Migrantarbetare fördömer ‘modernt slaveri’ i Sydkorea

Systemet för att bevilja arbetstillstånd - Employment Permit System (EPS) - är avsett att både gynna arbetsgivare i Sydkorea, som behöver arbetskraft, och asiatiska arbetare som söker bättre betalda arbeten utomlands. Men det 16 år gamla systemet kritiseras för att verka till migrantarbetarnas nackdel. De är utsatta för missbruk och till och med slavliknande exploatering av arbetsgivarna. Problemets kärna är en formulering i lagstiftningen, som i praktiken gör det omöjligt för arbetarna att byta arbetsplats.

‘Modernt slaveri’

Fiskaren Lopes M. från Östtimor led av förfärliga arbetsvillkor och människorättsbrott på en liten ö i flera år. Han sade på en presskonferens den 18 oktober: Under ansjovissäsongen åkte jag ut till havs till och med två gånger per dag, var tvungen att torka ansjovisen och även ta hand om fiskenäten, vilket innebar 15-20 timmars arbete per dag. Det innebar inte att jag tjänade mer pengar.

Han var i praktiken inlåst och isolerad på Kaeyado utanför Kunsan, eftersom han inte kunde ta sig därifrån utan arbetsgivarens tillstånd. Han skickades till andra arbetsplatser flera gånger i strid mot anställningskontraktet. Han tjänade omkring 1.765 dollar per månad, något som han först nyligen fick reda på eftersom arbetsgivaren hade haft hans bankbok. Han sade: När jag fiskade på båten serverades ingen måltid utan bara bröd och Choco Pie (chokladgodis). Lopes kom i juli 2014 för första gången till Sydkorea och arbetade för sin chef på Kaeyado i fyra år och tio månader. Han fick sitt andra arbetstillstånd 2019, som varar lika länge, under förutsättning att han skulle stanna hos samma arbetsgivare. Han flydde från ön i september och bor sedan dess i ett härbärge. Han sade: Om jag kunde, så skulle jag vilja byta jobb och åka till ön Cheju, där min vän bor.

Lopes öde är inte unikt. I juli genomförde den natio- nella människorättskommissionen en undersökning av arbetsvillkoren för 63 migrantarbetare på fiskebåtar vid öar längs västkusten. De arbetade i genomsnitt 12 timmar per dag och hade mindre än en timmes paus. Omkring 90 procent av arbetarna svarade att de inte hade några officiella lediga dagar under året. Deras genomsnittliga månadslön var cirka 1.700 dollar, vilket är mycket lägre än minimilönen på omkring 2.700 dollar. Sex arbetares pass hade konfiskerats och bank- böckerna för 23 personer blev omhändertagna.

Bundna till arbetsgivarna via kontrakt, visum

En vietnames, som började arbeta i Sydkorea 2019, utvecklade nässymptom efter att ha blivit exponerad för svetsrök och svetsgas. När han berättade det för sin arbetsgivare i januari, lovade hans chef honom att få byta arbetsplats om han stannade sex månader till. Han frågade igen efter sex månader, men blev förvägrad, utpressad, överfallen och även anklagad för att ha haft coronavirus. Han sade: Efter att ha fullgjort mitt arbete efter ett år den 19 juni, frågade jag igen chefen om jag kunde finna en annan arbetsgivare. Chefen var avvisande. Han sade att arbetsgivaren tvingade honom att skriva på ett papper i vilket han medgav att han skulle arbeta där i ytterligare tre år. Den 13 juli tog arbetsgivaren min temp och tog med mig till en hälsoklinik för ett coronavirustest, fastän jag inte hade några symptom.” Mannen isolerades under juli i två veckor i ett litet rum utan säng och badrum. Efter att hans chef överföll honom i början av september, rapporterade han detta till polisen och skrev en vädjan till en lokal arbetsförmedling om att få byta arbetsplats. Han väntar nu på att få besked.

Även Shiva Tharu, en 40 år gammal man från Nepal, bad förra året sin arbetsgivare om att få bryta anställningskontraktet och låta honom byta till en annan arbetsplats efter ha arbetat hårt. Min chef sade att han skulle låta mig göra det om jag bara betalade honom sade han. Han gav chefen 440 dollar och kunde därför bryta sitt kontrakt med en textilfabrik. Han arbetar nu på en metallfabrik.

Krav på en översyn av EPS

EPS har sedan det infördes 2004 varit en viktig kanal för att importera arbetare från 16 asiatiska länder för att möta arbetskraftsbrist vid små och medelstora företag inom tillverkningsindustrin, jordbruket och fisket. Många sydkoreanska arbetare avvisar dessa lågkvalificerade jobb på grund av dåliga arbetsvillkor och låga löner. För närvarande finns det ungefär 248.000 migrantarbetare som kommit via EPS.

Migrantarbetare kommer till Sydkorea med ett kontrakt, som initialt tillåter dem att arbeta upp till tre år. Om deras arbetsgivare går med på det, kan de förlänga kontraktet med ett år och tio månader. Om de anses vara flitiga arbetare, kan de få möjlighet att återvända och arbeta i fyra år och tio månader till. De får bara byta arbetsplats tre gånger under vistelsen och bara i undantagsfall. Med arbetsgivarens medgivande kan en arbetare bryta sitt kontrakt och börja arbeta någon annanstans. Annars måste arbetarna bevisa att de har blivit illa behandlade eller blivit underbetalda eller så måste deras arbetsplatser läggas ned. De som lämnar sina arbeten utan arbetsgivarnas medgivande rapporteras till polisen som illegala immigranter som kan bli deporterade enligt aktivister.

Advokaten Jeong Jina säger att EPS inkräktar på arbetarnas grundläggande rättigheter. EPS är avsett för att en migrantarbetare ska arbeta hos en arbetsgivare i upp till nio år och åtta månader. En migrantarbetare undertecknar ett anställningskontrakt innan personen kommer till Sydkorea och även innan de träffar sin arbetsgivare på grundval av den begränsade informationen i kontraktet påpekade hon. Detta tillgodoser inte migrantarbetarnas mänskliga rättigheter sade Jeong, som representerar fem migrantarbetare som lämnade in en vädjan till författningsdomstolen i mars. Arbetarna hävdar i sin vädjan att föreskriften i EPS, som begränsar migrantarbetarnas möjligheter att byta arbetsplats, bryter mot grundläggande rättigheter i Sydkoreas författning och utgör tvångsarbete.

Arbetsmarknadsdepartementet hävdar att de kontroversiella restriktionerna är nödvändiga för att förhindra att systemet ska öppna möjligheter till illegal immigration. Enligt departementet är huvudsyftet med EPS att komma till rätta med bristen på arbetare för små och medelstora företag och att migrantarbetarna ska kunna resa in i Sydkorea bara när en arbetsgivare kan anställa dem. Woo Sam-yeol, som är föreståndare för Asan Migrant Workers Center, sade att det är dags att Sydkorea tar itu med den inhumana behandlingen av migrantarbetarna. Han sade: Vi kan inte förneka att migrantarbetarna är bundna till sina arbetsgivare på villkor som liknar slavars. Han lade till att ingen arbetare ska tvingas till tvångsarbete och att alla förtjänar att bli rättvist betalda för sitt arbete.

Samtidigt som de för en kamp mot författningsdomstolen drar migrantarbetarna och deras förespråkare igång en kampanj för en översyn av EPS. Ordföranden för migranternas fackförening Udaya Rai sade: Alla arbetare har rätt att välja och byta jobb. Men för migrantarbetare, erkänner regeringen inte dessa grund- läggande rättigheter. Det är anledningen till att för- skräckliga arbetsvillkor på arbetsplatser där migrant- arbetare har tvingats arbeta inte förbättras.

Gabriel Jonsson

Källa:

  • The Korea Herald/Asia News Network, Migrant workers denounce ‘modern-day slav- ery’ in Korea, https:// newsinfo.inquirer.net/1350855/migrant- workers-denounce-modern-day-slavery-in- korea, 21 oktober 2020.

Not:

  • Antalet gästarbetare från Östtimor i Sydkorea var 1.886 i åldrarna 25-35 mellan åren 2009 och 2015.