distrikt är rdo 2009? Kanske spelar det ingen roll eftersom han inte kommer att vara här för att bära asnvaret för det uppenbara misslyckandet för överlämnat ansvar, när distrikt saknar lämpliga bilar och kommunikationssystem.

En högre källa inom UNMIT sade nyligen till Tempo Semanal att "han känner att UNMIT i stort sett har misslyckats med att uppnå sitt uppdrag, särskilt när det gäller reform, omstrutkurering och återuppbyggna av PNTL".

David Ximenes, tidigare ledare för CNRT:s hemliga nätverk och statssekreterare för veteranfrågor under Fretilin-regeringen och nu parlamentsledamot och ledamot av dess kommitté B för nationell säkerhet, försvar och utrikesfrågor, sade den 24 november till Tempo Semanal: "Khare uppfyllde inte det mandat han fått genom säkerhetsrådets resolution 1704" När det gäller reformering, omstrutkurerering och återuppbyggnad av PNTL sade Ximenes till Tempo Semanal att "han vet inte vad de har gjort". "Så vitt jag kan se gör UNMIT inte sitt jobb." Han tillade att "det är samma ansikten som förra gången".

"Många ledare i Östtimor ... har kritiserat närvaron av utländsk ... polis. Denna kritik har kommit från premiärministerna, statsekreteraren för säkerhet och statssekreteraren för försvar, F-FDTL:s stabschef likosm den nuvarande och den förre chefen för PNTL. Dessa känslor återges också av oppositionspartierna. Exempel nyligen omfattar en blogg av statssekreteraren för säkerhet med kraftig kritik av UNMIT och UNPOL ... och en kommentar i en av de dagliga tidningarna av PNTL:s chef, som kan översättas till "flertalet av UNPOL birster i förmåga".

Den här rapporten drar slutsatsen: "Även om läget i Östtimor för närvarande är lugnt och 'överlämningen' fortgår utan incidenter, kan man inte dra slutsatsen att PNTL har reformerats på ett meningsfullt sätt. Överlämningen av distrikten kommer att bli allt svårare - när mer 'problematiska' distrikt behöver behandlas. Med den dåliga realtionen mellan UNMIT/regeringen i Östtimor och UNPOL/PNTL ... är det mindre troligt att ett fördröjt överlämnande skulle ha förbättrat utsikterna för PNTL:s reformering."

Dessutom står det i ovanstående rapport att "Det verkar också som om många av de allvarliga bristerna både hos UNPOL och PNTL, utpekade av [a] FN:s polisexpertuppdrag 2008, inte har åtgärdats. Frågan måste ställas varför dessa rekommendationer inte har beaktats av UNMIT-uppdraget". Tempo Semanals olika källor föreslår att Khare har det yttersta ansvaret på fältet för detta misslyckande.

Tempo Semanal:s källor säger att Khare kommer att ersättas av vice SRSG Ameera Haq vid FN:s Sudan-mission och att det är mycket troligt att han kommer att bli SRSG i Sudan. Sudans president är efterlyst för krigsbrott, på liknande sätt som ex-milisen Martenus Bere. UNPOL, UNMIT och Khare lät Bere gå fri trots ett verkställande uppdrag. Sudaneser kommer utan tvivel att finna detta vara av intresse.

23 - Kinesiska basplaner för Östtimor orsakar huvudbry

Östtimoresiska planer att bygga en marinbas för kinesiskbyggda patrullbåtar har skapat oro över Beijings militära inflytande i en region, som traditionellt av Canberra betraktas som dess egen.

Planer att utveckla en marinbas i Betano i södern tillkännagavs i förra veckan av Östtimors statssekreterare för försvar Julio Pinto.

Tidpunkten sammanfaller med ökande olust i Gusmãos regering över australisk fredsbevarande trupp.

Pinto sade att Betano skulle bli en vikktig bas för att tanka de nya båtarna under kustpatrullering mellan Viqueque i väster och Betano.

Förra året träffade Gusmãos regering en kontroversiell överenskommelse att köpa två 43-meters beväpnade patrullbåtar av Shanghai-klassen från 1960-talet för 25 miljoner dollar, en affär som uppenbarligen även omfattade bygget av en landnigsdocka på sydkusten.

Även om inget erbjudande om militär tillgång har getts Kina, så understyrker basen växande militära band mellan Beijing och Dili.

Dessa band är i överensstämmelse med Dilis önskan att försäkra sig om mer oberoende av Canberra och Jakarta, sade Hugh White, chef för Australian National University's Strategic and Defence Studies Centre.

"Vad australier inte inser - oberoende av vår roll för tio år sedan - att för Östtimor är det lite obekvämt att vara granne med ett land som Australien" sade professor White till The Australian.

"Att försöka balansera Australiens roll, och för all del Indonesiens roll, i deras internationella position är fullkomligt förståeligt."

Även om det inte är någonting illegitimt i Kinas intresse för Östtimor, har australiska regeringar alltid varit "mycket känsliga" för tanken att makter utifrån får militärbaser innanför bågen av öar norr om oss, sade han.

"Denna känslighet är mycket klart uttryckt i 2009-års (försvars-) vitbok, så att om Kina skaffar sig militärbaser i Östtimor, skulle det väcka en del viktiga frågor för (Rudd-) regeringen", sade professor White.

18 - På väg mot framtida välstånd

Matt Crook rapporterar om ett regeringsprojekt som angriper två av Östtimors största problem: dåliga vägar och hög arbetslöshet.

Skolan var slut i Ermera, ett distrikt i den västra delen av Östtimor, men 17-åriga Natalia de Jesus de Nascimento, hade ingen tid att slösa bort eftersom hon skulle arbeta med att reparera de sju km väg som förbinder hennes by, Lehu, med omvärlden.

"Det var mitt eget val att komma hit. Jag ville bidra till byns utveckling", sade hon en stekhet dag. Runt omkring var det fullt med unga män och kvinnor utrustade med hackor, skovlar, korpar och kofötter.

"Det är hårt arbete, men jag känner mig inte för trött för att göra det. Ibland, efter att jag slutat arbetet här, måste jag göra andra arbeten hemma som att gå till gården eller diska", sade de Nascimento, som har fyra syskon och går på högstadiet.

De Nascimento och hennes 20 arbetskamrater är en del av ett regeringsprojekt, som angriper två av Östtimors största problem: dåliga vägar och hög arbetslöshet.

Projektet, som startades förra året, har till syfte att skapa mer än en miljon arbetsdagar för unga människor genom att få landsbygdsbyar att laga och upprätta rutinunderhåll på nästan 2.000 km väg i landet, ...

Omkring tre fjärdedelar av Östtimors befolkning på 1,1 miljoner lever på landsbygden, de flesta av dem försörjer sig på jordbruk för självhushåll. Bristen på infrastruktur betyder att bara en fjärdedel av grödorna som odlas säljs och bönderna måste vandra i många timmar för att nå marknaderna.

Projektet identifierade de vägar som hade största behovet av reparationer enligt kriterier som antalet människor som bor längs vägen samtidigt som möjligheterna att utföra arbetet berodde på att byggnadsmaterial fanns inom nära räckhåll.

"Den här vägen är viktig för att männsikor ska kunna gå till sin lokala marknad och gå till stranden för att hämta sand och annat byggnadsmaterial", sade Simian Luis Pereira, 23, som leder arbetarna i det här projektet.

Omkring 40% av östtimoreserna lever under fattigdomsgränsen, så de tåv dollar per dag som arbetarna tjänar för att ordna vägen håller dem precis ovanför den gränsen och utgör en välkommen kontantinjektion i deras byar. Byn Lehu har omkring 1.000 invånare av vilka de flesta odlar taro, pumpor, bananer, kassava, majs och kaffe.

"En del av arbetarna är fortfrande högstadielever", sade Pereira, som tjänar fem dollar om dagen som kvalificerad arbetare. "Det här projektet kan hjälpa dem att spara pengar, som de kan använda för sin utbildninga."

Pereiras arbetar, i åldern 15 till 29, arbetar från klockan åtta till omkring klockan ett varje dag. Den stora efterfråan på arbete av det här slaget betyder att gruppen roterar var 30:e dag.

En kort biltur från Ermera är 150 män och kvinnor i alla åldrar sysselsatta med att avsluta ombyggnaden av 11 km väg i Bazartete, en del av Liquiçá-distriktet.

Det finns 600 hushåll i tre byar längs vägen. Arbetet, som började i april, har omvandlat vägen från en stenig, potthålsfylld mardröm till ett väderbeständigt under.

Victor da Silva, chef i byn Maometo, säger att den förbättrade vägen är en välsignelse. "Transporter är mycket enklare nu och det hjälper människorna att sälja sina jordbruksprodukter på de lokala marknaderna", sade han. "Människorna här fraktar också byggnadsmaterial för att renovera sina hus."

Hela vägen längs den nygjorda släta vägsträckningen finns det hus i olika stadier av renovering.

"Ambulanser kan nu nå fram till behövande människor medan lastbilar och microleter (små minibussar som används för offentlig kommunikation) kan nu komma igenom, vilket de inte kunde tidigare."

Med så få avlönade arbeten i landsbygdsområden, så är projekt som detta av stort värde.

Fernanda Alves Correira, som har skyfflat och spritt grus i 20 dagar under den sista omgången av arbetare, kan inte komma ihåg hur gammal hon är, men vet att hon har 11 barn att försörja och skicka till skolan.

"Ja, det är hårt arbete, men jag kan fortfarande göra det", sade Correira, vars man har ett funktionshinder och inte kan arbeta.

"jag vill göra det här arbetet eftersom alla mina barn behöver gå till skolan. Vad som skulle göra det lättare skulle vara om jag hade ett arbete, som inte bara var tillfälligt."

Laurindo dos Santos, chef för bydelen Natuto, säger att vägprojektet är en väsignelse för samhället, men att det är över för snart. "en del av människorna här vill fortsätta med liknande arbete, så nu är några upprörda över att projektet snart är slut", sade han.

Att få landsbygdssamhällen att fixa sina egna vägar gagnar tusentals människor, men det är ingen långsiktig lösning av arbetslösheten i Östtimor.

Byledaren da Silva tillade: "Nu måste arbetarna försöka att ta hand om sin tid, så på mornarna kommer de hit för att göra det här och sedan fortsätter de med sitt jordbruksarbete."

FN:s internationella arbetsorganisation (ILO), som utbildar byentrepenörerna före varje vägarbete, ger tekniskt stöd till projektet. Över hela landet genomför regeringen arbetskraftsbaserade infrastrukturprogam på landsbygden med hjälp av ILO och finansiering från Australien, Norge [Min fetstil. Tommy Pollák], Irland och EU.

För vägprojektet kringgår de arbetets korttidsnatur genom att också ge utbildning på områden som läsning, skrivning och räkning.

Tomas Stenstrom, ILO:s expert för arbetskraftsbaserad teknik, sade: "Det här programmet kombinerar infrastrukturarbeten med skapandet av arbetstillfällen. Vi kan ersätta maskiner, vi använder mänsklig arbetskraft."

För 11-barnsmamman Correira, som också har svin, kycklingar och getter att ta hand om, har den extra inkomsten varit värd mödan och arbetet på vägen. " Det här är vanligt liv i Östtimor" sade hon, innan hon fortsatte att flytta stora stenar med sin kofot.

18 - UNMIT:s veckomagasin på nätet

18 - Om arbetet med statsbudgeten för 2010

I går började behandlingen av regeringens förslag till statsbudget för år 2010. Det finns ett omfattande material runt förslaget och det är inte möjligt att översätta mer än en bråkdel av detta. Vi sammanfattar här två notiser, som skulle kunna betraktas som kuriosa om de inte bottnade i allvarliga problem, och några siffror ur premiärminister Xanana Gusmãos tal vid första behandlingen av budgeten i parlamentet.

Enligt ett pressmeddelande från det största oppositionspartiet Fretilin, så har även parlamentsledamöter i regeringskoalitionen offentligt kritiserat hanteringen av offentliga arbeten och ställt frågor om korruptionen.

I dagstidningen Jornal Diario Nacional, som ges ut i huvudstaden Dili, den 16 november, citeras parlamentets talman, Fernando Lasama Araujo: "Det här med folkomröstningspaketet, när vi tittar på dess kvalitet ... en del av de kontrakterade utför arbeten utan kvalitet och stjäl folkets pengar."

Den tidigare av IMF finansierade konsulten i finansministeriet, som nu är chef för enheten för stöd till fattiga i UNDP i Östtimor, Rui Gomes, har också oförblommerat kritiserat regeringens åtgärder i ett skriftligt uttalande till parlamentets ekonomikommitté. Gomes är en ledande timoresisk akademiker inom området utvecklingsstudier.

I gårdagens nummer av dagstidningen Timor Post kritiserade parlamentsledamoten Rui Meneses (Demokratiska partiet, som ingår i regeringskoalitionen) svagheter i finansministeriet och regeringens inköpsförfaranden, som orsaken till utbredd korruption.

"Vårt eget system är fortfarande svagt", sade han till tidningen och tillade "svagheten är att inte finns någon central inköpsenhet för att kontrollera hela projektet. Därför att det inte finns det, så ställer varje ministerium självt upp sina kriterier, det finns inga grundläggande allmänna regler."

Fretilin flaggar att minst 20 beväpnade poliser fanns i parlamentets plenisal, när debatten om budgeten började. De flesta tillhörde regeringsmedlemmarnas livvakt.

Fretilins ledamöter protesterade mot närvaron i plenisalen, men talmannen försvarade med stöd av regeringsmajoriteten deras närvaro och förklarade att de kunde stanna.

Fretilin påpekar att detta står i bjärt kontrast mot regeringens och presidentens upprepade försäkringar om att Östtimor är stabilt och fredligt.

Fretilin menar att alla ska bidra till fred och stabilitet och närvaron av beväpnad polis under förhållanden som att poliser inblandade i våldet 2006 inte har straffats och tillåtits återvända till tjänsten står i motsats till behovet av parlamentsdebatter i en atmosfär fri från skrämsel och rädsla.

Ur Gusmãos tal i parlamentet vid presentationen av budgetförslaget har vi bara tagit några få siffror.

Adjö konflikt, välkommen utveckling! Det är vårt motto, särskilt i ett år, när vi firar ett av de viktigaste datumen i vår senare historia - ögonblicket när vi, i en anda av sammanhållning, solidaritet och mod, röstade för att vår nation skulle bli självständig.

Självständighet för med sig många ansvarsområden, av vilka det viktigaste är att befria vårt folk - som kämpat mot oddens i så många år - från fattigdom, orättvisa och instabilitet.

Priserna på varor och basvaror föll dramatiskt, priset på olja föll från ett högsta pris på 145 dollar per fat i juli 2008 till 30 dollar per fat i december 2008. Detta massiva prisfall har påverkat våra oljeinkomster 2009.

Dessutom har den kämpande amerikanska ekonomin med det sjunkande värdet på USA-dollarn påverkat värdet av vår oljefond, som huvudsakligen består av amerikanska statsobligationer.

Mellan 2002 och 2006 var vår ekonomi dålig och vi hade negativ tillväxt. Extrem fattigdom ökade i Östtimor från 38% av befolkningen 2001 till 49% 2007.

Regeringen ger vårt folk värdighet genom pensioner till veteraner liksom till våra äldre och sårbara medborgare. 2009 kostade pensionerna 38 miljoner dollar och 2010 kommer de att kosta 52 miljoner och stödja ännu fler timoreser.

Ibland räcker ord inte till, så låt mig ge några siffor. 2008 var vår ekonomiska tillväxt den näst högsta i världen med över 12%. Denna positiva utveckling fortsatte 2009 med en prognostiserad tillväxt mellan 7 och 8%. Och vi vet att vi behöver vidmakthålla en årlig tillväxt på åtminstone 8% för att lyfta vårt folk ur fattigdom.

Ett starkt mått på den privata utvecklingen är att inkomsten av företagsskatten ökade med 50% mellan 2007 och 2008 - trots skatteminskningen som genomfördes i mitten av 2008.

2008 var regeringens utgifter 439,9 miljoner dollar. Och till och med den 17 november i år hade regeringen gjort av med 478,1 miljoner. Det visar den växande professionalismen och våra anställdas ökade kapacitet att säkra att i budgeten avsatta medel blir till effektivt till folket levererade tjänster.

Budgetprognosen för 2010 förutser den östtimoresiska statens totala utgifter till 637 miljoner dollar.

Det är en minskning med 44 miljoner, eller 6,9%, från 2009-års budget. Det beror på en engångskostnade i budgeten för 2009 för F-FDTL:s patrullbåtar, vilka kommer att övervaka våra territorialvatten och bekämpa olagligt fiske, samt kostnaderna för det framgångsrika återvändandet av internflyktingarna.

2010 kommer utgifterna för den offentliga sektorns löner att förbli stabila med en ökning från 94 miljoner 2009 till 98 miljoner 2010.

Denna lilla ändring kommer av en löneökning på 8% inom utbildningsväsendet med införandet av nya karriärvägar för att förbättra kvaliteten på lärandet.

Utgifterna för varor och tjänster kommer att sjunka från 247 miljoner 2009 till 208 miljoner 2010 med en minskning på 23 miljoner av kostnaden för risimport.

De mindre investeringarna kommer att minska från 38,1 miljoner 2009 till 29 miljoner 2010. Detta beror till största delen på en minskning av bilinköpen och inköpen av traktorer för jordbruket i och med att regeringen byter sitt fokus till att förbättra och utöka odlingstekniker och produktivitet.

Ytterligare 10 miljoner kommer emellertid att ställas till förfogande för tung utrustning för att bistå regeringens infrastrukturprojekt.

Viktigt är att regeringen fortsätter sina investeringar i infrastruktur med att avsätta 216,8 miljoner för investeringar. Det kommer att finansiera ett brett program med offentliga arbeten på vägar, broar, kraft, vatten utbildning och hälsoprojekt.

Den uppskattade bärkraftiga inkomsten, som utgör 3% av våra oljetillgångar, prognostiseras för närvarande till 502 miljoner dollar för 2010.

I slutet av året förväntas oljefonden vara 5,27 miljarder dollar och i slutet av 2010 förväntas den ha ett värde av 6,16 miljarder.

Av dessa investeringskostnader är 90,7 miljoner avsatta för nationella projekt och de återstående 125,8 miljonerna för distriktsprojekt:

16 - Ris- och majspriserna har höjts väsentligt

Ris- och vetepriser har antingen förblivit stabila eller sjunkit i Asien under det senaste kvartalet med undantag för Östtimor, där priserna på ris och maj har ökat väsentligt. Ris och majs utögr 60% av hushållens kaloriintag i Östtimor. I allmänhet har priserna förblivit märkbart höga i jämförelse med långtidsmedelvärden.

[Enligt diagrammen har priset på ris stigit 20% från förra kvartalet och majs 16%.]

14 - Oberoende medias roll i kampen mot korruption

Östtimors kanske främste journalist, veckotidningen Tempo Semanals chefredaktör Jose Antonio Belo, talade inför en samling diplomater på den australiska ambassaden i Dili den 11 november 2009.

Lunch Talk with the Diplomats in Australian Embassy
Jose Antonio Belo, Director, Tempo Semanal national weekly newspaper
November 11, 2009/12:00

Good morning. I would like to acknowledge and welcome the representatives of the groups who are here today, and thank you for giving me this opportunity to share my thoughts. This is a very good initiative to hold this forum.

My name is Jose Antonio Belo, and I am a journalist here in East Timor. Some of you may know me from my work with the newspaper Tempo Semanal, and some others will have known me for much longer, maybe even from before I became a journalist.

I come here today to speak with you about the current state of journalism in East Timor, and the effects this has on government, freedom of information, and the health of our society. So many things have changed in recent years, but this young, tiny nation is still facing as many threats as it has for decades before.

I speak as someone who has had only practical training. I have received my training through learning from my mistakes during some of our nation's darkest years. I became interested in journalism from my time in the Resistance movement, when I worked with international reporters to tell the world of the East Timorese people's struggle. Journalists played important roles when bringing independence to this country, and continue to protect this independence now that we have it.

Through this process, I realised how important it is for the voiceless people of this nation to have their troubles heard and acted upon, and also how important it is for journalists to be as strong and unbiased as possible when telling the stories which affect them. My former commander, mentor, and hero, David Alex, once said: "The struggle for independence is very tough, but in some ways it's also easy. The struggle to serve the people is the hardest." He was killed in our liberation struggle, but his words live on and are just as important now as they were then. We, the East Timorese media, continue to struggle in our fight to serve the people of East Timor who still cannot have their voices heard.

I have three characteristics: honesty, being frontal, and credibility. Which some people may not like. So today in this forum, I may make some people feel uncomfortable and for that, I apologise. I know the dignitaries who I’m talking to are very intelligent people, so I may receive some hard questions after this. I do like receiving the challenges and criticisms from you all so I can build my capacity.

SECTION TWO: The Public Effects of Corruption, Collusion and Nepotism in East Timor and Journalism's Role in Addressing the Issue

In every democracy, the public has a right to know what their leaders are doing to help lead their country. East Timor is not different. We deeply respect some of our leaders for their personal sacrifices during the Resistance struggle, who, like so many of the people they led, lost family and friends to foreign occupiers.

But we are beginning to see some problems. Some of our once-great leaders are acting differently than how we thought they should. Some of our leaders seem to be working for themselves and their families, instead of working for the people who they once united in a common struggle against a murderous enemy. The phrase, "luta hamutuk", or "struggle together" is well-known to our people, and shows our solidarity and how we share common goals. Yet some of our most important leaders are now threatening to destroy this solidarity upon which our nation has been liberated and continues to be built.

We have seen how our leaders can act in many of the local media's news stories. One example is the Minister of Justice's blatant conflict of interest with Pualaka, a company heavily influenced by her husband, regarding tenders for the Becora prison. A report from last July by the National Anti-Corruption Directorate stated this issue involved nepotism, conspiracy, and misinformation by the Ministry of Justice, and abuses of power by it and the Ministry of Finance. This issue first came to light through Tempo Semanal's investigations, and the Minister of Justice has since laid criminal defamation charges to discredit and silence the newspaper. I will speak more about that later.

Another example of how our leaders are acting out-of-order concerns the case of Maternus Bere. This abuse of power has devalued our justice system and set a troubling precedent for any similar incidents which may happen in the future. In the future, will the East Timorese people look to our leaders for the leadership and governance systems to resolve these problems in just and peace-building manners? Or will this incident cause our people to lose faith in our justice system and take justice into their own hands?

One anonymous Tempo Semanal reader posted a comment on our website after reading that Maternus Bere had been returned to Indonesia, which reads as follows: "On another day, capture the militia members and just kill them!!! Then put their head on a tray and send it to Xanana and Horta for them to eat." Is this the kind of behaviour which our leaders' actions should be causing?

The East Timorese news media exists for similar reasons as other countries' news media: to keep our leaders accountable and to inform the public about their actions. East Timor's leaders have pride under their skin. When you keep talking about their corruption, they feel ashamed for themselves and to their community. They lose face in the community. They pretend to smile, but they're really feeling ashamed.

Our people must know about these issues. Public pressure is a very effective way of preventing those in power from corrupting the people's interests for the sake of their own. When they learn about these issues, our people feel disappointed with the leaders, and the leaders know. The community is starting to think that these leaders are committing the same errors that were committed by the Indonesians, that the Resistance leaders act like Soeharto's regime by misusing and abusing the power which should be used for the people. Some leaders even try to use their history in the Resistance movement try to justify their malpractice and immoral actions in Government, which only devalues the struggles we made to achieve independence.

If our leaders are allowed to commit these actions without accountability or consequence, then the state won't just be corrupted, but the public's opinion of the state will be as well. Slowly we can prevent this corruption of our state, and of a way of life which we've barely had time to appreciate since independence. I disagree with the Government to set up another commission to fight corruption, because East Timor is too small. Everyone knows each other. The commission members are not going to compromise their security or safety to investigate or prosecute their friends, who are the leaders themselves.

Journalism can, should, and will play a key role in fighting corruption in Timor-Leste.

Journalism is an effective form of public education, which informs many people about high-level events in ways which are easy to understand. Tempo Semanal's motto is "husi imi, ba imi" or "from you, to you". Our journalists are normal, poor-yet-courageous East Timorese people who understand how their compatriots feel about these issues.

East Timorese people are smart, and know that they should not support leaders who do not work for them. Instead of setting up another ineffective anti-corruption commission, we should focus on informing our people as well as possible so they can hold their leaders accountable by the vote. By democracy. This is the sustainable way of ensuring Prime Minister Gusmao's desire for "a culture of integrity, rigour, and professionalism in public administration," and for improving public understanding of and accessibility to the Government.

The PM himself has said that, "An integral part of a democratic state is the right to be informed and it is in this sense that we assume the commitment to guarantee freedom of the press and the independence of the public media, before economic and political power." It is this attitude which helped journalists tell of East Timor's independence struggle, and it is this attitude which will help preserve its integrity, and public faith in our system of government.

Prime Minister Gusmao reiterated this in his press conference one day before the 10th anniversary of the 1999 referendum, where he appealed to the media to co-operate with the Government to develop East Timor.

Tempo Semanal is the only paper which criticises the Government every week. Yet the Prime Minister has never said he wants to decrease the distribution subsidies which help supply valuable news to the remote parts of East Timor. The Prime Minister still remembers his promise on August 8 2007 to support the media, because he understands the role of the media in the Indonesian times and that it will eventually change the mentalities of those in Government and society in general.

I am glad when I see university students coming from the middle- or lower-classes, rather than from the oligarchy above. They're now observing the situation in Dili, walking past a Pajero or Hummer and asking "who owns this, who is in control?" They are questioning how power is used in East Timor, in the same way as journalists must do to find the information which the students read.

As journalists, we are still going to be committed to the people of East Timor, and uncompromising in our approach. We want international donors to look at how they are spending their taxpayers' money, how our national Government is spending its people's money and resources, and how much it is benefitting the people of East Timor. We want to see genuine efforts from those who say they wish to help, because foreigners have already come to our country too many times, taken what they wanted, and left us with the consequences.(after more or less 9 billion spent in East Timor what are the result? Why the number of Corruption, collusion and Nepotisms Increased? Why the poverty are increased?

Are the East Timorese people going to be silent while the word "justice" is twisted and broken to mean something more like "abuse of power" and "nepotism" in the hands of those who we call leaders? Are East Timorese people going to be silent while World Bank advisors to their government receive outrageous salaries to be, at best ineffective, and at worst complicit, in dealing with corruption, collusion and nepotism in our public service? The advisors know there is corruption but they don't want to talk too much about that because they don't want to lose their contracts.

$200,000 is more than the money that is invested in roads in the district of Oecussi in one year. But it is less than the amount paid in that same year to a timorese, a World Bank-funded media officer to the Ministry of Finance, for her job of deflecting questions from journalists who want to tell the people of East Timor what is really happening behind the Ministry's doors. This is a truth which came from one of Tempo Semanal's investigations.

This story about World Bank advisors' salaries is actually one of many which was almost never published. Like any newspaper, Tempo Semanal is open to threats by political and commercial interests. We found this story in April had caused someone with power to speak with the company which prints our newspaper, and the company refused (afraid) to print our edition that week. Someone was trying to silence the truth, at the expense of East Timorese people's right to know what exactly is happening in their Government.

It can happen again, and it probably will. The East Timorese independent news media are not as strong as in other countries, and someone will always try to use their power (influence) to tell us what we can and cannot do.

Tempo Semanal has recently been hit with a charge of criminal defamation against the Minister of Justice, but the matter has still not entered court. This is one example of a very powerful person trying to force us to make our reporting softer, but instead of running scared from this issue, we welcome it. We have already asked two deputy Prime Ministers to encourage the Minister of Justice to carry on with the case, because this means that Tempo Semanal will be able to explain our stories in a court of law. We are prepared to fight, to use this opportunity to justify our position, and to prove that the Ministry of Justice has been used for corrupt purposes.

If we use this opportunity and the charges are sustained, then we know there is little chance for the truth in a court when things become political. I am prepared to go to the same jail where I was imprisoned during the Indonesian occupation for the chance to prove that our justice system has been corrupted by its own leader.

In other news, Tempo Semanal recently published a story about the referendum package which has made the Opposition quite angry and aggressive. While FRETILIN has been trying to highlight how the package is allegedly illegal, Tempo Semanal has reminded the public that many FRETILIN-linked companies (such as Hidayat) will benefit from the project.

This shows that Tempo Semanal does not just criticise the Government, much to the Opposition's surprise. The only difference is that the current Government has never asked Tempo Semanal to change any of its stories. The Opposition has.

How is the East Timorese media going to be independent when this kind of interference happens? No matter how clearly the truth is told, the interests whom it exposes always want it to be silent.

SECTION FOUR: Future Solutions and the Sustainable Development of East Timorese News Media

This may cause us to question how much genuine support there is for developing and strengthening independent, critical East Timorese news media institutions. There have been many reports and funding applications written, but what practical outcomes have been achieved? Media development organisations should come to East Timor to support the media institutions which already exist, not to create new ones and spread journalism too thin in a country with such low literacy and media accessibility abilities. If AusAID gives $500,000 to Tempo Semanal like it's given to the ICFJ, I will make Tempo Semanal live for 100 years, and the benefits to the people of East Timor will continue for much longer.

We at Tempo Semanal have been fortunate to receive an AusAID-funded volunteer to provide practical training on the job for our media business development staff members. We are focusing on self-sustainability to decrease our dependence on external funding, and we are looking towards the future. Like most other things in the development area, this has been a slow process, but we are very grateful for this contribution.

There are four main rules to building institutions which we are following: to establish, develop, then consolidate, and finally sustain the institutions to ensure their long-term success. This is a difficult process in any country and in any situation.

But don't forget that we, the independent East Timorese media, must still develop ethical and sustainable businesses for ourselves in spite of the challenges which corruption and self-interest hold for the authorities, businesses, and individuals who we report about. It's hard enough to do business properly in East Timor, but it becomes much more difficult when we try to do this with a newspaper that makes its business from exposing the corrupt businesses of others.

It is funny, but our biggest market right now is the Government. We cannot escape it in our reporting, in our business, and in our daily lives. This is the same for many East Timorese people, and explains why we need to ensure that our Government is sustainable and transparent now and into the future. For our sake, and for the sake of future generations.

So how do we make sure that the news media can work effectively to achieve this? It's important to remember that the news media are public servants. We serve the public's interest, and work every day to improve the quality of our national institutions. This is similar to what many international donors want in East Timor, to create a stable government and society where citizens' rights are respected and upheld.

As I said at the beginning of this speech, I have had little formal journalism training, and have had to learn my job through experience, which has not been easy. But young East Timorese journalists now do not have to do the same as me. There is so much opportunity to help train East Timorese journalists and to build strong, independent, sustainable East Timorese media institutions. If it is done correctly, the benefits of this will flow on through the generations, across many public and private sectors, and wherever the public needs high quality, unbiased information that helps them understand what is happening in their nation.

East Timorese journalists are very interested to take part in this process. There are many young East Timorese people who want to follow in the footsteps of famous journalists who helped liberate them, who see the importance of news media today in East Timor, and who want to improve it for the future.

East Timorese journalists are quite intelligent when it comes to investigating problems with their country. They have a very strong sense of social justice, and they want to make sure that the independence they gave their blood and their lives for is not wasted through corruption, collusion and nepotism. Supporting good quality East Timorese journalism is one very good way of ensuring the public knows that corruption, collusion and nepotism will not be tolerated in this country.

Yet this must be done according to East Timorese journalists' ideas. International donors cannot come here without observing very closely how East Timorese journalists do their work. (find out the problems, find alternative to solve the problem). A genuine effort to help East Timorese journalism means foreigners must understand what it is like to see from an East Timorese journalist's eyes, to speak their language, and to live in their society. It is difficult to impose new ideas on East Timorese journalists if you don't work from the ideas that they have already, because it may not suit the situation here and will not create sustainable news media development.

If it is to be done correctly, journalism development, like many other parts of the development process, must be a long-term commitment. International donors and their staff in East Timor must show local journalists that they are committed to this process until the East Timorese news media can stand on its own feet. This is the only way to build trust with Timorese journalists, who sadly must be suspicious of many things if they are to do their jobs properly. If donors are really interested in developing East Timor's news media institutions, they should provide assistance to work within the institutions themselves, and not to take journalists to separate buildings away from their work environments. This allows East Timorese media institutions to better determine where their own development is travelling, and for donors to intimately understand how the institutions operate.

Donors need to conduct more comprehensive monitoring and development evaluation to ensure they are producing adequate results. We should be helping journalists to study specialisation topics such as economics, agriculture, law, the environment, international relations and business, so they can better understand and report on the development that happens in their country. And, as with every donor project, we should always focus on spending taxpayers' money as efficiently and transparently as possible.

Furthermore, our media institutions need to be in control of their own assets. There is a political party which has obtained a printing press, and they have approached me to ask if I want to use it to publish Tempo Semanal. If the commercial printing company which we use to print our newspaper keeps being intimidated by authorities and they stop printing Tempo Semanal, will we be forced to use a political party's printing press to publish our journalism?

After ten years, the media is not yet independent as we expected. In the next few years, we would like to see a stronger, more mature and independent news media to help secure this nation's development for many years to come. We need support to do this and have been receiving it, but this support has not really come in the way we want. So we need to readjust the way the media is being supported in East Timor and to do that, we need a dialogue.

11 - Kris för elkraftsutbyggnaden

Östtimors elnät består idag av flera små öar i vilka elkraften huvudsakligen produceras med dieseldrivna generatorer. Avbrott i leveranserna är mycket vanliga, när den katolske prästen Manuel Ximenes i september besökte Stockholm berättade han bland annat att Los Palos i öster, där han arbetar, oftast bara har el mellan klockan 18 och 24. Många har därför egna små elkraftaggregat. Norge har under flera år stött ett projekt att bygga vattenkraftverk.

Under våren 2008 startade koalitionsregeringen ett stort projekt för att förbättra elkraftförsörjningen. Den skrev ett avtal med ett kinesiskt företag om att bygga tre tungoljeeldade kraftverk och ett omfattande högspänningsnät. Projektet mötte kraftig kritik på grund av att tungoljemotorerna är kraftigt förorenande och den planerade effekten var mycket större än det beräknade behovet.

Under våren 2009 påbörjades byggnadsarbetet på en av platserna, men efter en tid avstannade det helt. Frågan om projektets fortsättning ställdes bland andra av den ideeella organisationen La'o Hamutuk. Den har också ställt samman ett omfattande material på webben.

I ett pressmeddelande idag skriver regeringens talesperson Ágio Pereira, statssekreterare i ministerrådet, att regeringen har ändrat planerna för projektet. Det har skett efter en omfattande översyn av ett italienskt konsultföretag.

Genomförandet, som ursprungligen skulle skett redan 2009, har nu flyttats fram till 2011 och samordnats med andra infrastrukturprojekt. I stället för de tre begagnade tungeoljeverken ska två nya generatorer, som kan drivas med gas, diesel eller tungolja, köpas. Effekten ska ökas ytterligare från 180 till 250 MW och högspänningsnätet utvidgas från 630 till 794 km längd med spänningen 150 KV i stället för 110 KV.

Fretilin, det största oppositionspartiet, har också skickat ut ett pressmeddelande idag. Det kommenterar ovanstående.

Fretilin menar att regeringens ändrade planer är ett medgivande av ett allvarligt misslyckande att göra en realistisk plan för hållbar elektrifiering av landet. Och vidare att regeringen borde planera för större användning av vind-, sol- och vattenkraft samt att effektökningen planeras utan referenser till några tekniska eller ekonomiska studier.

La'o Hamutuk uttrycker en förhoppning om att regeringens agerande de senaste veckorna uttrycker en ny öppenhet och vilja att engagera fler i diskussioner om projektet, som det fortfarande har många frågor om. Särskilt med tanke på att ändringarna kommer att öka kostnaderna betydligt samtidigt budgetförslaget för 2010 avsätter 80% mindre än tidigare planerat.

Källor:

Ágio Pereira, +670 723 0011/pressmeddelande/talesperson för Östtimors regering
Jose Teixeira, parlamentsledamot, +670 728 7080/pressmeddelande/Fretilin
Charles Scheiner/La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)

11 - Video - rebellrättegång [om attentatet mot presidenten] fängslar Östtimor

28 tidigare rebeller står inför rätta i Östtimor anklagade för att ha försökt att mörda landets fredsprisbelönade president, José Ramos-Horta.

Ramos-Horta sköts med flera skott utanför sitt hem i huvudstaden Dili i februari 2008.

Som Al Jazeeras Tony Birtley rapporterar från Östtimor har historien hittills avslöjat en historia om förräderi och konspirationer.

10 - Regeringen kommer att överskrida ESI 2009

La'o Hamutuk har skrivit till Manuel Tilman, ordförande i parlamentets C-kommitté, med en uppdatering av sina kommentarer till budgetförslaget för 2010. I förra veckan instruerade finansministeriet Banking and Payments Authority [som fungerar som Östtimors centralbank - Tommy Pollák/Östtimorkommittén] att överföra totalt 512 miljoner dollar från oljefonden under 2009, vilket bryter mot löftet i budgetförslaget, som överlämnades till parlamentet den 15 oktober, att inte ta ut mer än "beräknad bärkraftig intäkt" (Estimated Sustainable Income - ESI) på 408 miljoner dollar.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

08 - Video - Offer för våld i Östtimor nekas rättvisa

Östtimors beslut att frisläppa en tidigare milisledare har blivit en motgång för regeringen.

Maternus Bere, en i Timor född indonesisk medborgare anklagad för brott mot mänskligheten, åtalades av FN för sin roll i grymheterna 1999, som föregick landets självständighet.

Östtimors högsta domstol undersöker huruvida frisläppandet var olagligt och resultatet skulle kunna avgöra huruvida en tribunal ska skapas för att döma andra anklagade för liknande brott.

Al Jazeeras Tony Birtley rapporterar från Dili, Östtimors huvudstad, där offrens familjer och överlevande menar att rättvisa ännu inte nåtts i en av världens yngsta stater.

05 - Generalsekreterarens talesperson om överföringen av Bere

Det följande är en nästan ordagrann utskrift av dagens presskonferens med Michèle Montas, talesperson för generalsekreteraren.

Jag blev igår tillfrågad om vår syn på rapporter att Maternus Bere, som blev åtalad för brott mot mänskligheten 1999 i det som då var Östtimor, har rest till Indonesien. FN-organisationen i Östtimor (UNMIT) säger att den inte har några uppgifter om omständigheterna för Beres återvändande till Indonesien.

Förenta Nationernas ståndpunkt att det inte ska finnas någon straffrihet, särskilt inte för allvarliga brott, inklusive brott mot mänskligheten, krigsbrott och folkmord, är välkänd. I fallet Maternus Bere är vår ståndpunkt att Bere ska ställas inför rätta. Vi har klagjort denna ståndpunkt vid flera tillfällen.

Vi har sett medierapporterna som visar att Maternus Bere blivit överförd till till indonesien i slutet av förra veckan. Vi var inte medvetna om denna överföring och har ännu inte fått någon officiell bekräftelse på att en sådan överföring ägt rum. För oss så är varje handling som undergräver rättsäkerheten, särskilt avseende ansvaret för allvarliga brott, djupt beklagansvärd.

Jag skulle vilja påminna om att generalsekreteraren uttryckte sin förhoppning i förra månadens rapport till säkerhetsrådet att "både Östtimors och Indonesiens regeringar kommer att garantera att Maternus Bere ställs inför rätta enligt expertkommissionens (tillsatt 2005) rapport".

För kännedom så förekom dagen innan (den 4 november) följande dialog på presskonferensen:

05 - Utbetalningar av fas II Återhämtningspaket börjar

Den 5 november 2009 tillkännagav statssekreteraren för socialhjälp och naturkatastrofer, Jacinto Rigoberto Gomes, att regeringen nu kommer att börja genomföra fas II av den nationella återhämtningsstrategin: återhämtningshjälp för bohag och tillgångar som förlorades under kriserna 2006/07. Under fas II kommer regeringen att göra en enstaka utbetalning på 500 dollar till varje internflyktingfamilj (IDP family), som har registrerat sig hos MSS och har ett giltigt registernummer enligt Hamutuk Hari'I Futuru, den nationella återhämtningsstrategin (National Recovery Strategy).

Statssekreterare Gomes förklarade att denna andra fas av riktad hjälp avser att minska lidandet för dem som förlorade materiella tillgångar under krisen. "Syftet med fas II är att hjälpa de av krisen 2006/2007 drabbade att återhämta sig från förlusten av tillgångar och bohag som ofta följde av flykten. Fas II syftar till att ge en framåtsyftande lösning avsedd att ge en ny start till familjer i färd med att återuppbygga sina liv."

Fas II åtgerhämtningspaket kommer att utbetalas av alla kommersiella banker. Med början den 9 november 2009 kan internflyktingar med giltiga registreringsnummer få sina betalningar från de kommersiella enligt följande:

Registreringsnummer 6.001 - 11.000 från the Micro-Finance Institute of Timor-Leste

För att få en betalning enligt fas II payment, måste mottagare visa banken sitt kvitto på registreringsnummer och valkortet i original, som anvädes förregistreringen. Statssekreteraren vädjade till mottagarna att hålla sig till bankernas betalningschemor och också bankernas system och procedurer för utbetalnignar.

De kommande veckorna kommer MSS att försöka att sprida information om fas II-betalningarna genom media och på anslagstavlor utanför MSS och alla banker för att säkerställa att alla till fas II-betalningar berättigade kan få sina återhämtningspaket före slutet av 2009.

Sedan december 2007 har ministeriet för social solidaritet arbetat hårt för att genomföra Hamutuk Hari'I Futuru, den nationella återhämtningsstrategin, och ge återhämtningshjälp till internflyktingar under kriserna 2006/07.

I fas I av Hamutuk Hari'i Futuru gav regeringen återhämtningspaket till återvändande internflyktingar för att hjälpa dem att återuppbygga sina hus, som hade skadats eller förstörts under kriserna 2006/07. Tills nu har fler än 14.500 familjer tagit emot ett återhämtnings- eller återintegrationspaket för skadade/förstörda bostäder i fas I.

MSS och partnerorganisationer har hjälpt alla internflyktingar att återvända till sina hem från de 65 tältlägren för internflyktingar. MSS fortsätter att hjälpa internflyktingar med återintegrationen i deras samhällen från de de fyra övergångshemmen och också ge återhämtningspaket i fas I till de internflyktingar som lever hos värdfamiljer.

04 - Någon är inte helt trogen sanningen (Om Bere-fallet)

Dili. Östtimors justitieminister, Lucia Lobato, sade idag att den indonesiska ambassaden inte informerade de timoresiska myndigheterna om överföringen av den tidigare milisledaren Maternus Bere, anklagad för brott mot mänskligheten, förrän efter att den redan ägt rum.

Vid en presskonferens sade Lucia Lobato att hon vidarefört informationen till premiärminister Xanana Gusmão att hon hade underrättats av den indonesiska ambassaden av att det ägt rum utan något föregående bemyndigande från presidenten, regeringen eller juridiska organ för hans resa.

Enligt en indonesisk nyhetsagentur offentliggjordes Maternus Beres återkomst av ett av hans barn i Kupang, som sade att han hade rest från Dili till Atambua i torsdags morse efter att ha eskorterats av PNTL (Policia National Timor-Leste) till gränsen vid Mota Ain.

Tillfrågad om den av Antara publicerade nyheten sade ministern bara att hon inte kommenterade mediarapporter.

Enligt Lucia Lobato fördes Maternus Bere i fredags till Kupang i Indonesien på grund av sin hälsa.

Huvudsakligen på tetum och bara med sparsamma förklaringar svarade Lucia Lobato på åtskilliga frågor ställda av journalister om lagligheten och annat beträffande överlämnandet till indoneserna genom hänvisningar till tidigare uttalanden av president Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão.

Tillfrågad om det lagliga i att utlämna Maternus Bere, åtalad för brott mot mänskligheten i massakern 1999 i Suais kyrka, till indoneserna sade statsöverhuvudet att "inte allt som är lagligt kan stödja nationens intresse och statens intresse".

Ramos-Horta sade att som statsöverhuvud har man som första plikt att säkra Östtimors suveränitet och självständighet och därför att odla goda grannrelationer, särskilt med Indonesien.

För sin del tog Xanana Gusmão på sig hela ansvaret för "överförandet" av Bere från Becora-fängelset till den indonesiska ambassaden den 30 augusti med hänvisning till statsnyttan.

Regeringschefen noterade också att om konstitutionella och juridiska principer inte följdes, så var det på grund av att situation krävde en snabb diplomatisk lösning, som inte tålde någon fördröjning, men att han inte hade för avsikt att bryta mot lagen.

Xanana Gusmão noterade att till och med Förenta Staterna i sin attityd mot Kina, har prioriterat ekonomiska relationer snarare än mänskliga rättigheter, mycket mindre Östtimor, som har en landgräns till sin "jättegranne" Indonesien och är beroende av handeln med den.

Den tidigare ledaren för Laksaur-milisen arresterades av myndigheterna, när han kom till Östtimor för att vara med på sin fars begravning och är anklagad för inblandning i olika brott mot mänskligheten omfattande bland annat mord, våldtäkt, bortförande, kidnappning och tortyr i Östtimor i september 1999, efter tillkännagivande av resultatet av folkomröstningen.

Den 30 augusti, dagen för firandet av tioårsdagen av folkomröstningen, släpptes han från Becora-fängelset genom ett politiskt beslut och överlämnades till Indonesiens ambassad.

04 - La'o Hamutuks kommentarer till förslaget för Östtimors budget 2010

Den fullständiga kommentaren, med många illustrationer och länkar finns, på http://www.laohamutuk.org/econ/OGE10/sub/09LHSubOJE10En.htm och finns där också som PDF-fil. En översättning till tetum kommer att finnas om några dagar. Nedan finns det som La'o Hamutuk presenterade för parlamentsutskott C i morse [på engelska].

Submission to Committee C, National Parliament, Democratic Republic of Timor-Leste
From La’o Hamutuk
regarding the Proposed RDTL General State Budget for 2010
4 November 2009

Introduction

La’o Hamutuk, as a local civil society organization, closely follows policies and legislation on Timor-Leste’s fiscal, tax and budgetary situation. As in the past, we would like to offer some information and perspectives to help Committee C, the National Parliament and the Government make wise decisions which benefit current and future generations of Timor-Leste’s people. We hope that the topics we address below will be useful to your deliberations, and we are always ready to provide additional information or respond to questions.

We are relieved that the 2010 General State Budget[1] does not propose to increase expenditures, as every previous Government budget did. We also appreciate that this budget does not transfer more than the Estimated Sustainable Income from the Petroleum Fund, and that it does not ask Parliament to approve external borrowing or to invest the Petroleum Fund in risky equities. Nevertheless, a number of the items in this budget are worrisome, and would seem to move Timor-Leste further into the “resource curse” that afflicts nearly all impoverished countries which depend on Petroleum Revenues.

We are also concerned that the budget documents demonstrate a fundamental misunderstanding of Timor-Leste’s current and near-term economic situation, an unduly optimistic picture which could lead us to move in dangerous directions. If we fail to deal with present realities, we will never take on the difficult, complex, long-term planning and policy-making processes needed to improve the lives of the majority of Timor-Leste’s citizens, who are young, poor, rural, and enduring inadequate basic services for health, education and infrastructure.

Risking or experiencing the Resource Curse

Timor-Leste is one of the most oil-revenue-dependent countries in the world. As La’o Hamutuk and others frequently remind policy-makers, this brings a set of dangers which can result in serious, long-lasting negative consequences of our people. But they are not unavoidable, and well-considered, strategic policy decisions can ensure that our petroleum revenues are a benefit, not a curse.

The IMF recently pointed[2] out that Timor-Leste is far more dependent on oil than other Oil Producing Countries (OPC), with oil revenues providing 98.2% of government revenues. Our oil revenues are 481% of non-oil GDP, much more than the only other two countries where they exceed 100%: Equatorial Guinea (119%) and Congo (131%). The average of other OPCs surveyed by the IMF had oil revenues of 46.2% of non-oil GDP, less than one-tenth of ours.

One of the consequences of large oil revenues – sometimes called a rentier economy – is that spending decisions are made without much long-term thinking or planning. Money comes in easily, and goes out just as easily. And when the oil money runs out – at it will from Bayu-Undan in 15 years – we will have nothing to replace it with. Our Petroleum Fund can help, but with a growing population who require and expect improved services, a constant-dollar withdrawal won’t be enough, especially when most of the money quickly goes overseas to pay for imported goods.

We are concerned that the 2010 State Budget does not demonstrate long-term vision and planning. In many cases, the policies implemented are attempted short-term quick fixes which can be purchased with dollars, rather than the more difficult, but more sustainable, program and economic development which will improve the lives of current and future generations of Timor-Leste citizens.

The 2010 budget contains some capital projections for future years, but many of them are incomplete. In some cases (such as the $7 million Water Park in the MTCI Department of Tourism budget), Book 2 shows a multi-year allocation which is not shown in Books 1 and 3. The Ministry of Foreign Affairs budget[3] does not include any projections for 2011 expenses, notwithstanding that this is required by the new Budget and Financial Management Law.[4] How can Parliament make wise decisions if you do not know the full cost of some items, or what is planned for the next year or two?

The budget should serve the people, not the state

Like previous State budgets, this one focuses on improving the efficiency and capacity of government, rather than providing services to citizens who live outside of Dili. It highlights the need to increase “domestic revenues,” rather than to expand the domestic economy. It does not prioritize sectors which can directly improve the lives of most people – education, health and rural infrastructure.

Water is a basic necessity for everyone. New roads to remote villages can enable our rural majority to interact better with their fellow citizens. These can boost the local economy, but more importantly they will improve the quality of life of women, children and men in the most underserved parts of our country. Many Dili residents already have running water and roads, and we suggest that the Government’s development plan should prioritize infrastructure which serves the people who need it most. We support the shift of infrastructure priorities from electricity mega-projects to water and rural roads, and encourage the government to continue in that direction.

In 2008, Timor-Leste’s non-oil exports were $13 million – mostly coffee – and merchandise imports were $258 million, nearly three times higher than in 2006 .[5] In the medium term, Timor-Leste needs to develop our economy to reduce import dependency. This, the only way to raise people above the poverty line, will primarily be agriculture for local consumption, with smaller contributions from tourism and petroleum processing. Agriculture is the mainstay of most Timorese people’s lives and the only way we can achieve food sovereignty to prevent starvation and reduce costly imports, but this vital sector is underserved.

Maintaining constant personnel levels across the board is irresponsible. After the staff increases of the last few years, Timor-Leste probably has enough public servants sitting in offices in Dili. But the Ministries which directly interact with our population, especially health and education, are understaffed, underfunded, and provide a level of service far below what we should accept.

Money allocated to training and overseas scholarships will help improve the capacity of today’s public servants, but the budget gives little attention to the National University or primary and secondary education. The number of teachers is frozen, but right now our children are deprived of four months of education while their teachers are being trained. Our population of school-age children goes up by 6,000 every year, and we are working hard to increase the number of girls and boys who stay in school, but we do not increase the number of teachers. We need to invest in human capital – not just buildings and infrastructure. Timor-Leste will need qualified, educated workers and managers in our future multi-sectoral economy, the only way to lift ourselves out of poverty and prepare for the day when oil revenues can no longer pay for our necessities or cover a huge balance of payments deficit.

During the last decade, half a generation of Timorese children has not been adequately educated to support the future development of this country. We should be ashamed that we are not allocating the necessary human, financial and political resources to bring our public primary, secondary and tertiary education up to a reasonable standard.

Using the Petroleum Fund sustainably

La’o Hamutuk agrees with the Government not to withdraw more than the Estimated Sustainable Income of $502 million from the Petroleum Fund during 2010, and we appreciate that spending will stay below the ESI during 2009, as it did during 2008, notwithstanding budgetary dreams to spend unsustainably. We hope that future budgets will also respect the ESI, and expect that budget allocations will more accurately predict actual spending as public officials gain more experience. If there is to be a 2010 Budget Rectification, we encourage Government and Parliament to keep it within sustainable spending levels.

The ESI estimate has been enlarged almost every year, and we fear that this may not reflect reality. This year’s ESI calculation, which increased largely because of expected rising oil prices, is not prudent. We also believe that the predicted long-term return from investing the Petroleum Fund – 3% above inflation – is not realistic. This year’s ESI estimate reduces the discount rate used to calculate Net Present Value of future petroleum revenues from 3% to 2.6%, reflecting a lower expected global return on investments. However, lower global rates of return will also reduce the return from investing the Petroleum Fund. If we lower the assumption about the Fund’s long-term real rate of return from 3% to 2.6%, the ESI in 2050 drops from $494 million to $428 million. It is no longer sustainable, as it cannot support a 3% annual withdrawal if it only earns 2.6% interest.

More worrisome, the actual rate of return during the four years that the Petroleum Fund has operated has been only 1.7% above inflation. If this continues, the ESI in 2050 will be only $310 million. Our population will be more than three million by then, and this will provide $103 per citizen per year – only 28¢/person/day.

The following graph is from a spreadsheet model La’o Hamutuk developed to explore the effects on ESI and Petroleum Fund revenues for various assumptions. This example illustrates the assumptions made by the Ministry of Finance in the draft 2010 State Budget. We are happy to share the model with Committee C and anyone else who is interested in understanding these issues.

The Ministry of Finance’s Action Plan in the 2010 State Budget[6] expects to revise the Petroleum Fund law by July 2010, and to “further diversify” its portfolio. We hope that Parliament will engage fully with this process, including extensive analysis and public consultation, before putting Timor-Leste’s only significant resource into risky investments. The fiscal record of this Government to date does not instill confidence in their ability to make wise investment decisions, and we are concerned that relying on research done before last year’s global financial crisis could lead to misguided decisions.

Now is not the time to borrow

The proposed 2010 State Budget does not ask Parliament to approve Timor-Leste taking out a loan, but it implies that such approval has already been granted, and that only a “directive” is required before the Government can borrow. [7] It also discusses an already-signed MoU with Portugal which would “arrange and pay for agreed infrastructure projects” to be “repaid at a later date” but which “would not be part of the General Budget of the State.” [8] Another paragraph says that the Government will “seek approval” from Parliament when it decides how much to borrow, which is expected to be around $3 billion over a project life of several years.[9]

In September, Parliament passed the Budget and Financial Management Law[10] which came into effect on 21 October. Article 20 empowers the Minister of Finance to take out loans in the name of the State after Parliament approves the amount of the loan but not the conditions, repayment terms, interest rates or consequences of default.

In most debtor countries, borrowed money primarily benefits more affluent people, but the impact of repaying falls most heavily on the poorest. A loan agreement has higher legal force than the State Budget, and when Parliament is eventually asked to appropriate the repayment installments (in the Budgets for each year repayment will be made), Parliament has no power to delay or prevent State funds from going to the creditor.

The experience of other oil-dependent countries is that borrowing often makes the resource curse come sooner or be more severe.[11] When money comes easily, and planning is not considered important, policy-makers are often tempted to spend even more than current revenues.

It makes no sense to take out a loan while oil revenues are coming in, only to have to repay it after the oil is used up. Although Article 9 of the Budget and Financial Management Law pays respect to equity between current and future generations, the borrowing that it enables does the opposite – wasting our children’s future to pay for current-day whims. It undercuts the basic objective underlying the Petroleum Fund– to use today’s non-renewable resources for lasting benefit, rather than squandering them now and imposing the burden of loan repayments on our grandchildren.

At Committee C’s workshop two weeks ago, several speakers tried to convince you that Timor-Leste should borrow because the interest might be low. But even a zero-interest loan has to be repaid.

Although the Petroleum Fund law does not allow the Fund to be used as collateral for a loan, anyone offering a loan knows that 98% of Timor-Leste’s state income comes from petroleum revenues, and that those revenues (or the Fund) are available to fill budget deficits. To put it another way, who would expect Timor-Leste to repay $3 billion dollars if we didn’t have any oil resources?

Even at concessional interest rates, repaying a loan will permanently lower the amount of money Timor-Leste has to use from the Petroleum Fund. Let’s explore what happens if we borrow $3 billion in 2010 at 2% interest, and pay it back over 30 years. When the loan is fully repaid in three decades, we will have paid back $4.14 billion. We will have depleted our Petroleum Fund, reducing the long-term ESI by $125 million every year after that.

Although the Budget documents do not say when the Government will ask Parliament for approval to go into debt, it is likely to happen before the end of 2010. These documents contain other hints that there will be a mid-year budget rectification, such as only $44.5 million “set aside” for transfers by the Ministry of Social Solidarity, which the Ministry believes should be more than $96.4 million “pending confirmation of the larger estimates from MSS.”[12] The Ministry of Health writes that its “capital plan is presently restricted to $10.3 million,” but it “expects to … bid for further capital works in a mid-year budget review.” [13]

The Ministry of Finance’s Action Plan does not mention either borrowing or a mid-year budget update, but that doesn’t mean they’re not on the agenda. We look forward to continuing this discussion with Commission C, and encourage you to use all the expertise and Constitutional powers you can to ensure that shortsighted decisions do not exacerbate long-term poverty for our people.

Timor-Leste’s 12.8% non-oil GDP growth last year is a distraction

This number is cited by journalists, the UN and Government officials almost every day, and often used by the IMF, IFC and World Bank. Where does it come from, and what does it mean?

Gross Domestic Product (GDP) is not a good indicator of a nation’s economic health. In addition to ignoring the gap between rich and poor, it goes up when a country suffers a disaster or depletes a non-renewable resource. For example, if rising sea levels flooded Dili, forcing people to rebuild their homes and businesses, this would increase GDP while actually making people’s lives worse. A composite measure such as the Human Development Index[14] captures quality of life more accurately. Nevertheless, the Government chooses to focus on non-oil GDP, so we will explore what this claimed growth actually means.

The first mention of 12.8% growth we found is in the IMF’s April 2009 Selected Social and Economic Indicators[15]. The IMF calculates that non-oil GDP (at current prices) increased from $398 million in 2007 to $499m in 2008; after correcting for inflation, this is 12.8% real growth.

The same IMF document says that government expenditure (cash basis) increased from 56% of non-oil GDP ($223m) in 2007 to 106% ($523m) in 2008. Government Budget Execution Reports[16] give actual spending figures of $140m (est.) for 2007 and $480m for 2008, while a more recent IMF report[17] puts government expenditures at $191m in 2007 and $528m in 2008, as well as combined sources spending at $349m and $720m.

Although the sources show some variation, they agree that government spending in dollars-of-the-day increased by far more than 100%, at least $300 million, between 2007 and 2008.

It is difficult to analyze how much government spending was in the domestic economy, as a significant part was paid to import materials (such as rice and construction materials) and to foreign companies. (During 2007-8, Timor-Leste’s trade deficit grew by $54 million.[18]) However, the amount of the $300m government spending increase which entered the local economy is probably more than the $100 million growth in non-oil GDP, meaning that the non-government economy is smaller in 2008 than it was in 2007. This could mean that domestic economic activity which formerly served private purposes is now being purchased by the government, or that the private sector is actually shrinking, albeit more slowly than the Government sector is growing. How can this be considered strong economic growth?

The non-oil, non-government sector is small and did not grow significantly (if at all) between 2007 and 2008. The “multiplier effect” of government spending (being recirculated into the local economy as public servants and government contractors spend the salaries and payments they receive) is negligible.

La’o Hamutuk is concerned that Timor-Leste’s policymakers are basing their decisions on a mirage of a growing non-oil sector, when that growth actually consists almost entirely of government spending, 98.2% of which is financed by oil revenues.[19] Our petroleum revenues fluctuate with world market prices and will decline as Bayu-Undan production falls from its 2008 peak, but the most dangerous fact for Timor-Leste’s future is that oil and gas deposits are finite and non-renewable. Timor-Leste’s revenues from Bayu-Undan and Kitan will drop to zero in about 15 years. Even if Sunrise is eventually developed, that will extend oil income for only a few decades.

The total appropriation in the proposed budget for 2010 is less than was appropriated for 2009. Given likely improvements in budget execution, actual expenditures during the two years may be about the same, perhaps $100 million higher than 2008 levels. During 2007-2008, about 40% of the budget increase was reflected in increasing non-oil GDP. If this happens again, the non-oil GDP will grow to $539 in 2009, (an increase of 8% before inflation), far less than the increase to $599m projected by the IMF or the 7.5% annual real growth figures projected in the budget.[20] Since government spending will be constant or decline in 2010 and following years, further GDP increases are likely to be small, unless other parts of the economy grow rapidly and unexpectedly.

In developed economies, a surge in government spending can be an “economic stimulus” to “prime the pump” and re-energize the economy after a crisis or recession. But when you prime a pump that has no water at its input, nothing comes out. Economic development for a country like Timor-Leste takes more time and more work than re-opening a temporarily closed factory or re-hiring laid off workers. Wishing alone won’t make it happen – we need realistic goals, long-term planning and focused policies. If we ignore our petroleum dependency and the fact that our private sector relies on government spending of oil revenues, we condemn Timor-Leste’s people to increasing poverty after the oil money runs out.

The majority of our people live outside the cash economy, primarily by subsistence agriculture. Those with paying jobs in cities work mostly for the government, NGOs or international agencies. The few genuine private businesses are in construction (largely on government-funded projects), house rental and hospitality (mostly for internationals paid by foreign agencies), or retail re-sale of imported goods. None of these can provide a foundation for long-term, sustainable economic development.

La’o Hamutuk does not have a simple answer for the economic development of Timor-Leste. There is no easy way out, no quick fix by building highways, infrastructure mega-projects or five-star hotels. But until we as a nation recognize the difficulties of our current situation, we will never find the multi-faceted solution we need.

Actual domestic revenues are half as much as the budget claims

Our concern that the non-oil economy is small, ignored and stagnant is heightened by the discussion of “domestic revenues” in the 2010 State Budget. Although we agree that is important for the state to reduce its petroleum dependency by increasing domestic revenues, policies to achieve this must be based on a realistic evaluation of what these are and on growing the domestic economy.

Increasing the effectiveness of tax collection may generate slight increases in government revenue but does nothing to improve the economic life of Timor-Leste’s people. In fact, we are suffering from the results of last year’s misguided “Tax Reform,”[21] which slashed Timor-Leste’s tax rates far below those of other nations. According to the World Bank, Timor-Leste’s total business tax is now 0.2% of profits, in comparison with a 36.8% average in East Asia/Pacific countries, and a 44.5% average in OECD countries.[22]

Although the budget documents[23] explain the lack of positive impact from the tax cuts because “businesses pay taxes one year later,” this conveniently forgets that immediate benefits were promised last year (lower prices and attracting foreign investment), as well as that sales, import, excise and wage taxes, which were are sharply reduced, are paid every month or quarter. It is clear that “Tax Reform” has not benefited Timor-Leste’s overall economy, although it probably increased the gap between rich businessmen and the poor people who depend on government services.

The 2010 budget anticipates domestic revenues of $87.2 million,[24] down from $90.3 estimated for 2009 but increased over the $69.5m actually received during 2008. However, even these small numbers overstate the actual amount of domestic economy. A significant part of the “domestic revenues” are money paid by one part of the government to another (wage taxes on government workers and consultants, taxes and duties on government contracts and imports, etc.), while another large portion comes from government agencies or programs which sell services but operate at a loss (Electricity and Ports Authorities, reselling rice, etc.). When these are removed (see table below), actual domestic revenues for 2010 will be about $46.1 million, about half of what is estimated. When compared with $502 million to be transferred from the Petroleum Fund, 91.6% of the government’s operating income (leaving out additional oil revenues saved in the Petroleum Fund) is from oil revenues. The budget documents acknowledge:

Of the major sources of public sector revenue, only direct taxes (and rice sales) have increased over the period 2005-08; all other revenue sources – indirect taxes, user fees and charges and revenue from autonomous agencies – have stagnated or declined. However, indirect taxes are poised to jump in 2009 as the government begins to pay import and sales tax on its imports. [25]

La’o Hamutuk tried to calculate how much of each part of “domestic revenues” actually comes from domestic economic activity – that is, what will continue to come in when the State has no more oil money to spend. The results are depressing, underlining the urgency of developing the non-oil economy. The following table is extracted from the 2010 budget,[26] with the two right-hand columns added by La’o Hamutuk:

Domestic revenue projections in the 2010 General State Budget (million USD)
[Table omitted from email version]

If we consider only the revenues from activities which produce a net gain (rather than those which lose money), and remove monies paid by the government to itself, actual domestic revenues in 2010 will be $46.1 million, about half of what is stated in the proposed budget.

Cancelling the heavy oil power plant

From the beginning, La’o Hamutuk has not agreed with the Government’s plan to electrify the nation with second-hand, heavy fuel oil generators from China because we believe that Timor-Leste has great possibilities for alternative and renewable energy which can meet our country’s current and future needs.

On 22 October, the Prime Minister informed Parliament[28] that the heavy oil project is running into problems, and that $70 million of the $85 million appropriated for it during 2009 will be reallocated into the Pakote Referendum.

The proposed 2010 budget allocates $48 million to be spent this year on the heavy oil project and national electric grid, much less than the $160 million which the 2009 budget expected would be spent on it during 2010 (see table below). Nothing is now been budgeted to spend on it for 2011 or afterwards. (In addition, $2m/year was budgeted for 2009 and 2010 for a consultant to supervise the project; the 2009 GSB allocation for $2m to be spent in 2011 has been removed from the 2010 budget.)

The 2010 budget anticipates a total project cost of $73 million: $10 million spent in 2008, $15 million in 2009 and $48 million in 2010. We believe that this mega-project cannot be implemented for that amount – it was originally budgeted at $390 million, and then reduced to $375 million. The budget documents acknowledge that the project has had delays,[29] but if it is not going to be completed, it should be stopped entirely.

In a paid newspaper announcement[30] last month, the Secretary of State for Water, Electricity and Urbanization discussed revisions to the project, (including enlarging the Hera generating station, while downsizing the others) but claimed that it is still going ahead. We are dubious, especially given that work virtually stopped at the Hera site more than two months ago. The Action Plan for the Ministry of Infrastructure[31] does not mention this project, which is budgeted to consume 31% if the Ministry’s total 2010 capital appropriation.

Chinese Nuclear Industry Construction Company No. 22 has already shown it cannot implement this project on time with a stable design. It is essential for people with wider expertise to analyze, evaluate and suggest improvements before any more money is spent. Parliament should not approve further funding for it without a full cost estimate over the life of the project. Given the controversies and delays, we encourage Parliament to insist on public consultation regarding not only its environmental impact (as required by law), but also on the detailed specifications, schedule and design.

We suggest that the Government evaluate how to provide electricity with an integrated system which would include decentralized, renewable technologies being implemented under the State Secretary for Energy Policy, [32] hydroelectric and gas seep projects already studied, and the possible use of oil and gas from Sunrise or other Timor-Leste resources. After deciding upon the most appropriate, clean, sustainable and reliable electricity system (which might include transitional generating facilities burning imported fossil fuels), we can design a national grid and a plan for implementation.

Rather than pouring good money after bad, 2010 should be the “year of thinking” for the electricity sector – at a cost of far less than $50 million. Beginning in 2011, we can implement a system which will meet our people’s needs, use State money efficiently and avoid destroying Timor-Leste’s environment.

Shedding light on Electricity of Timor-Leste (EDTL)

Several State activities are not well-integrated between ministries, or are distributed across the budget in ways that make it difficult to know actual costs. One of the hardest is the generation of electricity by EDTL. A huge subsidy of EDTL operation, $30.9 million for diesel fuel, is a Whole of Government appropriation,[33] not included in the EDTL or Infrastructure Ministry budget. In addition, the Ministry of Infrastructure’s Capital and Development budget[34] includes $19.3 million for EDTL repairs, maintenance and other costs which should be Goods and Services. As these are likely to recur every year, we wonder why they are not listed for 2011 and beyond.

The state budget[35] says that EDTL took in $7.0 million in revenues in fiscal 2009, increasing to $8.4 million in 2010. The agency will absorb more than $100 million in total subsidies during 2009-2010 (not including money spent on the heavy oil power plant). An agency whose expenses are seven times its revenues cannot be considered a source of income, and we worry that the losses will increase if heavy oil or other centralized generation using non-renewable fuel eventually comes on line.

The Pakote Referendum is a bad precedent

Unfortunately, journalists and politicians of all parties single out “budget execution” as a way to evaluate government performance, as if simply spending money was the objective. Rather than measure the results of government programs – such as how many students are educated or sick people cured -- disbursing dollars is seen as an accomplishment, and conserving public resources as a shortcoming. This kind of thinking underlies the Pakote Referendum, which is a particularly glaring example of wasteful, uncontrolled, impetuous spending unrelated to the plans in the 2009 Budget.

The Pakote Referendum is a textbook case of resource curse thinking, and we hope that Timor-Leste’s policy makers will not make similar mistakes again. If our local companies cannot compete without handouts of state money, how will they survive when the state has no dollars to give? If the projects local companies implement have no design, no accountability, no planning and three months to complete, how will they learn to build useful, long-lasting infrastructure?

The draft 2010 State Budget does not mention the Pakote Referendum, even though it was underway[36] more than a month before the Council of Ministers approved the budget on 7 October. This $70 million spontaneous project arose because the Ministry of Infrastructure couldn’t spend its 2009 Capital and Development budget on the heavy oil project. When Government arbitrarily shifted $70 million to unplanned activities, it disrespected the competency of Parliament to approve and oversee the budget. It also violated UNTAET Regulation 2001/13 by transferring more than 10% of an item without Parliamentary approval. The Decree-Law[37] on this project, promulgated on 23 October but retroactive to 1 October, weakens processes of competitive tendering and omits the Request for Proposal and Terms of Reference which usually define a project. There projects must be implemented in less than three months, without any planning, so we expect that only the contractors will receive significant benefits.

Government’s budgetary planning and execution capabilities are improving, and we imagine that the 2010 State Budget Parliament is currently considering will be implemented more accurately. Nevertheless, we believe that the Pakote Referendum undermines Parliament’s authority, and hope that you will not allow future budgets to be ignored or manipulated in this way. In addition to opening up avenues for corruption, waste and poor quality, it prevents proper accountability and sustainability for public works infrastructure projects, which are definitely needed by our people.

Legal and institutional issues in the petroleum sector

La’o Hamutuk agrees that the petroleum sector is an essential source of revenues which can help develop other sectors of our economy. We therefore encourage wise decisions in this sector, including engaging all citizens of Timor-Leste to participate in developing legislation and policies.

However, we are concerned about the hasty implementation of some of the items in the Action Plan of the State Secretariat for Natural Resources (SERN).[38] Such projects as creating a National Oil Company (NOC), building an oil refinery and building an onshore LNG plant are major undertakings, involving complexities and risks as well as benefits. We do not believe they can be carried out in less than a year, as the plan indicates. Before a NOC law is passed – and it should be debated and approved by Parliament, not only the Council of Ministers – there must be widespread public consultation, as well as learning in more depth from the good and bad experiences of other countries.

More than a year ago, the National Petroleum Authority (ANP) was created by Decree-Law, outside of Parliament’s view. However, it is not yet financially independent – the SERN budget allocation includes a $1.8 million subsidy for ANP (up from last year’s $1 million) as “professional services.”[39] Although we appreciate that this is mentioned in the SERN Action Plan (unlike last year), we believe that Parliament needs information about ANP revenues and expenditures before you can approve the budget.

Conclusion

In addition to the larger issues discussed in this submission, La’o Hamutuk has concerns about many details in the 850 pages of budget documents. We are annexing a list of items which may represent misguided policy decisions or which we found inconsistent, confusing, misleading or contradictory. We hope that it helps Committee C and the Parliament get all the information and clarifications you deserve before amending and approving the State Budget for 2010.

[1] RDTL Ministry of Finance, General Budget of the State and State Plan for 2010, English version dated 15 October 2009. Referred to below as GSB2010.

[2] IMF Country Report No. 09/219, RDTL: 2009 Article IV ConsultationStaff Report, July 2009. “Box 1. The Impact of Oil Price Shocks on Oil Producing Countries”, page 16.

[11] See, for example, Drilling into Debt: An Investigation into the Relationship Between Debt and Oil by Oil Change International, 2005. Available at http://priceofoil.org/thepriceofoil/debt-poverty/ or from La’o Hamutuk.

[14] For the last few years, Timor-Leste’s Human Development Index has been static. See Timor-Leste Human Development Unchanged in 2007 at http://www.laohamutuk.org/reports/09HDI.htm.

[15] IMF, Selected Social and Economic Indicators distributed to the TLDPM on 4 April 2009.

[17] IMF, RDTL: 2009 Article IV ConsultationStaff Report, July 2009, page 27. Figure for 2007 estimated by La’o Hamutuk based on IMF 2006 and 2H2007 figures.

[19] IMF Staff Report July 2009. Page 16. The report says that “Timor-Leste is the most oil-dependent country among the Oil Producing Countries and therefore also the most exposed to lower oil prices.”

[24] The budget documents are inconsistent. In some tables, these figures add up to $91.2 million.

[26] GSB2010 Table 2, Book 1 page 21, with additional information from other parts of the budget.

[27] Abbreviations for autonomous agencies: Electricity of Timor-Leste (EDTL), Port Authority of Timor-Leste (APORTIL), Airport and Air Navigation Administration of Timor-Leste (ANATL), and the Equipment Management Institute (IGE).

[28] Office of the Prime Minister of RDTL, note to Parliament regarding “Pacote do Referendo,” 22 October 2009, Ref. No. 1834/GPM/X/09, Section II.

[30] “Oléu Pezadu iha prosesu nia laran”, Exclusive interview with SSEAU Januário da Costa Pereira, Diario, 26 October 2009, page 5 (contents supplied by Government).

[32] GSB2010, Action Plan of the Secretary of State for Energy Policy, pages 105-106.

[36] See Anunsiu Publiku No. Ref 109/MI-GSEOP/IX/09 from Secretary of State for Public Works Domingos Caeiro dated 7 September 2009, referring to an Inter-Ministerial Meeting on 27-28 August.

[37] Decreto-Lei No __/2009: Aprovisionamento Especial para Projectos Prioritários

Källa: Charles Scheiner La'o Hamutuk
(The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Telephone: +670-3325013 or +670-734-0965 mobile
email: cscheiner@igc.org website: http://www.laohamutuk.org skype: cscheiner

03 - Östtimors finanser oroar

En granskning av Östtimors offentliga finanser av bokföringsbyrån Deloitte Touche Tohmatsu i Darwin påvisar brister på 189 miljoner dollar, vilket föranleder allvarliga misstankar om dålig finansiell förvaltning av Gusmão-regeringen.

De internationella bokföringsbyrån gjorde en "kvalificerad" bedömning i sin rapport den 31 augusti, som konstaterade massiva eftersläpningar i utbetalningarna från ministerierna och två oredovisade poster på 73,2 respektive 116,7 miljoner dollar.

Resultatet visar också saknade skattekvittton, olämpliga arbetspapper och anteckningar, oriktig bokföring av löner och förvaltningsutbetalningar omfattande bland annat pensioner.

Rapporten är pinsam för FN och Australien, som har prioriterat bidrag till Dili för "förbättring av det offentligas finansiella förvaltning".

03 - Maternus Bere tillbaka i Indonesien

Kupang. Maternus Bere, en tidigare milisman som togs av Östtimors polis (PNTL) i Leogore i Suai-distriktet för några månader sedan, har återvänt till Indonesien.

Maternus Bere arresterades i Östtimor för sin påstådda roll i kyrkomassakern i Suai Church i september 1999. Han korsade gränsen vid Mota`Ain i Västtimors Belu-distrikt i förra veckan sade Belus ställföreträdande distriktschef Ludovikus Taolin i Kupang i tisdags.

Han sade att Maternus Beres återkomst skulle rapporteras formellt till Belus distriktsförvaltning och offentliggöras på tisdag (den 3 november) kväll efter att den östtimoresiska regeringen officiellt tillkännagett att Maternus återsänts till Indonesien.

"Maternus släpptes förra veckan, men på grund av säkerhetsskäl har hans ankomst ännu inte officiellt rapporterats till Belus distriktsförvaltning. Maternus har nu återförenats med sin familj", sade Taolin.

Därför bad han alla parter att inte göra uttalanden som kunde ställa Östtimors regering i Maternus Bere-fallet, därför att det skulle försvåra Östtimors regerings problem efter kampen om att skicka Maternus tillbaka till Indonesien.

Taolin sade att frisläppandet av Maternus Bere hade blivit föremål för en allvarlig debatt i Östtimor och även världens attityd mot president Ramos-Horta och Östtimors premiärminister Xanana Gusmäo, som insisterade på att hjälpa Maternus återvända utan en juridisk process, är kritisk.

Fakta är att Maternus Bere är en av de tidigare miliser, som är listade som våldsförövare i Östtimor efer den folkomröstning, som vanns av självständighetsgrupper.

"Jag ber om att polemiken ska vara slut. Maternus har återvänt till sin familj. Vi har inte tillkännagett det offentligt enbart på grund av säkerhetsskäl", sade Taolin.

Bere, som också är sekreterare i Kobalima Timur, ett underdistrikt i Belu-distriktet, arresterades när han deltog i en traditionell cermoni för sin avlidne fader i Leogore, Suai.

Östtimors konsul i Kupang, East Nusa Tenggara (NTT) [Västtimor], Caetano de Sousa Guterres, sade att Maternus Beres återvändo väntas bli början för att stärka försoningen över gränsen för att återskapa fred och broderskap, som det rådde förut.

"Låt oss hjälpa människor att bygga de två ländernas bryggor ut ur de ekonomiska och utbildningsmässiga svårigheterna", sade han.

03 - Australiens ambassad svarar på indonesiska oljeläcksklagomål

Jakarta. Australien har avvisat klagomål på att olja från en massiv läcka i Timorsjön har nått Indonesiens kustvatten.

Olja har nu läckt från oljekällan Montara, drygt 200 km utanför Western Australias Kimberley-kust, i tio veckor.

Indonesiska miljövänner säger att bybor och fiskare i landets East Nusa Tenggara-provins [Västtimor] har klagat vöer att olja från läckan påverkar deras hälsa och dödar fisk.

Men den australiska ambassaden i Jakarta sade att bara små fläckar av ogiftig "väderpåverkad olja" hade överskridit gränsen till Indonesiens ekonomiska zon, av vilka den närmast var nästan 100 km sydost om den indonesiska ön Roti.

"Det är mycket osannolikt att någon olja från Montara skulle ha kommit i närheten av indonesiska kustvatten", sade ambassaden i ett uttalande.

"Australien kommer att diskutera dessa rapporter med Indonesiens regering och försöka testa proven mot prov av Montara-olja eller olja, som naturligt finns i östliga indonesiska vatten."

Oljefläckarna utgör "ingen betydande fara för den marina miljön", sade ambassaden.

"Australien har tagit prov på gifthalten i fisk fångad i närheten av oljeläckan i australiska vatten och resultaten visade inga oljeföroreningar.

"Icke desto mindre kommer Australien att erbjuda sig att utföra ytterligar prov av gifthalten för att lösa denna fråga."

01 - Palmindex

Jag minns en gång, när Merpati-flyget vinglade till Dili, en FN-anställd som berättade för mig hur glad han var över att återvända till Dili. Port-au-Prince var jäkligt, även om det hade ett tropiskt klimat, det var för farligt, för komplicerat. Kabul var en långtråkig dammhåla, trots att traktamentet var högt fanns det inget att göra. Han log när han berättade att han var glad att vara tillbaka i Timor för en kort sejour. Där kunde han dyka, det var lugnt (jämfört med Port-au-Prince), och Bali ligger nära.

Nyligen skrev jag om "fattigdomsutvecklingens elit" (en bugning för den smärtsamt "verkliga" ideella organisationen Inepd). Någon bad mig att förtydliga vad jag menade.

Här kommer det. Internationella altruister tycks samlas och stanna längre på platser, där det är trevligt att leva. Jag har mött fler än en på min senaste resa till Dili, som hade mer än ett flyktigt intresse för att flytta till Maputo, en stad med ett liknande "palmindex" som Dili.

Är det verkligen någonting konstigt med det här? Människor äter gärna camembert, dyker och räddar världen. Ärligt talat, 24 år gammal, så skulle jag förmodligen ha stannat längre i Dili, om det i stället för dykning funnits boklådor, cinematek-biografer och en bättre scen för levande musik. Och naturligtvis, jag lämnade innan IKEA började leverera till Dili.

Och, för att inte bli alltför cynisk här, men Timors växlande konflikter ökar bara dragningskraften. När människorna blir för vana och uttråkade av dykning och klaustrofobiskt nattliv, så bryter en konflikt ut och de får en adrenalinkick och en stor ökning av dagpenningen. Och naturligtvis får de gå med i Facebook-gruppen "De kastade sten på mig i Dili".

Jag letade på internet efter några gamla OCHA (?) NGO koordineringskartor från UNTAET-UNOTIL perioderna. Olyckligtvis kunde jag inte hitta det jag letade efter. Men jag minns tydligt att jag så att antalet utländska NGO-projekt i Lospalos var mycket större än, säg i ett bergsdistrikt som Manufahi. Lospalos har några av de vackraste stränderna i Timor, nämligen Kom och Tutuala.

En del tättbefolkdade centrala bergsområden fick nästan ingen "täckning" alls, jämfört med antalet projekt i mindre befolkade områden i Lospalos, distriktet med det högsta palmindexet. (För protokollets skull så är Lospalos inte fattigare än andra delar av landet, det drabbades inte heller oproportionerligt 1999.)

Det finns andra lokala faktorer som avgör var BINGOS satsar sina pengar och människor. Om jag skulle göra en statistisk analys, skulle jag ta med sociala faktorer bland andra någon för att fånga "entrepenörsandan" hos lokalbefolkningen och dess vänlighet mot utomstående. Varje muntlig historia över Lospalos, vårt palmbevuxna INGO-favoritdistrikt, skulle visa att människorna där har blivit invaderade oupphörligt (åtminstone) de senaste 150 åren, så de har förmodligen lärt sig att göra det bästa av situationen. (Så, mina vänner från Lospalos, ta det som en komplimang!)

Jag tror också att palmindexet påverker det sätt bidragsgivarna behandlar mottagna regeringar på eller "relationerna mellan utvecklingspartners", men jag lämnar det till en annan tirad.

Oktober

30 - Oljeläckaget i Timorsjön fortsätter

Ett större oljeläckage utanför nordvästra Australien kommer att fortsätta åtminstone en vecka till medan man förbereder reparationen av en skadad plattform.

Miljontals liter olja har redan runnit ut i Timorsjön från ett skadat borrhål och orsakar en miljökatastrof, som kommer att fortsätta breda ut sig under flera år, säger kämparna.

En vetenskapare från Världsnaturfonden (World Wildlife Fund - WWF) sade i fredags till Al Jazeera att, enligt visuella uppskattningar, omkring 10 miljoner liter olja hittills har tömts i oceanen.

Läckaget började den 21 augusti. Sedan dess har mellan 400 och 2.000 fat råolja runnit ut i Timorsjön varje dag.

Ingenjörer försöker för närvarande att täta ett 25-centimeters hål, som ligger mer än 2,5 km under havsytan.

Tre försök att täta läckan har misslyckats och ett fjärde försök avbröts i förra veckan på grund av tekniska svårigheter.

PTTEP har hittills misslyckats med att stoppa flödet av söt, lätt råolja och gas från Montara-källan, 250 km nordväst från flygbasen Truscott Västaustraliens Kimberley-region.

Den australiska regeringen har publicerat en rapport, som säger att långvarig övervakning kommer att behövs för att förstå den fulla omfattningen av skadorna.

Rapporten sade också att förekomsten av döende fåglar och sjöormar antyder att djurlivet redan har påverkats.

Gilly Llewellyn, direktör för skydd hos WWF, sade till Al Jazeera att om läckaget inträffat närmare kusten, skulle det blivit global indignation.

"Om det här läckaget hade påverkat australiska surfare eller medborgare, som lever nära stränder, skulle det getts mer uppmärksamhet. Men eftersom det är så lång ute till havs, tycks det vara ett fall av 'vad jag inte vet, skadar mig inte'."

PTTEP använder elektromagnetiska lokaliseringsapparater för att hitta den skade inkapslingen och räknar varje misslyckta borrningsförsök avstånd från röret.

Sjutton fartyg och nio flygplan, inklusive en Boeing 747, har använts i försöken.

Kostnaden för läckaget sades ha nått 4,9 miljoner australiska dollar vid en hearing i den australiska senaten förra veckan.

30 - Misstänkt för Östtimormassaker tillbaka i Indonesien för behandling av opublicerade hälsoproblem

Jakarta. Indonesien har tagit hem en misstänkt milisledare anklagad för en massaker av dussintals kvinnor, barn och präster i en kyrka i Östtimor för ett decennium sedan, sade utrikesministeriet.

Maternus Bere kom i fredags till Indonesien och fördes till ett sjukhus med hälsoproblem, som inte avslöjades, sade talesmannen, Teuku Faizasyaha, för utrikesministeriet. Han är inte anklagad för något i Indonesien och kommer att vara en fri man efter behandlingen.

Bere, som är indonesisk medborgare, åtalades av FN-åklagare 2003 för brott mot mänskligheten omfattande mord, förföljelse, påtvingade försvinnanden, tortyr, utrotande och kidnappning.

Fler än 1.000 personer dödades av proindonesisk milis, när Östtimor röstade för att bryta sig loss från Indonesien 1999, men fler än 300 misstänkta förblir i frihet, de flesta av dem i Indonesien. Ledare från bägge länderna motsätter sig rättegångar, så rättsaktivister har krävt upprättandet av en FN-tribunal.

Bere blev igenkänd under ett besök i Suai, den stad i vilken massakern ägde rum i september 1999, och arresterades av timoresisk polis i början av augusti.

Han överlämnades till den indonesiska ambassaden på yrkande från Jakarta efter förhandlingar mellan de två regeringarna den 30 augusti, tioårsdagen av det lilla landets omröstning för att bli en oberoende stat.

30 - Oberoende grundlig utvärdering av behoven inom rättsväsendet

Den oberoende grundliga utvärdering av behoven (Independent Comprehensive Needs Assessment - ICNA) är ett uppdrag som utförs av juridiska experter utvalda för utvärderingen av hela rättsväsendet i Östtimor.

Det grundläggande syftet med ICNA är att avgöra i vilken omfattning landets rättsväsende uppfyller behoven hos Östtimor och dess folk. Utvärderingen ska också ange vad som uppnåtts och utmaningarna inom systemet samt visa existerande behov och ge rekommendationer för förbättringar.

Efter krisen 2006 fick ICNA sitt mandat av generalsekreteraren i hans rapport (S/2006/628), som konstaterade att "utmaningarna för rättsväsendet [i Östtimor] är så stora och så betydelsefulla att en oberoende, omfattande översyn och analys av rättsväsendet borde göras" Nyligen betonades i säkerhetsrådets resolution 1867 (2009) "betydelsen av ett koordinerat sätt att behandla reformen av rättsväsendet, grundat på utvärdering av behoven".

30 - Östtimors regering och UNICEF pekar ut fem distrikt som prioriterade

Östtimors regering och UNICEF har identifierat fem distrikt som prioriterade områden för att förbättra grundläggande tjänster mellan 2009 och 2013. Syftet är att förbättra barn- och mödrahälsa, näring, grundläggande utbildning för barn, vatten och avlopp i skolor och samhällen, barn och ungdomars medverkan liksom skydd av barn mot misshandel, försummelse och våld. De prioriterade distrikten är Aileu, Viqueque, Ermera, Manatuto och Oecusse.

30 - Hundratals anmälda till internationell sportfisketävling

Dili. Anmälningen till världens nyaste fisketävling har just stängts av arrangören på grund av det otroligt stora intresset från ivriga fiskare.

President Ramos-Horta, som utlyst tävlingen efter framgången med cykeltävlingen Tour de Timor, sade att det enorma intresset visar att det kan bli en tradition. Tävlingen kommer att låta människor mötas i en vänskaplig tävling och njuta av vacker natur.

Tävlingen kommer att äga rum mellan den 27 och 29 november 2009 på ön Ataúro 30 kilometer norr om Dili. Fler än 200 deltagare från minst sju länder, bland dem Singapore, Malaysia, Portugal, Nya Zeeland och Australien är anmälda. Den totala prissumman är 14.000 dollar.

För ytterligare information kontakta presidents pressekreterare Joel Pereira, +6707230160, eller tävlingens informationsansvarige Sean Borrell, +670 7382208, International Sport Fishing Competition Pub.Relations/Sponsorship Manager.

29 - Östtimoresiska myndigheter utvärderar projekt av portugisisk grupp att öppna bank

Dili. De östtimoresiska myndigheterna analyserar den statliga portugisiska finansgruppens Caixa Geral de Depósitos (CGD) projekt att bilda en timoresisk bank, rapporterade tidningen Timor Post i Dili i onsdags.

Enligt dagstidningen beslutade premiärminister Xanana Gusmão att återuppta processen och ta upp den till diskussion vid veckomötet med republikens president innan han avreser till Sydkorea.

Förslaget att bilda en timoresisk bank lades första gången fram av CGD 2003, men blev liggande och kommissionen, som skapades för att studera förslaget, gjorde aldrig någon rapport om frågan.

CGD är förknippat med skapandet av banksystemet i Östtimor år 2000 genom att öppna ett lokalkontor kallat Caixa Geral de Depósitos (CGD/BNU).

Det har nu det största lokalnätet i Östtimor med kontor i Baucau, Viqueque, Maliana, Batugadé, Suai, Ermera (Gleno), Oéccusi och Díli.

Utöver CGD/BNU utgörs landets banksystem, enligt Payment Authority [Östtimors motsvarighet till Riksbanken. Tommy Pollák], av bland andra Australia New Zealand Bank (ANZ), med huvudkontor i Australien, och Mandiri Bank, med huvudkontor i Indonesien.

Det finns också "East Timor Micro-credit Institution" (IMFTL), med bas i Dili, skapat av regeringen med finansiellt stött av bidragsgivare och sponsrat av asiatiska utvecklingsbanken (ADB) för mikrokrediter.

29 - Östtimors regering godkänner portugisiskt fastighetsprojekt i Dili

Dili. Östtimors regering godkände i onsdags ett investeringsprojekt av det portugisiska bolaget Ensul Meci-Gestão de Projectos de Engenharia för att bygga en fastighet i Dili.

Projektet omfattar ett hotell, bostadsbyggnader, kontor och butiksytor till en förväntad total investeringskostnad på över 75 miljoner euro och skapandet av ett betydande antal arbetstillfällen.

Projektet kommer att byggas i Colmera i Dilis centrum på mark hyrd av staten på 50 år och är en del av stadsförnyelsen av detta område i staden.

Ensul Meci utför nyckelfärdiga projekt, offentliga entrepenader och byggande av bostads- och kommersiella fastigheter samt offentliga och industribyggnader.

Dess portfölj omfattar ett antal projekt i Östtimor, bland andra presidentens officiella residens, militärpolisens byggnad, förråden i Metinaros utbildningscentrum och Hotel Timor.

28 - Folkomröstningspaket för att återuppbygga Östtimors jordbruksområden

Uttalande av
Talespersonen för den fjärde konstitutionella regeringen
Statssekreteraren för ministerrådet

Å den fjärde konstitutionella regeringens vägnar presenterade Östtimors premiärminister hans excellens Xanana Gusmão för parlamentet planen för "folkomröstningspaketet", en nationell strategi för snabb jordbruksutveckling och för att stärka den privata sektorn med 700 små till mellanstora infrastrukturprojekt.

Gusmãoregeringen presenterade planen, som omfattar 70 miljoner dollar, för att bygga och reparera, bland annat, vägar och broar, avlopp, skolor, hälsovårdsinrättningar och vattenförsörjning samt åtgärda särskilda behov som infrasturktur för översvämningskontroll med ett brett utbud av projekt i Östtimors alla tretton distrikt.

Planen är ett unikt initiativ skapat enbart för den timoresiska privatsektorn för att främja lokala bolag i distrikten och underdistrikten.

Genom att ställa medel direkt till samhällenas förfogande för infrastrukturprojekts kommer regeringen att stimulera lokala ekonomier, direkt och indirekt skpa arbetstillfällen, identifiera och mobilisera den lokala kunskapsbasen och ge samhällena tillfällen att delta i samhällsbyggandet.

Som en del av regeringens decentraliceringsreformer kommer kontrakten för folkomröstningspaketet att fördelas decentraliserat med stöd av Business Association of Construction and Public Works (AECCOP). Med en nationell spännvidd för att organisera affärsmän inom byggnadsbranschen i distrikten och underdistrikten kommer den att vara ansvarig för ordentliga, transparanta och rättvisa kontrakt tillsammans med en statlig arbetsgrupp som kommer att ha effektiv kontroll av processen att fördela kontrakt och säkra transparent och ansvarigt genomförande av paketet med garanti för överensstämmelse med Östtimors inköpslagar.

Agio Pereira, statssekreteraren för ministerrådet och officiell talesperson för den fjärde konstitutionella regeringen, sade: "Folkomröstningspaketet stämmer med statens mål och regeringsprogrammet. Att fördela offentliga investeringar och främja den gryende privata sektorn är en del av en övergripande nationell utvecklingsstrategi; att hjälpa till med att återuppbygga vårt land och dess samhällen med projekt prioriterade på lokal nivå, ta ägarskap och stolthet för att fullfölja viktiga projekt för att förbättra människors liv och miljön de lever i."

28 - Östtimors budget för 2010 prioriterar infrastruktur

Dili. Prioriteringarna i Östtimors statsbudget för 2010 är vattenförsörjning och vägnätet, jordbruksproduktivitet och jordbruksutbildning sade statssekreteraren för ministerrådet i tisdags i Dili.

Enligt Ágio Pereira, statssekreteraren för ministerrådet och talesperson för den av Xanana Gusmão ledda regeringen, kommer den största delen av budgeten att gå till återuppbyggnad av vägar och vattenförsörjning för landets landsbygdsbefolkning för en uppskattad kostnad på 96,1 miljoner dollar, med vilka regeringen hoppas att stimulera den lokala ekonomin, stärka den privata sektorn och skapa sysselsättningstillfällen.

Budgetförslaget för 2010, som kommer att läggas fram i parlamentsutskottet för ekonomi, finanser och korruptionsbekämpning av finansminister Emília Pires före plenardiskussionen, bekräftar nedskärningar av utgifterna för flera ministerier.

Förslaget omfattar totala statsutgifter på 637 miljoner dollar 2010, vilket är en minskning på 44 miljoner dollar (6,9 procent) jämfört med totalen för 2009.

Icke-oljeintäkterna beräknas till 87,3 miljoner och underskottet till 549,6 miljoner, vilket ska täckas av oljefonden och kontantreserver.

Utvecklingspartner beräknas bidra med totalt 199 miljoner, vilket är 23,8 procent av den totala budgeten.

27 - Presidenten lovordar Fernado Fereira

En viss Chris Ray skriver i Australia (17 oktober 2009), (Tvivel klibbar på Dili-affär), och anklagar den dåvarande premiärministern José Ramos-Horta (2006-2007) för att ha favoriserat en australisk affärsman, Fernando Fereira och hans bolag Wideform, genom att låta det långtidshyra förstklassig mark i centrala Dili.

Som premiärminister (juli 2006 - maj 2007) under den mest kritiska perioden i vårt lands unga historia, gjorde jag mitt bästa för att freda och stabilisera landet, återställa männsikors förtroende för regeringen och samtidigt försöka förbättra investeringsklimatet. Jag tryckte på för snabba regeringsbeslut om bolagsregistrering, srömlinjeformning av inköpsprocedurer, snabba beslut o markuthyrning till lämpliga investerare, inhemska och utländska.

Jag har känt Fernando Ferreira i mer än 20 år. Hans historia skiljer sig inte från många andra unga mäns och kvinnors, som lämnat sina födelseländer, Portugal, Grekland, Italien, Libanon, Kina, etc för att söka ett bättre liv annorstädes. Ferreira kom till Australien från Portugal på 70-talet med mycket lite kontanter i fickan och började arbeta som murare.

Fernando Ferreiras förhållande till Östtimor går tillbaka 20 år, när vi möttes första gången. Jag förstår att Chris Ray kanske aldrig hörde talas om Ferreira då. Vem brydde sig egentligen om Östtimors plågor då? Mycket få människor i Australien brydde sig om vår kamp. För att vara rättvis, tidningar som The Australian, Sydney Morning Herald, The Age, TV-kanaler som SBS och ABC, rapporterade då och då, för vilket jag är tacksam.

Fernando Ferreira, en mycket ödmjuk och diskret gentleman, försökte att hjälpa till på olika sätt, till exempel så betalade han mina resor till Europa och US i början av 90-talet för mitt diplomatiska arbete. 1996-97 bad jag och Ferreira betalade tiotusentals dollar för att trycka och över hela världen sprida tortyrbilder, som hade smugglats ut ur landet.

Vad som gjorde det största intrycket på mig då var att Fernando Ferreira aldrig ville ha något offentligt erkännande. Han fortsatte att stödja vår kamp, även om han personligen inte trodde att vi hade någon chans att upphäva Indonesiens ockupation av Östtimor. Men för honom, med hans egna ord till mig: "för mig är det inte frågan om jag tror att ni blir av med indoneserna. De är alltför mäktiga. Men det här är en fråga om rättvisa, ärlighet och alla med ett samvete måste försöka att hjälpa till".

Fernando Ferreira och hans Wideform-grupp kom till Östtimor 2006 inte därför att de såg en större affärsmöjlighet i mitt land. Vem skulle? De kom därför att jag vädjade till dem att komma och hjälpa till. Genom mig, genom mina kontakter i regionen, försöker jag att få investerare till Östtimor. En del är här därför att de lita på mig, på mitt ledarskap.

För att avsluta, om Ray hade brytt sig om läsa våra lagar och förordningar, så ksulle han veta att lagen inte kräver någon offentlig upphandling för ändamålet att ge hyreskontrakt till inhemska och utländska investerare. Det görs grundat på individuella intresseförfrågningar enligt regeringens oinskränkta privilegium. Det finns inte ett enda fall från 2000 tills nu, under Förenta Nationerna, regeringen ledd av Mari Bin Amude Alkatiri eller den nuvarande på ett hyreskontrakt uppgjort på grund av en offentlig upphandling.

Jag tryckte på den dåvarande justititeministern för att påskynda processen. Som jag idag trycker på den nuvarande regeringen för att snabbehandla beslut om investeringar. Olyckligtvis, även om våra skatteregler nu är bland de mest attraktiva i världen, med bara Hong Kongs förmånligare, tar det mycket för lång tid för ett bolags registrering.

Om Ray hade kontaktat mig (han gjorde det inte) skulle jag ha förklarat allt ovan. Han skulle ha träffat her och fru Ferreira och skulle ha rörts av deras stora hjärtan och medkänsla. Men det tycks som om Ray var mer intresserad av att göra sina tidigare arbetsgivare ytterligare en politisk tjänst.

25 - Utrikesministeriet bloggar på http://mnerdtimorleste.blogspot.com/

Östtimors utrikesministerium har en ny blogg, Info- TL Foreign Ministry, med adressen http://mnerdtimorleste.blogspot.com/. Syftet med den är att sprida nyheter från ministeriet.

Källa: Maria-Gabriela Carrascalao H, Media Advisor, Gabinete do Ministro, Ministerio dos Negocios Estrangeiros, tel +670 723 5288, +670 730 4231

23 - Atul Khares tal i säkerhetsrådet den 23 oktober 2009

Briefing to the Security Council by Mr. Atul Khare Special Representative of the Secretary-General for Timor-Leste 23 October 2009

23 - Säkerhetsrådets debatt om Östtimor

"Stabil, stadig taktik" är väsentlig för långsiktig fred i Östtimor sade chefen för Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor i säkerhetsrådet

Timors premiärminister skisserar breda instutitionella framsteg, men säger att utökade investeringar för utveckling är nyckel för att befästa framsteg

En stabil och stadig taktik från det internationella samfundet krävs för att säkra Östtimors långsiktiga stabilitet, sade Atul Khare, generalsekreterarens särskilde representant, i säkerhetsrådet i morse.

"Maximen att det inte ska finnas någon strategi utan ett avslut är välkänd", sade han, men tillade att: "Men det omvända, att det inte ska finnas något avslut utan en strategi är lika sant".

Khare, som också är chef för Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (United Nations Integrated Mission in Timor-Leste - UNMIT), presenterade generalsekreterarens senaste rapport om uppdraget, som bland andra observationer, varnar för att grundorsaken till våldet 2006 kvarstår trots det fredliga firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet nyligen (se bakgrund).

Khare fortsatte och sade att även med sådan stabilitet tillsammans med de framgångsrikt hållna lokalvalen nyligen, så beror Östtimors långsiktiga framgång på dess instutitioners förmåga att verka på ett demokratiskt, ansvarsfullt och effektivt sätt och för det krävs det genomtänkt stöd från Förenta Nationerna följt av långsiktigt multilateral och bilateral hjälp.

Kriteriet för framgång var inte huruvida krisen uppstod, utan hur framtida kriser ska mötas och lösas, fortsatte han. I det sammanhanget betonade han att den framtida närvaron av och rollen för internationella säkerhetsstyrkor måste omsorgsfullt beaktas vid planering av alla ändringar av UNMIT:s sammansättning och storlek, som måste göras i samarbete med landet.

Budgeten för 2010, sade han [José Luis Guterres, vice premiärminister i Östtimor], har identifierat sju prioriterade områden: vägar och vatten; livsmedelssäkerhet med fokus på produktionen; utveckling av de mänskliga resurserna; tillgång till rättsväsendet; socialtjänster; god förvaltning; och allmän säkerhet.

De flesta höll med generalsekreteraren att stabiliteten fortfarande är bräcklig i landet, att av denna anledning, de stödde hans rekommendation att storleken och sammansättningen av UNMIT ska bibehållas på nuvarande nivåer. När landet nu går in i en ny fas, fokuserad på långsiktiga instutitionella och utvecklingsbehov, varnade Nya Zeelands representant att "UNMIT inte får bli statisk. Det är viktigt att uppdraget förblir lyhört för den föränderliga omgivningen i vilket det verkar".

Idag talade också representanter för Japan, Storbritannien, Costa Rica, Burkina Faso, Kina, Turkiet, Uganda, Ryssland, Kroatien, Mexico, Österrike, Libyen, Frankrike, Förenta Staterna, Vietnam, Thailand (för Association of South-East Asian Nations), Sverige (för den Europeiska Unionen), Portugal, Brasilien, Nya Zeeland, Australien, Filippinerna och Sydafrika.

Säkerhetsrådet hade generalsekreterarens rapport om Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (S/2009/504), som täcker perioden från den 21 januari till den 23 september 2009, och varnar för att grundorsakerna till spänningarna bakom våldet 2006 i landet kvarstår trots det fredliga firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet nyligen.

José Luis Guterres, vice premiärminister i Östtimor, sade att den 12 oktober hade demokrati och ansvar prövats i parlamentet under debatten om ett misstroendevotum, som lagts fram av Fretilin, oppositionen, avseende "olagligheten i regeringens beslut att ge 'frihet' till en tidigare milisman". Efter en "livlig" dagslång debatt, bevakad av det nationella TV-programmet, avvisades förslaget av en absolut majoritet med grund i konstitutionen. Den tidigare milismannen hade förts till den indoensiska ambassaden i avvaktan på vidare legala procedurer. Gruppen för Independent Comprehensive Needs Assessment har offentliggjort sin rapport den 13 oktober och noterat att det finns ett behov av fortsatt rådgivning och hjälp från det internationella samfundet till ett rättsväsende drivet av timoreser.

Han sade att en av de stora utmaningarna som timoreserna hade stått inför var krisen 2006, som hade drivit omkring 150.000 människor från deras hem och resulterat i uppförandet av 65 tältläger för internflyktingar i och omkring Dili. Regeringen hade avsatt 36 miljoner dollar som stöd för deras återintegration och, med Förenta Nationernas, Europakommissionens och andras hjälp, hade alla läger stängts i år. Han tillade att många av de hem som förstörts hade återuppbyggts och att i slutet av detta år regeringen skulle ge återuppbyggnadshjälp för andra förstörda ägodelar och tillgångar.

Nicolas de Rivere (Frankrike) stödde det uttalande som skulle göras av Sverige för den Europeiska Unionen ...

Rådets ordförande Le Luong Minh (Vietnam) talade i egenskap av företrädare för sitt land och sade ...

Norachit Sinhaseni (Thailand) talade för Association of South-East Asian Nations (ASEAN) och sade ...

Med sambandet mellan reformen av säkerhetssektorn och den slutliga nedtrappningen av uppdraget i Östtimor vädjar den Europeiska Unionen till den timoresiska regeringen att rulla ut ett sammanhållet koncept för denna sektor med riktlinjer för ansvar och mekanismer för civil kontroll likaväl som de nationella försvarsenheternas uppdrag. Eftersom skapandet av ett långsiktigt varande socio-ekonomiskt system förblir en utmaning, vädjade han till landet att förlita sig på oljefonden för att hjälpa icke-oljesektorn och för att skapa sysselsättning och infrastruktur. Han välkomnade strukturerade insatser för att stödja statsbyggande i Östtimor. Han förtydligade att grundliga jämförelser skulle tillåta det internationella samfundet att hjälpa prioriterade områden och hjälpa uppdraget att med tiden minska sin omfattning. Den Europeiska Unionen ser också fram mot den reviderade nationella utvecklingsplanen, som skulle markera regeringens ägarskap av processen.

22 - Samtal med president José Ramos-Horta

I ett TV-program bestående av två inslag på YouTube finns en intervju med Östtimors president José Ramos-Horta i del 2 och ett mycket illustrativt och intressant bakgrundsreportage med inslag från firandet av tioårsdagen av folkomröstningen den 30 augusti 1999. TV-programmet är ett i serien 101 East från Aljazeera. Adresserna till YouTube är

i vilken Ramos-Horta utförligt motiverar sitt nej till en internationell tribunal.

20 - Öppet brev om rättvisa till FN:s säkerhetsråd

Östtimorkommittén är en av undertecknarna av ett öppet brev till ordföranden i Förenta Nationernas säkerhetsråd inför Östtimordebatten den 23 oktober 2009.

20 - Horta: Östtimor skickar tillbaka Maternus Bere och Lucia: Timoreser borde inte motsätta sig det

Dili. Republikens president José Ramos-Horta har redan beslutat att återföra den tidigare befälhavaren för Laksaur-milisen, Maternus Bere, till indonesiska myndigheter, därför att han lider av ett komplicerat medicinskt tillstånd.

"Jag har fattat detta beslut, så att det inte blir någon följd för staten Östtimor, grundat på medicinskt råd att Maternus Bere lider av ett tillstånd som ganska allvarligt", sade Ramos-Horta till journaliser på Comoro-flygplatsen i Dili på måndagen den 19 oktober 2009, när han skulle börja sin resa för att delta i president SBY:s tillträdescermoni.

Han sade att på grund hans medicinska tillstånd hade Östtimor inget skäl att stoppa överförandet av Maternus Bere till Indonesien. "Jag vill inte att Maternus Bere dör i Östtimor, färför att om han dör här kommer det att få allvarliga följder. På grund av detta måste regeringen omedelbart lösa hans återvändo till Indonesien för medicinsk behandling", sade Ramos-Horta.

Han förklarade, att innan staten beslutat att överlämna honom till indonesiska myndigheter, man inhämtat två läkares, en från Indonesien och en från Östtimor, mening och att Maternus lider av diabetes och andra sjukdomar.

Skälet till att staten beslutat att överlämna Maternus till indonesiska myndigheter var att han skulle få medicinsk behandling, därför att Maternus skulle kunna dö i annat fall. "Om han dör, så blir vi ansvariga", betonade han.

Fredspristagaren lovade att ta upp frågan med Indonesiens president Bambang Susilo Yudoyono (SBY).

"När jag är där kommer jag att tala med den indonesiske presidenten, som förstår vår situation i fallet Maternus Bere", sade han.

Som svar på rapporter om hot utfärdade indonesiska medborgare födda i Timor att stoppa och genomsöka fordon med vita östtimoresiska nummerplåtar på grund av Maternus Bere-fallet, sade Ramos-Horta att det indonesiska folket inte kommer att genomföra det, därför att Östtimor kommer att frige Maternus Bere.

Ramos-Horta betraktar dessa rapporter om hot från indonesiska medborgare som enbart rykten, därför att den indonesiska staten kommer att grantera att det inte kommer att hända.

"Jag tror att läget kommer att förbli lugnt, därför att de också förstår vårt problem och att de inte kan pressa oss för mycket", sade han.

Vice premiärministern Jose Luis Guterres, som också var där med honom, sade att regeringen har medgett att Maternus Bere får återvända till Indonesien för medicinsk vård. Men beslutet kommer att fattas efter premiärminister Xanana Gusmãos återvändo från Kina. "PM Xanana är den som kommer att fatta beslutet i det här fallet", betonade Jose Luis.

Den ställföreträdande premiärministern har redan informerat parlamentets talman Fernando Lasama Araujo om Maternus Bere medicinska tillstånd.

Samtidigt sade justitieminister Lucia Maria Lobato att hon nu väntar på att advokaterna ska behandla Maternus återvändo till Indonesien.

Lucia vädjade till de rättsvårdande myndigheterna och politiska ledare att inte motsätta sig eller kritisera statens beslut avseende frisläppandet av Maternus Bere, därför att när politiska ledare kritiserar varandra utan att söka lösningar, kan det sluta med att Maternus Bere dör i Östtimor.

"Vi tar hand om detta fall med omsorg, engagerar domstolarna för att hjälpa oss ut ur denna situation. Alla kritiserar premiärminister Xanana eller justitieministeriet. Jag undrar vad premiärministern får ut av det här fallet? Jag tror att, när vi befinner oss i ett läge som detta, måste alla timoreser stödja varandra. Därför att vi skulle få ett stort problem om han dör i ambassaden."

Justitieministern bekräftade att Maternus medicinska tillstånd är allvarligt , därför att han varit under stor press under de två månaderna i den indonesiska ambassaden. "Vi måste alla se att det här fallet kommer att påverka oss alla och att det är ett nationellt intresse. Om vi inte vill göra en ansträngning, så kommer vi att bli ansvariga. Vi måste därför tänka på huruvida detta fall kommer att sluta med att skapa svårigheter för vårt folk på andra sidan gränsen", kommenterade Lucia.

Källa: Suara Timor Lorosae [översatt från en översättning till engelska av Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Den ideella organisationen La'o Hamutuk håller på sin webbplats ett antal dokument om Maternus Bere-fallet uppdaterade

20 - Brev till FN:s säkerhetsråd om rättvisa

Den 20 oktober skickade La'o Hamutuk det här brevet till medlemmarna i FN:s säkerhetsråd i New Yourk tillsammans med bilagan. Både brevet och bilagan finns också med länkar och som PDF-filer på http://www.laohamutuk.org/Justice/09LhtoUNSCJustice.htm. Den 23 oktober behandlades Östtimor i säkerhetsrådet.

La'o Hamutuk
Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
Rua de Mozambique 1/1a, Farol, Dili, Timor -Leste
Tel: +670-3325013 or +670-7234330
Email: info@laohamutuk.org Website: www.laohamutuk.org

20 October 2009
Members of the United Nations Security Council
New York, New York, USA

Over the last nine years, La'o Hamutuk has written to you many times about the situation in Timor-Leste, to help improve your discussions and ensure that you have current and comprehensive information. This letter, as well as the enclosed documents, are another effort in this direction. We hope that you find them helpful, and look forward to continuing communication with people throughout the United Nations system regarding our country.

When you meet this week on Timor-Leste, your discussions will include people who have travelled from Timor-Leste to represent the RDTL government and the UNMIT mission. Inevitably, their political and diplomatic presentations are likely to include distortions, omissions and missing context regarding the situation in this country and the views of its citizens. To make wise decisions, you require complete and accurate information, as the UN's deliberations – including reviewing UNMIT's current activities, its mandate extension next year, and appointing the next SRSG – will have significant impacts on the people of our country, as well as for the credibility and effectiveness of the United Nations system.

In particular, recent actions and statements of the Prime Minister and the President of the Republic regarding justice, impunity and the release of Maternus Bere are out of step with the wishes of the large majority of Timorese people, who believe, consistent with Timor-Leste's constitution and international legal principles, that people who commit serious crimes must be brought to trial in a legitimate judicial process. This week, several dozen Timorese citizens have written to you that our leaders' support for impunity does not represent their views and has grave implications for the future.

Like you, we closely read the Secretary-General's recent report on UNMIT (S/2009/504). We are concerned that diplomacy and self-censorship (as well as the pervasive use of passive voice) limit the information in this report, leaving out essential facts, context and responsibilities. We have annexed our attempt to fill some of these gaps and to include some information which became available after the report was written, and hope you find it useful. In addition, our website (http://www.laohamutuk.org) includes more on many relevant topics.

The remainder of this letter focuses on justice and impunity, and on the responsibilities of the Security Council, the United Nations, and the international community to complement what the governments of Timor-Leste and Indonesia can not or will not do, rather than once again instructing these two governments, with their bloody past history and problematic current relationship, what they should do.

When Timor-Leste politicians tell you that our people don't want justice, do not believe them. In 2008, The Asia Foundation conducted more than a thousand interviews across Timor-Leste for their report Law and Justice in Timor-Leste: A Survey of Citizen Awareness and Attitudes (http://www.laohamutuk.org/Justice/08AsiaFoundationLawJusticeSurveyEn.pdf). When asked “Suppose some person commits murder. Do you think that there are times when this person should be able to ‘avoid punishment' or be free from ‘compensating' the victim?” 90% of the respondents said no and only 6% said there might be cases when a murderer should not be punished.

Paragraphs 3 and 53 of the Secretary-General's report discuss the peaceful commemorations of the tenth anniversary of the referendum. However, 1999 in Timor-Leste had 364 days in addition to 30 August, many of which hosted horrendous crimes, terror, displacement and killings. High UN and Government officials generally ignored the tenth anniversaries of these other days, but many of Timor-Leste's citizens cannot forget so easily. We call your attention to two events in April, which commemorated massacres by Indonesian police and military-supported militia. They murdered dozens of peaceful, cowering refugees while negotiations in New York were leading to the 5 May agreement, in which the UN approved Indonesian armed personnel in Timor-Leste for the first time. Our web pages on the commemorations of the massacres at Liquica Church (http://www.laohamutuk.org/Justice/99/09liquicamassacre.htm) and Manuel Carrascalão's home (http://www.laohamutuk.org/Justice/99/09CarrascalaoMassacre.htm) include English translations of the survivors' current demands for justice.

Paragraphs 54 and 55 celebrate dialogue. While it is almost always better to talk than not to talk, talking alone cannot replace substantive actions or the rule of law. We urge the UN to deepen its analysis and understanding of the roots of problems here, the dynamics of society, and what is required for effective, durable solutions. In particular, dialogue cannot overcome official actions which ignore or undermine the constitution, rule of law, international human rights conventions and global principles of accountability.

Regarding the recent illegal release of indicted mass murderer Maternus Bere to Indonesian diplomats, paragraphs 33, 34 and 55 omit facts, apparently to hide international responsibility for justice. For example, the “outstanding warrant” against Bere was issued by the UN-initiated Serious Crimes Unit and Special Panels in 2003, and circulated by Interpol. La'o Hamutuk has posted many documents, analyses and other information on this case at http://www.laohamutuk.org/Justice/99/bere/09MaternusBere.htm, and we encourage you to read them.

Although the UN High Commissioner for Human Rights was more active than UNMIT and the SG in responding to this violation of separation of powers and rule of law, her actions have had little concrete result. Like others in the UN system, she puts the entire responsibility for this impunity on Timor-Leste's leaders. Although the President and Prime Minister of this country sprung Bere from jail (in response to Indonesian threats), Indonesia itself provided sanctuary for him for the past six years, and the United Nations has failed to take any steps to assist service of the indictment against him and the 300 other SCU indictees protected by Indonesia. It is hypocritical and self-serving for the Secretary-General to write “It is also my hope that the Governments of both Timor-Leste and Indonesia will ensure that Maternus Bere is brought to justice, taking into account the report of the Commission of Experts appointed in 2005.” (paragraph SG-55).

In her private September 2 letter, the HCHR wrote President Ramos-Horta restating “the United Nations' firm position that there can be no amnesty or impunity for serious crimes such as war crimes, crimes against humanity and genocide.” That sentence needs a subject – and the United Nations must act as well as lecture if it is to retain any credibility. The governments of Indonesia and Timor-Leste have repeatedly shown, including in their conspiracy for Maternus Bere to escape accountability, that they do not have the will or the capacity to end impunity.

In citing the Commission of Experts Report (S/2005/458), the Secretary-General's report misrepresents its concluding paragraph (emphasis added):
The international community is fully aware of the story of murders, rape, torture and enforced disappearances of East Timorese in 1999 and before. These are crimes that extend beyond the responsibility of the Governments of Timor Leste and Indonesia. These are crimes that concern humanity. The Report of the Commission of Experts may provide the last opportunity for the Security Council to ensure that accountability is secured for those responsible for grave human rights violations and human suffering on a massive scale and delivery of justice for the people of Timor-Leste.

The Commission of Experts' four-year-old recommendation is clear (emphasis added):
525. If for any reason the above recommendations relevant to Timor-Leste and Indonesia are not initiated by the respective Governments within the time frames set out above (six months from 2005), or are not retained by the Security Council, the Commission recommends that the Security Council adopt a resolution under Chapter VII of the Charter of the United Nations to create an ad hoc international criminal tribunal for Timor-Leste, to be located in a third State.

Between 1975 and 1998, Indonesian government forces killed more than 100,000 people in Timor-Leste while the UN stood by and passed toothless resolutions without enforceable provisions. Members of the Security Council today may prefer to shirk your responsibility and put the burden on others, but this is neither fair, legal, pragmatic nor honest.

If the UN does not act effectively to bring Maternus Bere to justice, his release overturns the position of the UN, expressed in the formal disclaimer to the Lome Agreement, that impunity cannot apply to serious violations of international humanitarian law. Bere's release overturns the foundation of the Statute of the International Criminal Court: “the most serious crimes of concern to the international community as a whole must not go unpunished.”

Paragraph SG-34 understates the broad societal debate on the Bere release and consequent legal issues, which includes church, civil society, victims groups, media, human rights groups, and others. On 12 October, Parliament debated the issue for ten hours with the Prime Minister's participation, rejecting the no confidence motion on party lines. However, many Parliamentarians, including those in the governing coalition, agreed that the motion was correct on the law, although they were forbidden from voting against the Prime Minister. The debate highlighted whether leaders can put their personal interpretation of the “national interest” above the constitution and the law. Although former guerrilla commander Xanana Gusmão claimed this right, members of Parliament observed that similar claims had been made by Suharto, Marcos and Pinochet.

During the debate, the PM took full responsibility for Bere's release, although he sometimes called it a “transfer” as if the Indonesian embassy were a prison, or tried to invent a back-dated medical rationale. The ensuing controversy has highlighted many fundamental issues here, including the constitutional separation of powers, unlawfully freeing a legally-imprisoned individual (punishable by 2-6 years in prison, according to Chief Judge Claudio Ximenes), and whether anyone supported by high Timor-Leste officials will ever be able to be brought to justice. The issue has grave implications not only for the future of the Serious Crimes process for past crimes, but for current and future rule of law, public confidence in governmental institutions, and public security in Timor-Leste.

Discussion of the four-year-old CAVR recommendations (SG-31 and SG-55) in Parliament and elsewhere could be useful, and implementing those recommendations would be even better. But selective attention to the easy ones – and ignoring those which require political courage and/or international involvement – is hypocritical and ineffective. In addition to recommendations for Timor-Leste and Indonesia, the CAVR report recommends many actions by the UN and international community (including numbers 1.5, 1.6, 1.7, 1.8, 1.9, 1.10, 5.15, 7.1.1-7.1.12, 7.2.1 and 12.10). We wish to call your attention to one particular recommendation:
7.2.1. The United Nations and its relevant organs, in particular the Security Council, remains seized of the matter of justice for crimes against humanity in Timor-Leste for as long as necessary, and be prepared to institute an International Tribunal pursuant to Chapter VII of the UN Charter should other measures be deemed to have failed to deliver a sufficient measure of justice and Indonesia persists in the obstruction of justice.
The UN should be ashamed of the information given in SG-32, regarding the Serious Crimes Investigations Team. After more than three years, only 89 of 396 cases from 1999 have been investigated, and only 21 more are in process. When will the other 286 be done, or the tens of thousands of cases from before 1999? The UN has been here for more than ten years – how can it still be surprised by weather and road conditions?

Furthermore, the extremely limited mandate of SCIT results from an unacceptable series of compromises that has eroded justice to mere symbolism. There is no mechanism for indictments, extradition from Indonesia, arrests, or trials. Timor-Leste authorities have repeatedly demonstrated that they are too afraid of their larger neighbor to support any processes for justice. In fact, only one of the 84 Timorese militia convicted by the Serious Crimes Process remains in prison. President Ramos-Horta has even asked the SCIT to close (although apparently this was based on misinformation which has since been clarified). The issue is not capacity – but legality, courage and responsibility. If RDTL cannot meets its national and international legal obligations to end impunity, the UN must.

Paragraph SG-50 gives an unduly optimistic impression of progress in improving the functioning of the judiciary, accountability for criminal activity, and repairing the justice sector. In truth, there is a long way to go, and the examples of impunity and false “reconciliation” set by government leaders make it difficult for such systems to be perceived as fair. There is a widespread public perception that justice and accountability are only for “small people,” and that big people and their friends will enjoy impunity. This leads both to crime and to vigilante vengeance, undermining current and future stability and security. Although the government often gives lip-service to respect for the rule of law, their actions belie their promises, and the UN must not be afraid to look beneath the surface.

Paragraph SG-50 states that “the Government has sought at various levels to ensure strict ethical standards and to enhance respect for the rule of law” without mentioning the many times the ethics of members of the government have been questioned with regard to corruption and other issues, or that the principal leaders have undermined respect for the rule of law. As the Prime Minister told Parliament (and the national radio and television audience) on the Bere release, “we needed to consider the problem from a political viewpoint, rather than from a legalistic one, but as the legal path was barred …”

We encourage you to read The Justice System of Timor-Leste: An Independent Comprehensive Needs Assessment issued by UNMIT on 13 October. Two excerpts from the Executive Summary are especially relevant:

First and foremost, particularly as we approach the tenth anniversary of the human rights violations of 1999, we continue to call for an end to the ongoing cycle of impunity which dates back to 1975. There is a strong perception that people who commit political crimes go free even if they were recommended for prosecution by independent commissions. Most cases from 2006 still remain unresolved. The granting of parole, including to those convicted of crimes against humanity, undermines efforts at seeking justice for serious crimes. Furthermore, despite several national and international commissions since 1999, the most important of which was to create an international tribunal to try crimes against humanity committed during the Indonesian occupation, very few of their recommendations have been implemented. We therefore call upon the government to hold a full and proper parliamentary debate of the CAVR report and take action on its recommendations. The international community must now implement the UN's repeated promises by allocating the necessary political, financial and legal resources to end impunity for these crimes against humanity.

As always, La'o Hamutuk is happy to respond to your questions or requests for additional information.

Thank you for your attention and concern, and we hope that you can put some action behind the eloquent words that are often spoken in the Security Council's chambers.

Ines Martins, Mariano Ferreira, Juvinal Dias, Charles Scheiner
La'o Hamutuk Justice Team

Supplementing Secretary-General's Report S/2009/504
Regarding UNMIT for January-September 2009

For the last nine years, La'o Hamutuk has observed developments in Timor-Leste in many areas, especially the activities of international institutions, including the United Nations. We offer these comments to fill out issues discussed in the Secretary-General's recent report on UNMIT (S/2009/504), which, perhaps due to political or diplomatic priorities, leaves out important information which the Security Council needs to make wise decisions. We believe that this tenth year of UN missions in Timor-Leste is an important opportunity to try to correct the past record and improve future strategy, especially given the current political crisis in Timor-Leste, recent personnel changes in UNMIT Political Affairs, and the impending new SRSG.

Today, La'o Hamutuk is sending a six-page letter to the Security Council on justice and impunity, so this supplement does not discuss these issues in depth. We continue to believe that they are the most important unfulfilled obligations the United Nations has to the people of Timor-Leste, and encourage the UN to review and expand its actions in this critical area.

This memo focuses on aspects of Rule of Law, Governance, Security, and Economic Stability. La'o Hamutuk cannot monitor everything in detail, so we write about the sectors we follow. If groups with other expertise were to read the report (unfortunately it is unavailable in Tetum or Bahasa Indonesia), they would have additional observations.

Several paragraphs (4, 5, 8 and others) in the Secretary-General's report focus on 2006 events, but the trauma, instability, violence and insecurity of Timor-Leste and its people stem from the quarter-century of Indonesian occupation and before. Until the UN (including UNMIT, the Secretary-General and the Security Council) recognizes and understands this, you will not be able to effectively support Timor-Leste's evolution into a peaceful, stable democracy under rule of law. Dialogue between 2006 factions and leaders may be useful, but is far from sufficient in addressing the underlying causes and finding durable solutions.

Paragraph 56 states that “security institutions” (i.e. police and soldiers) are the key to long-term security and stability. We hope that you have a broader understanding and realize that addressing the causes of disaffection, violence and insecurity is more effective (and more consistent with the ideals of the United Nations) than deploying men and women with guns, no matter how well-trained they are. Timor-Leste's people are still recovering from centuries of military-imposed occupation by Portugal, Japan and Indonesia, and we urge the UN to help change public and leader's thinking from “rule by force” to “rule of law”, from “deter your potentially hostile next-door neighbor” to “live in mutual respect of each other's rights.” Regrettably, UNMIT's mandate and orientation prioritizes short-term force of arms as the principal way to address security, without enough vision to look ahead to a Timor-Leste when foreign or domestic armed forces will not be required to keep the peace, where economic and social justice rather than enforced order will enable the development of Timorese society. This is not only about “public confidence,” but about human rights.

As discussed in our letter, the illegal release of mass-murderer Maternus Bere threatens the rule of law, and we will not repeat those points here. However, other recent developments also undermine public confidence in the quality and consistency of “rule of law” in Timor-Leste:

Paragraph 10 says that “all political parties continued to demonstrate respect for State institutions,” but this is clearly not the case in relation to the Maternus Bere case. The members of Parliament from the governing AMP coalition, in rejecting the No Confidence vote, showed that their political loyalty to the Prime Minister overrode the fact that he transgressed the constitutional separation of powers and violated the integrity of the judiciary.

On August 30, three students were arrested and held for 72 hours when they held a peaceful impromptu press conference, even though all charges were dropped. More positively, a spontaneous peaceful vigil outside the Indonesian embassy on the 6 September anniversary of the Suai Church Massacre was allowed to proceed for several hours, even though it was in technical violation of the Demonstration Law (which itself transgresses Constitutional guarantees of free speech and assembly).

Paragraph 49 mentions several laws currently under consideration which relate to the security sector. As the SRSG told Timorese NGOs a few weeks ago, many of these laws raise serious concerns about human rights, corruption or potential abuse of power, and we encourage the Security Council to look more deeply.

Paragraph 12 discusses some actions taken with the goal of improving public administration. In spite of these events, there is widespread belief that corruption is pervasive and increasing. The Government's recent covert transfer of tens of millions of dollars from the problematic Heavy Oil Power Plant to the “referendum package” of non-specified projects awarded without competitive bidding exemplifies a lack of respect for Parliamentary budgetary processes.

We welcome the UN's work in support of the Provedor's office described in paragraph 29, but are concerned that the Government seems to want to weaken this critical institution. The mandate of the Provedor for corruption was taken away, leaving citizens with no safe avenue to bring complaints. The Provedor's term of office expired last June, but no new appointment has been made. When the Provedor issued findings which were uncomfortable for the Government, they attacked him publicly and personally. In addition, almost none of the cases referred by the Provedor to the Prosecutor General have been brought to court.

The State has done nothing to establish the High Administrative, Tax and Audit Court and the Supreme Court of Justice, both of which are mandated by the Constitution. With the continuing presence of an high official from the Prime Minister's political party on the Superior Council which oversees the judiciary, it appears that neither the UN nor the RDTL government has found a way to ensure an effective, independence, sovereign judicial system.

Paragraphs 24 and 25 discuss the role of the F-FDTL military, but this discussion (as well as Government and UN actions) seems to ignore the Constitutional purpose of this force, which is only for external security. Why did F-FDTL need to recruit 579 new soldiers? We encourage the UN to do more to help F-FDTL stick to its constitutional mandate, especially since the overblown size and activities of Timor-Leste's military have their roots in decisions taken by UNTAET. In addition to the SRSG attending a meeting, the UN needs to set better models. In particular, the International Stabilization Force (unfortunately not under UNMIT command, but hired by UNMIT to provide security for UN facilities) is a strong and ubiquitous example of confusing the functions of the military and the police, with soldiers dressed in camouflage and armed with machine guns patrolling through residential neighborhoods.

Just as F-FDTL wants to take on domestic policing responsibilities, it seems that PNTL wants to be perceived as a military force, for the population to fear. UN and other training and publicity materials for PNTL largely promote their role as “maintaining order” rather than “enforcing the law” or “protecting human rights.” The new PNTL commander has brought paramilitary style, weapons and uniforms to his force, and his public image (including PNTL trainings shown on local television) portrays a uniformed force armed with heavy weapons fighting against an armed enemy.

Economic fairness is key to the future. If people feel alienated, or believe that distribution of public resources unfairly benefits an elite few, this sows the seeds for future instability. The “resource curse” trap wherein oil-dependent countries like Timor-Leste squander temporary windfalls on short-term benefits and cash handouts, will result in massive problems, including economic and social insecurity, when the oil money runs out. Although the 2005 Petroleum Fund Law discusses intergenerational equity, current policies violate it.

Regarding paragraph 39, La'o Hamutuk analyzed international assistance allocated to Timor-Leste through various channels over the last ten years (see www.laohamutuk.org/reports/09bgnd/HowMuchAidEn.pdf). We found that approximately $5.2 billion had been spent, including $2.3 billion on UN missions. However, we estimate that only about 11% of this money ever came into the Timor-Leste economy, which is one of the reasons for increasing poverty and the low level of economic development. As in other countries, many of the foreign assistance projects here are not well-matched to Timor-Leste's needs.

The 12.8% increase in “non-oil GDP” during 2008 is almost entirely composed of government spending oil revenues. In that year, Government expenditures were $480 million (of which $396 million was from oil), up from an annual rate of $112 million ($80 million from oil) during the last half of 2007. This spending spree went largely to cash distributions – salaries and benefits for government workers, and payments to IDPs, fired soldiers, veterans and widows. These unsustainable payments give the message that people who make trouble get money, further undermining public confidence and security.

Neither Timor-Leste, Indonesia nor the United Nations has paid any reparations or compensation to victims of 1975-1999 crimes as restorative justice or even to help them overcome poverty and trauma. The survivors are understandably angry that both perpetrators and victims of the 2006 domestic crisis received thousands of dollars per family (paragraphs 46, 47, 53). We do not understand why the government and UN focus exclusively on the 2006 crisis (which took about 200 lives and displaced fewer than 100,000 people), while largely ignoring the far more serious 1975-1999 international occupation (which took more than 100,000 lives and displaced virtually the entire population, most more than once).

Paragraph 42 discusses government efforts to improve local food production, but understates the impact of the approximately $85 million the Government spent during the last twelve months to subsidize imports of more than 100 million tons of rice, more than half the country's total consumption. In this archetypal example of “resource curse” policy, a short-term cash windfall paid for overseas purchases which, in the medium and long term, hurt local agricultural producers and increase food dependency and insecurity.

La'o Hamutuk and others have been critical of the Government's plan to spend $392 million to buy used heavy oil electric generating plants from China, but the Government allocated the money and Chinese Nuclear Industry Construction Company No. 22 began the work in February. However, work on the project has stopped, and it will not achieve the Prime Minister's optimistic promise to electrifying every district capital by the end of 2009. The Government hastily improvised, reallocating around $30 million to small infrastructure projects which will be done by local companies without planning, specifications or competitive bidding.

Paragraph 60 commending efforts “to ensure responsible management of State resources” is factually incorrect. Recent government policies – massive budget increases, spending on short-term subsidies rather than long-term development, cash handouts, not considering long-term plans, squandering transient oil revenues – are the exact opposite. According to the IMF, petroleum revenues were 98.2% of Timor-Leste's government income in 2008 (and 83% of GDP), making this the most oil-dependent country in the world.

High petroleum revenues in 2008, fuelled by high oil market prices and the all-time peak of production from Bayu-Undan (Timor-Leste's only current source of oil and gas revenues), provided money for the government to spend without much thought. Although some of these tendencies have been slightly curbed in the proposed 2010 State Budget, the probability of Timor-Leste of falling into the “resource curse” is still high. The budget re-estimates the sustainable level of Petroleum Fund spending at 25% higher than last year, and plans to spend all of it in 2010.

Bayu-Undan will be exhausted in 13 years, and very little is being done to develop the non-oil economy. If current trends continue, Timor-Leste will have two million citizens in 2023, mostly poor, struggling to live in an import-dependent economy, They will be sad and resentful that their nonrenewable resource birthright was squandered while UNMIT's limited vision did nothing to help them avoid the predictable “resource curse.”

In late September, Timor-Leste enacted a Financial Management and Budget law which allows the Minister of Finance to borrow from other governments, companies or institutions without public discussion or parliamentary approval of the conditions, interest or repayment of the loan. The Government has already signed an MOU with Portugal for a line of credit, and is negotiating with China and others, hoping to borrow about $3 billion for infrastructure projects. Neither the budget nor the law explains how a future government will be able to repay the loans after the oil revenues run out in less than two decades.

What will the UNTANGLE Mission (United Nations-Timor Attempt to Narrowly Grasp the Latest Emergency) be able to do in 2023 to support the resolve of the Timor-Leste's people “to build a democratic, peaceful and stable society” (paragraph 61)? What lessons will have been learned too late to benefit Timor-Leste? Why is it necessary to wait?

Charles Scheiner
La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Telephone: +670-3325013 or +670-734-0965 mobile
email: cscheiner@igc.org website: http://www.laohamutuk.org skype: cscheiner

19 - Världslivsmedelsprogrammet tackar för stöd från Spanien och Brasilien till skolbarn

Dili. Förenta Nationernas Världslivsmedelsprogram (WFP) tackade idag för bidrag på totalt 1,43 miljoner dollar från Spaniens och Brasiliens regeringar till tusentals barns skolmåltider i Östtimor.

17 - Tvivel klibbar på Dili-affär

Chris Ray rapporterar om band mellan en komprometterad australisk "utvecklare" och Östtimors regering.

Allmänhetens oro över varma band mellan fastighetsmagnater och beslutsfattare i förvaltningen i Australien ökade med New South Wales oberoende kommissions mot korruption avslöjande av mutor och solkigheter med Wollongongs stadsfullmäktige förra året.

Där har ett bolag, i centrum av Wollongong-skandalen visat som som det mest exponerade av en handfull utländska bolag, som letat efter möjligheter till fastighetsaffärer i ett territorium, som fortfarande är djupt beroende av Australien för hjälp och säkerhetsstöd.

Samtidigt som fastighetsutvecklarnas gåvor till rådets tjänstemän smörjde hjulen för lägenheter i Wollongong byggda av Wideform, var bolaget pionjär för privata australiska investeringar i Östtimor.

Trots politiskt kaos, dödliga gatuupplopp och en brist på egendsomsrätt och affärslagar kastade sig Wideform in i den yrvakna marknaden för fastigheter och turism, som avgörande stöd från Östtimors president, frespristagaren José Ramos-Horta.

Ramos-Horta skapade, när han var premiärminister, vad som officiellt kallades "snabbspårets" godkännande av att Wideform från hans regering skulle leasa en förstklassig tomt i den östtimoresiska huvudstaden Dili utan en offert eller budgivning 2007.

Utredare har försökt att få kommentarer till relationerna mellan Östtimors regering och Wideform både från Ramos-Horta och Wideforms ordförande och vd Fernando (Fred) Ferreira. Den senare har bestämt förnekat varje oegentlighet eller favorisering i ett uttalande till utredarna.

Tidigare justitieministern Domingos Sarmento, som undertecknade det 15-åriga hyresavtalet, säger nu att han gjorde det motvillig under "stark press" från den dåvarande premiärministern. Han säger att regeringen skulle ha sökt intresseförklaringar till tomten och beskriver Ramos-Hortas uppträdande i förhållande till Wideform som "mycket reglementsvidrigt". Wideform säger att de har lämnat anbud på ett antal tomter i Östtimor och vunnit och förlorat kontrakt.

Som president delade Ramos-Horta nyligen ut Medal of Merit till Fred Ferreira för hans ospecifierade "särskilda bidrag" till Östtimor. Medaljen är avsedd att hedra de som ger "ett betydande bidrag till nationell fred och stabilitet" enligt en förordning.

Ramos-Horta hade tidigare utsett Wideforms Dili-chef Estela Ferreira till goodwill-ambassadör för Östtimor. Bolaget utsåg därefter Ramos-Hortas kusin Eduardo Santos, en portugisisk restauratör, till driftchef för ett annat av sina Dili-förvärv, 87-rums hotellet Novo Horizonte.

Wideform presenterar sig självt i Östtimor som en förebildligt företag "hängivet att återuppbygga liv och landet i världens yngsta stat". Estela Ferreira, som använder titeln "ers excellens", är framträdande på den lokala välgörenhetsscenen med stöd till kyrkskolor, sponsring av studenter, insamlingar till scouter och liknande.

Hon säger att Ramos-Horta utsåg henne till goodwill-ambassadör, som ett erkännande av hennes "hårda arbete, beslutsamhet och generositet". Hon beskriver sig själv på sin webbplats som "en humanist med passion för frihet och mänskliga rättigheter".

Wideform gav sig in i Dilis fastighetsmarknad 2007 med stöd av Ramos-Horta, en föregiven "utvecklingsvänlig" premiärminister som kandiderade till presidentämbetet och tillkännagav att han hade snabbgodkänt bolagets 34-miljoner dollar "prestigeprojekt".

I ett skriftligt uttalande till utredarna säger den tidigare justitieministern Domingos Sarmento att Ramos-Horta direkt beordrade justitieministeriets direktör för land och mark att förbereda hyreskontraktet. "Det är mycket oegentligt och som minister hade jag ingen kännedom om att han gjort det tills min direktör för land och mark frågade om det", sade Sarmento.

"Jag var tveksam till att skriva under därför att regeringen skulle ha förhört sig om intressenter för en så försklassig utvecklingstomt. Det fanns då många intressenter av tomten och andra förstklassiga affärstomter i Dili och jag tyckte inte att det var rätt. men jag skrev under med hänsyn till trycket jag hade blivit utsatt för direkt av premiärministern."

"Ramos-Horta sade att han ville tillkännage nya utländska investeringar och hotade med att om jag inte skrev under där och då skulle han hålla en presskonferens och anklaga mig för att fördröja utländska investeringar."

Men ännu har de inte påbörjat arbetet på 11-våningsbyggnaden, som fick klartecken av Ramos-Horta för mer än tå år sedan. På tomten stod tidigare det australienägda snabbköpet Hello Mister, som brändes ner i kravaller 2002.

Regeringens fastighetsaffärer och andra kontrakt har blivit kritiserade i Östtimor och den två år gamla koalitionsregeringen under ledning av premiärminister Xanana Gusmão står inför flerfaldiga anklagelser om korruption på hög nivå. Premiärministern attackerade australiska media i augusti för deras rapportering om anklagelser att han bröt mot lagen, när han bemyndigade tilldelningen av ett kontrakt för risimport till ett bolagt delägt av hans dotter och tillade: "Jag varnar australiska journalister att inte peta på min regering."

Oppositionspartiet Fretilin visade nyligen dokument som visade att den indonesiske miljardären Tommy Winata, som drev företag för den indonesiska mlitärens räkning, hade fått hemligt godkännande för att bygga ett inköpscentrum och hotell för 150 miljoner dollar i Dili.

Fretilin, Östtimors största politiska parti, klagar också över ett kontrakt till en påstådd Jakartagangster, Hercules Rozario Marcal, för att utveckla ett snabbköp på Dilis strand. I augusti firade landet tioårsdagen av sin folkomröstninge om självständighet från Indoensien.

Ximenes har uppmanat Gusmão att vidta åtgärder mot justitieminister Lucia Lobato och finansminister Emilia Pires på grund av påstått maktmissbruk vid utdelningen av kontrakt och polisen har gjort razzior på kontoret hos Lobatos man, som är affärsman, i samband med anklagelser om bedrägeri.

Chris Ray är en analaytiker av asiatiskt affärsliv och journalist, som har varit rådgivare åt Fretilin avseende medierelationer.

17 - President Ramos-Horta rensar stånd, tar människornas försörjning

Dili. Republikens president José Ramos-Horta kom tillsammans med polisens insatsgrupp i fredags (16/10) för att riva eller direkt rensa Metiaut-sucosens små stånd, som hade byggts vid stranden.

Fredspristagaren beslutade att riva de små försäljarnas stånd med argumentet att det var för att bevara miljön i området. På grund av det stora antalet små försäljningsstånd påverkas verkligen strandremsans miljö och de städades genom regeringens allmänna städprogram. Det sägs att de små försäljarna skadar miljön genom att göra sig av med soporna på stranden.

De, som blev offer för den här rensningen, betraktar republikens presidents brutala tendenser som ett effektivt sätt att stoppa deras arbete för att få inkomster, därför att de små stånden de uppfört för att förtjäna sitt livsuppehälle genom att grilla fisk.

"Idag beordrade republikens president själv att dessa stånd skulle rivas utan att informera oss ägare, presidenten själv välte omkull våra stånd", sade Celestino Gama till journalister.

Han ansåg att detta uppträdande av Ramos-Horta att direkt riva stånden, som en diktators dåd, därför att dess handlingar inte tog hänsyn till samhället. "Jag betraktar hans uppförande som en diktatur och inte en demokrati. Att åtminstone informera oss så att vi har en chans att ta ner dem, därför att vi köpt materialet för att bygga dem, vi fick dem inte gratis i affärerna", sade Celestino.

Som en laglydig medborgare säger Celestino att han respekterar presidentens beslutatt riva stånden, men de skulle ha fått en förvarning och inte bara rivning med våld. "Vilken sorts attityd är det?", tillade han.

Det var samma sak med Domingos da Silva, (försäljare) som bad regeringen att flytta de stora restauranger i Metiaut-området, som också kastar sopor i strandområdet. "Vi blir sorgsna därför att presidenten bara såg det lämpligt att komma och riva våra stånd men inte de stora reatauangerna på stranden", sade han.

På samma ställe beklagade chefen för Metiaut-sucon, Jacob Xavier, att president Ramos-Horta personligen kom tillsammans med polisen för att riva människornas stånd. Ramos-Hortas handlingar kan som följd ha att de små människornas försörjning genom handel med eller grillning av satays blir omöjlig.

"Jag ser Ramos-Hortas beslut som om han hade en dröm, därför att plötsligt beslutade han sig för att komma ta ifrån de små människornas försörjning", klagade han.

Han bad staten att hjälpa de små människorna med deras försörjning. När Du får idén att stänga människornas försörjning i ett område, borde Du också leta efter alternativ, inte bara riva och förstöra. "Det är bara att ta död på människorna", betonade han.

Han sade att samhället Metiaut rensar soporna från stranden trots att de inte bara är deras. "Skyll bara inte på oss", sade Jacob.

Domingos da Costa Xavier bad regeringen att först förbereda en alternativ plats för samhället innan rivningen görs. "Om de bara river så här, var ska de små männsikorna hitta sin försörjning?", frågade han.

STL konstaterade att efter att Ramos-Horta rivit deras stånd, tog människorna hand om trä- och plåtmaterialet.

16 - Förslaget till ny statsbudget på nätet

Den 15 september överlämnade vice finansministern förslaget till statsbuget för Östtimor 2010 till parlamentets talman. Det kommer att debatteras i kommission C de kommande veckorna och sedan i parlamentsplenum.

Vi kommer att ge sammanfattningar, analyser och kommentarer de kommande dagarna.

De totala utgifterna för staten Östtimor 2010 uppskattas bli 637 miljoner dollar, avspeglande en minskning på 44 miljoner dollar (6,9%) från de för 2009 totalt beviljade.

De verkliga utgifterna 2009 kommer troligen att bli betydligt lägre, eftersom projektet för tungeoljekraftverk och ett nationellt kraftledningsnät har fått problem. Projektet tilldelas 50 miljoner dollar 2010-års budget, mindre än en tredjedel av de 160 miljoner dollar som 2009-års statsbudget förväntade skulle krävas under 2010. 2010-års budget planerar inte några pengar för det här projektet kommande år och det nämns knappast i texten.

Budgeten uppskattar den hållbara inkomsten (Estimated Sustainable Income - ESI) från oljefonden 2010 till 502 miljoner dollar (en ökningen med 94 miljoner dollar från föregående år) och föreslår att den tas i anspråk helt och hållet, men kräver inte ingenting utöver ESI. Den förutser också att under 2009 de verkliga regeringsutgifterna inte kommer att överstiga ESI på 408 miljoner dollar.

Den här budgeten föreslår inga penninglån under 2010, men omfattar en diskussion om möjligheterna att låna i framtiden.

Källa: Charles Scheiner/La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Tel +670-3325013, +670-734-0965
epost cscheiner@igc.org, webbplats http://www.laohamutuk.org, skype cscheiner

15 - Proffsteam om Tour de Timor

15 - Koalitionsregeringen lovordar sucovalen och fördömer Fretilins inblandning

Koalitionsregeringen under Xanana Gusmão lovordade nationen för dess politiska mognad i de lokala sucovalen. I Östtimors 13 distrikt finns det 442 sucos.

Valen representerade landets övergripande stämning, som var fredlig, vilket avspeglar den nuvarande stabilitetsnivån i Östtimor.

Vallagarna för sucovalen, i motsats till president- och parlamentsvalen, förbjuder kandidater att representera politiska partier. Kandidater måste vara oberoende och väljarna uppmuntras att rösta på de bästa ledarna att ta itu med deras samhällens behov.

Den 13 oktober gjorde Fretilin ett uttlande som tillkännagav "resultaten av söndagens kommunalledareval, i vilket Fretilins representanter fick 56% av platserna och ytterligare 10% av platserna togs av representanter gemensamma för Fretilin och allierade partier. I Dili vann Fretilin 60% av sucoledarposterna".

Talespersonen för den IV konstitutionella regeringen och statssekreteraren för ministerrådet, Agio Pereira, sade "Fretilins uttalande till media den 13 oktober avspeglar att partiet allvarligt missförstår lagarna".

"Det här uttalandet avspeglar inblandning i ett valförfarande som genomfördes i en anda av oberoende och den allt överskuggande betydelsen av att respektera denna oberoende process för sucovalen, som skapades för att gagna våra samhällen."

"Vi applåderar alla de som valts i hela landet för att de handlat med integritet och värdighet i dessa val. Den IV konstitutionella regeringen sänder var och en och alla valda sina bästa önskningar om en framgångsrik mandattid och gratulerar alla väljare som deltog i denna historiska nationella händelse."

Källa: Pressmeddelande/Talespersonen för regeringen, statssekreteraren för ministerrådet

13 - [Om resultatet av lokalvalen den 9 oktober] Östtimors parlament godkänner olagligt frisläppande av anklagad massmördare

"Det visades av resultaten av lördagens [den 9 oktober] val av kommunledare, i vilket representanter för Fretilin fick 56% av platserna och ytterligare 10% av platserna erövrades gemensamt av Fretilin och allierade partier. I Dili vann Fretilin 60% av Suco-ledningsplatserna. Gusmãos CNRT-partis nationella andel av rösterna kollapsade i en stor omsvängning mot det."

För ytterligare information var god kontakta Arsenio Bano (Fretilin) +670 741 9505.

13 - Östtimors regering klarar misstroendeomröstning

Charles Scheiner är forskare vid La'o Hamtuk, en organisation som övervakar demokrati och utveckling i Östtimor eller Timor-Leste, som är landets namn på portugisiska. Han följde debatten och säger att premiärministern hävdade att bara han var ansvarig för beslutet och bad inte om ursäkt.

"Hans grundtema var att hans beslut av vad som ligger i Östtimors nationella intresse, vilket har att göra med att upprätthålla ett gott förhållande med den indonesiska regeringen, är viktigare än de juridiska teknikaliteterna eller konstitutionens bestämmelser", sade Scheiner.

Scheiner instämmer i oppositionens argument att premiärministern missbrukade sin makt och blandades sig i ett oberoende rättsväsens åtgärder.

"Du kan inte bara frisläppa någon därför att premiärministern tycker att det är det diplomatiska kravet", anmärkte Scheiner. "Konstitutionen säger mycket tydligt i Östtimor, som i Förenta Staterna och många andra länder, att rättsväsendet är oberoende och att varken politiker, valda tjänstemän eller regeringstjänstemän kan sätta sig över lagarna och konstitutionella reglerna för domstolsväsendet."

Scheiner säger att segern för premiärministern inte är ett totalt nederlag för demokratin. Debatten slutade fredligt och inte i en väpnad konflikt eller mordförsök, så som det hänt i det förgångna.

Men frågan är inte död; högsta domstolen utreder huruvida premiärministern genom att frisläppa Bere bröt mot konstitutionen.

13 - Gusmãos regering klarade förtroendeomröstning

Jag var i parlamentet igår kväll vid omröstningen. Det omkring tio på kvällen och det syntes på alla att dagen varit lång. Misstroendemotionen avvisades. 39 röstade mot och 25 för, en ledamot var frånvarande.

Efter röstningen blev de en massa rop, skratt och applåder. Det var som på en lekplats. Fernanda Borges såg ilsken ut. Fretilins lagstiftare tycktes mindre störda. Jag får intrycket att de har planerat för alla möjligheter och har någons sorts plan. Kanske.

Efter sessionens slut gick Xanana omkring och skrattade ett tag och gick sedan hem.

Kl 21 och Xanana talar [i över två timmar Tommy Pollák/Östtimorkommittén]. [Du kan läsa Xanana Gusmãos tal i parlamentet här... Tommy Pollák/Östtimorkommittén]. Jag hoppas det är direktsändning, därför att jag måste stanna på kontoret medan det pågår.

Nästan 20:00 och lagstiftarna är verkligen i farten nu. Fram och tillbaka hela tiden och alla är med. ABC har tagit upp frågan. Det är liv i luckan. Jag vet inte om någon verkligen väntar sig att det här misstroendevotumet går igenom, men underligare saker har hänt. DPA bevakar också frågan.

[Orginalet har här ett foto av Xanana Gusmão tillsammans med tre små pojkar. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Press- och åhörarutrymmet i parlamentet i Dili var idag fyllt till brädden. Debatten om misstroendevotumet började i morse med en del hetsiga meningsutbyten mellan regeringen och oppositionen.

Xanana har varit upptagen med att försvara sig, men oppositionen är verkligen på honom. Det är direktsändning i radio och television här i Östtimor. Jag var där i morse, men nu är jag tvungen att stanna på kontoret. Kommer att uppdatera det här blogginlägget, när information kommer.

Jag är inte säker på det. Så vitt jag vet, om misstroendebegäran bifalles, betyder det att presidenten har makten att upplösa regeringen. Det betyder inte att det sker automatiskt.

Xanana sade i morser att det var ett "politiskt beslut för våra goda relationer med Indonesien", som Bere blev frisläptt. Det visste vi redan. Justitieministern sade samma sak för en månad sedan.

Det ser ut som om det kommer att bli jämnt om huruvida regeringen får fortsatt förtroende. Debatten är planerad att pågå fram till ungefär klockan tio i kväll, men jag vet inte om den kommer att vara så länge. Vi får se.

Xanana tar på sig ansvaret för Beres frigivning. Det visste vi också. Faktum är att, oavsett i vems intresse han handlade, så bröt premiärministern mot lagen. Tydligen är någonting i olag, eftersom Bere fortfarande är i Dili. Vi hör hela tiden hur Xanana är en krigshjälte, men kanske är det dags för lite friskt, ungt blod i landets ledarskap.

Friskt blod överallt skulel vara bra. Vi har en justitieminister anklagad för varje synd under solen, en finansminister som ger jobb till sina kompisar, en president som hotar att sluta, när han inte får igenom sin vilja och så vidare.

12 - President Ramos-Horta utlyser fisketävling

Som en del av president José Ramos-Hortas program "Dili - fredens stad" och för att få fler att uppmärksamma Östtimors fantastiska skönhet, har han utlyst en internationell sportfisketävling.

Tävlingen kommer att äga rum den 27-29 november i år och hållas på ön Atauro 28 nautiska mil norr om Dili. Det kommer att delas ut penningpriser på totalt 14.000 USD.

Avsikten är att denna tävling ska bli ett årligt evenemang, som främjar Östtimor som ett säkert och spännande resmål.

10 - Långsamma framsteg för korruptionsbekämpare

Dili. En brist på politisk vilja att ta iut med korruptionen i Östtimor hindrar landet, sade Sebastiao Ximenes, Östtimors ombudsman för mänskliga rättigheter och rättsväsendet.

"Vad alla människor förväntar sig är att våra ledare måst ha en god politisk vilja att bekämpa korruption, men även om vi har bra lagstiftning, även om vi har bra institutioner, om vi inte har politisk vilja, kan vi inte bekämpa korruption", sade han till IPS på sitt kontor här i huvudstaden.

Trots att 28 fall av korruption med medlemmar av den nuvarande och tidigare regeringar överlämnats till riksåklagarämbetet, så har inget kommit till domstol.

"Vi har ingen makt att fatta beslut; vi har bara makt att rekommendera, så efter våra utredningar, lämnar vi över våra färdiga utredningar och rekommendationer till riksåklagarämbetet", tillade han. Två kopior skickas till premiärministern och den i fallet klagande, sade han.

I början av den här månaden dök en rapport från ombudsmannens kontor, som läckt ut, upp i vilken Ximenes rekommenderade att en utredning påbörjas om vice premiärministern Jose Luis Guterres, som anklagas för att ha missbrukat sin makt genom att säkra ett arbete för sin hustru, Ana Maria Valerio, ett välbetalt Förenta nationerna-arbete i New York 2006.

Enligt rapporten var Valerio inte kvalificerad för den häftiga lön hon fick efter att ha tagit arbetet som rådgivare åt FN-ambassadören i New York, därför att hon varken var karriärdiplomat eller medborgare i Timor-Leste, som landet officiellt kallar sig. Den tillade att hon inte heller var berättgiad till ersättning för boende.

Guterres, som skulle kunna få upp till 20 års fängelse om han döms för att brutit mot lagar angivna i rapporten, återvände till Östtimor 2006 för att bli utrikesminister efter att ha tjänstgjort som USA- och FN-ambassadör.

Guterres handlingar var "ett maktmissbruk och bröt mot tillämpliga lagar, vilket resulterade i oegentligheter och skada för staten till förmån för familjen", enligt rapporten.

Den vice premiärministern, uppringd av IPS, vägrade att tala om rapporten. Men i måndags slog regeringen tillbaka med ett uttalande att Guterres "inte vid någon tidpunkt engagerade sig i någon eller några handlingar som innebär korruption ..."

"Valerio hade arbetat meda att hjälpa [Östtimors] ständiga representation vid Förenta Nationerna sedan 2003 vid behov pro bono [ideellt]. Hon fick sin ställning på meriter och som en tillfällig lösning.

Guterres tjänstgjorde som utrikesminister under det nuvarande oppositionspartiet Fretilins regering och ledde 2006 en utbrytargrupp, Fretilin Mudanca, i ett misslyckat försök att ta kontroll över partiet. Detta politiska gräl skulle kunna ha en hel del att göra med de nu mot Guterres slipade knivarna.

"Fretilin gjorde påståendena om korruption efter att Guterres blev [vice] premiärminister i den IV konstitutionella regeringen ledd av premiärminister Xanana Gusmão", står det i regeringens uttalande.

För ombudsman Ximenes, som har innehaft sitt ämbete fyra år, är det troligen ytterligare en av många rapporter som bara hamnar på hyllorna.

"Det hände när [Guterres] var utrikesminister", sade han. "Jag vet inte om han glömde lagen eller kanske inte kände till lagen eller kanske hans stab gav honom felaktig information, men vi har rapporterat det vi har upptäckt."

Men det är inte bara en brist på politisk vilja som hindrar framstegen för korruptionsfall i Östtimor.

Landet behöver en särskild anti-korruptionslag och lagstiftarna, regeringsmedlemmar och alla högre statstjänstemän borde vara tvungna att deklarera sina tillgångar, sade Ximenes och tillade att hans ämbetes arbete inte alltid får det stöd de behöver.

"Ibland finns det en brist på bra samarbete mellan oss och andra institutioner", sade han. "Vår lag stadgar att ombudsmannen kan begära information från alla instutitioner, men ibland står vi inför problem beträffande våra utredningar, när vi vill få dokument eller information - ibland ger de oss den inte."

Även om ombudsmannen har starka band med riksåklagarämbetet är det inte tillräckligt.

"När det gäller riksåklagarämbetet är problemet inte att de är ovilliga utan att de inte kan", sade han. "Det finns ingen personal och inga särskilda åklagare att ta hand om korruptionsfall."

Med omkring 5.000 obehandlade fall hos riksåklagarämbetet och en stat som tycks misslyckas med att angripa korruption på hög nivå, kan civilsamhällets roll bli ännu viktigare.

I augusti lanserade den ideella organisationen Lalenok Ba Ema Hotu (LABEH) sin nationella kampanj mot korruption för att höja medvetandet om korruptionsfrågor över hela landet.

När han själv talade vid kampanjlanseringen i Dili sade Guterres: "Om vi ibland säger att det förekommer korruption, så måste vi dra dessa fall inför rätta såt att domstolen kan avgöra vem som har varit inblandad i korruption, så att de får gå i fängelse och avlägsnas från regeringen eller förvaltningen därför att folket, efter alla dessa år, förtjänar ett bättre liv."

Christopher Samson, LABEH:s verställande direktör, sade: "Jag kan bara säga att de flesta regeringsmedlemmarna inte förstår vilket ombudsmannens uppdrag är."

"Det har ingenting med lagen att göra och därför gjorde de, som var emot ombudsmannens rapport, det därför att det hade med dem personligen att göra", tillade han.

09 - En dömd för krisen 2006

Dili. En östtimroesisk domstol dömde i fredags en milisledare till 32 månaders fängelse för hans roll i det utbredda våldet, som ledde till 37 människors död och fler än 100.000 internflyktingar 2006. Vicente "Rai Los" da Conceicao var anklagad för att leda en dödspatrull skapad av den dåvarande inrikesministern Regerio Lobato med påstått uppdrag att eliminera regeringsmotståndare.

Chefsdomare Costancio Basmeri sade att Conceicao befunnits skyldig till att "ha burit vapen, brott mot personer (corporal offences) och kriminella dåd".

Domstolen dömde också en av de Conceicaos män, Leandro Lobato, till ett och ett halvt års fängelse.

2006 skakades Östtimor av våld mellan olika delar av säkerhetsstyrkorna liksom gatugäng.

Krisen började när hundratals soldater från landets västra delar deserterade, därför att de hävdade att de hade diskriminerats av den dåvarande premiärministerns Mari Alkatiri regering.

Våldet ledde till Alkatiris avgång och arresteringen av inrikesministern Lobato.

Det utlöste också placeringen av tusentals utländska fredsbevarare ledda av Australien.

Men ett av offren för våldet, Januario Pereira, uttryckte tvivel över att de Conceicao någonsin skulle tillbringa någon tid i fängelse.

"Det är bara teater", sade Pereira. "Det kommer att bli en politisk intervention i rättsväsendet, så de kommer kanske inte förbli i fängelse."

08 - Polisrazzia mot bordeller, UNMIT-anställda där

Timoresisk polis (PNTL) gjorde igen en razzia mot indonesisk- och kinesiskägda barer i Dili idag vid halv åttatiden.

PNTL-poliser från immigrationsenheten gjorde en razzia mot misstänkta barer, som drivs av indoneser och kineser i Dili, den Demokratiska Republiken Timor-Lestes huvudstad.

I den indonesiskägda Mada-baren hittade myndigheterna åtta arbetare som bröt mot sina turistvisa och arbetade utan de riktiga tillstånden. Mada-baren är ökänd i Dili för att vara ett ställe där prostitution förekommer. Trots detta fortsätter regeringen att utfärda bolagsregistrering till ägarna. Förhållanden i MADA-bare är så välkända att till och med kyrkan har yppat sina betänkligheter till regeringen.

I den kinesägda MOON-baren fann myndigheterna 11 kvinnor och en man, som kommit som turister, men i själva verekt arbetar i baren som prostituerade.

"De är här för att betjäna några hos Förenta Nationerna (UNMIT) anställda och timoresiska män, sade en manlig timoresisk kund, som ville förbli anonym. MOON-baren är komplett med privata rum och toaletter.

När razzian gjordes fanns åtskilliga tjänstemän från Förenta Nationerna i ett VIP-rum, som vägrade att visa sina ansikten för att fångas av Tempo Semanals videofilmares kamera.

Många kvinnor och flickor, som arbetade i baren barrikaderade sig i badrummen, för att inte bli tagna av myndighetgerna. De höll sig där i 30 minuter. PNTL-poliser väntade tålmodigt tills de kom ut, 12 av dem hade visa som gått ut.

MOON-baren är berömd för att för några månader sedan en äldre timoresisk man hittades död under misstänkta omständigheter i den, förmodligen som en följd av vad som tros vara Viagraliknande medicin. Efter mannens död stängde polisen baren, men det dröjde inte länge innan den tilläts att öppna igen. MOON-baren har varit föremål för många razzior under åren och vid många tillfällen har FN, UNPOL och PNTL tillåtit den att fortsätta driften. Kort innan han återvände till Timor 2007 tillkännagav generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare en nolltolerans politik för FN-anställdas användning av sådan ställen. Hans ord tycks vara en tom gest.

[Orginalet har här ett foto med bildtexten: "Atul Khare: Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor, tomma ord. Tommy Polla´k/Östtimorkommittén]

En del samhällsmedlemmar och biskoparna har yttrat sina betänkligheter över aktriviteterna i dessa barer.

Tempo Semanal har undersökt de timoresiska regeringstjänstemän, som besöker barerna under arbetstid. En timoresisk säkerhetsvakt berättade för Tempo Semanal att på dagen, när baren är stängd, så kommer regeringstjänstemän på besök, det är därför baren är stängd. "När de avslutat sina besök kommer de ut och ger mig 60 dollar i handen och säger: 'köp cigaretter'", förklarade säkerhetsvakten med ett leende.

08 - Rättsväsendet förstärkt med 12 utlänningar

Hittills har under hösten fyra domare, fyra åklagare och fyra domstolstjänstemän från Portugal och Kap Verde kommit till Östtimor för att enligt UNDP:s program för rättsväsendet bistå de östtimoresiska juristerna.

Sverige är ett av de sju länder som bidrar till UNDP:s program för rättsväsendet.

08 - Parlamentsdebatt om misstroendevotum den 12 oktober

De 12 oktober kommer Östtimors parlament att diskutera den misstroendemotion mot regeringen, som Fretilin och Kota lämnat in med anledning av frigivandet av mililedaren Maternus Bere. Debatten kommer att sändas både i tv och radio.

06 - Lokalval den 9 oktober

03 - PNTL-generalen älskar sina gevär

[Orginalet har här ett fotomontage med fem bilder och bildtexten "Fotograferad i Indonesien med en mängd människor, som kan sälja en mängd gevär."]

Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (UNMIT) berättar gärna för alla hur bra deras "polisprojekt" är i Timor - och överlämnandet pågår.

För flera dagar sedan visade TVTL filmbilder av hur PNTL övar i Atabae, Bobonaro. I övningen deltog 150-200 PNTL-poliser (Battlhao Ordre Publiku), tidigare UIR och URP poliser. Övningen leddes av Jendral Longuinos (se tidigare inlägg i den här bloggen "Prickskytte" och 24 september).

Övningen var anmärkningsvärd inte bara för att polischefen själv personligen (med kamoflagesminkning i ansiktet) ledde den, utan också för att den bestod av utbildning i militär taktik med gevär avsedda för att döda motståndare i motsats till att gripa misstänkta brottslingar.

Är UNPOL verkligen ansvariga för någonting alls, när det gäller polisarbete i Östtimor? Fråga trädplanteraren ...

TV-bildarna var så alarmerande att många människor i Dili blev oroade och skvallert har börjat. Parlamentsledamoten Fernanda Borges tog till och med upp frågan i parlamentet.

Dessutom har PNTL tillkännagett planer på att öka styrkan med 10% eller ytterligare 300 poliser.

Slutligen och mest alarmerande är rapporten att Jendral Longuinos rest på en shoppingresa till Java - Jakarta, Yogyakarta, Bandung och Solo. Där tittade han på uniformer och vapen. Även om ingenting är klar än - så tittade Jendral på fler gevär ... Kom ihåg samma bolag med namnet SITREX i Solo på Java.

Civilsamhället är bekymrat, parlamentsledamöter är bekymrade, F-FDTL är irriterat, har chefen för FN i Dili någon åsikt? Förmodligen inte, han sade inte ens ett pip när Maternus Bere släpptes fri utan lät Ban Ki-Moon göra ett uttalande. Å andra sidan var han här, när PNTL köpte HK33:ord och Steyrs första gången.

02 - Östtimor tio år efter folkomröstningen

James Dunn har ett långt liv som kännare av Östtimor bakom sig. I en krönika har han delat med sig av sina tankar om de tio senaste åren efter folkomröstningen om självständighet 1999. Läs den (på engelska) här ...

02 - Ur Timornewslines mediabevakning

USA:s ambassadör förnekar anklagelser om att man försett Reinado med militäruniformer - Timor Post den 2 oktober 2009- sammanfattat av Alberico Junior

USA:s ambassadör i Östtimor, Hans Klemm, har nekat till anklagelserna gjorda av ett vittne i domstol att de uniformer, som bars av den dödade rebelledaren Alfredo Reinado och hans följeslagare, tillhandahölls av den amerikanska marinkåren. ...

01 - Tour de Timor - en deltagares berättelse

Över 450 kilometer på Östtimors dåliga vägar och upp till nästan 2.000 meters höjd, en verklig utmaning! Så kan man beskriva den första upplagan av det fem dagar långa etapploppet Tour de Timor på cykel, på terrängcykel - MTB. Loppets totala prissumma är hela 75.000 USA-dollar.

01 - Politisk konflikt kan leda till konstitutionell kris

Det isolerade Cova Lima-distriktet i Östtimor har producerat två anmärkningsvärda händelser den senaste månaden. I bägge har timoresiska män med en våldsam politisk bakgrund, som stött Indonesiens invasion, ockupation och påföljande integration av Östtimor 1975. I bägge händelserna är idag president José Ramos-Horta inblandad. Medan den ena händelsen har fått stora rubriker i engelsk- och tetumspråkig press, har den andra fått liten uppmärksamhet annat än i på tetum i press och på webben.

Den 23 september 2009 gjorde en framstående tidigare ledaren för en proindonesisk milis i distriktet Cova Lima på Timors sydkust ett förbluffande avslöjande i Dilis distriktsdomstol under rättegången mot de för skotten mot president José Ramos-Horta och attacken mot premiärminister Xanana Gusmão den 11 februari 2008 anklagade. Rui Teixeira Lopes medgav att han försett den nu döde rebelledaren major Reinado, som ledde attacken mot Horta, med uniformer köpta i Indonesien.

De militära uniformer som bars av major Alfredo och hans grupp köptes av mig från amerikanska marinsoldater i Indonesien, sade Rui Lopes i domstolen.

Men pengarna var inte mina, eftersom jag fick beloppet av Salsinha [Reinados ställföreträdare] och sedan köpte jag uniformerna och delade ut dem i deras gömställen. Jag förklarar att det är sant, men om det är ett misstag är jag beredd att med detsamma ta plats hos de anklagade.

Utöver att vara en tidigare kollega med många efterlysta krigsförbrytare - är han den tidigare Bupati (indonesiskt uttryck för distrikstledare) för Cova Lima-distriktet, hedersmedlem i de indonesiska specialstyrkornas enhet Kopassus och en framgångsrik affärsman med intressen i gränshandel, åkeri och är känd för uppfödning av tävlingshästar. 1999 stödde han alternativet autonomi tills han i sista ögonblicket vände sig mot sina indonesiska generalsherrar och berättade för världen om TNI:s planer och handlingar för att "bränna" Timor i efterdyningarna till självständighetsomröstningen. I juni 2006 ledde han en protestkonvoj till Dili riktad mot Fretilin som en del av aktiviteterna för att störta den dåvarande premiärministern Alkatiri. Han fångades på film, när han hävdade att han var "prontu atu mate" (redo att dö), enligt bloggarens Tatoli, knuten till Fretilin, film på YouTube.

Under tiden har den internationella pressen, timoresiska webbplatser, bloggar och nyhetslistor översvämmats med historier, skvaller och kommentarer om fallet Bere Case. Inhemska pappersmedia har bokstavligen använt en värdefull skog på frågan.

Centru Jornalista Investigativu Timor Leste (CJITL) har varit online i ungefär ett år, men har visat sig vara en ett kraftfullt nytt medium i Östtimor.

Skrivet nästan helt och hållet på tetum, ett för dem utanför Östtimor och de flesta utlänningar i Östtimor också okänt språk, är CJITL en daglig online-publikation. Den kompletterar det banbrytande arbete som veckotidningen Tempo Semanal gör. Faktiskt så ser CJITL Tempo Semanal som något av en inspirationskälla.

Ett lite känt faktum om CJITL är att dess webmaster är en timores, som arbetar i IT-sektion för ett större fredsbevarande FN-uppdrag i Afrika - han lärde sig sitt yrke, när han arbetade för FN i Dili. Förmodligen en av FN:s mera framgångsriktiga handlingar för att bygga kapacitet, även om det är av en tillfällighet.

01 - Östtimor håller sin första militärövning tillsammans med USA

Dili. Östtimor ska hålla sin första gemensamma övning med USA-militären den här månaden för att förbättra förmågan hos landets väpnade styrkor, sade USA-tjänstemän i torsdags.

Medlemmar av den 11:e marina expeditionsenheten (Marine Expeditionary Unit) och USA:s flotta ska vara i Östtimor från den 13 till 23 oktober för gemensamma militärövningar med Falintil-FDTL (Force de Defensa de Timor Leste), sade Hans Klem, USA:s ambassadör i Östtimor.

"Primärt fokus är att arbeta tillsammans med FDTL för att lära sig av deras förmågor och för att dela med sig av våra förmågor", sade Klem.

Övningarna kommer att omfatta aktiviteter med humanitärt bistånd och fältövningar för att öka samarbetet och partnerskapet mellan USA och Australien, vars trupper också kommer att delta.

Det blir djungel-, stads och infanteriövningar, landstigning och ingenjörs- och medicinprojekt, sade den amerikanske kaptenen Brannan Simi på USA-ambassaden i Dili i torsdags.c/

"I partnerskap med den östtimoresiska styrkan och den internationella stabiliseringsstyrkan kommer marinkårister och flottister från USA också att genomföra begränsade övningar i land", sade Simi.

Östtimor, ett av världens nyaste länder, har en liten styrka på 1.300 personer, som regeringen hoppas kunna öka till 2000 år 2012.

September

30 - UNMIT videos - Mikrofinans och lokalval

29 - Parlamentet splittrat om stora löneökningar för politiker

Den 29 september 2009 blockerades parlamentet på grund av en klyfta skapad av förslaget att höja politikernas löner:

Några parlamentsledamöter får ökningar på mer än 600% från 450 dollar/månad till 3.250/månad - plus 2.437.50 som bonus. Total minimumlön för parlamentsledamöter 5.687.50/månad. (motsvarande 60 månaders lön, eller 5 års lön för personer med minimilön 95 dollar/månad).

Lönen för parlamentets talman kommer att ökas 300% från 1.000 dollar/månad till 4.000/månad - plus att månadsbonusen ökar 700% från 500/månad till $4.000. Det får till följd att Fernando Lasama kommer att tjäna 8.000/månad.

Vice ordföranden och ordföranden i varje partigrupp kommer att få 3.500/månad - plus en bonus på 2.800/månad, totalt 6.300/månad.

Vanliga parlamentsledamöters månadslön kommer att öka till 3.250 dollar/månad - plus en bonus på 1.950, totalt 5.200/månad.

Sekreteraren i varje kommission [kommitté] och ledarna för underkommissioner får var och en 3.250/månad - plus en månadsbonus på 2.112.50/månad, totalt 5.362,50/månad.

De två vice premiärministrarna kommer att få månadslöner på 3.500, plus en bonus på 2.800/månad, totalt $6.300/månad.

Ministrar kommer att få 3.200/månad, plus en bonus på 2.437,50/månad, totalt 5.687,50/månad.

Viceministrar och statssekreterare kommer att få 3.000/månad, plus en bonus på $2.100, totalt 5.100/månad.

Östtimor är det fattigaste landet i regionen och ett av de fattigaste i världen.

Det mesta av dess budget härör från inkomster av gas och olja och inkomstskatt gav bara 40 miljoner dollar det här året.

Godtagbarheten hos dessa föreslagna löneökningar är allvarligt ifrågasatta även om de antas.

Manuel Tilman, parlamentsledamot, är besluten att försvara dessa ökningar, hävdar att oljefonden kan betalas dessa öknignar.

De timoresiska parlamentsledamöterna försöker att dra nytta av sina politiska poster, medan de flesta timoreserna på landsbygden fortfarande [inte] har lämpliga vägar, vattenförsörjning, el och andra grundläggande behov.

Medan statugifterna kommer att stå för dessa löneöknignar är de flesta pralamentsledamöterna frånvarande från sitt arbete en stor del av tiden på måndagar och tisdagar och fleratal är närvarande bara på ett motsträvigt sätt.

"Jag tycker att parlamentet ska tjäna folket, men de gör alltid vad de vill för sig själva först", sade Fransisco Soares, en universitetsstudent. "De har ingen moral" och han fortsatte att utmana parlamentsledamöterna. "De borde skämmas över att höja sina egan löner ..."

Förra året protesterade universitetsstudenter mot parlamentets inköp av 65 fordon för parlamentsledamöterna, de här föreslagna löneökningarna är omkring 5.000% dyrare än de nya fordonen.

25 - En ny penningpolitik för Östtimor?

Parlamentets kommitté C kommer att genomföra ett utredningsförfarande om Östtimors penningpolitik. Nyligen publicerade doktor Rui Gomes ett ensidigt papper i frågan.

Vad tycker ni om detta? Är det dags för Östtimor att tänka om beträffande sin penningpolitik? Behöver Östtimor en egen valuta? Vilken typ av monetärt arrangemang passar bäst för Östtimor? Vad är det för fel med det nuvarande arrangemanget, det vill säga att USA-dollar är den officiella valutan? Är användningen av USA-dollar en fördel för Östtimor?

24 - La'o Hamutuks analys av fallet Maternus Bere

Här nedan har vi översatt dels vad La'o Hamutuk anser att beslutet att frige Bere innebär dels vad organisationen med anledning av detta kräver.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis, P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor), telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439, webb www.laohamutuk.org

23 - Regeringen låter utvärdera den internationella stabiliseringsstyrkan

Vid ministerrådets möte idag beslutade det att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av den internationella stabiliseringsstyrkans uppdrag i Östtimor.

Med hänsyn till Östtimors stabila säkerhetsläge, dess sociala och politiska stabilitet, landets säkerhets- och försvarsstyrkors förmåga att nu fullfölja sina uppdrag har regeringen beslutat att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av behovet av att behålla den internationella stabiliseringsstyrkan (ISF) i territoriet. Statuterna för ISF upprättades i mai 2006 genom en överenskommelse mellan regeringarna i Östtimor och Australien med syfte att återställa den nationella säkerheten i landet. Enligt denna överenskommelse ska en australisk militärbefälhavare styra alla militära och polisiära styrkor, både inhemska och utländska.

I augusti 2006 upphävde Förenta Nationernas säkerhetsråd delvis denna överenskommelse genom UNMIT:s mandat att återställa och upprätthålla allmän ordning i Östtimor.

I december 2006 överlämnades befälet både för den inhemska och utländska polisen till Förenta Nationerna efter en överenskommelse med UNMIT att anpassa relationen mellan UNPOL och den östtimoresiska staten.

I januari 2007 skapade en trepartsöverenskommelse mellan Östtimor, Australien och Förenta Nationerna ett nytt förhållande och befogenheterna enligt överenskommelsen den 26 maj förlorade sin giltighet.

Därför har, med hänsyn till ändringarna avseende ISF:s uppdrag, grundat på Republiekn Östtimors konstitution och nyligen av försvars- och säkerhetsrådet fattade beslut, regeringen beslutat att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av den internationella stabiliseringsstyrkans uppdrag i Östtimor.

23 - Portugal Telecom investerar mer än 54 miljoner dollar i Östtimor före utgången av 2009

Dili. Verkställande direktören för Portugal Telecom sade i tisdags i Dili att koncernen skulle investera över 54 miljoner dollar för att förbättra telekomnätet i Östtimor före slutet av 2009.

Zeinal Bava sade i onsdags vid en presskonferens att PT "arbetar på 3G-nätet så att Timor inom 24 månader får tillgång till mobilt Internet liksom fasta linjer".

"Vi försöker att ta de mest avancerade telekommunikationsteknologierna till Östtimor. Utöver att lägga en sjökabel, som gjör det möjligt att bli oberoendea av satelliter för Internetåtkomst, ska vi fördubbla antalet mobilantenner till april nästa år, till till totalt", sade Bava, enligt den portugisiska nyhetsagenturen Lusa.

VD:n för PT sade också att "en annan åtgärd enligt PT:s strategiska plan för att skapa massåtkomst till Internet är att sätta upp 'bycentra' en sorts internetkaféer med offentliga telefoner i vilka Timor Telecom vill engagera privata timoresiska investerare.

23 - Ny version av lagförslaget om ny jordabalk ute på remiss

Intresserade kan läsa det ursprungliga och det nya (andra) förslaget till ny jordabalk (landlag) på www.itaniarai.tl.

Justitieministeriet tillkännagav idag [den 22 september 2009 TP] offentliggörandet av en andra version av Östtimors nyligen publicerade förslag till jordabalk (Land law). Det nya förslaget kommer att användas i en andra remissomgång med människor från hela Östtimor på underdistriktsnivå, bekräftade ministeriet.

Den andra versionen omfattar ändringar föreslagna för att möta betänkligheter yppade under den första fasen av remissen, som genomfördes i alla 13 av Östtimors distrikt mellan den 12 juni och 14 september 2009. Genom offentliggörandet av denna andra version avser ministeriet att samla allmänhetens syn på de föreslagna ändringarna likväl som lagens helhet och avgöra huruvida de gjorda ändringarna på lämpligt sätt motsvarar de synpunkter som kom fram i den första remissomgången.

Enligt Marcelina Tilman, direktör för Legal Advice and Legislation (DNAJL), hör erkännandet av informella ägarskapsrättigheter, reglering av ägarskapet för juridiska personer och förtydligande av status för kommunalägd mark. "Det nya förslaget föreslår att existerande sedvanerätt erkänns och tillåter byar att organisera sig som kooperativ och erhållan formell ägarskap till land", förklarade Tilman.

Tillsammans med den andra versionen av förslaget publicerar justitieministeriet ett förklarande brev som förtydligar skälen till de större ändringarna av den ursprungliga texten. Den andra versionen och följebrevet finns nu på portugisiska och tetum. Översättningar till engelska kommer att finnas inom kort.

Under den första remissomgången organisera justititeministeriet offentliga diskussioner i alla 13 distrikt, vid vilka justititeministern fick tillfälle att personligen svara på frågor och lyssna på tvivel och synpunkter från deltagarna. De offentliga diskussionerna föregicks alltid av en presentation av förslaget i vilken justitieministeriets tjänstemän på ett enkelt språk förklarade de i texten föreslagna begreppen och lösningarna. Den andra remissomgångne kommer att omfatta offentliga diskussioner i utvalda underdistrikt, ett seminarium med akademiker i Dili liksom dialogträffar med domare, advokater och andra intressenter.

23 - FONGTIL:s remissvar om förslag till budget- och finansförvaltningslag

Ministerrådet godkände lagförslaget, som är det första inom området, den 14 augusti.

Remissvaret innehåller sju punkter med allmänna synpunkter och kommentarer till artiklarna 12, 13, 17, 18, 29, 35 och 39 i förslaget.

23 - Arbetet på tungoljeprojektet i Hera stoppat?

La'o Hamutuk fortsätter att nära följa det felaktiga projektet med tungoljeeldade kraftverk och gjorde ett nytt besök på byggplatsen i den 22 september. Baserat på detta besök och annan information vi har fått, har vi uppdatera våra webbsidor (med fotografier), http://www.laohamutuk.org/Oil/Power/08PowerPlant.htm. Nedanstående text är från dagens uppdatering av sidan.

Kraftverk och landsomfattande kraftledningar - megaprojekt eller megaproblem?

I början av augusti 2009 sattes ett baner upp på byggplatsen i Hera och timoresiska arbetare började bygga murar längs tomtgränsen och med markarbeten.

Arbetet på Hera-projektet stoppades några veckor senare. La'o Hamutuk har fått beskedet att regeringen har omfördelat 70 miljoner dollar från tungoljeprojektet till Folkomröstningspaketet med lokala infrastrukturprojekt. I slutet av september har regeringen ännu inte offentligt nämnt något om problem med tungoljeprojektet. Men människor med anknytning till projektet säger till La'o Hamutuk att stoppet är tillfälligt för att rätta till fel gjorda av entrepenören och att arbetet kommer att återupptas inom kort.

Den 22 september var byggplatsen i Hera tom på arbetare som den hade varit i flera veckor. En stenmur runt byggplatsen var inte färdigställd.

Som alltid är La'o Hamutuk tacksamt för ytterligare information eller rättelser från alla källor, anonyma, officiella eller andra. Tack.

21 - Östtimors president säger att "det nationella intresset kan gå före lagen"

Dili. Östtimors president José Ramos-Horta medgav idag i en intervju utstrålad av TVTL att det nationella intresset kan gå före lagen, såsom i fallet med Bere.

Tillfrågad om utlämningen av Maternus Bere, som är anklagad för brott mot mänskligheten i massakern 1999 i kyrkan i Suai, till indonesiska myndigheter svarade statsöverhuvudet att "inte allt som är lagligt kan stödja det nationella intresset och statens intressen".

Ramos-Horta, i intervjun på tetum, det språk som talas mest i landet, sade att ssom statsöverhuvud är det hans första plikt att säkra Östtimors suveränitet och självständighet, så han måste odla goda grannrelationer, särskilt med Indonesien, som har sina egna svårigheter på vägen mot demokrati.

President drog en analogi mellan utlämningen av Maternus Bere, som har indonesiskt medborgarskap, och överenskommelsen som gjorts med Förenta Staterna 2002 Mari Alkatiris regering, som innebär att brott begångna i Östtimor av USA-militär inte kan dömas i Timor, utan att överlämnas till amerikanska myndigheter.

I en parallell mellan USA och Indonesien, betonade Ramos-Horta att bägge länderna, i motsats till Östtimor, inte har ratifierat Rom-traktaten, så om den internationella brottsdomstolen skulle utfärda en arresteringsorder mot en USA-medborgare i Östtimor, är landet bundet av överenskommelsen att utlämna honom till Förenta Staterna.

Enligt Ramos-Hortas tolkning betyder överenskommelsen med Indonesien att utlämna Bere, att Östtimor skulle göra det samma om det gällde en amerikansk medborgare, då varken USA eller Indonesien har ratifierat traktaten om upprättandet av den internationella brottsdomstolen.

Presidenten sade också att upprättandet av en internationell tribunal för att döma allvarliga brott begångna mellan 1975 och 1999 i Östtimor inte har allmänt stöd i Östtimor och inte heller är i överensstämmelse med de två parternas inställning utan visar "yckleriet" hos en del sektorer inom och utom landet.

"Fretilin var vid makten från 2002 till 2007, med ett flertal i parlamentet och ville inte ha en tribunal eftersom de förstod betydelsen av grannrelationer med Indonesien", påminde han.

Å andra sidan, påminde Ramos-Horta, att FN exklusivt administrerade Östtimor från 1999 till 2002, enligt säkerhetsrådets mandat och "inte gjorde någonting" avseende allvarliga brott på den nivån.

"Så varför antog inte säkerhetsrådet en resolution för att bilda en internationell tribunal då", frågade statsöverhuvudet.

Under intervjun kommenterade han också incidenten nyligen med parlamentet, som beslutade att stoppa honom från att resa utomlands på officiellt besök, innan han klargjort fallet Bere, men sedan tänkte om.

Ramos-Horta påpekade att, konstitutionellt, presidenten, som är direktvald, varken är ansvarig inför parlamentet eller regeringen, så det första parlamentsbeslutet var ogiltigt genom att bryta mot konstitutionen samtidigt som det också var en överraskning.

"Fretilins generalsekreterare, Mari Alkatiri, hade varit med på ett möte för att hitta en utväg och gav sitt bidrag, vilket visade förståelse för relationerna med Indonesien. Vi var överraskade av att Alkatiris moderata analys av problemet inte återspeglades i hans partis ställningstagande i parlamentet", sade han.

Tillfrågad om Fretilins parlamentsmotion mot Xanana Gusmãos regering sade Ramos-Horta att som republikens president betraktade han det som normalt i en demokrati.

"Personaligen som en medborgare, stöder jag Ramos-Horta, AMP-regeringen till 100 %, som jag tror har all konstitutionell legitimitet och har totalt förtroende för premiärministeren&, sade han.

19 - En minnesvärd dag i Dili - översättning av SBS Radios portugisiska program

SBS Radio Australias portugisiskspråkiga program sände den 19 september 2009 ett reportage av Beatriz Wagner från firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet i Dili, Östtimors huvudstad.

Dagen när Timor firade folkomröstningen, frisläppte en person anklagad för mord och fängslade de som krävde rättvisa

Dili, söndagen den 30 augusti 2009: firandet av folkomröstningen för tio år sedan, som ledde till Östtimors självständighet.

Hettan är nästan outhärdlig. Hundratals utländska myndighetspersoner och särskilda gäster sitter i blåa stolar på ömse sidor om huvudscenen framför Dilis presidentpalats.

Pressen samlade sig framför palatset under den straffande solen. Ingen skugga så lång ögat kunde se: reportrar, fotografer, kameramän, korrespondenter från fjärran länder.

Och också er korrespondent från Australiens SBS Radio Portuguese Language Program, mer än entusiastisk över att rapportera från en så glädjerik dag till åminnelse av alla dem som gav sina liv för att ge det nya milleniets nya stat en ljusare framtid: världens yngsta demokrati, ett land av rättvisa och ärlighet efter de mörkast tänkbara dagar i det förgångna. Vilket privilegium att få vara här!

Cermonin, som skulle börjat klockan nio på morgonen är försenad. Efter fem minuter börjar några bli oroliga. Femton minuter förflyter. Kvinnor fläktar sig med sina hattar. Gäster lämnar de blåa stolarna som står i solen. Allt alla önskar sig är skugga.

Halv tio: Vad händer? Oron har nu spridit sig. Bara generalguvenör Quentin Bryce, helt klädd i rosa, representant för Englands drottning i Australien, väntar oberörd i sin eleganta, kungliga och värdiga hållning.

MC (översättning): "Hans excellence republikens president kommer att hållas sitt tal."

Reportern: President Ramos-Horta håller ett 42 minuter långt tal, men just 5 sekunder av det han säger är nog för att röra upp känslorna i detta gudsförgätna land:

Reportern: Bara några få dagar senare skulle världen få veta att bakom scenen i palatse utspelade sig ett drama, enligt en rapport från Australian Associated Press, med ett ultimatum från den indonesiske utrikesministern: "Frige Maternus Bere annars deltar jag inte i cermonin."

Maternus Bere är åtalad av FN för brott mot mänskligheten: mord, utrotande, påtvingande försvinnanden, omänskliga gärningar, våldtäkt, deporteringar och förföljelse.

Höjdpunkten i denna proindonesiske milismans karriär var Suai-massakern den 6 september 1999, när upp till 200 människor mördades, bland dem tre präster.

Vi vet alla hur dramat slutade: Premiärminister Xanana Gusmão gav det muntliga tillståndet till justitieminister Lúcia Lobato, som i sin tur gav det muntliga tillståndet att överföra en av de värsta 1999 anklagade, ställföreträdande ledaren för Laksaur-milisen, från Becora-fängelset till Indonesiens ambassad i Dili.

Inte ens Östtimors andre vice premiärminister i detta land med långa titlar och namn, ingenjör Mário Viegas Carrascalão, tycks veta vad som händer. När han talar med SBS Radio efter ceremonin klagar han över förseningen.

Ett hopp till halv tre på eftermiddagen, då en protestaktion som kräver rättvisa åt offren för illdåden ska hållas.

Protesten med 60 till 70 deltagare är den en enda under en hel veckas firande och stöds av den internationella solidaritetskonferensen, som just avslutat tre dagars debatter på kvällen innan.

Den samlar utländska och timoresiska aktivister och intresserar bara den lokala pressen.

I hotellets hall började jag en intervju med Antonio Guterres, FN:s flyktiongkommissionär (UN High Commissioner for Refugees - UNHCR).

I slutet av intervjun, kvart över tre på eftermiddagen, kommer, utom andan, Jefferson Lee, från Australia East Timor Association (AETA) i Sydney, med nyheten: polisen har just gripit tre timoresiska studenter.

Reportern: När jag kom ut fotograferade jag polisbilarna som var kvar. Protest är slut.

Reuters fotograf, timoresen Lírio da Fonseca, säger att han blev knuffad av polisen (på engelska):

Reportern: Holländskan Saskia Kanenberg, som var koordinatör för de oberoende observatörerna av folkomröstningen 1999, följde polisingripandet.

Reportern: Det finns inga andra utländska journalister här på platsen. De är alla vid ppresidentpalatset för cermonin klockan fyra, när Ramos-Horta ska dela ut belöningar och medaljer till 45 personer, som bidragit till Östtimors sälvständighet.

Bland de belönade är en timoresisk journalist som hotas av åtal för förtal stämd av justitieminister Lúcia Lobato.

Reportern: Vid slutet av ceremonin förklarar den amerikanske aktivisten John Miller från East Timor and Indonesia Action Network (ETAN) att protesten på eftermiddagen inte hade något officiellt tillstånd.

Han kritiserar Östtimors restriktiva lagar, som försvårar fördömandet av polisingripandet.

Reportern: Men Mari Alkatiri har inga svårigheter att förklara lagens anda, godkänd av Fretilin, när han var premiärminister.

Reportern: De tre studenterna begick brottet att protestera utan föregående tillstånd i söndags eftermiddag. De hölls fängslade i tre dagar.

De som dog och led i Suai-massakern, huvudsakligen kvinnor och barn, för exakt tio år sedan, när Maternus Bere var Laksaur-milisens ledares, Egidio Matek, högra hand, hade oturen att bli offer för en indonesisk milis, som släpptes i söndags morse och väntar nu på att bli deporterad.

MCs (på engelska): "Och nu skulle vi vilja hälsa vår specielle gäst från Indonesien: Kriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiisdayanty!!"

Reportern: Natten den 30 augusti var det en jättelik folkfest med den indonesiska popstjärnan Krisdayanti, som sjöng från jättescenen framför guvenörspalatset, Xananas palats, och dansade både med presidenten och premiärministern.

Reportern: Dagen slutade med ett spektakulärt fyrverkeri exakt vid midnatt, som lyste upp Dilis himmel i färger och omvandlade natten till dag.

Han kunde höra fyrverkerismällarna och, vem vet, kanske se dem också från sin säkra plats i sitt lands ambassad i den timoresiska huvudstaden.

Och det här är definitivt inte den rapport jag hade föreställt mig att göra när den 30 augusti gick till ända; festen på tioårsdagen av folkomröstningen som ledde till Östtimors självständighet.

SBS Radio är världens kulturellt och språkligt med diversifierade nationella radiosändare - som sänder på 68 språk varje vecka.

Källa: Beatriz Wagner, producent
portugisiskspråkiga program, SBS Radio Australia
Locked bag 028 Crows Nest NSW 1585 Australia
w 02 9430 2956, f 02 9438 1114, m 0412 656 406
www.sbs.com.au/portuguese

17 - Utvecklingen för mänskliga rättigheter i Östtimor

Utdrag ur FN:s
Rapport om utvecklingen av mänskliga rättigheter i Östtimor den 1 juli 2008 till 30 juni 2009
http://www.reliefweb.int/rw/rwb.nsf/db900SID/EGUA-7VXQK6?OpenDocument (på engelska)
Straffrihet avvisad: Ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i det förgångna och i nutid

15 - Ilska när östtimoresisk "krigsförbrytare" återvänder hem

Den australiska federala polisen (AFP) har avbrutit en undersökning om en östtimores anklagad för krigsförbrytelser, därför att han har lämnat landet.

Gui Campos, som anklagas för inblandning i krigsförbrytelser under Indonesiens ockupation av Östtimor, flydde ut ur Australien igår.

En AFP-undersökning påbörjades efter att han kommit till Australien förra året.

En del medlemmar av regeringen har uttryckt ilska över att Campos tilläts resa och säger att Australien hamnat i internationell förlägenhet på grund av detta.

Den oberoende ledamoten för Lyne, Rob Oakeshott, säger att regeringen skulle ha gjort mer för att hålla Campos kvar här.

"Det är potentiellt ett mycket besvärligt fall för den australiska regeringen", sade han.

Regeringen och polisen säger att de inte hade någon makt att hålla honom i Australien, men de grönas ledare Bob Brown säger att fallet ställer allvarliga frågor.

"Genévekonventionen kräver att när det finns sådana påstådda brott, så ska landet i vilket personen finns försäkra sig om de utreds och anklagelserna läggs fram i rätt tid", sade han.

"Detta är inte 60 eller 70 år gamla brott, de utfördes inom de två senaste dekaderna", sade han.

15 - FN kritiserar Östtimor för frisläppandet av milisledare

Dili. Förenta Nationernas representant för mänskliga rättigheter i Östtimor kritiserade idag regeringens "inblandning" i frisläppandet av en indonesisk milisledare anklagad för brott mot mänskligheten.

Den tidigare rebelledarens Xanana Gusmão regering gick utom lagen, när den släppte milisledaren Martenus Bere förra månaden, sade Louis Gentile, lokal representant för FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, till reportrar.

"Vad vi vet är att de legala sätten för att släppa någon ur fängelse inte följdes, så vad som än hände måste därför vara politiskt och det måste vara någon sorts inblandning", sade Gentile.

"Om det inte blir någon rättegång i Östtimor och inte heller någon adekvat rättegång i Indonesien så måste säkerhetsrådet ... öveväga vilka andra möjligheter det finns för att ställa dessa människor inför rätta, inklusive en internationell tribunal", sade han.

Regeringen har varit under korseld för sitt beslut att frisläppa Bere, som blev arresterad efter att ha kommit över gränsen till Östtimor den 8 augusti, för sin påstådda inblandning i kyrkomassakern i Suai 1999 i vilken upp till 200 människor dog.

Han släpptes under firandet av tioårsminnet av Östtimors självständighet efter en brutal 24-årig indonesisk ockupation genom en av FN stödd omröstning under milisvåld, som dödade omkring 1.400 människor.

Oppositionspartiet Fretilin lade denna vecka fram en motion i parlamentet om Beres frisläppande med syftet att ge president José Ramos-Horta fullmakt att avskeda regeringen.

Men Ramos-Horta är en stark anhängare av förlåtelse för dem som anklagas för rättighetsbrott under den indonesiska ockupationen under vilken minst 100.000 människor beräknas ha dött på grund av våld, sjukdomar och svält.

Bara en person är för närvarande i fängelse i Östtimor för våldsdåd i samband med omröstningen 1999. Ingen har framgångsrikt åtalats i Indonesien enligt Amnesty International.

15 - Stening straff för äktenskapsbrott i Aceh

Banda, Aceh, Indonesien. Enligt en ny lag i den indonesiska provinsen Aceh ska äktenskapsbrott straffas med stening. Lagen stipulerar också uppemot 100 piskrapp för våldtäkt, alkoholkonsumtion, homosexualitet och deltagande i spel. I provinsförsamlingen antogs lagen enhälligt på måndagen.

12 - Vädjan om rättegång om illdåd i Östtimors förflutna

Med anledning av frisläppandet av Martenus Bere, åtalad för brott mot mänskligheten i Östtimor, har ett antal ideella indonesiska och internationella organisationer gjort ett gemensamt uttalande. Du kan läsa det (på engelska) här ...

11 - Övergångsläger stängs

Övergångslägren (transitional shelters) Tasi-Tolu och Quarantina kommer att stängas under september tillkännagav ministern för social solidaritet, Maria Domingas Fernandes Alves, vid en presskonferens idag. De 105 berörda familjerna kommer att få återuppbyggnads- eller integrationspaket.

Ministern berättade också att alla internflyktingar nu lämnat tältlägret Metinaro, vilket var det sista tältlägret för internflyktingar som stängts och att det skedde den 22 augusti.

11 - Östtimors polis övertar ansvar för utbildningscentrum

Östtimors polisstyka, känd som PNTL, har övertagit det FN-stödda polisutbildningscentrumet, som en del av det gradvisa överlämnandet av ansvar från världsorganisationens fredsbevarande uppdrag till lokala tänstemän.

Polisutbildningscentrumet i huvudstaden Dili är den fjärde platsen som PNTL har överagit primäransvaret för sedan processen startades i maj i år i distriktet Lautem, följt av distrikten Oecussi och Manatuto.

Anläggningen, också stödd av Australien, Japan och Portugal, vill ge poliser utbildning och utveckling.

Dagens överlämnande markerades med en ceremony i närvaro av Atul Khare, generalsekreterarens särskilde representant, och Francisco Guterres, Östtimors statssekreterare för säkerhet, som representerade premiärminister Xanana Gusmão.

"Denna överföring är en ömtålig process", sade Khare. "Återtagandet betyder inte att PNTL har uppnått perfektion som polis eller inte har något behov av ytterligare ansträngningar för att stärka institutionen."

Han betonade att utvecklingen av en polisstyrka tar årtionden, sträcker sig långt bortom ett fredsbevarande uppdrags mandat.

"Östtimor är inte unikt i detta avseende. Det finns mycket äldre stater, som kämpar för att utveckla en effektiv och ansvarig polis", sade den särskilde representanten och underströk det starka partnerskapet mellan de timoresiska myndigheterna och FN-uppdraget, känt som UNMIT.

UNMIT och Östtimors regering arbetar tillsammans för att stegvis överlämna polisansvaret distrikt för distrikt grundat på grundliga bedömningar huruvida PNTL är redo att överta ansvaret.

FN-polis övertog det polisiära ansvaret 2006 efter strider - hänförda till skillnader mellan östliga och västliga regioner - bröt ut efter att 600 strejkande soldater, eller en tredjedel av de väpnade styrkorna. Det påföljande våldet krävde dussintals liv och drev 155.000 personer, eller omkring 15 procent av den totala befolkningen, från sina hem.

I förra veckan firade UNMIT tio år sedan den historiska av FN organiserade folkomröstningen, som ledde till det sydostasiatiska landets självständighet. Timoreserna gick ut i stort antal den 30 augusti 1999 för att rösta i folkomröstningen om sin framtid. Resultatet - tillkännagett fem dagar senare den 4 september - var ett överväldigande val av självständighet hellre än autonomi inom Indonesien.

10 - En ny stat sätter ambitiösa jämställdhetsmål

Östtimor i Sydostasien anstränger sig för att få jämställdhet mellan könen (gender equality) i sitt traditionellt patriarkala samhälle. Timoresiska kvinnor har gjort aktningsvärda framsteg på den politiska arenan, eftersom kvinnors rättigheter började få en framskjuten placering snart efter att landet vunnit sin självständighet 2002, skriver Elena Masilungan.

Dili. Timor-Leste eller Östtimor i Sydostasien, en av världens yngsta stater, är fullt upptagen med nationsbygget och att stärka förvaltningen i kölvattnet av förödelsen genom krig och konflikter.

Samtidigt görs ansträngningar för att omforma dess traditionellt patriarkala samhälle till ett mer genusjämställt. Så beslutna är dess lagstiftare att göra det att en grupp bland dem i augusit reste till Filippinerna, som nyligen har antagit en kvinnornas Magna Carta. Iden var att lära sig av den filippinska erfarenheten att skapa en lag om jämställdhet.

Filippinerna har just antagit - den 14 augusti 2009 - kvinnornas Magna Carta eller Republic Act (RA) 9710, som är direkt kopplad till Konventionen om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor, den internationella rättighetskatalogen för kvinnor. RA 9710 definierar också diskriminering av kvinnor och fastslår deras rättigheter enligt lagen, särskilt de fattigas och marginaliserades.

Det som talar för de timoresiska kvinnorna är att de kunde delta i nationsbyggandet direkt efter att deras land blev självständigt 2002.

Politiken är ett område i vilket timoresiska kvinnor har gjort betydande framsteg jämfört med kvinnor från andra länder i regionen.

"Kvinnor utgör 29,2% av alla parlamentsledamöter. Detta därför att vallagen föreskriver att politiska partier måst ställa upp minst en kvinnlig kandidat för varje femtal kandidater" förklarade Maria Fernanda Lay, ledare för den delegation med elva deltagare som kom till Filippinerna för en veckas studiebesök.

Andelen kvinnliga ledamöter i parlamentet är nästan 30% - det kritiska procenttal kvinnliga representanter i nationella församlingar, som rekommenderas av Förenta Nationerna - vilket gör Östtimor till det i detta avseende främsta landet i Sydostaasien.

Det är på 26 plats av 137 länder med det största antalet kvinnliga lagstiftare i nationella lagstiftande församlingar.

"Regeringen ratificerade genast CEDAW och dess tilläggsprotokoll 2003. Sedan skapade de en brottsbalk med ett genderperspektiv som till och med omfattar delar som kriminaliserar våld i hemmet."

"Vår kultur är fortfarande djupt patriarkal. Till och med en del manliga ledamöter i parlamentet är fortfarande traditionella i sitt tänkande. De ser inte behovet av förändring. Kvinnor å andra sidan, känner inte ens till sina rättigheter. De har en relativt låg läskunnighetsnivå. Även om en del av dem är medvetna om sina rättigheter, är de inte i stånd att kräva att dessa respekteras och skyddas. Män i Östtimor har alltid betraktat kvinnor som det svagare könet eller sin egendom", tillade Lay.

"Utmaningen för oss parlamentariker är att identifiera principer och praktiker som diskriminerar kvinnor och att stifta särskilda lagar, som ändrar dem. Samtidigt måste vi engagera var och en i detta genom att utbilda dem om vad könsjämlikhet är, särskilt kvinnor på gräsrotsnivå. Vi hoppas att kunna engagera i offentliga möten om dessa lagar, så att vi kan få deras åsikter och att det inte bara blir män, som kommer att tala där", sade Lay.

"Jag tror att det är nödvändigt för oss lagstiftare att föra dialoger och sprida information om våra föreslagna lagar med delar som förblir konservativa i sina synpunkter på genderfrågor såsom kyrkan. Därför att Östtimor, liksom Filippinerna har en till största delen katolsk befolkning, kan vi inte bortse från biskoparnas känslor avseende genderkänsliga lagar, särskilt de som gäller aborter användningen av moderna preventivmetoder. Vi måste fortsätta att ha en öppen kommunikation med kyrkans ledare", hävdar Lay.

Hittills finns det ingen konflikt mellan kyrkan och jämställdhetsivrare. Det här är en välkommen situation och varslar om att jämställdhet kan slå rot i en ny nation med en höggradigt patriarkal kultur.

10 - Appellationsdomstolen hotar att arrestera Gusmão

Chefen för appellationsdomstolen, Östtimors högsta domstol, Claudio Ximenes, har förklarat att han kommer att försöka att ställa dem, som släppte Marternus Bere från Becora-fängelset den 30 augusti 2009, inför rätta. Claudio Ximenes sade i sitt uttalande att "den myndigheten är ingen domare och har ingen rätt att beordra frigivande av någon från fängelset, som beordrats fängslad av en domare".

Enligt artikel 245, sektion 1 i Östtimors strafflag uppger Ximenes att vem som än med en olaglig handling ur fängelse befriar någon som enligt lagen förlorat sin frihet eller hjälper denne att fly ska dömas till fängelse i minst två och högst sex år.

Östtimors premiärminister Xanana Gusmão svarade efter sitt möte med Östtimors president José Ramos-Horta i presidentpalatset på torsdagen: "Jag är redo eftersom jag släppte honom." Östtimors tidigare statsöverhuvud utmanade högsta domstolens mod genom att säga: "Jag vet var Becora-fängelset är, så snart en domstol dömt mig, går jag själv dit."

Frisläppandet av Marternus Bere har splittrat de statliga institutionerna. Den 8 september röstade parlamentet mot president Ramos-Hortas resa till New York och förargade 1996-års mottagare av fredspriset, som hotade att avgå om inte parlamentet ändrade sitt röstning. Fallet med den frisläppte Marternus Bere har skapat en klyfta mellan offren och landets ledare. Efter en söndagsmässa i Suais kyrka fick Marternus Bere stryk av folket i närheten av marknade. Senare togs Marternus till en polisstation för att höras och hans pass togs i beslag. Han fördes sedan till Becora-fängelset för ett treårigt straff, men innan en månad gått ingrep statens ledare i den rättsliga processen och släppte honom.

10 - Räddningsplattform ska stoppa oljeläcka i Timorsjön

En mobil oljeplattform, som ska användas för att stänga ett läckande borrhål i Timorsjön, ska nå platsen inom några timmar, säger den federala ministern för naturresurser Martin Ferguson. Åtgärder för att stänga den läckande källan kommer att börja så snart plattformen West Triton är på plats i oljefältet Montara.

"Operatören av Montara-källan, PTTEP, beordrade idag plattformen West Triton, som har hämtats från Indonesien, att stänga den läckande källan och sedan stoppa olje- och gasflödet. Plattformen beräknas anlända till Montara-fältet vid midnatt i kväll", sade Ferguson i parlament idag.

West Triton kommer att placeras omkring två kilometer från oljeplattformen West Atlas och borra ett avlastningshål i en korsande rörledning.

Arbetet beräknas kräva upp till fyra veckor för avslutning och sedan kommer tung lera att pumpas ner i hålet för att dämma upp flödet.

Tusentals liter olja, gas och kondensat har läckt ut i Timorsjön sedan den 21 augusti från ett borrhål i närheten av West Atlas, 250 km från land.

Utsläppet mäter 70 gånger 20 nautiska mil och syns i 25 procent av detta område.

Ferguson sade att de goda nyheterna är att antalet av och storleken på synliga oljefläckar minskat.

"Färre fläckar har siktats från fartyg och bara en mycket liten mängd dispergeringsmedel krävdes igår", sade han och tillade att fläcken finns 170 kilometer från fastlandet.

Naturvårdsexperter fortsätter att utföra undersökningar av Ashmore-revet och närliggande öar, sade naturresursministern.

"Den senast tillgängliga rapporten visar inga oljedrabbade djur och inga tecken på förorening i området, vilket är tillfredsställande."

09 - Australisk polisundersökning om morden i Balibo 1975

09 - Parlamentet protesterar mot presidentens resa

Tisdagen den 8 september röstade parlamentet mot ett godkännande av president José Ramos-Hortas kommande resa till USA och Europa. Resultatet av omröstningen anses vara en protest mot presidentens uttalanden om att inte ställa milismän inför rätta och frisläppandet av Martenus Bere.

Presidenten hotade med att avgå och vid en ny omröstning idag godkändes resan.

07 - Parlamentsprotest mot frisläppandet av Bere

Oppositionspartiet Fretilins parlamentsledamöter lämnade idag kammaren i protest mot regeringens frisläppande av milisledaren Martenus Bere. Bere har åtalats för en massaker i Suai 1999 och anklagats för medhjälp till bortförande och våldtäkt. (Se notis den 6 september.

07 - John Howards hemliga plan för Östtimors självständighet

Paul Kelly skriver i en ny bok, The March of Patriots (Melbourne University Press), att den dåvarande australiske premiärministern John Howard och utrikesministern Alexander Downer redan från början av 1999 i hemligt arbetade för Östtimors självständighet, trots att de offentligt sade motsatsen. Howard menade att självstänighet var oundviklig.

06 - Skyldig till massaker och våldtäkt frisläppt

Förenta Nationernas kommissionär för mänskliga rättigheter, Navanethem Pillay, har i ett brev till president José Ramos-Horta den 2 september protesterat mot att Maternus Bere den 30 augusti överlämnades till indonesiska myndigheter. Bere greps och fängslades av östtimoresisk polis den 8 augusti. Bere var åtalad för brott mot mänskligheten i samband med en massaker i Suai 1999. [1]

Maternus Bere var också medansvarig för bortrövandet och våldtäkten av Juliana Dos Santos, "Alola", flickan efter vilken Alola-stiftelsen döpts.

Den 6 september 1999, några dagar efter att resultatet av folkomröstningen om Östtimors självständighet tillkännagetts, omringade Laksaur-milis tillsammans med indonesisk militär kyrkan i Suai. De kastade två handgranater mot kyrkoområdet och började sedan skjuta. De trängde in i området och angrep de bybor, som gömde sig där. Under angreppet dödades mellan 27 och 200 civila, bland dem kvinnor, barn och de tre prästerna Hilario Madeira, Francisco Soares och Tarsisius Dewanto. Många blev också sårade. Beres var befälhavare, danki, för en av de fem Laksaur-grupper, som utförde massakern.

Efter massakern förde Egidio Manek, befälhavare för en annan av de fem milisgrpperna, bort Juliana Dos Santos (Alola), som också gömde sig vid kyrkan, och tillkännagav att Juliana skulle bli hans fru. Hon fördes med våld tll Västtimor. Enligt tillämpliga lagar är Beres medskyldig till dessa förbrytelser. Det är tre internationella lagar som är tillämpliga:

I dessa lagars första paragraf sägs att en person, som planerat, anstiftat, beordrat, begått eller på annat sätt hjälpt till eller medverkat vid planeringen, förbedelserna eller genomförandet av ett brott är individuellt ansvarig för brottet.

Trots att FN:s enhet i Östtimor för allvarliga brott begärt Maternus Bere utlämnad från Indonesien, levde han där öppet i Västtimor. I början av augusti kom Bere till Östtimor. Han blev igenkänd i Suai och arresterad samt förd till Becorafängelset i Dili. På tioårsdagen av folkomröstningen beordrades personalen i fängelset i strid med Östtimors lagar av höga regeringstjänstemän att överlämna Bere till den indonesiska ambassaden. Där befinner ha sig troligen fortfarande.

Den 6 september på årsdagen av massakern prosterade fler än hundra timoreser framför ambassaden. [3]

04 - Nytt mediahus i Oe-cusse närmar enklaven till övriga Östtimor

Oe-cusse, Östtimors isolerade enklav, är nu närmare de övriga tolv distrikten i övriga Östtimor än någonsin tack vare ett nyligen invigt mediahus komplett med bredband för journalister och allmänheten.

Det nyaste regionala mediahuset invigdes idag i Oe-cusse och för upp enklaven till samma nivå som fyra andra distrikt, som redan har mediahus. Det första öppnades i Baucau i januari 2008.

Mediahus gynnar timoresiska journalister, särskilt de ute på landsbygden som tidigare för det mesta var tvungna att resa till Dili för att få tillgång till resurser nu tillgängliga i mediahusen.

I mediahusen har journalister fri tillgång till internet och kan låna utrustning såsom bandspelare och digitalkameror samt få tillgång till skrivare, skannrar och annan kontorsutrustning.

Viktigast är att journalister genom mediahusen får tillgång både till journalistutbildning och utbildning i förvaltning, ekonomi och reklam från ICFJ:s utbildare.

Det förväntas att det nya mediehuset i Oe-cusse också komemr att hjälpa till med att minska informationsgapet som finns mellan dem som lever i den isolerade enklaven och dem som lever i de andra tolv distrikten. Ett annat huvudmål för mediehuset är att öka informations- och nyhetsflödet över hela Östtimor.

Filomena Sila, det nya mediehusets koordinator, är en erfaren journalist och var den förre chefen för enklavens byradio Atoni Lifau.

Radio Comunidade Atoni Lifau, idag också officiellt återöppnad efter omfattande ombyggnad genom ett bidrag från AusAID.

Andra mediehus, som redan är ogång, finns i Dili, Ermera, Baucau och Suai. Mediehuset i Suai öppnas officiellt i slutet av oktober. Kommande mediehus finns bland annat Maubisse (Ainaro-distriktet) och kanske också i Balibo (Bobonaro-distriktet).

Mediehuset i enklaven Oe-cusse är ett initiativ gemensamt för det timoresiska journalistförbundet (AJTL), Östtimors journalistsyndikat (SJTL), the Centre for Investigative Journalists (CJITL), Östtimors fotografers förening (TILPA), Östtimors lokalradioförbund (ARKTL) och det internationella centret för journalister (ICFJ) och är det andra av en grupp på fem som etableras i Dili, Baucau, Ermera, Suai och Oe-Cusse.

Etableringen av ett nätverk av regionala mediehus i landet är ett av de projekt som möjliggjorts av det femåriga programmet Stärkande av oberoende medier (Strengthening Independent Media Program) omfattande 5,6 miljoner USA-dollar, som stöds av USAID och AusAID gemensamt.

03 - NRC bygger skolor och utbildar lärare i 30 byar

Det norska flyktingrådet (Norwegian Refugee Council - NRC) har i samarbete med Östtimors undervisningsministerium nyligen startat byggandet av 30 landsbygdsskolo. Dessutom kommer NRC att driva på-jobbet-utbildning av lärare i var och en av dessa skolor för att ytterligare förbättra lärandet för barn på landsbygden.

Det här projektet har möjligtgjorts genom stöd från det norska utrikesministeriet, som ställt 2,7 miljoner dollar till förfogande för att bekosta arbetna i de 30 skolorna på landsbygden i Manatuto och Ermera.

"Vi vet att utbildning är viktig för Östtimors framtid, för ekonomin och för social stabilitet. Norge gläder sig över att kunna stödja det här projektet", säger ambassadör Eivind S. Homme.

"NRC har haft ett nära samarbete med utbildningsministeriet från projektets första dag. Iden är att reparera eller bygga skolor i de områden, som utbildningsministeriet inte har kapacitet att nå de närmaste åren", förklarar Alfredo Zamudio, NRC:s landschef i Östtimor.

Efter att ha vunnit självständighet 2002, efter 24 år av indonesisk ockupation drabbades Östtimor åter av en våldsvåg 2006, då fler än 100.000 männsikor blev internflyktingar. Som ett av de fattigaste länderna i världen har Östtimor en svag infrastruktur med dåliga vägar på landsbygden. Byar kan vara isolerade i veckor under regntiden. Två år efter 2006 års våld är läget nu stabilt och återvänder långsamt till det normala.

Efter etableringen i landet i november 2006 har NRC byggt 595 övergångsbostäder och förvaltat dessa och på så sätt påtagligt bidragit till nedläggning av de otrygga tältlägren. Dessutom och som en ansträngning för att öka den social sammanhållningen i områden med återflyttning, har NRC också skapat och utvecklat ett ungdomsutbildningsprogram (Youth Education Program - YEP) med mer än 200 ungdomar i utbildning för närvarande. NRC har också reparerat en hälsovårdsklinik i Dili och fem kontor för regeringens dialoggrupper.

Enligt NRC har det blivit enklare att ta sig an denna enorma logistiska utmaning genom att kapaciteten finns i landet.

"Med skolprojektet arbetar vi bara i två distrikt även om behoven finns över hela landet. När det gäller det praktiska, kan det inte sägas tydligt nog att vi kämpar mot tiden, försöker göra så mycket som möjligt innan regntiden gör allt dubbelt så svårt. Alla gör sitt bästa, byarna, handlarna, nationella och lokala myndigheter; det är gott att se hur goda människor arbetar tillsammans i detta projekt", säger Alfredo Zamudio.

"För många år sedan, när Norge gav Nobels fredspris till José Ramos-Horta och biskop Belo, hoppades vi att det skulle hjälpa Östtimor att bli ett land i fred med utveckling och social rättvisa. Även om vägen kan bli lång, är jag glad över att se hur Norge även med detta projekt arbetar tillsammans med Östtimors folk", säger Norges särskilde Östtimorsändebud, biskop Gunnar Stalsett.

03 - Indonesiens och Östtimors försvar ökar samarbetet

[Lägg märke till att notisen kommer från den indonesiska nyhetsbyrån Antara. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Dili. Indonesiens och Östtimors överbefälhavare kom i torsdags här överens om att öka samarbetet mellan de två ländernas väpnade styrkor.

Överenskommelsen nåddes vid ett möte mellan det indonesiska försvarets (TNI) befälhavare general Djoko Santoso och hans timoresiska motpart brigadgeneral Taur Matan Ruak i den senares högkvarter i Tositolu, Dili.

"Samarbetet kommer att omfatta utbildning, träning, kapacitetsuppbyggnad oc annat", sade general Djoko Santoso.

Djoko sade att hans besök i Östtimor var viktigt därför att det var ett bevis på att relationerna mellan de två länderna kontinuerligt förbättras.

Den indonesiiske befälhavaren, som kom till Östtimor på en inbjudan av general Matan Ruak, åtföljdes av ett antal höga TNI-officerare, bland andra chefen för Udayana 9th Military Command, generalmajor Hormangaradja Pandjaitan.

TNI-delegationen anlände till Dilis Nicolau Lobato-flyplats klockan 09:45 lokal tid med ett flygplan från den 17:e skvadronen med bas på Bali.

Matan Ruak uttryckte tillfredsställelse och stolthet över Djokos besök, som förlöpte i en varmt vänskaplig och broderlig atmosfär. Det var första gången en TNI-befälhavare besökte Östtimor efer att landet förklarat sin självständighet från Indonesien.

Säkerheten var hög, men människor i Dili och dess omgivningar hälsade den indonesiska militärdelegation entusiastiskt.

En östtimoresisk källa sade att inbjudan faktiskt gick till TNI:s högkvarters för några år sedan. "Vi bjöd in TNI-befälhavaren för åtskilliga år sedan, men det var först nu han kunde komma", sade källan.

General Djoko Santoso välkomnades med en militär ceremoni vid Östtimors försvarshögkvarter. General Matan Ruak följde Djoko under fyra timmarsbesöket.

"Vi har kommit överens om att de två ländernas regeringar ska främja olika samarbetsaktiviteter och en inventering av behoven för det kommer att göras snart", sade Djoko Santoso.

Till journalister sade general Matan Ruak att "besöket är mycket viktigt för att förbättra och främja relationerna mellan de två länderna. Vi tackar den indonesiska regeringen liksom vår regering för detta tillfälle", sade han.

Beträffande samarbetsplanen sade general Matan Ruak att den också skulle omfatta samarbete i gränsområdena och kapacitetsuppbyggnad.

02 - Landet befriades, men vem äger det?

När Indonesien lämnade Östtimor, med en av den nya tidens mest förödande den brända jordens-taktiker i september 1999, lämnade det också landet med markkonflikter ackumulerade under två koloniala ockupationer.

Östtimor, ett territorium tre fjärdedelar så stort som El Salvador, har en förhållandevis spridd landsbygsbefolkning och huvudstaden Dili är den enda större staden. Det finns mycket få stora landegendomar i Timor med undantag för kolonialtidens kaffeplantager i de centrala bergsdistrikten. (Det är värt att komma ihåg att kaffe uppskattas vara 80 % av den producerande icke-oljeekonomin.)

FN:s, och det självständiga Östtimors första regeringars, politik var att försöka bygga upp andra viktiga instutitioner före frågan om markägandet, som alla visste var mycket kontroversiell.

Pedro Xavier, den timoresiske tjänsteman som förestod FN:s övergångsdministrations mark- och egendomsenhet, beskrev bakgrunden i en rapport till Östtimors konferens om hållbar utveckling 2001:

01 - LH Faktahäfte: Rättvisa fortfarande en ouppfylld internationell förpliktelse

För att tänka över de tio åren efter folkomröstningen har La'o Hamutuk tagit fram en serie faktahäften både på tetum och engelska De kan laddas ner från http://www.laohamutuk.org/reports/09bgnd/09FactSheets.htm. Nedan följer texten från ett av de fyra häftena.

Rättvisa för Östtimor forfarande en ouppfylld internationell förpliktelse
- en orienterande skrift från La'o Hamutuk. Augusti 2009

Indonesiens olagliga invasion och ockupation av Östtimor dödade mer än 150.000 människor mellan 1975 och 1999. Förenta Nationernas generalförsamling fördömde den brutala militära ockupationen åtta gånger. Men militärt och politiskt stöd från Australien, USA, Storbritannien och andra länder gjorde det möjligt. Som det dokumenterats i Chega!-rapporten omfattar det räkneliga brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra brott som faller under internationella lagar.

Idag, tio år efter att timoresiska väljare modigt och fredligt röstade för självständighet, fortsätter varaktig straffrihet dessa brott att hemsöka vårt folk och skapa problem detta lands framtid. Ingen av de huvudsakliga förövarna har ställts inför rätta och modellen med att "stora män" inte görs ansvariga för brottsliga handlingar genomsyrar Östtimors samhälle, bryter ofta ut i våld och vedergällning underlättad och uppmuntrad av förväntad straffrihet.

Arbete med "försoning", "amnesti" och "fortsättningen framåt" hjälpte till att uppnå viktiga mål på medellång sikt omfattande bland annat förhindrandet av våld över gränsen och från milisen/TNi efter 1999, få flyktingar att återvända från Indonesien 1999-2001 och den påföljande utvecklingen av vänskapliga diplomatiska förbindelser mellan Östtimors och Indonesiens regeringar. Tio år efter ockupationen är Östtimor fortfarande ekonomiskt beroende av sin granne i väster. Förra året, till exempel, kom 42 % av all import från Indonesien.

Dessa ansträngningar att befästa relationerna med indonesiska ledare har förhindrat Indonesiens och Östtimors folk att förstå och acceptera de brott som begicks i deras namn och mot deras familjer. De hämmar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i Indonesien och hindrar timoresiska offer från att övervinna sina trauman och fortsätta sina liv.

Dessutom gör det ledarna för Förenta Nationerna och en del medlemsstater till hycklare. De har flera gånger sagt till Östtimors folk att de inte skulle låta straffrihet råda, men har misslyckats med att skapa effektiva medel för att uppnå rättvisa. Det här exemplet - ledares löften som inte åtföljs av handling - är förödande för vår nya demokrati.

Under de gångna tio åren har Indonesiens och östtimors regeringar uppredpade gånger visat att de ensamma inte kan eller inte vill skapa rättsliga processer tillräckligt starka för att få slut på straffrihet för förövare på hög nivåav brott mot mänskligheten. Deras folk behöver och förtjänar mänsklighetens stöd för att uppnå rättvisa: Förenta Nationerna måst upprätta en internationell tribunal.

I oktober 1975 mördade indonesiska soldater fem utländska journalister, som arbetade för australiska media, och soldaterna mördade en sjätte under invasionens två månader senare tillsammans med tiotusentals civila timoreser. Dessa brott markerade början på ett kvarts sekels illdåd, misshandel, massakrer och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, som upprätthöll en illegal främmande militärockupation. Inte en enda av de politiska och militär a ledare som planerade och beordrade dessa brott har ställts till svars och många fortsätter inneha poster med makt och inflytande i Indonesien och annorstädes.

I april 1999 blev det internationella samfundet chockerat av den öppna brutaliteten i massakrer i kyrkan i Liquiçá och Manuel Carrascalãos hem i Dili. Även om den indonesiska militären hade dödat tusentals gånger fler människor under de föregående 23 åren, bevittnades dessa mord av utlänningar som hade kommit till Östtimor för att förbereda den kommande folkomröstningen. De var del av en systematisk kampanj med terror, våld och hotelser från den indonesiska militären och milisen de styrde med avsikt att undergräva förhindra folkomröstningen. Kampanjen misslyckades, men den krävde nästan 1.500 timoresiska liv och förstörde tre fjärdedelar av byggnader och infrastruktur över hela landet.

Tio år senare samlades offer för och överlevande från dessa massakrer för att minnas, men erhöll ringa erkännande från internationella representanter och timoresiska ledare (även om presidenten, premiärministern och UNMIT-chefen hade lovat att närvara) och inget från Indonesien. Trots att stor uppmärksamhet har ägnats åt offren för den senare krisen 2006, har de som blev offer för indonesiska styrkor under ockupationen i stort sett glömts, kallats "hjältar" även om de var barn eller civila och fått höra att den enda rättvisa de behöver är nationell oberoende.

Om Östtimor ska ha framgång som ett fredligt, demokratiskt land styrt av lagar behöver det fortsatt stöd från det internationella samfundet, särskilt avseende rättsväsendet. På egen hand har detta nya, lilla land varken den politiska eller mänskliga kapaciteten att åtala brottslingar som fått en fristad av vår stora granne.

Brott mot mänskligheten begångna i Östtimor mellan 1975 och 1999 bröt direkt mot FN:s säkerhetsråds och generalförsamlings resolutioner. De begångna efter maj 1999 kränkte också ett av Förenta Nationerna framförhandlad överenskommelse som gav den indonesiska polisen ansvaret för säkerheten under folkomröstningen. Förenta Nationernas anställda hörde till offren, men hela mänskligheten har en plikt att beivra sådana brott för att säkerställa att de inte händer igen.

Om den internationella brottmålsdomstolen hade skapats, när dessa brott begicks, hade höga indonesiska tjänstemän troligen stått bakom dess skrank. Men eftersom den inte fanns, så har Förenta Nationerna och det internationella samfundet en plikt gentemot offren i Östtimor och till hela mänskligheten för att skapa en mekanism för att uppnå rättvisa.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

Augusti

31 - Indonesiska handlare styr marknaden

Stånden på Mercado-marknaden berättar hela historien: nästan allting här från tandkräm till hushållsapparater, från kläder till kryddor liksom gurkmeja kommer från Indonesien.

Att handla här känns till stor del som på vilken marknad som helst i en större stad i Indonesien, med människor som pratar och skriker på varandra på indonesiska. Indonesiska handlare blandas med infödda och det gemensamma språket underlättar affärerna.

"Utsikterna är utmärkta", säger en leende Joko, klädhandlare från Surakarta på centrala Java, som regelbundet kommer till Östtimor.

På gatorna varvar ungdomarna upp sina japanska skotrar importerade från landets närmaste granne; de oräkneliga bilar och lastbilar som täppar till gatorna är också ett vittnesmål om en spirande medelklass.

En decennium efter självständigheten förblir Indonesien den viktigaste affärspartnern för det fattiga Östtimor.

Importen från Indonesien fortsätter att växa varje år. 2008 nådde Indonesiens export till sin tidigare koloni 110 miljoner dollar, en dramatisk ökning från 38 miljoner 2007, enligt statistik The Jakarta Post fått från den indonesiska ambassaden här.

På andra plats kommer Singapore med en handelsvolym på 50 miljoner förra året, följt av Australien med 40 miljoner och Vietnam samt Malaysia med 30 miljoner var enligt statistiken.

Indonesien förser Östtimor med basprodukter, bränsle, bilar och delar, elektronik och möbler. Och den tidigare kolonialherren gör allt för att bevara sin exports konkurrenskraft.

"Vi kommer att fortsätta att expandera de bilaterala handelsrelationerna varje år", säger Indonesiens ambassadör i Östtimor Eddy Setiabudhi.

Tillfällena att göra affärer fortsätter att vara många för indonesiska investerare, när Östtimor förbereder infrastrukturutveckling för att locka till sig direkta utlandsinvesteringar och skapa jobb.

Faustino Cardoso Gomes, direktör för Östtimors nationella universitets forskningscentrum, säger att Xanana Gusmãos administration har prioriterat handel med Indonesien framför handel med andra länder som Singapore och Australien, eller till och med den tidigare kolonialmakten Portugal, därför att landet är starkt beroende av Indonesien för huvuddelen av sina basförnödenheter.

För att stödja ansträngningarna att förbättra de bilaterala relationerna har Indonesien skapat ett indonesiskt kulturcentrum med syfte att främja indonesisk kultur i Östtimor för bättre förståelse mellan de två folken.

Även om institutionen redan är här, letar ambassaden fortfarande efter en byggnad för performancer och kurser i indonesiska.

Elever vid St. Joseph high school i Dili, som lärt sig spela angklung (ett slaginstrument av bambu) i kulturcentret, uppträdde nyligen vid firandet av den indonesiska självständighetsdagen på den indonesiska ambassaden tillsammans med angklung-artister från Mang Ujo-studion i Bandung.

De två länderna vårdar fortfarande såren efter årtionden av konflikt, men samarbetar nu inom säkerhet och försvar, där Indonesien tillhandahåller utbildning för den östtimoresiska polisstyrkan och Östtimors överbefälhavare general Taur Matan Ruak har bjudit in sin indonesiske motsvarighet till ett besök i dili i september.

Resan kommer att vara den första en hög indonesisk militär gör till Östtimor för att bluffa om samarbete under det förgångna decenniet.

Det bilaterala samarbetet har tills nu huvudsakligen fokuserat på gemensam gränssäkerhet, som också omfatta FN-polisen, tull och övningar loiskom migrationsmyndigheter i de två länderna.

30 - President Ramos-Hortas tal vid firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet

Den 30 augusti 1999 organiserade FN en folkomröstning som gav Östtimors folk möjligheten att utöva sitt självbestämmande beträffande territoriets status, en del av Indonesien, om än med viss autonomi, eller en självständig stat. Befolkningen röstade med ett överväldigande flertal för självständighet. Idag firades tioårsdagen av denna historiska händelse i Östtimor. Läs här president José Ramos-Hortas tal vid högtidligheten.

29 - Alkatiri minns turbulent årtionde

När östtimoreserna firar tioårsdagen av folkomröstningen, som ledde till landets självständighet, presenterar Jakarta Globe sin medarbetares Ezki Suyanto intervju med landets förste premiärminister Mari Alkatiri, 59, i hans bostad i Farol, Dili, i slutet av förra månaden.

När ni avgick 2006, sade ni att det hade varit inblandning från utsidan. Vad menade ni?

Jag hyser inga tvivel. Jag hyser fortfarande inga tvivel. Det är klart för mig att det fanns en konspiration. Den började i mitten av 2005, när australiska media började att skada min image. den australiska regeringen vid den tiden var verkligen en konservativ regering.

Det var klart att de var medvetna om att efter 2006, med olje- och gasinkomster, skulle jag kunna göra mycket bättre för det här landet. Så det måste stoppas och de hade framgång med att få sympati och stöd inifrån landet, till och med från Xanana [Gusmão]. Krisen var en inter konfrontation mellan premiärministern och republikens president.

Presidenten och polisen var mot regeringen därför att han hade misslyckats med att få stöd från F-FDTL (Timor Leste Defense Forces, också kända som Falintil) vilket också omfattar polisen.

En stark regering behöver ett starkt politiskt parti bakom sig. Så det skulle vara mycket bättre att partiledaren arbetade på heltid för partiet snarare än att vara för upptagen av regeringen. Det betyder inte att jag inte komemr att hjälpa regeringen, naturligtvis. Jag kommer att göra det. Jag har klargjort för centrakommittén att jag inte är beredd att gå tillbaka, att partiet måste vara starkt.

Fretilin är majoritetspartiet och har enkel majoritet i parlamentet med 29 procent av platserna. Varför är inte Fretilin vid makten?

Det är en mycket underlig situation i det här landet, i vilket en del människor inte respekterar folkviljan. Ledarna tror att de är starkare än folkviljan.

Ledare som like Xanana Gusmão och Ramos-Horta tror att de är stjärnor, som kommer att vara stjärnor hela tiden.

Jag framförde förslaget. Vi kommer att lägga fram en motion för diskussion i parlamentet. Det är konstitutionellt. Vi kan inte bara sitta och ingenting göra till (valåret) 2012. Vi erkänner inte regeringens legitimitet, men framför allt är läget dåligt, särskilt inom ekonomin och överallt är det korruption.

Även om vi trycker på för ett tidigt val, så måste vi göra det med lagliga och konstitutionella medel. Man kan verkligen inte upprepa 2006-års scen och använda våld som ett verktyg för politiska mål. Vi måste sätta stopp för den här våldskulturen, ha fred och en demokratisk kultur.

Vi har gjort kampanjer och vi går till gräsrotsmöten för att sprida budskapet: inget mer våld. Vi måste respektera vår konstitution och våra lagar.

Tio år efter folkomröstningen och sju år efter självständigheten, vad är er reflektion över Östtimor?

Upp och ner. Vi började på rätt sätt men fick många problem. Människor är omedvetna om att utveckling tar tid. Att bekämpa fattigdom kan inte ske på en dag och vi var tvungna att ta itu med krisen 2006.

Misstagen är inte gräsrotsnivåns, utan ledarskapets. En del ledare drömmer om att de kan göra det bättre på kort tid och det är skälet till att vi verkligen fick krisen. Nu är vi på tillbakagång, särskilt när det gäller att bygga upp instutitioner, när människor börjar att rasera allt som omsorgsfullt byggts upp.

Nu står vi inför en mängd problem, så som ohejdad korruption, av det enkla skälet att det system, som byggts blivit förstört av den nuvarande regeringen. Vi fick vår självständighet, men vi skulle ha kunnat åstadkomma mer, särskilttvå eller tre år efteråt, när vi fick pengar från olje- och gasreserverna.

Hur länge kommer Östtimor att vara beroende av det internationella samfundet?

Förenta Nationerna kan inte stanna här i mer än två år eller så, men för utländsk militär och polis är det dags att lämna [landet]. Vi behövde dem 2006, när militär och polis var i konflikt. Om man har armén på en sida och polisen på den andra, kan man inte göra någonting.

Jag bjöd in utländska trupper att komma, men nu är det inte längre någon sådan konfrontation, så det är dags för dem att ge sig av. En del polis- och arméutbildare kan stanna.

Det är fortfarande en lång väg för att utveckla det här landet, trots det har ni vägrat att låna från grupper som den Internationella valutafonden. Varför?

Jag var alltid medveten om att förr eller senare skulle vi få inkomster från olja och gas, så vad är lånen till för? Det skulle bara skapa korruption. En stat är som ett stort bolag. Du måste förbättra kvaliteten hos din administration.

28 - Australier vann första Tour de Timor

Dili. Australiska cyklister dominerad Östtimors första internationella cykeltävling arrangerad för att fira 10-årsdagen av landets folkomröstning om självständighet. Neil Van der Ploeg från Austalien vann det 450 km låna etapploppet på MTB. Hans första pris var hela 15.000 dollar. Äve andraplatse belades av en australier. Damklassen vanns också av en australiska, Tory Thomas.

27 - Ny rapport om Östtimor från Amnesty

FN:s säkerhetsråd borde etablera en internationell brottstribunal med jurisdiktion över alla grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i samband med Östtimors folkomröstning om självständighet 1999 och de föregående 24 åren av indonesisk ockupation, sade Amnesty International i en rapport som presenteras idag för att markera tioårsdagen av självständighetsomröstningen.

Ett årtionde efter att Östtimor röstade för självständighet fortsätter en kultur av straffrihet att hemsöka landets befolkning.

Grundat på ett uppdrag i Östtimor i juni, ger Amnesty Internationals rapport Vi ropar efter rättvisa, straffrihet består i Östtimor efter tio år (We Cry for Justice, Impunity persists 10 years on in Timor-Leste) en översikt över hur de flesta förövarna av brott begångna mellan 1975 och 1999, också de som förde befäl vid den tiden, ännu inte åtalats vid en trovärdig, oberoende och opartisk tribunal, varken i Indonesien eller Östtimor.

"Trots nationellt och internationellt sponsrade juridiska initiativ har Östtimors folk fortsatt nekats rättvisa och skadestånd. 1999 dödade den indonesiska militären och deras anti-självständighetsmilis feler än tusen timoreser inför världens ögon, men det har inte ukrävts något riktigt ansvar för dessa våldsdåd", sade Donna Guest, Amnesty Internationals ställföreträdande direktör för Asien-Stilla havet.

"Besvikna timoresiska offer vittnade gång på gång för olika organ, men de har ännu inte sett några betydande tecken på ansvar", sade Donna Guest.

Medan ett antal förövare på lägre nivå har dömts, är de flesta för brott mot mänskligheten misstänkta fortfarande på fr fot i Indonesien.

De timoresiska och indonesiska regeringarna har valt att undvika rättvisa för offren för de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter i Östtimor genom mekanismer som den för Indonesien och Östtimor gemensamma sannings- och vänskapskommissionen från 2005, vilka inte omfattar åtal av förövare.

"Den väg som dessa två regeringar valt har försvagat laglydigheten i de bägge länderna", sade Donna Guest. "Offren behöver ett tydligt åtagande av de indonesiska och östtimoresiska regeringarna och Förenta Nationerna att utreda alla anklagelser och ställa de för de grova kränkningarna mot mänskliga rättigheter begångna mellan 1975 och 1999 ansvariga inför rätta."

FN:s säkerhetsråd, som tidigare var en uttalad förespråkare för rättvisa för offren för våldet 1999, har de senaste åren misslyckats med att följa upp sitt åtagande till det timoresiska folket. Amnesty International vädjar till FN:s säkerhetsråd att sätta upp en långsiktig, omfattande plan för ett slut på straffriheten för dessa brott, inklusive upprättandet av en internationell brottstribunal med jurisdiktion över alla brott begångna i Östtimor under den indonesiskaa ockupationen mellan 1975 och 1999.

26 - Några fakta om Baucausjukhuset som omtalas i artikeln Paradise Still Lost

För att få en balanserad syn på Baucausjukhuset i förhållande till nedanstående utdrag ur artikeln Paradise Still Lost:

Jag hoppas att de anonyme australiske utredaren, som citerades av Cameron England, överväger att bekräfta de ovan nämnda sakförhållandena, innan han fler gångr låter sig citeras anonymt.

Om det finns några anklagelser om att anbudsprocessen enligt vilken "....ett koreanskt bolag, som vann kontraktet trots att dess anbud låg 2 miljoner dollar högre än dess konkurrenters..." borde det göras en utredning avseende hälsoministeriet, planerings- och finansministeriet och premiärministern i den andra konstitutionella regeringen.

26 - Sammanfattningar av de gångna tio åren

Tioårsdagen av folkomröstningen 1999, som avslutade 24 års brutal, olaglig indonesisk militärockupation av Östtimor, är ett tillfälle att utvärdera var landet är nu, att reflektera över det förflutna och begrunda framtiden. För att högtidlighålla tillfället har La'o Hamutuk skrivit flera bakgrundsrapporter, som utvärderar den senaste dekadens framsteg, ser på den nuvarande situationen och förslår vad som återstår att göra.

Källa: La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)

21 - Nedtystandet av Östtimor: utelämningarnas parodi

Östtimorkännaren John Pilger har skrivit om händelserna runt invasionen 1975 med anledning av den nya Balibo-filmen. Vi återger artikeln ur New Statesman nedan.

It is ten years since East Timor's referendum on freedom from Indonesia - but, as the gaps in a new film show, the western cover-up continues.

On 30 August it will be a decade since the people of East Timor defied the genocidal occupiers of their country to take part in a United Nations referendum and vote for their freedom and independence. A "scorched earth" campaign by the Indonesian dictatorship followed, adding to a toll of carnage that had begun 24 years earlier when Indonesia invaded tiny East Timor with the secret support of Australia, Britain and the United States. According to a committee of the Australian parliament, "at least 200,000" died under the occupation, a third of the population.

Filming undercover in 1993, I found crosses almost everywhere: great black crosses etched against the sky, crosses on peaks, crosses in tiers on the hillsides, crosses beside the road. They littered the earth and crowded the eye. A holocaust happened in East Timor, and it tells us more about rapacious western power, its propaganda and true aims, than even current colonial adventures. The historical record is unambiguous that the US, Britain and Australia conspired to accept such a scale of bloodshed as the price of securing south-east Asia's "greatest prize" with its "hoard of natural resources".

Philip Liechty, the CIA operations officer in Jakarta at the time of the invasion, told me: "I saw the intelligence. There were people being herded into school buildings by Indonesian soldiers and the buildings set on fire. The place was a free fire zone . . . We sent them everything that you need to fight a major war against somebody who doesn't have any guns. None of that got out . . . [The Indonesian dictator] Suharto was given the green light to do what he did."

Britain supplied Suharto with machine-guns and Hawk fighter-bombers, which, regardless of fake "assurances", were used against defenceless East Timorese villages. The critical role was played by Australia: this was Australia's region. During the Second World War, the people of East Timor had fought heroically to stop a Japanese invasion of Australia. Their betrayal was spelled out in a series of leaked cables sent by the then Australian ambassador in Jakarta, Richard Woolcott, prior to and during the Indonesian invasion in 1975.

Echoing Henry Kissinger, he urged "a pragmatic rather than a principled stand", reminding his government that it would "more readily" exploit the oil and gas wealth beneath the Timor Sea with Indonesia than with its rightful owners, the East Timorese. "What Indonesia now looks to from Australia", he wrote, as Suharto's special forces slaughtered their way across East Timor, "is some understanding of their attitude and possible action to assist public understanding in Australia".

Two months earlier, Indonesian troops had murdered five newsmen from Australian TV near the East Timorese town of Balibo. On the day the capital, Dili, was seized, they shot dead a sixth journalist, Roger East, throwing his body into the sea. Australian intelligence had known 12 hours in advance that the journalists in Balibo faced imminent death, and the government did nothing. Intercepted at the Australian spy base Defence Signals Directorate near Darwin, which supplies US and British intelligence, the warning was suppressed so that it would not expose the western governments' part in the conspiracy to invade, or the official lie that the journalists had been killed in "crossfire".

The then secretary of the Australian defence department, Arthur Tange, a notorious cold warrior, demanded that the government should not even inform the journalists' families of their murders. No minister protested to the Indonesians.

This criminal connivance is documented in Death in Balibo, Lies in Canberra, by Desmond Ball, a renowned intelligence specialist, and Hamish McDonald.

The Australian government's complicity in the journalists' murder and, above all, in a bloodbath greater proportionally than that perpetrated by Pol Pot in Cambodia has been cut from a major new film, Balibo, which has begun its international release in Australia. Claiming to be a "true story", it is a travesty of omissions. In eight of 16 drafts of his screenplay, David Williamson, the distinguished Australian playwright, graphically depicted the chain of true events that began with the original radio intercepts by Australian intelligence and went all the way to Prime Minister Gough Whitlam, who believed East Timor should be "integrated" into Indonesia. This is reduced in the film to a fleeting image of Whitlam and Suharto in a newspaper wrapped around fish and chips.

Williamson's original script described the effect of the cover-up on the families of the murdered journalists, their anger and frustration at being denied information and their despair at Canberra's scandalous decision to have the journalists' ashes buried in Jakarta with Ambassador Woolcott, the arch-apologist, reading the oration. What the government feared if the ashes came home was public outrage, directed at the west's client in Jakarta. All this was cut.

The "true story" is largely fictitious. Finely dramatised, acted and located, the film is reminiscent of the genre of Vietnam movies, such as The Deer Hunter (1978), which artistically airbrushed the truth of that atrocious war from popular history. Not surprisingly, Balibo has mostly been lauded in the Australian media, which took minimal interest in East Timor's suffering during the long years of Indonesian occupation. So enamoured of General Suharto was the country's only national daily, the Australian, owned by Rupert Murdoch, that its editor-in-chief Paul Kelly led Australia's principal newspaper editors to Jakarta to shake the tyrant's hand.

I asked Balibo's director, Robert Connolly, why he had cut the original script and omitted all government complicity. He replied that the film had "generated huge discussion in the media and the Australian government" and in that way "Australia would be best held accountable". Milan Kundera's truism comes to mind: "The struggle of people against power is the struggle of memory against forgetting."

20 - FN kommer att dra ner på engagemanget i Timor

Förenta Nationerna förbereder att gradvis minska sin närvaro i Östtimor och tror att Australien skulle kunna göra det samma, säger missionens stabschef, Gerard Gallucci.

Den 1600 personer stora FN-styrkan, som huvudsakligen består av poliser, har fokuserat på träning och handledning av den lokala polisen sedan våldsutbrottet 2006, som fljde på tillbakadragandet av utländska styrkor.

Gallucci sade att läget varit lugnt sedan början av förra året, när rebeller attackerade presidenten, José Ramos-Horta, och han förväntade att FN börjar minska sina styrkor så snart som nästa år. Men alla tillbakadraganden skulle bli gradvisa och utformade för att förhindra ett säkerhetsvakum och en upprepning av störningarna 2006 och 2008.

"Säkerhetsnivån är för tillfället hög",sade Gallucci. "Läget har förbättrats väsentligt under de gångna 18 månaderna ... De kommande månaderna och åren kommer det att bli en del neddragningar. Vi kommer inte att göra det som vi gjorde förra gången FN överlämnade ansvaret till lokala styrkor.

"Den här gången ska vi hålla antalet av våra poliser konstant under en tid för att hjälpa till med handledning. Vi sätter in upp något datum för detta."

Gallucci, som besökte Canberra för att tala i Australian Defence College och möta regeringstjänstemän, sade att uppdraget troligen skär ner sin budget på 205 miljoner dollar nästa år med omkring 10 procent före tillbakadragandet av styrkor. Det är "ett riktigt antagande" att Australien också skulle kunna minska sin styrka på 650 personer.

"Vi skull inte ha startat processen själva om vi inte tyckte det var bra att Timor i ökande grad kan stå för sin egen säkerhet", sade han.

"Vi har hört förslag att Australien och Nya Zeeland kommer att minska sina styrkor. Jag tror inte vi skulle bli överraskade av det."

Gallucci sade att under de tio år sedan östtimoreserna röstade för självständighet har de största prestationerna varit upprättandet av en stabil demokrati och ett rättsväsende.

Men det internationella samfundet skulle behöva fortsätta sitt åtagande, särskilt för att hjälpa till med att lösa markkonflikter och bistå regeringen att använda tillgångarna de samlat genom olje- och gasaffärer förnuftigt.

12 - Östtimor - statskalender juli 2009

Den här särskilt skapade webbplatsen är det närmaste en statskalender man kan hitta.

Webbplatsen, http://file2.ws/officials, listar regeringsmedlemmar och högre statstjänstemän med uppdrag och kontaktinformation. Listan har sammanställts av UNMIT:s enhet för stöd till demokratiskt regerande.

12 - Shirley Shackleton och en bloggare recenserar filmen Balibo, som historierådgivaren kommenterar

05 - Östtimorhjälp "nådde aldrig folket" - radiointervju

Östtimors president José Ramos-Horta har vädjat till den australiska regeringen att göra en översyn av sin policy för hjälp till Östtimor.

Han hävdar att tre miljarder dollar i västlig hjälp på senare tid, citat, "nådde aldrig folket".

Ramos-Horta säger att det mesta av medlen förbrukats för konsulter, studieuppdrag, rapporter och rekommendationer.

Han hävdar till och med att andelen fattiga i Timor håller på att växa trots hjälpmiljarderna.

Dr Tim Anderson från gruppen AID/WATCH, som bevakar utvecklingshjälp, talade med Ann Deslandes om användningen och missbruket av australiska bidragsmedel i Östtimor och regionen.

02 - Livet med en helomvändning

Jag frågar mig själv om och om igen hur Dili kunde vara så lugnt "bara" tre år efter våldet. Lugnet, ibland nästan lättsinnigt, känsla av västånd.

2006 drogs människor ut ur småbussar och tvingades bevisa att de kunde räkna tii tio utan fel accent. De som misslyckades att utan ansträngning säga "h-at" för fyra blev slagna eller värre, ivägsläpade. Människor levde förstörda av rädsla för sina grannar. För främlingar. De levde i rädsla föt sig själva. Det fanns inte längre en militärstövel, det var en skrämmande timoresisk "shinelo".

Allt som återstår i stadslandskapet från 2006 är minnesmärket för polisen dödad i Caicoli.

Under turer till Dilis stadsgränser till Becora, ner genom Bidau Santana, och sedan ut till Cristo Rei och tillbaka upp till Delta Comoro, tillbaka ner genom Fatumeta och sedan upp Taibesse och runt China Rate och tillbaka nerför Lahane undrar jag hur mycket som är lagrat där och hur stress och ilska hanterats. Vart tog de vägen? Svaldes det? Begravdes det? Är det bokstavligen undanlagt som en oanvänd pil?

Jag mötte en del unga som har gjort ett medvetet val att lämna Dili, att åka tll Indonesien, till England. Dili är för litet för rymma all deras stress och ilska.

Det är svårt att förmedla hur det kändes 2006, så det är svårt fånga den underliga skillnaden mot dagens Dili.

Mängder av snickare upptagna av att snickra fönster och dörrkarmar med internflyktingars pengar; den massiva renoveringen av Motaelkyrkan för mer än 400.000 dollar och de större och dyrare arbetena på katedralen; de nya krokodilhuvudena av trä runt upptäckarmonumentet framför guvenörspalatset (e

Östtimor Nyheter

2009

December

30 - Familjen kräver utredning av polisens dödsskott

30 - FN hjälper till med att utreda dödsskjutning

30 - Varför inte bara pengar kan lösa Östtimors problem

30 - Östtimor ser fram mot 2010

24 - Malaysia beordras kompensera felaktigt anhållna aktivister

23 - Tvångsarbetsstäddag

21 - Sex skadade när tidigare östtimorflyktingar bråkar med bosatta i Kupang

20 - Finansministeriets budgetrapport för kvartal 3

18 - CAVR/CTF:s uppföljninginstitution: Lägesrapport (om parlamentsbehandlingen)

18 - Östimor övertar ytterligare säkerhetsansvar från FN och Spanien finansierar jordbruksprojekt

17 - Bloggen The Dili Insider stängs.

16 - Dragkamp om naturgasanläggning

15 - 50.000 nya mobilabonnenter för Timor Telecom på en månad

10 - Minskning av australiska styrkor i Östtimor

09 - Presidentens avskedstal till generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare: Lugn efter stormen

09 - Lasamas tal på antikorruptionsdagen

07 - Officiell overksamhet framtida risk för viktig radiolänk

04 - Timoreser vid Köpenhamnsmötet

03 - Återlämning av ansvaret till Östtimors polis

02 - En ny budget för Östtimor. Men frågor ...

November

25 - Tala om det för piloten - ur bloggen Return to Rai Ketak

24 - Vägprojekt ska öka tillväxten och minska fattigdomen

24 - 10 år av UNPOL i Östtimor - ett misslyckande

23 - Kinesiska basplaner för Östtimor orsakar huvudbry

18 - På väg mot framtida välstånd

18 - UNMIT:s veckomagasin på nätet

18 - Om arbetet med statsbudgeten för 2010

16 - Ris- och majspriserna har höjts väsentligt

14 - Oberoende medias roll i kampen mot korruption

11 - Kris för elkraftsutbyggnaden

11 - Video - rebellrättegång [om attentatet mot presidenten] fängslar Östtimor

10 - Regeringen kommer att överskrida ESI 2009

08 - Video - Offer för våld i Östtimor nekas rättvisa

05 - Generalsekreterarens talesperson om överföringen av Bere

05 - Utbetalningar av fas II Återhämtningspaket börjar

04 - Någon är inte helt trogen sanningen (Om Bere-fallet)

04 - La'o Hamutuks kommentarer till förslaget för Östtimors budget 2010

Introduction

Risking or experiencing the Resource Curse

The budget should serve the people, not the state

Using the Petroleum Fund sustainably

Now is not the time to borrow

Timor-Leste’s 12.8% non-oil GDP growth last year is a distraction

Actual domestic revenues are half as much as the budget claims

Cancelling the heavy oil power plant

Shedding light on Electricity of Timor-Leste (EDTL)

The Pakote Referendum is a bad precedent

Legal and institutional issues in the petroleum sector

Conclusion

03 - Östtimors finanser oroar

03 - Maternus Bere tillbaka i Indonesien

03 - Australiens ambassad svarar på indonesiska oljeläcksklagomål

01 - Palmindex

Oktober

30 - Oljeläckaget i Timorsjön fortsätter

30 - Misstänkt för Östtimormassaker tillbaka i Indonesien för behandling av opublicerade hälsoproblem

30 - Oberoende grundlig utvärdering av behoven inom rättsväsendet

30 - Östtimors regering och UNICEF pekar ut fem distrikt som prioriterade

30 - Hundratals anmälda till internationell sportfisketävling

29 - Östtimoresiska myndigheter utvärderar projekt av portugisisk grupp att öppna bank

29 - Östtimors regering godkänner portugisiskt fastighetsprojekt i Dili

28 - Folkomröstningspaket för att återuppbygga Östtimors jordbruksområden

28 - Östtimors budget för 2010 prioriterar infrastruktur

27 - Presidenten lovordar Fernado Fereira

25 - Utrikesministeriet bloggar på http://mnerdtimorleste.blogspot.com/

23 - Atul Khares tal i säkerhetsrådet den 23 oktober 2009

23 - Säkerhetsrådets debatt om Östtimor

22 - Samtal med president José Ramos-Horta

20 - Öppet brev om rättvisa till FN:s säkerhetsråd

20 - Horta: Östtimor skickar tillbaka Maternus Bere och Lucia: Timoreser borde inte motsätta sig det

20 - Brev till FN:s säkerhetsråd om rättvisa

19 - Världslivsmedelsprogrammet tackar för stöd från Spanien och Brasilien till skolbarn

17 - Tvivel klibbar på Dili-affär

17 - President Ramos-Horta rensar stånd, tar människornas försörjning

16 - Förslaget till ny statsbudget på nätet

15 - Proffsteam om Tour de Timor

Östtimor
Nyheter