Ny regering i Östtimor

D v s den är inte längre så ny, men vi har inte skrivit om detta i tidigare nummer av Merdeka & ÖsttimorInformation. Däremot har vi skrivit utförligt om turerna runt denna nya regering på vår webbplats, http://www.osttimorkommitten.se. Den första notisen är daterad den 22 januari (2020) och den senaste den 24 juni.

Koalitionsregeringen spricker

Det hela började den 17 januari 2020 när det största partiet, CNRT1 , i den 18 månader gamla koalitionsregeringen bestående av de tre partierna CNRT, PLP2 och KHUNTO3 avstod från att rösta för regeringens budgetförslag!

Det stora oppositionspartiet Fretilin4 röstade mot budgeten, som omfattade stora nedskärningar för hälsovård, utbildning och vatten- och avlopp men behöll hundratals miljoner för regeringens kontroversiella infrastruktur för behandling av flytande naturgas och oredovisade transfereringar kritiserade av ekonomer. Att CNRT avstod från att rösta beseglade budgetens öde.

Omröstningen den 17 januari 2020 blev ett nytt lågvattenmärke för de 18 månaderna av premiärminister Taur Matan Ruaks (ett alias för José Maria Vasconcelos) styre.

Ruak är ledare för Folkets befrielseparti (PLP), ett av de tre partierna i regeringskoalitionen Allians för förändring och framsteg (Alliance for Change and Progress - AMP), och kan nu inte längre göra nya utgifter i ett land som är tungt beroende av regeringens ekonomiska stimulanser.

Enligt Timors så kallade duodecimala system - som gäller när årsbudgeten ännu inte gäller - ska en tolftedel av föregående års budget gälla för varje månad. Den senaste gången det här system användes var 2017 och 2018 kastades landet in i en recession.

2017 sjönk BNP med 3,5 % och ytterligare 0,2 % året därefter. 2019 gick det bättre, BNP växte med 4,5 % när budgeten med dess stimulanser godkänts.

Det här är verkligen inte business as usual, sade Michael Leach, professor i internationell politik vid Swinburnes universitet och Östtimorexpert till Crikey. Det här är en situation i vilken det största partiet i en regerande allians har misslyckats med att få stöd för sin egen budget. Det har tvingat Östtimor tillbaka till reservsystemet för budgeten, vilket skulle kunna orsaka ekonomisk tillbakagång och inte kommer att vara populärt. Någon måste ge efter.

Ruak, tidigare motståndsledare som var landets president 2012-2017, har utsatts för tryck eftersom han misslyckats med att få godkännande av president ‘Lú Olo’ Guterres av nio ministrar föreslagna av CNRT och, naturligtvis, stödda av CNRT:s ordförande Xanana Gusmão.

Det här har gjort att ett antal departement styrts av ställföreträdande ministar från de mindre partierna i AMP-koalitionen - PLP och Kmanek Haburas Unidade Nasional Timor Oan (KHUNTO).

Den här situationen har skapat spänningar inom AMP-koalitionen, därför att CNRT har tappat kontrollen över avsevärda budgetposter, vilket berövat majoritetspartiet operativ kraft.

Östtimors konstitution förbjuder att förslag presenteras en andra gång under samma parlamentssession. En del inom regeringen i Dili säger att det betyder att det inte blir någon omröstning om budgeten förrän i september. Men det debatteras om huruvida budgeten ska behandlas som andra förslag. Oavsett detta så är det osannolikt att frågan löses inom en snar framtid.

Draget att låta budgetförslaget falla ses allmänt som ett maktspel av Gusmão - nationens firade revolutionshjälte och fortfarande dess mäktigaste politiker. Han har varit president (2002-2007) och premiärminister (2007-2015).

Gusmão och Ruak, en gång vapenbröder, blev osams när den senare var president men försonades före det senaste valet, när PLP ändrade sitt stöd till CNRT i stället för Fretilin. Det verkar nu som om relationen återigen är problematisk och många spekulerar om att Gusmão planerar att driva bort Ruak.

2020 års budgetprocess har både varit kontroversiell och onödigt komplicerad. Efter åtskilliga månaders konsultationer av alla partier liksom allmänheten presenterade premiärministern en budget på 1,95 miljarder US-dollar. Ramaskriet mot detta var utbrett och inkluderade en rapport från parlamentets budgetkommitté om att budgeten skulle kunna bryta mot konstitutionen. Det ledde till ett andra budgetförslag på 1,6 miljarder som förkastades förra veckan.

Utöver betydande bistånd, med Australien som den största biståndsgivaren, förlitar sig Östtimors regering för finansiering nästan enbart på sin självständiga oljefond. Den är nu värd omkring 16 miljarder dollar och har finansierats med royalties från Bayan-Udan-projektet i Timorhavet mellan det lilla landet och Australien.

Men detta intäktsflöde är ändligt och tillgångarna spås vara uttömda 2023. Efter att en FN-domstol förkastat ett havsgränsavtal med Australien 2018, som den bedömt som ojämnlikt, var den av Gusmão för CNRT formulerade lösningen att för 650 miljoner dollar köpa ut de utländska parterna ConocoPhillips och Shell ur en annan, oexploaterad tillgång känd som Greater Sunrise.

Nästa steg är ett kontroversiellt projekt för att processera flytande naturgas på landets avsides belägna sydkust, känt som Tasi Mane-projektet. Det skulle kunna kosta så mycket som 12 miljarder dollar och inbegriper en rörledning under havet tvärs över en farligt djup havsgrav.

Guterres, som antas redan ha fört informella diskussioner med alla politiska partier före budgetförslagets förkastande, har mycket begränsad makt att agera om inte Ruak avgår - någonting som regeringskällor sade att han inte har för avsikt att göra.

Om det sker, kan presidenten utlysa nyval eller be parlamentet att rösta fram en annan regring efter konsultationer med alla partier.

Möjligheten av en nationell samlingsregering - en mekanism som har fungerat för att lösa tidigare dödlägen - som övervägts ser nu ut att vara död med Fretilin angeläget att vaka ut det hela. Gusmão kan kanske till och med komma tillbaka som premiärminister eller utse en annan CNRT-ledare. I vilket fall som helst fortsätter människorna i Östtimor att vara dåligt behandlade av sina åldrade självständighetsledare.

President ‘Lú Olo’ sade i ett tal lördagen den 18 december att han inte skulle använda sin rätt att enligt konstitutionen upplösa parlamentet och orsaka Timors tredje val på tre år. Och han stöder att Taur Matan Ruak stannar på sin post.

Det finns ännu inte något beslut att ändra den politiska situationen. Så [jag] kommer att diskutera med alla [parti]ledare för att höra på deras idéer för att lösa den politiska situationen och föra Timor framåt, sade presidenten.

Denna vädjan om enhet upprepades av oppositionspartiet Fretilin, som hjälpte till vid fredagens omröstning att fälla budgeten. Partiets ställföreträdande ledare Antoninho Bianco sade att det var dags för partiledarna att lösa situationen.

Den här situationen kan väcka alla ledare … att lyssna på varandra och följa varandra, sade han efter fredagens omröstning.

Det är dags att närma sig varandra och föra in det här landet i framtiden.

Tilman - Premiärministern kan inte lägga fram en annan budget under 2020

Den tidigare presidentkandidaten och advokaten Manuel Tilman hävdar att premiärminister Taur Matan Ruak kan bli tvungen att vänta till 2021 för att lägga fram 2020 års budget.

Artikel 97 i Östtimors konstitution säger att när ett förslag avslås i den här sessionen [under räkenskapsåret 2020] kan de inte lägga en ny budget under 2020. Bara under 2021 kan [premiärministern] lägga ett nytt förslag, sade Tilman till TATOLI på lördagen.

En budgetpatt skulle behöva vara 60 dagar, sade han, innan presidenten kan ingripa, men också att president Lú Olo är tvungen att enligt konstitutionen konsultera partiledarna före ett eventuellt beslut om upplösning.

Regering utan parlamentsmajoritet

Den 11 februari sade CNRT:s ordförande Duarte Nunes att en förutsättning för CNRT:s godkännande av en ny regering är att president ‘Lú-Olo’ gör en reträtt och svär in partiets ministrar, vilket han vägrat under 18 månader.

Xanana Gusmão tillkännagav den 22 februari att han skapat en ny parlamentarisk majoritet. Den bestod av hans parti CNRT (21 mandat), Democratic Party (5 mandat), KHUNTO (fem mandat) och tre små partier med vardera ett mandat, United Party for Development and Democracy, Frente Mudanca och Timorese Democratic Union. Den nya alliansen har alltså 34 av 65 mandat i parlamentet.

Premiärminister Taur Matan Ruak reagerade på den nya parlamentsmajoriteten med att den 25 februari begära avsked hos presidenten.

Ruak tog på grund av coronapandemin den 8 april tillbaka sitt erbjudande om att avgå.

Den 30 april såg två nya drag i kampen om regeringsmakten. Premiärminister Ruak nominerade sex ministrar för att fylla de flesta luckorna på grund av presidentens vägran att godkänna 8 ministrar. Fem av de nominerade kommer från Fretilin och en från det demokratiska partiet (PD). Det andra draget var att KHUNTO lämnade Gusmãos majoritetsallians och förklarade att de åter stöder Ruaks regering. Den får därmed åter stöd av flertalet parlamentsledamöter.

Östtimors regering ställdes inför en exempellös konstitutionell utmaning den 10 maj när 19 parlamentsledamöter lämnade in en petition till landets appellationsdomstol med kravet att president Francisco Guterres ska utredas för att eventuellt ha brutit mot författningen.

Parlamentsledamöterna, 18 från den tidigare koalitionspartnern CNRT och en från UDT/FM, är ilskna över att Lú-Olo, som presidenten också är känd som, inte har tillåtit nio av deras kollegor att inta sina poster i regeringen två år efter parlamentsvalet 2018.

Nästa drag i kampen om regeringsmakten togs av CNRT. I ett brev till premiärminister Ruak den 11 maj förklarade Gusmão att partiet bett sina ministrar i regeringen att avgå.

Samma dag avvisade parlamentets talman Arão Noé Amaral krav från medlemmar i de tre regeringspartierna (PLP, KHUNTO och Fretilin) att han och vice talmannen skulle avgå. Amaral hävdade att enligt konstitutionen skulle presidenten vara tvungen att upplösa parlamentet för att avsätta honom och vice talmannen.

Den 18 maj utspelade sig närmast skandalartede scener i parlamentet. Dess vice talman, Maria Angelina Sarmento (PLP), tvingades med våld ut ur sessionssalen efter att hon försökt ta talmannens plats. Ledamöter från CNRT hindrade Saramento från att ta kontrollen för att tillåta en omröstning om att avsätta talmannen Arão Noé Amaral (CNRT).

Bråket i parlamentet fortsatte också den 19 maj.

CNRT tillkännagav den 23 maj att alla dess ministrar skulle avgå den följande måndagen (den 25 maj), bland andra Ágio Pereira, den mest erfarne av all ministrar i regeringen med 13 år i fem olika regeringar.

Ny regering

Slutligen, den 24 juni, godkände president Francisco Guterres Lú Olo premiärminister Taur Matan Ruak ombildning av regeringen. Därefter har det varit lugnt på denna front, regeringen har majoritet i parlamentet.

En följd av denna turbulens är att det fortfarande den 10 oktober inte finns en av parlamentet godkänd budget för 2020 trots att mer än tre kvartal av året redan gått.

Tommy Pollák

Källor:

Noter:

  1. CNRT - National Congress for Timorese Reconstruction
  2. PLP - People’s Liberation Party
  3. KHUNTO - Kmanek Haburas Unidade Nasional Timor Oan
  4. Fretilin - Frente Revolucionaria de Timor Leste Independente