Östtimor - Nyheter 2024

Dili. Östtimors andra runda av Integrated Phase Classification (IPC) Acute Food Insecurity-analys publicerad idag uppenbarar svagheten och minskade nivåer av livsmedelssäkerhet i tolv av Östtimors 14 distrikt under den högsta inflationen på ett decennium, succesiva klimatchocker och rusande matpriser.

Uppskattningsvis 360.000 människor, omkring en av fyra i befolkningen, kämpar med krisnivåer av livsmedelsosäkerhet (IPC fas 3 eller högre) och av dessa står 18.500 inför ett nödläge (IPC fas 4). Situationen förutsägs bli värre maj till september 2024 under tiden efter skörden, traditionellt en period med förbättrad tillgång till mat.

Den akuta IPC-analysen 2024 ger regeringen viktiga fakta som ska göra det möjligt för oss att planera riktat stöd till samhällen i akut behov av livsmedelsstöd och att förbättra livsmedelssäkerheten överallt, sade ministern för jordbruk, boskap, fiske och skogsbruk Marcos da Cruz.

Livsmedelssäkerheten förväntas minska ytterligare med förutsagda klimatchockers reduktion av skörderesultat, så att 19.000 människor i sex distrikt mellan maj och september kommer att stå inför ytterligare minskning av sin livsmedelssäkerhet. Detta kommer också att höja det totala antalet människor i nödläge (IPC 4) beträffande livsmedel till fler än 22.000.

Att angripa Östtimors livsmedelsosäkerhet börjar med förståelse av problemets omfattning. Denna forskning kommer att hjälpa oss att, tillsammans med långvariga utvecklingspartner i landet, genomföra en datadriven humanitär hjälp som omfattar ett gemensamt kriterium för utsatthet, sade INETL:s ordförande Elias dos Santos Ferreira.

Med intensivare klimatchocker och den högsta inflationen på ett decennium så gör de senaste rönen i IPC-analysen det tydligt att brådskande åtgärder nu krävs för att avvärja ytterligare minskningar av Östtimors livsmedelsskerhet. WFP fortsätter åtagandet att stödja regeringen och andra partner för att vända denna trend och stärka de social skyddssystemen för föda, sade WFP:s landsdirektör och representant i Östtimor Alba Cecilia Garzon Olivares.

IPC-analysen använder en uppsättning internationellt erkända verktyg och procedurer för att uppskatta livsmedelsosäkerheten i ett land. Analysen gjordes mellan november och december 2023 av en teknisk arbetsgrupp bestående av 30 representanter för regeringar, Förenta nationerna och ideella organisationer ledda av WFP och en regional IPC-koordinator.

För att ladda ner IPC:s rapport 2023-2024 om akut livsmedelsosäkerhet gå till https://bit.ly/3UaSdBU.

Förenta nationernas livsmedelsprogram (WFP) är världens största humanitära organisation som räddar liv i nödlägen och använder mathjälp för att bygga en väg till fred, stabilitet och välstånd för människor som återhämtar sig från konflikter, katastrofer och påverkan av klimatändringar.

För mer information kontakta Mariano Redondo, Communications Officer, mariano.redondo@wfp.org, +670 7793 8827.

16 — Östtimor förbereder påvebesök i september

Den 87-årige påven kommer att företa sin längsta utlandsresa under sin påvetid.

Östtimor, med katolsk majoritet, förbereder sig för påvebesöket tillsammans med tre andra asiatiska länder i september då påve Franciskus gör årets första utlandsbesök, som är det längsta under hans 11 år som påve.

Den salesianska kardinalen Virgílio do Carmo da Silva i Dili sade: Detta besök kommer att bli en historisk tilldragelse för Östtimors folk som längtar efter den heliga faderns Fraciskus besök i detta välsignade land i vilket enkla människor lever med urspringlig tro på Jesus Kristus.

Idag gläder vi oss över att kunna tackaf för bekräftelsen av er ankomst till Östtimor, sade han i ett uttalande två dagar efter Vatikanens bekräftelse den 12 april.

Enligt Vatikanen kommer den 87 år gamle Fraciskus att besöka det lilla sydostasiatiska landet, där katoliker utgör 96 procent av dess 1,3 miljoner invånare den 9 till 11 september.

Som ett tecken på vår tacksamhet mot och kärlek till den Helige fadern har kyrkans föberedelsegrupp arbetat outtröttligt tillsammans med den apostoliska nuntiaturen för att göra besöket framgångsrikt, tillade kardinalen.

I sitt 11 år som påve ses han som bräcklig och har avstått från många engagemang på grund av hälsoproblem. Hans senaste resa var till Marseille i Frankrike i september. Men i november reste han inte till klimatkonferensen COP28 i Dubai på grund av en lunginflammation.

Den påvliga rutten omfattar Indonesien med en muslismk majoritet, Singapore och Papua Nya Guinea.

Kardinalen tackade också president José Ramos-Horta och regeringen för det utmärkta samarbetet med de logistiska förberedelserna.

Låt oss välkomna vår störste ledare med stor glädje och helga Östtimor som ett land av mänskligt broderskap, sade president Ramos-Horta i ett uttalande.

Mottagaren av Nobels frespris bad människor att skapa allt möjligt för att besöket ska förlöpa smidigt.

Påvens besök i Östtimor var planerat för 2020, men sköts upp på grund av pandemin.

I grannlandet Indonesien har den katolska biskopskonferensen utsett en kommitté, ledd av den tidigare transportministern, att förbereda besöket.

Indonesien kommer att vara påvens första anhalt före Papua Nya Guinea och Östtimor. Singapore är den siatainnan han återvänder till Vatikanen den 13 september.

Mars

29 — Timors ungdomskris som institutionellt misslyckande att främja ansvar, kreativitet och inkludering

Den här artikeln svarar på allmänhetens växande oro över ungdomsvåld och annat problematiskt uppträdande i bairros i hela landet. Frekventa våldsutbrott omfattande slagsmål, knivslagsmål och stenkastning orsakar allvarliga personskador och terroriserar samhällen i hela landet. Samtidigt är osocialt beteende såsom varvning av motorcyklar, offentlig nedskräpning och sexuella trakasserier vanligt. Många anser detta beteende som ett allmänt otyg eller, ännu värre, som ett hot mot Östtimors socio-politiska stabilitet och kräver hårda åtgärder mot förövarna.Denna oro är förståelig givet Östtimors känsliga statliga instutitioner, historia med konflikter och en hotande fiskal klyfta. Andra argumenterar att dagens ungdom först och främst är offer för en trög ekonomi och ett svagt offentligt utbildningssystem, och att lösningen är att investera i utveckling av humankapitalet och skapandet av arbetstillfällen. Andra pekar på Östtimors historia med konflikter som roten till dagens ungdomsvåld, medan andra skyller på spridningen av kampsportgrupper. Akademiker, som skriver om ungdomsfrågor i Östtimor, har också pekat på en maskulinitetskris som kärnan för ungdomsvåld och oordning.

Fundasaun Mahein (FM) tror att del timoresiska ungdomars anti-sociala beteende delvis är kopplat till nyckelinstutitionernas misslyckande att ge den unga generationen ansvarskänsla och mål genom inkluderande program, som ökar deras deltagande i meningsfulla aktiviteter. FM har skrivit det följande med fokus på social , politiska och religiösa instutitioners roll i formandet av attityder och uppförande hos ungdomar.

Trots att den övervägande majoriteten av timoresiska ungdomar är väluppfostrad och respektfull har medborgare bevittnat grupper av ungdomar — primärt unga män — som uppför sig illa offentligt, innebärande våldsamheter, skador på omgivningen och störningar av lugn och tystnad i samhällena. Gruppslagsmål syns regelbundet på gatorna och i virala videor. I barrios i hela huvudstaden och på andra ställen samlas unga män varje natt, pratar högt, dricker sprit, speler musik högt och trakasserar förbipasserande (särskilt unga kvinnor och flickor). Grupper av ungdomar visar ofta total missaktning för offentliga inrättningar och lämnar stora mängder avfall efter sig. Oroande bristande respekt för lag och ordning tycks vara utbredd med regelbundna fall av egendomsbrott, mordbrand och våldsmma attacker mot rivaler. I ett oroanade exempel som nyligen inträffade cirkulerar rapporter om att unga män sätter upp vägspärrar på vägen till Manatuto och tvingar passernade bilister att betala en olaglig avgift.

Problematiskt ungdomsbeteende har skapat offentlig diskussion. Som vi angett i introduktionen har olika förklaringar för det bråkiga uppförandet getts: till exempel pakar många på den stagnerade ekonomin, bristfälligutbildning, brist på arbetstillfällen och brist på anläggningar för ungdomar som viktiga faktorer som påverkar dessa fenomen. Det är sant att det stora antalet ungdomar och begränsade formella anställningar betyder att många unga människor är utan dagliga aktiviteter. Resultatet är en genomgående apati, leda och frustration bland unga, som troligen ökar tendensen att engagera sig i fysiska strider om småsaker.

En annan faktor som fortsätter att påverka social attityder och vanor ä Östtimors erfarenhet av våldsamma konflikter. Detta arvkan ses i den stora utsträckning som våld accepteras inom familjer och samhällen. Observatörer har konstaterat att normaliseringen av våld i det timoresiska samhället är en viktig faktor i formandet av dagens ungdoms uppförande.

Dessa strukturella faktorer har diskuterats av måga iakttagare. FM vill analyser bidragen från tre nyckeinstitutioner till dagens ungdomskris, nämligen: landets politiska ledarskap, den katolska kyrkan och familjen.

Först så har 1975 års generation av ledare försummat sitt ansvar att investera i förbättrad inkludering av ungdomen genom program som engagerar den aktivt i konstruktiva sysselsättningar. Det har noterats många gånger att Östtimors politiker använder för mycket tid med att spela politiska spel på hög nivå och resa till internationella möten, samtdigt som de negligerar befolkningens grundläggande behov. Resultatet kan ses i kontrasten mellan Östtimors internationella politiska rank med befolkningens materiella levnadsstandard: Östtimor får regelbundet lovord som ett av de mest demokratiska länderna i Asien; samtdigt lever halva befolkningen i fattigdom, undernäring är utbredd, inrikesekonomin har stagnerat, offentliga tjänster är dysfunktionella och grundläggande infrastruktur fattas.

Den timoresiska elitens internationella bedrifter när en känsla av hopplöshet hos många, som vet att politiker inte lyssnar på deras bekymmer. Andra lär sig läxan utdelad av eliten och politiska partier när de ständigt angriper varandra: för att få tillgång till tillfällen och förmåner som makt innebär måste alla spela politikens smutsiga spel. Detta främjar, å ena sidan, en känsla av nihilism hos många ungdomar, som tror att staten intebryr sig om dem. Å andra sidan så bidrar många offentligt anställdas oansvariga och ofta laglösa uppträdande till ett allmänt ifrågasättande av laglydnad och auktoriteter.

En egenskap hos den politiska ekonomin som har uppstått under 1975 års generations ledarskap och som gett djupgående sociala effekter är dominansen av projekt. Sedan självständigheten, och särskilt sedan internationella givarorganisationer etablerat sig efter 1999, har timoreserna blivit vana vid ett stort antal projekt i sina samhällen. Idag förlitar sig Östtimors privata sektor tungt på projekt (regeringskontrakt). Många projekt är ansvarslösa, ohållbara, dåligt genomförda och brister i betydelsfulla vinster för deras samhällen. Men samhällena förstår att projektägaren gör god vinst på projektet, särskilt de projekt som är knutna till politiska intressen eller partiintressen.

Denna utvecklingsmodell har minskat känslan för ägande både hos mottagande samhällen och arbetare för många projekt, vilket begränsar både kvaliteten i projektens genomförande och männskors förtroende i allmänhet. Samtidigt har dominansen av de politiserade, oansvariga projekten projekten lärt människor att vägen till framgång inte ligger i produktion av användbara varor eller tjänster med hög standard utan snarare utnyttjande av personliga relationer för att få tillgång till projekt.Men eftersom de flesta ungdomar förstår att de saknar förbindelserna för att bli rika genom att vinna projekt, är denna läxa troligen mindre motiverande för ungdomar eftersom den ökar deras djupa känsla av apati, kraftlöshet och frustration. På detta sätt kan dominansen av projekt att bidra — ehuru indirekt — till bråkigt uppträdande, oording och till och med våld.

Den andra institutionen som har en stor del av ansvaret för timoresisk ungdom är den katolska kykrna. FM uppskattar kyrkans viktiga roll i stödet för Östtimors självständighet, inklusive tillhandahållandet av skydd till många unga aktivister, vilket i många fall räddade deras liv. Dessutom fortsätter kyrkan, i samarbete med välgörenhetsorganisationer, med viktiga aktiviteter som gagnar unga människor i hela landet.

Men tidigare deltog många fler ungdomar i kyrkans aktiviteter. För en stor del av det timoresiska samhället är engagemanget i kyrkan begränsat till deltagande i veckans mässa. Det är oklart vilka faktorer som har lett till den nuvarande situationen med färre unga i kyrkans aktiviteter. FM menar att med tanke på den katolska kyrkans legimitet i det timoresiska samhället och dess erfarenhet av arbete med unga människor, borde kyrkan spela en mer aktiv roll i stödet av ungdomen för att övervinna de olika utmaningar de står inför.Srskilt borde kyrkan ta itu med ungdomskonflikter genom främja fridsskapande program, bidra till ekonomisk tillväxt och färdigheter genom att stödja initiativ för samhällsutveckling med ungdomar och bidra till att försköna samhällen och stärka ungas engagemang och ledarskap genom att stödja ungdomsledda miljöinitiativ. Den skulle också kunna ge utbildning i färdigheter och stödja karriärutveckling med bland annat att lära unga människor om sunda relationer, familjeplanering, vredeshantering, disciplin, cv-skapande och så vidare.

Den tredje och sista institutionen som FM ser som central fför den nuvarande undomskrisen är själva den timoresiska familjen. På grund av komplexa och olika skäl, av vilka många är relaterade till fattigdom och brist på utbildning, misslyckas många familjer med att maximera sina barns kreativitet och motivation. Många föräldrar ser inte värdet i att läsa eller spela kreativa spel med sina barn. Tusentals unga barn lämnas till att vandra runt i gäng vilket till stor del formar deras karaktärer av gatans regler. I hemmen är våld mellan makarna — och mellan föräldrar och barn — utbrett och normaliserat, vilket upprätthåller en våldscykel.

Skälen för denna familjedynamik är komplexa; kanske betyder det stora antalet barn i familjerna och bristen på fritid för föräldrarna att föräldrar inte har tillräckligt med tid eller energi att ägna sig åt varje enskilt barn och ge omsorg. Idag är de flesta timoresiska föräldrarna födda i en mycket svår tid; i många fall fick de själva inte optimal omsorg och därför förstår de inte hur de ska ge sådan till sina barn. Unga människor mentala och fysiska hälsa är troligen också skadad av utländska varor som plötsligt har kommit utan att det finns kunskap om hur de ska användas på ett sunt sätt, exemplvis smartphones och sötade drycker.

FM vill inte beskylla timoresiska familjer för deras föräldravanor och val. De flesta av de ovan nämnda praktikerna är resultatet av fattigdom, följder av konflikter och en brist på utbildning. Icke desto mindre är resultaten tydliga: många unga människor i Östtimorlider av en brist på vägledning och positivt inflytande i sina hem. Detta begränsar individuell mental och fysisk utveckling medan det bidrar till den försämrade ungdomssituationen — vilket FM beskriver i denna artikel som en ungdomskris — i landet.

Som sammanfattning ser FM utbredda oroligheter och våld bland unga som symptom på en bredare social kris i Östtimor förvärrad av olika instutitioners misslyckande att ingjuta en känsla av ansvar, syfte, motivation och engagemang i samhället hos timoresisk ungdom. Dessa problem är komplexa med djupa rötter; staten, kyrkan och familjer måste ta det primära ansvaret för att forma dess framtid.

FM har följande förslag som kan bidra till att avhjälpa krisen. För det första måste politiska ledare vara goda exempel för den unga generationen genom att hålla sig till lagen och främja meritokrati samtidigt som de för en politik som främjar ungas inkludering i utvecklingsprocessen. Detta kommer att öka statens legimitet och främja en känsla av ägande och motivation, som kan hjälpa till med att tackla i artikel diskuterade porblem.

För det andra måste regeringen ta itu med den orättvisa, ohållbara modellen politiserade projekt för utveckling genom att försäkra sig om att statliga utvecklingsprogram utvecklas baserat på människors behov snarare än politiker stora drömmar eller intressen. För att försäkra sig om transparens, laglydnadoch högkvalitativt arbete måste staten också grantera att kontrakt och tillsättningar görs på meriter. Om unga människor ser meritokrati tillämpas kommer de bli motiverade att studera och arbeta hårt för att förbättra sina liv. Utan detta kommer apati och frustration fortsätta att härska.

För det tredje behövs det betydande investeringar i inrättningar och ungdomsprogram för att engagera ungdomar i hälsosamma, produktiva aktiviteter. Kyrkan kan samarbeta med andra organisationer i civilsamhället för att tillhandahålla program som berör lokal aktivitism, levnadsfärdigheter, karriärutveckling, sunda relationer och goda föräldravanor.

Slutligen så har FM länge förespråkat skapandet av en nationell ungdomspolitik för att koordinera statliga program med ungdomar som målgrupper. Utan en sådan politik för att vägleda långsiktiga initiativ, inklusive genom ändringar i regeringen, kommer ungdomsprogram att brista i hållbarhet och koordinering. För att garantera att dessa program stöder den unga generationens förmåga att meningsfullt delta i utvecklingsprocessen vädjar därför FM till regeringen att skapa en ntionell ungdomspolitik.

Februari

15 — Exgeneral utropar valseger

En tidigare general med ett fläckat förflutet utropar sig som segrare i Indonesiens presidentval.

Kritker fruktar att landets tid som världens tredje största demokrati är förbi.

Prabowo uteslöts från landets militär för 25 år sedan, efter anklagelser om att ha kidnappat och torterat demokratiaktivister och ha begått brutla övergrepp under den skoningslösa ockupationen av Östtimor. …

12 — Presidentval i Indonesien

Peking. Från hårdför general under Suhartos diktatur till charmig morfar som dansar stelt i Tiktok-videor. Prabowo Subiantos … Inför presidentvalet i Indonesien på tisdagen leder han opinionsmätningarna. …

Men så växte inte de upp under de år när Prabowo var befälhavare för specialstyrkorna under diktator Suharto, som var Prabowos svärfar. … har begränsad kännedom om de brott mot mänskliga rättigheter som han misstänks ha begått.

… Han anklagas också för att ha legat bakom de grymheter som militären begick när den ockuperade östra Timor, som tidigare tillhörde Indonesien. Anklagelser som Prabowo förnekar men som ledde till att han under många år förbjöds att resa in i USA,

10 — Indonesiens statsapparat förbereder att ge valet till en general notoriskt känd för massakrer

Med ett val i faggorna arbetar regeringen för att installera Prabowo, en av den tidigare diktatorn Suhartos högsta befälhavare och länge USA:s skyddsling.

Indonesien, scenen för två av 1900-talets största slaktningar, kan vara på randen av en återvändo till militärstyre i händerna på en av sina mest notoriska generaler.

General Prabowo Subianto, under lång tid en USA-skyddsling, inblandad i landets massakrer, funderade en gång om att bli en fscistisk diktator och är nu ett allvarligt hot för att bli president.

För att Prabowo, som har är känd som, ska bli vald den 14 februari i första valomgången, måste han få minst 50 procent av rösterna och minst 20 procent av rösterna i 19 av Indonesiens 38 provinser.

2001 trääffade och intervjuade jag Prabowo två gånger, vi diskuterade arméns massakrer — inklusive en i Dili, Östtimor, som jag händelsevis överlevde — och demokrati i Indonesien.

Indonesien är inte redo för demokrati, sade han till mig i mötena, det behöver en benign auktoritär regim.

Prabowo uttryckte stöd för militärstyre. Han lovordade en tidigar kupp i Pakistan och funderade över att göra ett liknande drag i Indonesien. Har jag modet? frågade han retoriskt. Är jag redo att bli kallad fascistisk diktator

Prabowo har sedan dess upprepade gånger försökt sig på kupper och misslyckats i två presidentval.

Men idag har han statsapparaten bakom sig, mobiliserade av den sittande civila presidenten Joko Widodo, känd som Jokowi, som tidigare i hemlighet med sin stab diskuterat att ställa generalen inför rätta för krigsförbrytelser.

Statsmaktens hävstänger spelar en avgörande roll i kampanjen. Lokala tjänstemän hotas med rättegångar om de inte stöder generalen. Och i hela landet instruerar armén och polisen människor att rösta på Prabowo, ett direktiv med särskild tyngd för fattigare människor som lever på deras nåd. Av regeringen utdelade rissäckar och matolja dyker upp över hela landet med Prabowo-märken. Familjer som behöver maten måste ibland hämta den i Prabowos kampanjkontor.

Många enkäter säger att denna av staten förda partikampanjen ger Prabowo nästan 50 procent, men en del tjänstemän i Jokowi-regeringen säer mig att de inte vill lämna det till slumpen.

I ett internt möte i onsdags diskuterade armé- och underrättelsetjänstemän existensen av en plan för att, om det behövs, använda statsapparaten för att begå valfusk enligt två personer förtrogna med planen. Den förberedda proceduren inbegriper polis och babinsas — arméns ögon, öron och händer på grannskapsnivå — för att ta emot och fördela för att ordna sammanställningarna på områdesnivå och, i vissa fall, indata till datorerna på och under den administrativa distriktsnivån med en möjlighet att hacka valkommissionens interna system.

Kampanjtjänstemän har tidigare skrutit för mig med att de använt sådana sätt på platser där de har makten. Användningen på nationell nivå av staten har potentiellt större följder — att bidra till att överge Indonesiens demokrati en gång till till förmån för despotiskt styre.

Amerikanen

Som arvinge i en förmögen bankfamilj har Prabowo hundratusentals hektar plantager, gruvor och industrifastigheter. Han var svärson till den avlidne diktatorn general Suharto, som med USA:s hjälp, styrde Indonesien i 32 år.

Suharto grep makten i en kupp 1965, som avsatte Sukarno, landets grundare och civile president och en av ledarna av den Alliansfria rörelsen. Då tillhandahöll CIA en dödslista med 5.000 namn, Suharto och hans armé dödade mellan 400.000 och en miljon civila indonesier.

1975, efter ett möte med president Gerald Ford och Henry Kissinger, invaderade Suharto — med deras vapen och medgivande — grannlandet Östtimor. Där dödade Indonesiens väpnade styrkor en tredjedel av den timoresiska befolkningen. Det var proportionellt den intensivastee slakten sedan nazisternas.

Prabowo, som Suhartos svärson, var en högre befälhavare i massakrerna i det ockuperade Östtimor. I en 1983 i Kraras på berget Bibileo mördades flera hundra civila enligt en av Förenta nationerna stödd undersökning. Prabowo torterade också personligen fångar; en berättade för mig att Prabowo krossade hans tänder.

Prabowo beskrev sig själv för mig som amerikanernas ljushårige pojke, Han arbetade hand i han med USA, när han begick massakrer, tortyr och försvinnanden — så nära att hans officerskollegor, sade han, ibland retade honom som amerikanen.

Ursprungligen utbildad av USA i Fort Benning och Fort Bragg i Georgia respektiv North Carolina — idag kända som Fort Moore respektive Fort Liberty — berättade Prabowo i detalj för mig om sitt arbete för Pentagon bland annat för Defense Intelligence Agency till vilken han rapporterade minst en gång i veckan.

Enligt Pentagondokument tog han amerikanska soldater till Indonesien dussintals gånger, en närvaro som bidrog till minst två hemliga USA-operationer. Prabowo berättade för mig att de amerikanska soldater han tog in utförde rekognoscering för invasionsfallet — förberedelser för USA:s planer för en möjlig indonesisk invasion.

Från massakrer till kramgod skämtteckning

När jag träffade Prabowo på sommaren 2001 kommenterade han en massaker i Timor — den här gången inte en av hans — som jag överlevde: Santa Cruz-massakern den 12 november 1991. På begravningsplatsen Santa Cruz mördade den indonesiska armén den 12 november 1991 minst 271 timoresiska civilister. Solaterna spräckte min skalle med sina av USA levererade M16-gevärskolvar efter mitt misslyckade försök att hindra dem från att marschera mot folksamlingen.

Prabowo berättade för mig att Santa Cruz var en imbecill operation eftersom armén hade utfört den framför mig och andra utomstående, överlevande vittnen. Santa Cruz dödade oss politiskt, sade Prabowo. Det var förlusten.

Du massakrerar inte civila framför världspressen, förklarade han. Kanske gör befälhavare det i byar där ingen någonsin kommer att få veta det, men inte i provinshuvudstaden.

Efter Santa Cruz kunde vi rapportera och mobiliser stöd, hjälpa till med att få USA:s kongress att avsluta strömmen av vapen till Indonesien — avgörande för regeringens fall, erkände Suhartos säkerhetschef senare för mig.

1998 med Suharto begränsad av vapenstoppet och ställd inför växande demonstrationer, bortförde Prabowo 24 demokratiaktivister av vilka han lät 13 försvinna. Han skapade också en kampanje med mord, mordbränder och våldtäkter, huvudsakligen mot etniska kinesiska invånare.

När vi talades vid skyllde Prabowo en del av brotten 1998 på sin rival — general Wiranto, som nu stöder honom — men han försökte inte att förneka sin roll i de antikinesiska upploppen. Vid ett tillfälle var det 128 bränder, sade han med något som skulle kunna kallas stolthet. Det var en operation: planerad, ingångsatt, kontrollerad.

Försöket att kväsa protesterna misslyckades emellertid, och Suharto störtades. Mindre än 70 timmar efter att en ny president tillträtt iscensatta Prabowo ett misslyckat kuppförsök.

De följande åren fortsatte Prabowo att vara inblandad i dödandet av civila, bland annat i Aceh och Västpapua. När han ställde upp i presidentvalet 2014 uppträdde Prabowo som Benito Mussolini. Han red på en hingst in i ett jublande stadion. En viktig supporter var klädd som en nazistisk SS-man.

2017, under en religiös förevändning stödde Prabowooch hans generaler en kupprörelse med avgörande inblandning av en gatumilis förknippad med den Islamiska staten. 2019, när han igen kandiderade för presidentämbetet, viftade den milisen, Front Pembela Islam, med svarta IS-flaggor vid Prabowos valmöten. Han kampanjade från en öppen bil som president i IS Indonesien.

Men den här gången har Prabowo ändrat tillvägagångssätt. I annonser och i TV presenterar han sig som en gemoy, en gosig tecknad figur.

Jokowis omvändelse

Huvudskälet till att Prabowo slutligen är på randen till att vinna makten är det pressande stöd han får från Indonesiens nuvarande president. Det kom som en överraskning för många eftersom det var Jokowi som vann över Prabowo 2014 och 2019 med stöd av många som överlevt massakrer och förespråkare för mänskliga rättigheter.

Jokowi talade offentligt om att återgå till diktatur och hans administration diskuterade bakom scenen att ställa Prabowo och andra generaler inför rätta för krigsförbrytelser, även om försöket aldrig kom till stånd.

Under fortsatt tryck från Prabowo och generalerna utvecklades Jokowis inställning. Han ökade långsamt repressionen och hans och deras intressen kom att närma sig varandra.

2016 organiserade Jokowis regering ett evenemang kallat Symposiet vid vilket gavs överlevande från den av USA stödda slakten 1965 möjligheten att tala om den i offentligheten. Detta symposium upprörde armén så pass att Jokowi måste gå till militärhögkvarteret och förödmjuka sig, men presidenten misslyckades med att lugna armén.

Det var efter det som Prabowos generaler och de till ISI kopplade grupperna iscensatte de kvasi-religiösa massdemonstrationerna med det dolda syftet att fälla Jokowi. Jag avslöjade det 2017 i The Intercept stödd på armédokument och intervjuer med kuppledare, men kuppens momentum försvann senare.

När Prabowo 2019 försökte sig på valvägen igen, gav de ISIS-kopplade grupperna honom en effektiv gatuorganisation. Men denna mobilisering fick ett bakslag kort före valdagen, när jag publicerade protokollet från ett möte i Prabowos hem vid vilket han och hans generaler planerade fängslandet av politiska motsåndare med uttrycklig hänvisning till Suharto-eran. Deras fördärv blev planen att krydda favören ör USA genom att arrestera Prabowo-kampanjens egna präster och islamister.

Prabowo förlorade valet 2019 men tillkännagav att han vunnit och hans män gick ut på gatorna. Trots att Jokowi offentligt tog avstånd från upprorsmakarna bidrog plundrandet och brandstiftandet till att befästa hans passivitet gentemot massakergeneralerna.

Enligt förhandlare på båda sidorna kontaktade Jokowi Prabowo med förhoppningen att med honom på insidan slutligen få slut på kravallerna och kuppförsöken. I stället för att ställa Prabowo inför rätta tog Jokowi in honom i regeringen som försvarsminister. Så Prabowo fortsatt politiken att döda civilister i Västpapua, och kravallerna och kuppförsöken ebbade verkligen ut som Jokowi hade hoppats.

När hans mandat närmade sig slutet utforskade Jokowi möjligheterna att förlänga sitt mandat, men när detta visade sig omöjligt, träffade han en uppgörelse med Prabowo och gav honom sin son Gibran som vice president-kandidat.

Den andra nyckeln för Prabowo har varit att acceptera Indonesiens oligarker. Bland dem är Tomy Winata, en affärsmagnat känd som beskyddare av generalerna, som klagar, också för mig, att han ofta kallas gangster. I en intervju sade Winata, som för mig berättade att han har bostäder nära Vita huset och i Los Angeles, att han är neutral i valet men talar gott om Prabowo.

Prabowo är ganska OK, utmärkt, sade han till mig. Jag behöver en stark person för att styra landet.

Winata sade att han har känt Prabowo sedan han var på fältet som arméofficer, när han fann generalen charmerande. När jag frågade Winata om Prabowos order i armémassakrer, svarade han: Jag har hört det — men han ifrågasatte om sådant dödande verkligen skett eftersom han inte själv hade bevittnat det.

Winata tvekade inte med sitt svar på en fråga om vem han trodde skulle vinna valet: Jag, sade han. A vinner, jag profiterar; B vinner, jag profiterar, C vinner, jag profiterar. Han hade en poäng med det, Ingen av de tre kandidaterna skulle troligen utmana de rikas styre. Men bara en har gjort sig ett namn genom att personligt massmord på civilister.

Januari

31 — Sammanfattning av portugisiskspråkiga staters korruptionsindex enligt Transparency International

I det här årets utgåva av Corruption Perception Index (CPI), sammanställt av den ideella organisationen Transparency International, som rangordnar 100 länder och territorier från noll (uppfattat som mycket korrumperat) till 100 poäng (mycket transparent), Ekvatorialguinea (17 poäng), Sydsudan (13) och Somalia (11) har det minsta antalet poäng utan tecken på förbättring, i Afrika.

Av de portugisiskspråkiga länderna har varken Portugal eller Brasilien tagits med i vår sammanställning.

Östtimor har förbättrat sig två placeringar och hör till den övre hälften av de minst korrumperade staterna i Asien-Stilla havet-gruppen på plats 13 av de 31. De senaste fem åren har Östtimor förbättrat sig fem poäng och de senaste 11 10.

CPI skapades av Transparency International 1995 och har sedan dess blivit en måttstock för att analysera korruption grundat å experters och företagsledares uppfattning om korruptionsnivån i offentlig sektor.

Det är ett sammansatt index, det vill säga att det är resultatet av en kombination av korruptionsanalyser av andra oberoende organisationer.

2012 ändrade organisationen metoden för att bestämma indexet, så att det kan jämföras mellan olika år.

26 — Östtimors premiärminister Gusmão besöker Indonesiens president Joko Widodo

Land	Plats	Poäng
2023	2023	2012
Östtimor	75	43	33
Ekvatorialguinea		17	20
São Tomé och Príncipe	68	45	42
Kap Verde	31	64	60
Guinea-Bissau	160	22	25
Moçambique	147	25	31
Angola	121	33	22

Bogor, Java. Under ett officiellt besök av Östtimors premiärminister Xanana Gusmão i Bogors presidentpalats i västra Java i fredags hade enligt Indonesiens president Joko Widodo (Jokowi) åtskilliga frågor diskuterats bland annat en överenskommelse att främja en lösning av gränsfrågor mellan de två länderna.

Indonesien och Östtimor överens om att fullfölja förhandlingar om landgränsen

Efter mötet med Gusmão välkomnade Jokowi återaktivering av den gemensamma kommittén för hantering av den gemensamma landgränsen och gränsövergångar.

Gusmão välkomnade arbete som har utförts av förhandlarna för att fullborda förhamdlingarna om landgränsen. Vi har nu en bättre förståelse av frågan och vi tror att vi kommer att hitta en lösning på problemet. Som Jokowi konstaterat kommer viljan att lösa gränsfrågan med Indonesien stärka våra två länders suveränitet, sade Gusmão. Jokowi betonade särskilt återupprättandet av gränsövergångar för bättre gränsförhållanden.

Fundasaun Mahein har kommenterat förhandlingarna

Gränsöverkommelse: Pragmatism och högnivå-politik framför suveränitet och kommunala rättigheter?

Östtimors och Indonesiens regeringar planerar¹ att underteckna ett avtal om den slutliga dragningen av landgränsen mellan länderna. Processen har pågått i flera år och Fundasaun Mahein (FM) ser dragningen av land- och havsgränser som ett viktigt steg till fullständig suveränitet över det nationella territoriet.Nyligen har det kommit rapporter om att det slutliga avtalet också omfattare överförandet av 270 hektar land från Östtimor till Indonesien i Naktuka-området i den särskilda administrativa regionen Oecussi-Ambeno (RAEOA). Lokala invånare har reagerat med ilska på de tekniska gruppernas arbete, när de kom för att markera den planerade gränsen i slutet av 2023, uppenbarligen utan att ha konsulterat dem på förhand. Åtskilliga lokalbor har uppgett att deras byar motsätter sig varje avtal som ger Indonesien land på vilket de har levt och brukat jorden i årtionden. De betonade markens historiska status och dess ekonomiska och socio-kulturella betydelse, varför de krävde att regeringen konsulterar dem innan den avtalar något med Indonesien. Oppositionspartier har redan börjat yttra oro över det föreslagna avtalets följder för Östtimors suveränitet och kommunla intressen.

FM vet inte varför regeringen gått med på att avträda detta landområde till Indonesien och därför kan vi bara spekulera om beslutets mål och logik. Lokalbor har sagt att Naktuka var en del av det portugisiska territoriet och sedan en del av Timor-Timur-provinsen under den indonesiska ockupationen. Å andra sidan har åtskilliga artiklar i indonesiska medier rapporterat att landområdet är omstritt och till och med att östtimoresiska medborgare 1999 olagligt ockuperat landomårdet. Icke detso mindre har till och med indonesiska tjänstemän från Nusa Tenggara Timur-provinsen erkänt att detta landområde tidigare var registrerat som en del av Timor-Timur-provinsen och att Östtimors anspråk på territoriet också grundar sig på dess historiska status under kolonialtiden. I själva verket löste de koloniala ockupanterna — Nederländerna och Portugal — denna gränstvist genom ett avtal i början av 1900-talet.

Det tycks som om Östtimors regering beslutade att överlämna landområdet för att uppnå sitt högre mål att helt fastslå gränsen. Regeringen kan också tänkas tro att den genom att nu kompromissa i denna särskilda fråga den kan få medgivanden från Indonesien i de kommande förhandlingarna om havsgränsen. Så det syns som om regeringen har prioriterat sin stora strategi före landområdets historiska status och betydelse för de lokala samhällena.

FM ifrågasätter logken, etiken och legaliteten av överenskommelsen om att överföra landområdet. För det första, att avträda land — oavsett hur lite — till Indonesien måste skapa betydande kontroverser givet historeine mellan de två länderna. Medlemmar av allmänheten har nyligen attackerat den nuvarande regeringen för att ha åtskilliga så kallade autonomister, i sig en annan mycket kontroversiell fråga i det här landet. Olyckligtvis tror många timoreser redan att den nuvarande regeringen har blivit infiltrerad av människor misstänkta för bristande lojalitet mot Timors suveränitet och en del kommer att se beslutet att överföra land till INdonesien, som ett bevis för att förrädiska grupper arbetar för att underminera regeringen. Detta kan provocera ytterligare oro, särskilt i den laddade socio-politiska atmosfär i vilken debatten och protester mot andra regeringsbeslut pågår.

För det andra, så verkar det, enligt ett uttalande från bybor i Naktuka, att regeringen inte konsulterade dem före uppgörelsen med Indonesien. Så regeringen har gjort sig till måltavla för anklagelsen att den ser lokalbefolkningens liv och livsuppehälle som försumbara i arbetet för bredare mål. Detta upprepar ett långvarigt mönster enligt vilket timoresiska regeringar gör planer som i betydande gra påverkar lokalbefolkning utan att först be om synpunkter från de påverkade byarna.I själva verket finns det otaliga exempel på byar som förlorat mark, hem och uppehälle i namn av utveckling. Vanligtvis är konsultationerna som ordnas av regeringen inte allvarligt menade utan består helt enkelt av att regeringen talar om för byn vad den redan har beslutat att göra. Det finns inget verkligt försök att be om åsikter från byarna och justera planer enligt byarnas önskemål. Detta elitistiska angreppssätt på politik och utvecklingsprojekt strider inte bara de påverkade byarnas grundläggande rättigheter, utan främjar också idéen att allmänheten inte har förmågan påverka beslut och att regeringe är villig att offra enkelt folks livsuppehälle för att nå sin stora utvecklingsvision.

En stor andel av timoreserna tror att politikerna missbrukar sina positioner för att få privata vinster och främja partiintressen medan de ignorerar befolkningens basbehov. I själva verket finns det starka bevis för att avgörande korruption har förekommit både under den nuvarande och alla tidigare regeringar och att alla positioner och kontrakt rutinmässigt ges baserat på parti- och personlojaliteter och intressen. Vreden över dessa frågor är nu utbredd i det timoresiska samhället och FM menar att detta representerar en tidsinställd bomb som lätt kan explodera om det socio-politiska trycket ökar. I det nuvarande läget har dåligt genomtänkta beslut om mycket känsliga frågor som territoriell suveränitet, rättigheter till mark och det politiska förhållandet med Indonesien potential att provocera större oroligheter.

Slutligen, trots att FM inte har adekvat juridisk expertis, är vi oroade över att den föreslagna överenskommelsen med Indonesien bryter mot andan, om inte mot ordalydelsen, i Östtimors konstitution, specifikt del 1, sektion 4.3 om territoriet och sektion 6 (a), (b) och (c) om statens mål. Vi konstaterar också att kapitel II sektion 95.2(a) säger att kompetensen för den juridiska definitionen av gränserna ligger hos parlamentet, vilket betyder att varje överenskommelse om dragningen av gränserna måste gå genom parlamentet.Som FM ser det, så har parlamentet ännu inte haft något tillfälle att debattera den här överenskommelsen, vilket betyder att regeringen planerar att först underteckna överenskommelsen och sedan förväntar sig att parlamentet helt enkelt godtar faktumet och godkänner avtalet. För att klargöra dessa frågor krävs fortsatt juridisk analys från appelationsdomstolen, advokater och grupper i civilsamhället med juridisk expertis.

Eftersom kontroversen om den föreslagna överenskommelsen utvecklar sig, ber FM regeringen, parlamentet, politiska partier och civilsamhället att vara återhållsamma när de diskuterar dessa känsliga frågor. Vi ber särskilt offentliga personera att avhålla sig från anklagelser om illojalitet och förräderi, som syftar till att diskreditera motståndare. FM ber regeringen att svara på begäran från byn Naktuka om fortsatta konsultationer och hoppas att regeringen inte helt enkelt kommer att skynda sig att skriva under överenskommelsen för sina högnivå-intressen. Det är också väsentligt att överenskommelsen följer korrekta legala procedurer bland annat omfattande överlämnande till parlamentet för debatt före underskrift, snarare än att enkelt lägga fram det i parlamentet för ratificering efter underskrift.

Åtskilliga faktorer i Östtimor är en potent blandning för socio-politiska konflikter och instabilitet, inklusive pågående partispänningar och regionalism, ökande folklig frustration med korruption och ojämlikhet och de statligasäkerhetsorganens skörhet. Civil oro har pågått runt andra regeringsbeslut och praktiker och denna fråga kan lätt starta ytterligre protester. Vi ber alla partier att bidra till en konstruktiv debatt om denna fråga så att en tillfredsställande lösning, sosm inte offrar de lokala samhällenas grundläggande rättigheter, kan hittas.

President Jokowi lovordade Östtmors förtroende för indonesiska statsägda bolag, som har hanterat åtskilliga projekt såsom vägbyggen i Oecusse och utbyggnaden av Dilis internationella flygplats.

Ett samarbetsavtal (memorandum of understanding, MoU) om IT slöts också och Jokowi anmärkte att man uppmuntrar samarbete om infrastruktur för telekommunikation omfattande bland annat en investeringsplan för fiber-optiska kablar.

Indonesien har åtagit sig att stödja Östtimors fullständiga medlemskap i ASEAN.

Not

23 — Östtimors unga befolkning trött på världens fjärde långsammaste internet

Dili. Joaquim Fonsecas dagliga liv hänger på internet. Så han, som arbeter med IT och bor i huvudstaden Dili, har problem.

Varje dag är det på något sätt fel på internet, sade han till ABC.

Att ladda ner små filer är svårt. Till och med att ladda ner en sida för att läsa nyheter [är svårt].

Det är ett långvarigt problem i Östtimor. Landet ligger bara 700 kilometer nordväst om Darwin, men dess internethastighet och kapacitet finns i en annan värld. Enligt resultatet av en undersökning gjord av den brittiska bredbandsoperatören Cable har Östtimor det fjärde långsammaste internetet i världen, bara lite bättre än Afghanistans, Jemens och Syriens.

Ibland kan vi inte ens logga in på Whatsapp, sade Betelia Leco Loco, student vid Östtimors universitet (UNTL) i Dili, till ABC. Hon sade också att till och med att läsa epost kan vara ett problem. Betelia, 22, säger att hindrar hennes studier. Att forska om en artikel och [ladda ner] en tidskrift är svårt. Och virtuella möten avbryts.

Östtimor har en befolkning på 1,3 miljoner, strax under hälften av befolkningen anses vara aktiva internetanvändare. Befolkningen är också ung — medelåldern är 20 — urbaniseringen pågår och man blir mer digitalt kunnig, vilket betyder att fler blir beroende av internet för affärer och studier. Men infrastrukturens tillväxt är inte tillräcklig för att stödja ändringarna och forskare säger att teknologiska ändringar är ett av de viktigaste problemen landet står inför.

Tidigare regeringar har pratat om investeringar i fiber-optiska kablarför att öka internethastigheten, men de har aldrig gjorts. Den nuvarande regeringen ledd av Xanana Gusmão säger att den lovar att skapa ett gränsöverskridande jordbundet fiber-optiskt kabelsystem, som den säger ska bidra till en mera robust och diversifierad infrastruktur för internet. De säger att det kommer att bli genom byggandet av Timor-Leste South Submarine Cable System — landet första havsförlagda fiber-optiska kabelsystem. Detta projekt, startades av den föregående regeringen syftar till att förbinda Östtimor till internet via Australien. Det ska bli klart i slutet av året och forskare säger att kan hjälpa landet att börja sin länge väntade digitala transformation.

Östtimor har tre operatörer av mobiltelefoni och internetförbindelse: Timor Telcom, Telcomsel och Telemor.

Joaquim använder alla tre. Några av dem är bättre på olika ställen, säger han. Det är verkligen frustrerande därför att det inte bara är kostnaden [som är hög], det handlar om den oregelbundna tillgängligheten till tjänsten och den mycket dåliga kvaliteten. Så jag måste betala 300-400 dollar varje månad för att köpa ett internetpaket.

Telcomsels finans- och affärspartner Dady Edward Ambarita medgera att internethastigheten har varite ett bekymmer för hans bolag när antalet timoreser som ansluter sig till internet har vuxit. Under [de senaste 11 åren] har antalet användare ökat och vi får fler abonnenter, sade han. Det har blivit ett nytt problem för oss så vi måste öka kapaciteten genom att modernisera vår utrustning.

Han sade att bolaget hade investerat på området varje år men han vädjade till regeringen att ge mer stöd till infrastrukturen och förbättra regleringen av industrin. Ambarita sade att enligt data om datatjänstoperatörerna nästan allt av höghastighetsinternet, eller 4G, har getts till internationella organisationer, internationella bolag, hotell, Förenta nationernas organisationer och regeringar verksamma i Dili.

Akaademikern och aktivisten för medborgarliga rättigheter Fernando Ximenes har genomfört undersökningar om internetfrågor och affärer utförda av telebolag i Östtimor. Enligt Ximenes försöker telebolagen att monopolisera internet. Men han sade att de ignorerade det faktum att det är en mänsklig rättighet att ha internet med god kvalitet.

Internetsituationen visar sig också i hur landets ekonomi fungerar — den är i stor utsträckning monopoliserad, sade han.

Ximenes säger att påverkar medborgerliga och ekonomiska rättigheter i landet, som blev själständigt så sent som 2002.

Se på länder som Hongkong, sade han. Internetfrågor påverkar politiska medborgerliga rättigheter … hittills få finns det varken blockering eller censur i Östtimor. Men denna forskning visar [att det handlar om] ekonomiska rättigheter, det vill säga rätt till åtkomst och vi har rätt till internetåtkomst till gott pris och god kvalitet.